Dags att dra vidare

I dag är det dagen S, som i Slut för denna gång. I dag är det dagen L, som i Lämna Jönköping. I dag är det dagen Å, som i Åka buss hem till Stockholm igen. I dag är det dagen H, som i Hej då på ett tag. Ja, ni fattar - i dag säger jag hej då till mamma, pappa, lillebror, svägerska, stan och HV och åker tillbaka till mitt.

Det har varit jätteskönt att vara hemma hos mamma och pappa, att ha blivit ompysslad. Den här gången har det verkligen behövts, den här gången tar det tid att återhämta sig. Efter min första operation var jag tillbaka i hyfsat god form på några veckor, kände mig stark och pigg - om än lite trött efter väldigt intensiva dagar. Men jag var ganska snabbt tillbaka på jobbet, ganska snabbt tillbaka i något sånär vanliga rutiner. Den här gången är jag ganska långt från storform om man säger så. Saker tar sååå mycket mer på krafterna nu. I går var vi ute och uträttade ett pyttelitet ärende - och jag var helt färdig efteråt. Det är frustrerande att ibland bara ha ork för att vila. Jag hoppas jag får tillbaka krafterna snart, de behövs nu. För jag vill hem (och måste dessutom, i morgon inleds stora sjukhusveckan, tre sjukhusbesök på fem dagar), jag vill hem till min fina lägenhet, hem till mina saker, mina skivor, min säng - och allt det där. Så i dag bär det av.

Gårdagen ägnades som sagt åt ett ärende av den mindre sorten, annars var det mest bokläsning och lite packande. Det bjöds också på storslaget fika för sista gången på länge! Man kan tro att vi fikar konstant men i vanliga fall gör vi faktiskt inte det. Vi bara livar upp oss lite just denna period, ibland behöver man det!

Alla som känner mig vet att jag har ett visst mått av beslutsångest. Så här sitter jag och funderar: ska jag ta en bit budapestrulle eller en bit prinsessbakelse?   

Men tänk vad bra det löste sig - man kan ju dela på bitarna och på det sättet få smaka båda två! Klart man blir glad då :)

Nu ska jag packa det sista. I kväll, när jag kommer fram kommer min goda vän Linda med sin lilla familj och hämtar mig med bil. Jag får ju inte bära nästan någonting så jag har ju inte så många alternativ annat än att be om hjälp och jag blir så himla glad varenda gång mina vänner ställer upp! Och det känns ju alldeles väldigt lyxigt att få åka bil hela vägen hem! Tänk vad bra man har det ibland :)

Bäst just nu: Solsidan börjar i kväll, jag hinner med lätthet hem innan det är dags att bänka sig i tv-soffan. Det är bra att ha något roligt att titta på och skratta åt när man kommer hem till en ganska tysta lägenhet. En stor kontrast till allt härligt liv i luckan det innebär att vara tillsammans med sina föräldrar några veckor.