Stora sjukhusveckan inledd

Kan inleda med att lugna de som eventuellt har varit oroliga: Jodå, det funkar bra att klara sig på egen hand. Nu har jag varit tillbaka i Stockholm i ganska exakt ett dygn och det går fint. Krafterna börjar återvända, i dag har jag inte alls känt mig trött. Inte på det sjukliga sättet i alla fall. Sömnigt har det däremot varit då och då.

I dag inleddes stora sjukhusveckan. Stora sjukhusveckan innebär, i alla fall denna gång, tre sjukhusbesök på fem vardagar. Det blev en rivstart redan i morse, därav sömnigheten. Ville nästan slänga mobilen i väggen när alarmet ljöd. Jag är inte van att behöva gå upp i ottan nu. Och när man inte är van är 7.00 en otäckt tidig tid. Men som sagt, i dag började ju stora sjukhusveckan så det var bara att tvinga sig upp.

Det var dock en mjukstart, i dag skulle jag till ögonsjukhuset. Som diabetiker måste man ibland kolla (haha) upp att ögonen fungerar som de ska. Gör ögonen inte det kan man i värsta fall bli blind. Nu finns det inga sådana tecken hos mig, men det är ju bra att veta liksom. Och lite skönt att göra ett sjukhusbesök som inte har det minsta med cancer och cellgifter att göra - som resten av veckans turer helt klart handlar om. Men i morgon är jag befriad från allt som har med sjukhus att göra och kan gå upp ur sängen när jag vill :)

Hade tänkt ägna dagen åt sortering och rensning. Som sagt, jag känner att krafterna så smått smyger sig på och jag insåg i går att det finns en och annan låda vid min datorplats, en och annan garderobshylla som skulle må bra av lite genomgång. Nu blev det förstås bara en tanke, för allt jag gör går fortfarande ganska sakta. En resväska som egentligen inte borde ta så lång tid att packa upp har tagit mer eller mindre hela dagen. Jag kommer liksom på en massa andra saker jag bara måste göra först. Vissa viktigare än andra, som att äta mat. Man kan inte vänta med lunchen till eftermiddagen eller kvällen - dels för att det då inte är lunch längre, det hörs ju på namnet, och dels för att jag bör äta på ganska bestämda tider. Frågan är om det exempelvis varit lika viktigt att sätta sig i soffan en timme eller två bara för att man kommer på att "nej men här ligger ju några Situation Sthlm (hemlösas tidning för de som inte är bekanta med denna fina tidskrift) som jag inte läst - det måste jag ju göra nu!".

Nu spelar det ju förvisso inte så stor roll om jag låter en dag försvinna iväg på icke helt nödvändiga saker, jag får bara hoppas att jag är på sorteringshumör i morgon också. För nu börjar orken tryta. Nu är det bara väldigt skönt att sitta i soffan med datorn i knät, lyssna på Slash senaste platta på Spotify och bara slappa. Kan bli Idrottsgalan på tv i kväll. Galor är ju sällan roliga men jag har ändå ett litet hopp om att få se Zlatan. Nej, han är inte nominerad - han gjorde ju inte så mycket väsen av sig förra året, var ju mest totalt osynlig överallt, så varför skulle han vara nominerad (hoppas min ironi framgår tydligt...)? Men programledaren Robin Paulsson har ju i andra program gjort en alldeles fantastiskt rolig imitation av den store Ibra, så det här kan kanske bli roligt. Kanske. I övrigt lär det bli storslam för alla nominerade som på något sätt tar sig fram på skidor, på längden och tvären, uppför och nerför, med gevär på ryggen eller hjälm på huvudet. Det är de värda - även om jag tycker Henrik Sedin kunde få bli årets manlige idrottare. Killen betraktas ju för farao som en av världens bästa hockeyspelare!

Nåväl, det blir som det blir, och jag sitter inte i juryn så skyll inte på mig om fel person får fel pris. Vid närmare eftertanke skulle det nog bli lite konstigt om jag satt i juryn - jag har ju lite beslutsångest och hade nog velat ge alla nominerade ett pris. Det är inte säkert att tävlingsinriktade idrottspersoner hade uppskattat det. Kanske är tur att jag inte styr den här världen :)

Bäst just nu: Läste dagens Metro i morse när jag tog mig till sjukhuset. De hade gymnasietema, som jag inte alls läste eftersom det känns som att jag har passerat den tiden. Ändå fastnade ögonen på informationen att man nu kan läsa en kurs i hur man överlever en zombieattack. Som jag har längtat!! Nu snackar vi kvalitativ utbildning, jag måste nog sätta mig i skolbänken igen... ;)