Snart dags för lucköppning!

Julig muffinsform. Utan julig muffins.

Om bloggar fungerade så att man kunde känna lukter, bara genom att trycka på några tangenter eller så, skulle ni nu när ni läser denna bloggpost känna dofter av pepparkaka, vanilj och apelsin från mitt kök. Tyvärr får ni fixa ert eget julbak om ni vill känna sådana angenäma saker, för bloggar - eller datorer över huvud taget - går bet på att förmedla dessa ting. Jag är alltså ledig i dag och bakar! Bland annat muffins i formarna ni ser längst upp. Av någon märklig anledning måste man alltså vända dem upp och ner för att se exempelvis granar och renar på rätt håll, men jag tycker ändå de är bra mycket charmigare och väldigt mycket juligare än vanliga vita formar! När det gäller bakandet går det lite upp och ner, ibland misslyckas jag snudd på totalt, ibland blir det ganska bra. Jag vill minnas att jag var bra på att baka förr men jag har tydligen tappat lite av den förmågan någonstans! Om någon hittar den kan ni ju höra av er... smaken är det dock inget fel på, så det ska nog bli bra det här till slut :)

I övrigt är det ju som ni kanske känner till sista november i dag, i morgon inleds årets sista månad. Jag vet, det är galet. Men det finns ingen anledning att deppa ihop bara för att ett helt år snart har gått, nej då, december är en fantastisk månad! Nu får man exempelvis öppna luckor varje dag fram till julafton!! Det kanske inte är något ni läsare brukar göra och det gör i ärlighetens namn inte jag heller längre, tyvärr. Jag vill minnas att det där var en spännande sak när man var yngre och så tyckte säkert ni också, men ni kanske tycker att ni nu har växt ifrån det... trodde ni ja! Från och med i morgon blir det andra (saffrans)bullar minsann, då är det i denna blogg lucköppning i 24 dagar fram till julafton! Det går till som så att varje morgon, senast förmiddag, finns en lucka att öppna (eller okej, snarare bloggpost att titta på) med en eller flera juliga bilder och en liten kommentar att mysa lite med! Det blir förhoppningsvis en bra start på dagen för er när ni sedan går iväg till jobb, skola, ledighet, julklappsshopping, julbak, skinkgriljering, luciatåg - eller vad ni nu tänker ägna er åt denna kommande månad. Bra va?! Sedan blir det också vanliga bloggposter mer eller mindre varje dag, så det är bara att förbereda sig på läs- och bildfest från och med i morgon då, folks!

Nej, nu ska jag gå tillbaka till köket och fortsätta med bakandet och mysa med glamourljus jag köpte på Ica Maxi senast. Jag vet att det är lite onödigt eftersom värmeljus är fina som de är, men ibland vill man ha lite party i sitt liv och då kan man köpa glittriga värmeljus i rött, guld eller silver och festa loss! Fotot ger inte ljusen riktig rättvisa för det glittrar väldigt mycket mer i verkligheten kan jag meddela... Party i köksvrån med andra ord!

Glitter och glamour!

Bäst just nu: Välförtjänt vila efter köksbestyren blir det i kväll, bland annat med premiären av tredje säsongen av Glee och en timme senare andra avsnittet av Homeland på SVT. Har ni missat den? Nåväl, kort resumé följer, allt för er kära läsare: Marinkårssoldaten Nicholas Brody återvänder till USA som en hjälte efter att ha varit tillfångatagen av talibaner i flera år. Men alla är inte lika entusiastiska, CIA-agenten Carrie Mathison hävdar att Brody omvänts och nu i stället arbetar för al-Qaida. Men att bara hävda det så där rakt upp och ner, när Brody nu är en riktigt poppis kille, går förstås inte - ingen skulle tro henne utan starka bevis. Så det gäller bara att skaffa just dem - innan det är för sent och hela USA är i stor fara... Homeland är en serie som kan bli riktigt bra och spännande framöver!

Den här dagen

God kväll på er! I dag har jag varit ledig minsann. Ska jobba tisdag och torsdag den här veckan, i stället för måndag och tisdag. Man måste förnya sig lite mellan varven! Eller egentligen handlade det väl mest om att min vikarie och jag skulle få ihop jobbdagarna på ett för oss båda tillfredsställande sätt - och så här blev det. På min lediga dag har jag äntligen lyckats städa och pynta klart och jag är nöjd, nu är det liksom mys i varenda vrå! Det är i det läget det passar väldigt bra att "jula" till det ytterligare lite till, genom att mysa i köket över degbunkar och receptböcker innehållandes julkakor. I helgen ska jag ha kakskalas med några vänner och i dag började jag alltså baka till festligheterna. Resultaten får ni dock se först efter kalaset... Mitt under städning och bakning funderar jag också på julklappar. Vad ska jag köpa till mina nära och kära? Det går sådär med tankarna, men det är ett kärt bekymmer, jag älskar att köpa presenter! Ska nog försöka klämma in lite shopping den här veckan, mellan kakbak och jobb.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Vad har ni sysslat med i dag då?

Fira möhippa och fira advent

Glad advent! Eller vad man nu säger... och vad man än säger så säger vi väl så, helt enkelt.

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att det är första advent i dag. Att det snart är december. Att det bara är några få veckor kvar till jul. Det är svårt att få in på något sätt! Jag har massor med mys i mig, adventsmys och julmys, men ändå känns det ibland som att det kanske snarare skulle vara september, oktober. Kanske beror på vädret. Var på adventsgudstjänst i förmiddags, det är verkligen inte ofta jag går i kyrkan men när det kommer till söndag första advent söker jag alltid upp någon svenskkyrklig församling för att höra mäktiga körer sjunga in hela adventspaketet! Alltid, om jag inte precis har legat på sjukhus och tumöropererats förstås. Förra året hade jag förvisso fått komma hem till mitt hem till första advent men jag var alldeles för svag för att ens kunna tänka på att ta mig någonstans längre än fram och tillbaka till säng, badrum, soffa. Typ. I vilket fall som helst, det brukar vara mer vintrigt väder när man tar sig till en adventsgudstjänst, eller det brukar i alla fall inte vara tio plusgrader, som det var i dag. Lyckligtvis kan det vara vilket väderläge som helst, det blir advent ändå och nu har jag sjungit in hela härligheten!

I går hade jag en väldigt trevlig dag och natt, det var möhippa för min kusin Malin som ni kanske minns ska gifta sig på nyårsafton! Hon blev kidnappad av sina två systrar och så ägnade vi dagen åt god mat, prat och skratt, tipspromenad, minnen och hemligheter :)

Kidnappad kusin med lillasyster som ledsagare...

... men så värst mycket mer än så får ni faktiskt inte se från möhippan! Jag tog lite kameraledigt under dagen, man måste få göra det ibland. Men de glada och fina kusinerna Svart och Svart/Vit får ni titta på här, det var precis innan vi drog ut och gjorde ett av stans danshak - den snart gifta kusinen älskar nämligen att dansa. Och nej, det var inte planerat att vi skulle se ungefär likadana ut under danskvällen...

... men dra på trissor, här är kusinerna tillbaka, nu ute på dansstället! Lyckligtvis tillsammans med ytterligare en möhippande vän, så det inte bara blir en repris på förra bilden... Ytterligare lite gladare tror jag bestämt vi är, men det är faktiskt bara cola i glaset.

Kusin Emma och kusin Karin på dansgolvet. Om någon tror vi är fulla och galna är det helt fel (jag säger ju att det bara var cola i glaset!) - vi är bara galna. För att vi känner för det. För att man inte alltid kan le vackert in i en kamera. Hur kul är det i längden?

Eftersom jag kom hem halv tre i natt var jag ganska trött i morse och glömde ta värktabletten, det där lilla konstiga vita och lila pillret ni vet, innan jag begav mig ut i vårvärmen för att hitta adventshögtiden. Sådant får man äta upp genom att ha hysteriskt tokont resten av dagen, så nu sitter jag och hoppar lite upp och ner på datorstolen (det hjälper inte så man kan fråga sig varför jag gör det. Jag har inget bra svar). Ville egentligen bara ligga i soffan hela dagen och vila men efter kyrkbesöket var jag tvungen att ta mig till Ica Maxi och handla mat. När jag var där kom jag på - igen! - att det är första advent i dag och att det borde firas på fler sätt än att bara sjunga. Tänkte att "äta lussekatter borde vara ett utmärkt sätt att fira på"... så det blev en saffransmuffins till eftermiddagsteet. Såg inga lussekatter men muffinsen såg ut att kunna användas till att fira med.

Ett fyrfaldigt leve för advent; hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurraaa!!

Nej, nu får det bli soffan. Trevlig söndagkväll på er!

Bäst just nu: Får snart ta ett nytt lila-vitt piller. Det behövs verkligen. Verkligen. 

Rengöring, på flera sätt

Färdigpyntad. Halvt färdigstädad. Det tar verkligen tid för mig. Men i dag har jag bara varit hemma halva dagen så det finns väl en liten förklaring till den långa tidsåtgången. För hur trevligt jag än tycker det är att göra i ordning här just denna tid på året är det ändå ytterligare lite trevligare att träffa vänner. I dag var det dags för frukost med Jessica och Vilmer. Förra gången åt vi i Liljeholmens galleria, denna gång i Skärholmens. Det är en trevlig liten tradition vi skapat, att ses för en sen frulle och sedan gå vidare till jobb eller en ledig dag - eller för all del lite shopping.

Efter frukosten gick vi en sväng på Myrorna..

 

... sedan var vi ute i dagsljuset ett tag...

... innan vi till slut gick vi in i inomhusljuset igen för att kolla i klädaffärer. Vilmer misstyckte inte utan styrde stegen mot damunderkläderna...

... och satsade slutligen på att kolla in sortimentet av morgonrockar. Men de föll honom inte riktigt i smaken så han köpte ingen, om någon nu undrade.

När vi skildes åt strax efter lunch var det dags att spola rent portacaten, ni vet den där manicken jag har insatt under huden som jag förr fick cellgifterna i. Man kan ju tycka att jag inte skulle behöva den längre, cellgifter lyser ju tack och lov med sin frånvaro nu för tiden, men denna lilla småläskiga sak ska sitta kvar ungefär ett år till. Det känns sådär, för jag tycker som sagt att den är lite småläskig. Obehaglig. Visst, för det mesta tänker jag inte på den, men det känns fortfarande läskigt och obehagligt när jag råkar nudda vid den, hård och rund under huden, eller nuddar vid slangen som är kopplad till den. Det är saker som inte ska vara under huden och det känns som att jag bara väntar på nästa cellgift när jag ser den, eftersom det ju var för just det den sattes in. Att man sätter in en portacat beror på att cellgifterna är så starka att de kan förstöra venerna i exempelvis armvecket, så att se den varje dag gör att jag väldigt väl påminns om det som varit. Det gör jag väl förvisso varje dag bara genom smärtan och tröttheten i fötterna, de där tråkigheterna som gärna gör sig påminda lite väl ofta för min smak, men ändå - jag skulle kunna klara mig utan att varje dag se den där saken!
I dag skulle den i vilket fall som helst alltså rengöras, man ska göra det varannan månad ungefär. Gör man det inte med jämna mellanrum kan någonting ske, som jag inte minns. Bli någon inflammation eller något kanske. Har inte rengjort sedan augusti, det är ju dumt... nu var det dock ingen fara, det var lätt att spola rent sa distriktssköterskan, vilket tydligen är ett tecken på att den lilla läskiga och obehagliga saken mår bra där under huden. Det tackar jag för och lovar att bli bättre på det där med genomspolningen. Rengöring är bra.

När jag kom hem var det dags att ta tag i det där kaoset från gårdagen, fixa med pynt och rengöring även hemma alltså. Nu ser det väldigt mycket bättre ut här. Lite dammsugning kvar, sedan kan det nog bli advent!

Bäst just nu: I kväll var det säsongsstart för På spåret! Hann förvisso inte se mer än tre minuter eftersom jag verkligen ville bli klar med städningen och pyntadet, strykandet och diskandet - och allt annat. Men det är ju rätt många avsnitt kvar när jag kan sitta i soffan och gissa vart vi är på väg... 

Adventsjulig röra

Nu tändas tusen juleljus... eller i alla fall sju i denna ljusstake. Fick reklam i dag som berättade att världens första exemplar av en elektrisk ljusstake presenterades av Oscar Andersson, som år 1934 hade ersatt stearinljusen i en vanlig ljusstake med lampor från returnerade julgransbelysningar. Chefen på Philips i Göteborg, som inte bara råkade vara Oscars chef utan också fick den stora äran att vara med på presentationen av den moderna lyssaken, måste ha gillat vad han såg med tanke på att ljusstaken även år 2011 sprider stämning i så många fönster. Han var bra, den där Oscar Andersson!

Det känns nästan rebelliskt att tända ljusstaken redan i dag. I vanliga fall brukar fredagen dan före dan före adventsdan vikas åt att städa och sätta fram ljusstakar, stjärnor och allt annat. Men det här året har ju inte varit vanligt på så många sätt, så då kan man väl lika gärna fortsätta göra ovanliga saker? Vara en tokfrans och sätta fram pyntet en helt vanlig torsdag?! Jag kör på den linjen jag :)

Jag hör till den sortens person som satsar på allt nu. Varför vänta med tomtar och annat juligt, och bara sätta fram adventssaker, när det är så kort tid det står framme? Att dra fram jullådan ur förrådet två gånger med några veckors mellanrum är inget för mig. Jag vill njuta av det fina så länge jag kan, fram till en bit in i januari när jag tröttnat och vill gå in i en ny period, få in ljuset igen. Men nu vill jag ha hela härligheten, på en gång!
Detta betyder absolut inte att jag är en fullständig jultaliban på några sätt (vad jag kan komma på), hur mycket jag än älskar den här månaden som ligger framför är det verkligen inte så att jag går överstyr. Anledningen till att jag är långt ifrån klar trots att jag hållit på i princip hela dagen är inte för att varje millimeter ska pyntas med granar och tomtar, bjällerklang och mistel. Hualigen, det vore galet... Det pyntas absolut inte överallt, jag är noga med vad som kommer fram och var det kommer kram - smakfullt ska det vara, på utvalda ställen. Sådant tar tid! Speciellt om man som jag är lite långsam och kommer på massor med andra saker som också måste göras, samtidigt. Som att blogga exempelvis.

Men nu får ni inte mer av mig i dag, nu ska jag köra vidare ett tag till!

Bäst just nu: Det här är ändå den roligaste röran på året! Kartonger överallt, en stor Ikeakasse med ren tvätt som väntar på att strykas, dammat och adventsjuligt på sina ställen, saker som flyttas om och står på de mest konstiga ställen i väntan på att hamna rätt, kallt bortglömt te i en av snögubbsmuggarna (kallt och bortglömt för att även muggen hamnade på ett oväntat ställe, som var helt ologiskt att leta på när tanken "hade inte jag en temugg nyss?" kom), strykbräda i vägen på vardagsrumsgolvet, julmusik i stereon... Vad ska man säga? Jo... I love it :)  

Dået och nuet

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i porten i ett hus på Kungsholmen hon står...

Det finns någon, antingen i bostadsrättsföreningen eller i bostadsrättsförvaltningens stab, som tänkt till i år. I huset jag bor i finns fyra portar och ovanför varje dörr lyser från och med i går en stjärna så här fint på kvällskvisten! Jag applåderar förstås, gör vågen och jublar.
För ett eller två år sedan hade en av mina grannar skrivit en lapp och satt upp nere i porten, där hon undrade om någon i vår trappuppgång möjligtvis hade en gammal plastgran liggande i förrådet. I så fall kunde hon med glädje tänka sig att sätta upp den i entrén och klä den med alla sorters dekorationer, så vi skulle få lite julstämning redan nere i den annars inte fullt så stämningsfulla porten! Jag önskade verkligen att någon skulle ha en gammal plastgran liggande i förrådet men det verkade som att mina grannar hade lika tomt på granar som jag själv. Alltså blev det ingen julstämning det året och nog trodde man att entrén skulle se fortsatt ojulig ut år efter år. Men icke då, från och med nu är det alltså mysbelysning på! Kanske är det det som fått huset att lysa upp lite redan nu, utöver stjärnglansen alltså, för nu börjar utomhusljusslingorna komma upp och en ljusstake har jag minsann också sett i ett fönster. Fast de flesta har förstås fortfarande kvar sommarblommor på balkongen och vanliga lampor i fönstren. Om några dagar tror jag nog det rättat till sig en smula. Själv hämtade jag nyss upp mina juliga saker från förrådet för att mot slutet av veckan få till myset!

I övrigt lever jag lite i dåtiden. Jag vet inte riktigt hur man räknar när man säger  "för exakt en månad sedan...", "för exakt ett halvår sedan..." och så vidare. Räknar man på dagen eller på datumet? I vilket fall som helst kan jag nu säga "för exakt ett år sedan..." och vara på den säkra sidan vilket man än räknar. I går var det på veckodagen, i dag är det på datumet. Måndagen den 22 november 2010 opererades jag för första gången. Dessa två dagar har jag tänkt "vad gjorde jag exakt just nu, vid den här tiden, för ett år sedan?". Det började med att vi i går tackade av en kollega som skulle sluta. Vår vd höll tal och pratade bland annat om ett möte för hela företaget förra hösten. Det där fick mina tankar att vandra i väg och eftersom han inte var mer specifik än så kunde jag inte minnas om jag var med eller inte, visste ju att en del av min höst ägnades åt sjukhus och sjukskrivning. Kom i den tanken på att "vänta nu, det är ju exakt ett år sedan jag opererades! Om man räknar på dag i alla fall... Vad gjorde jag så här dags, typ 14.30?". Jag minns det väl, även om det var dimmigt. Under den eftermiddagen låg jag på uppvaket efter morgonens operation, mådde så illa att jag knappt kunde vrida på huvudet en halv centimeter. I skrivande stund, så här på kvällen, var jag förstås fortfarande i liggande ställning, då låg jag uppe på avdelningen och sov, sov, sov. Tror inte jag visste så mycket om vad läkarna plockat ut ur mig, jag hade väl fått någon sorts information om att det hade gått bra men att jag skulle få veta mer under morgondagens rond. Och jag har svårt att tro att jag inte nöjde mig med det, man är rätt groggy efter att ha varit nedsövd flera timmar.

Det här känns i vilket fall som helst som en hel evighet sedan. En annan tidsålder. Jag är inte ens säker på att det är jag som varit med om det eller om jag läst det i någon historiebok. Det är en märklig känsla - för jag kommer ju samtidigt ihåg allt, jag minns ju alla ljud i mitt sjukhusrum, alla känslor, alla tårar, all beslutsamhet att jag skulle fixa all skit jag hamnat i, hur jag låg i sängen och några dagar senare försökte hålla mig från att brista ut i gapskratt när jag läste Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann eftersom det gjorde så ont i stygnen när jag skrattade, mina tuffa promenader i sjukhuskorridoren när jag skulle försöka få liv i kroppen igen, hur tråkigt jag hade, hur mycket jag ville hem till mitt fina hem. Allt! Det är lite intressant att tänka tillbaka. Och att samtidigt vara glad för att man är i nuet och inte i dået (varför heter det inte "dået" förresten, när det ju heter "nuet"? Märkligt...). Nuet är liksom att föredra.


Bäst just nu: Få slänga upp fötterna på fotpallen, glo på tv och bara slappa efter en väldigt intensiv jobbdag :)

Gröna granna granar

Ho ho!

Visst är det lite charmigt? Förra gången jag var på Plantagen, i början av oktober, fanns det mest fula julsaker (om man nu inte gillar roströda plastgranar. Ni kan läsa om det besöket här: http://inblickemma.blogspot.com/2011/10/jakten-pa-hostsakerna-finnandet-av.html), men den här lille tomten som kikar fram bland ett gäng enar föll jag lite för! Det är nästan som att han kommer ut ur skogen med sin bok under armen och bara säger hej, liksom :)

Plantagen som sagt, skulle köpa vita julstjärnor till köket och vardagsrummet. Jag gillar just de vita bäst, de känns lite vintriga och står sig en bra bit in på det kommande året, till skillnad från röda julstjärnor som man tröttnar på lagom till annandagen. Det är inte så att jag avskyr de röda, inte alls, men jag tänker långsiktigt i mitt blomshoppande. Och blommorna ställs på plats redan nu, det är ju faktiskt bara en vecka kvar till första advent! Det är ju helt galet! Var har det här året tagit vägen, hur gick det här till?! Men jag längtar tills man får plocka fram alla fina julsaker. Snart så.

I dag lärde jag mig att man ska vattna julstjärnor i lite ljummet vatten. Det var en fullkomlig nyhet, men man lär sig ju något nytt varje dag, och det här är nog dagens lärdom! Varför de vill ha just ljummet vatten vet jag inte, jag frågade inte eftersom jag inte vet om Plantagen-personalen kan ge vettiga svar, jag litar inte alltid på deras omdöme - när jag kom in i butiken i dag spelades en sommarsång i högtalarna exempelvis. Det rättade snabbt till sig och blev juligare, men ändå!

Jag var tydligen ensam om granlängtan i dag, på Plantagens utegård var det bara jag och granar så långt ögat nådde. Jag bor alldeles för litet för att ha gran, men man kan ju gilla dem ändå. Det gör jag, och får väl kolla på dem i bloggen om längtan blir för stor!

"Granen står så grön och grann i..." eh, nej inte "i stugan". Hm, "Granen står så grön och grann på Plantagens utegård"! Japp, där satt den! Sjung med nu!

Det här är min favorit bland granar, ädelgranen. Eller kungsgranen. Trodde det var två olika sorters granar, men enligt skylten på just denna gran hade den båda namnen. Tjocka, fina och täta barr är det i vilket fall som helst.

Den här lilla sockertoppsgranen skulle jag kanske ha! Lagom för en inte jättestor yta. Och bara det att den heter just sockertoppsgran gör ju att man blir lite sugen :)

Nej, nu ska jag gå och ta hand om mina inköpta julblommor, placera ut dem så de kan sprida stämning! Hörs!

Bäst just nu: På tal om det där med att plocka fram julsakerna. Jag har mina små ritualer när det gäller det där. Förr fick jag inte dra igång en julskiva innan allt var ordentligt städat och alla julsaker var framplockade. Ofta drog städning och framplockande ut på tiden så det nästan hann bli läggdags innan jag var färdig. Ändrade på reglerna och drog igång julmusiken i samband med den ordentliga städningen och framplockandet av julsakerna - det blev ju liksom roligare att fixa då! Det tog möjligtvis lite längre tid eftersom jag var tvungen att stanna upp och sjunga med stup i kvarten, men ändå. Med början förra året kom ytterligare nya regler - nu fick jag lyssna på julmusik på datorn, ungefär en vecka innan själva städandet och framplockandet (men inte på mina julskivor i stereon av någon anledning)! Med andra ord börjar det nu, lite grann. Det är inte så att jag toklyssnar, jag vill liksom spara lite på härligheten. För er som också får lyssna på julmusik lite i förväg rekommenderar jag Glee-gängets sköna skiva The Christmas Album som finns att avnjuta på YouTube. Det är inga rörliga bilder så titta behöver man inte göra. Men lyssna! Börja med Angels We Have Heard on High här http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=NxVjdRd7poM. När ni ändå är igång fortsätter ni med God Rest Ye Merry Gentlemen, http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=rmpLwWKFzHY och O Holy Night, http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=1H4xtRY9V7I. Och när ni gjort det kan ni lyssna på alla andra Glee-julsånger också :)

Älska snö(gubbar)

Jag shoppade ju i går, på den där outleten som ni kanske minns. Lovade ju en bild till i dag, tyckte det passade just i dag framför SVT:s Vinterstudion. För de fina muggar jag köpte är härligt vintriga och stämningsfulla:

 

 

 

Framför tv-sändningarna av coola freeski från Stockholms Stadion. Dessförinnan hade Johan Olsson vunnit en överlägsen seger i världscuppremiären över 15 km fritt, Charlotte Kalla blivit tvåa på 10 km fritt och Niklas Mattsson blivit historisk Big Air-segrare (förste svensk någonsin) i snowboardtävlingen på nyss nämnda Stadion. Muggarna har som ni ser två snögubbar och en snötäckt gran som motiv. Jag vet att det är lite dålig skärpa på de tre sista bilderna, men jag tror ni fattar motivet ändå. Vi kan ju låtsas att det snöar så mycket så att sikten inte är helt klar på grund av det... I jämställdhetens namn fanns i butiken också stora skålar med snögummor på, men jag satsade alltså på gubbarna!   

Det är när jag ser mina fina kaffemuggar och kollar på skidor och brädor på både längden och tvären, som jag längtar efter massor med snö! Inte snö som lätt förvandlas till tråkigt slask eller skrämmande isgata, snö på gator och trottoarer gillar jag absolut inte, det borde förbjudas! Men en trädgård med så pass mycket snö att man kan bygga en stor och charmig snögubbe - det vill jag ha! Och snö så man kan åka skidor och bräda på både längden och tvären - det vill jag ha! I sammanhanget bör kanske nämnas att jag över huvud taget aldrig stått på en snowboard och att jag aldrig har varit direkt säker på vare sig längd- eller slalom-skidor - men jag skulle vilja lära mig, ställa mig i en backe och kasta mig utför! Trilla och resa mig upp igen, rulla runt i snön och bara ha roligt! Och efter alla timmar i slalombacken, snowboard-pipen och längdskidspåren kan jag tänka mig att gå in och dricka varm choklad ur en snögubbemugg :)

Bäst just nu: SVT:s Vinterstudion. Snösport är en hit på tv.

Snyggt porslin och sköna ting

Skrev ju för några dagar sedan att jag skulle börja med julkorten den här helgen. Nu är det ju inte bara helg för mig längre utan också för de flesta som brukar ha helg fredag-söndag, men min julkortshelg lyser faktiskt fortfarande med sin frånvaro. I morgon kanske. I dag fick jag nämligen ett porslinsbehov.

Det sägs ju att smålänningar är snåla. Det finns säkert snåla smålänningar, precis som det finns snåla skåningar, gotlänningar, kvinnor, män, gamla, unga. Jag ser mig inte som en snål smålänning men jag gillar helt klart att handla till bra priser! Det finns bland annat en outlet ute i Gustavsberg på Värmdö, som säljer snyggt porslin till bra priser och som jag gillar. Jag brukar åka dit i alla fall en gång per år och det är nästan alltid kallt och grått när jag är där, och regnet hänger i luften. Kan ju i och för sig bero på att jag nästan alltid är på plats vid ungefär den här tiden på året, då det sällan är 20 grader varmt, blå himmel och värmande solsken. I vilket fall som helst, jag gillar att gå och kolla på bra porslin till bra priser - snygga glas, tallrikar, skålar och annat som hör köksprylar till.

 

 

 

Husgeråd så långt ögat når - glas, skålar, tallrikar, koppar och muggar på temat Mumintrollen.

Fint juldukat från finska Iittala...

 

 ... och från svenska Höganäs.

Om jag shoppade? Ja, det gick inte att låta bli... Det blev ett gäng supercharmiga, vintriga muggar. Hur de ser ut får ni se i morgon!

Utöver outletbutiken finns det också bland annat en liten butik här som heter Sköna ting, som innehåller just massor med sköna ting, om man är lagd åt det hållet att man gillar just sådana ting i alla fall. Skulle man köpa hela butiken skulle man få en alldeles för stor överdos av romantik men den är fin att gå in och titta i en stund. Butiken är så liten att man nästan vill ta nummerlapp för att vara säker på att vara där inne själv och inte krocka med vare sig andra kunder eller med möblerna och sakerna där inne (det sistnämnda skulle knappast undvikas med nummerlapp, men ändå). Utomhus, på den lilla altanen, var jag dock ensam (det var väl det där med vädret, ingen ville vara ute mer än nödvändigt) och där fanns det också mycket fint att titta på.

 

En sådan här altan kan jag tänka mig att ha! Jag skulle ha en bekvämare soffa, men annars skulle jag nog satsa på den här stilen rakt av!

 

 

 

 

 

 

Just det, sköna ting!

Nej, nu tänker jag slänga mig i soffan, vila fötterna som av någon anledning gör ganska ont i kväll. Ha en bra kväll där ute, hörs!

Bäst just nu: Massor med tända ljus på hemmaplan, efter turen utomhus i det kalla, gråa och nästan regniga...

Kakdags

God förmiddag på er! Jag lovade ju lite recept denna dag, något att baka till morgondagens fredagsmys kanske? Eller ni får förstås baka när ni vill. Och om ni inte vill baka är det okej också. Jag har i alla fall bakat, i söndags blev det två godsaker ur den där receptboken ni kanske minns, Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk. Det kursiva i början av recepten är mina egna kommentarer. Håll i (bagar)hatten - nu kör vi!


Lakritscupcakes
Cirka 12 stycken

Jag älskar lakrits och i det här bakverket får man både salt (i kakan) och sött om man använder sötlakrits som dekoration. Eftersom jag anser att man nästan alltid kan pruta på sockret har jag här dragit ner lite på sockermängden i muffinsen, men det är förstås en smaksak. Enda gången man inte ska dra ner på sockret är när man bakar macarons. Det är förvisso en ganska söt kaka men prutar man på sötman brukar kakorna spricka och bli fula. 
Lakritspulver kan man köpa på essencefabriken.se eller borgebykryddgard.jetshop.se men det går även bra att använda krossad Turkisk peppar, det gjorde jag.
Jag försökte spritsa toppingen alldeles för snabbt, innan den hann stelna till ordentligt, varpå den inte blev spritsad alls! Låt den alltså sätta sig ordentligt för att få till en tjusig topp. Smaken är det dock inget fel på, även om det kan bli lite mastigt om man tar för mycket topping. Även här är det förstås en smaksak.  

Cupcakes:
100 g smör
1 dl (60 g) vetemjöl
1 dl (45 g) kakao
2 msk lakritspulver eller 5-10 krossade Turkisk peppar (anpassa mängden efter hur tokig du är i lakrits)
1 tsk bakpulver
3 ägg
2 dl socker
1 dl mjölk

Topping:
275 g mörk choklad
3 dl vispgrädde
1 msk honung
1 msk lakritspulver eller 3-5 krossade Turkisk peppar
25 g rumsvarmt smör

engelsk konfekt eller liknande lakritsgodis till dekor

Cupcakes:
1. Smält smöret.
2. Mät upp och blanda mjöl, kakao, lakritspulver/krossad Turkisk peppar och bakpulver.
3. Vispa ägg och socker vitt och fluffigt med elvisp.
4. Sikta ner mjölblandningen i äggsmeten lite i taget samtidigt som du tillsätter smör och mjölk. Vispa försiktigt ihop till en slät smet.
5. Fördela smeten i muffinsformar (gärna i en muffinsplåt eller i dubbla formar) och grädda i mitten av ugnen på 175 grader i cirka 20 minuter. Låt svalna.

Topping:
1. Hacka chokladen ganska fint.
2. Koka upp grädden med honungen och och lakritspulvret/krossad Turkisk peppar. Dra kastrullen från plattan och rör snabbt ner den hackade chokladen i den heta grädden. Rör tills all choklad har smält. Tillsätt smöret i små klickar och rör ihop till en slät smet. Låt helst glasyren stelna i rumstemperatur till nästa dag. Ställ in den i kylen om du har bråttom, men passa noga så att de inte blir för kall och hård.
3. Spritsa en tryffeltopp på varje cupcake och dekorera gärna med engelsk konfekt.

 

Första steget i bakningen av lakritscupcakes, under noga överseende av diskborsten punk-Danne. Att han heter just så beror på att jag fick honom av min jobbarkompis Danne när jag fyllde år.

 

Ogräddade och gräddade cupcakes. Och hur blev då resultatet? Jo...

 

 ... så här! Nu går vi vidare till nästa kaka.

Nougatdubletter
Cirka 30 dubbla kakor

Den här kakan skulle kunna vara resultatet om en macaron och en whoopie (en kaka jag skrivit om tidigare) fick en kakbebis! Den var knepigare att göra än jag trodde, det blev en mycket kladdig historia. Kanske hade jag inte i tillräckligt med mjöl, kanske arbetades degen lite för länge i matberedaren. Räds dock inte att ge er på detta recept för denna lilla sötsak är god (och ni kanske dessutom lyckas jättebra på en gång)! Om man nu kan kalla den sötsak, här är det bara en halv deciliter socker (ingen anledning att pruta här alltså) i själva kakan. Nougaten är ju sötare förstås, så kombinationen på "osöt" kaka och söt fyllning blir riktigt fin. 

Kakor:
250 g rumsvarmt smör
1/2 dl strösocker
1 äggula
31/2 dl (210 g) vetemjöl
5 mask kakao
1 krm salt

Fyllning:
200 g nougat

Kakor:
1. Mixa ihop smör, strösocker och äggula i en matberedare i någon minut tills det blir mjukt och vitt. Tillsätt resten av ingredienserna och kör snabbt ihop till en deg. Du kan även arbeta ihop ingredienserna i en bunke om du inte har en matberedare.
2. Forma degen till två rullar och slå in den i plastfolie. Låt vila i kylen i minst 30 minuter så att degen blir tillräckligt fast att skära i skivor.
3. Ta bort plastfolien och skär rullarna i cirka 5 mm tjocka skivor. Lägg skivorna på bakplåtspappersklädda plåtar och grädda i mitten av ugnen på 200 grader i 7-8 minuter. Låt svalna.

Fyllning:
1. Bryt nougaten i mindre bitar och lägg i en skål. Värm försiktigt i mikron eller över vattenbad tills nougaten är krämig. Skulle den bli för lös är det bara att låta den svalna så tjocknar den.
2. bre eller spritsa nougaten på undersidan av hälften av kakorna och lägg ihop med resten av kakorna. Kakorna går bra att frysa in.

Svårbakade kakor, vid det här laget undrade både punk-Danne och jag hur det här egentligen skulle bli, han vill ju inte ens titta utan vänder kakorna ryggen...

... men det artade sig när kakorna väl gräddats och man kunde skeda upp den smälta nougaten!

Så här blev dem, nougatdubletterna! Dags att...

... lassa upp ett gäng kakor på ett fat och sätta sig för en...

... fika!

Julkort och sommaraktiviteter

När jag jobbar har jag svårt att få in tid för att blogga. Jag förstår verkligen inte hur heltidsarbetande personer, som dessutom har familj, hinner med sådant! När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast lite för trött för att dra igång några större projekt, det blir mest lite slappande vid tv:n. Nu är det dock helg, den här veckan har det bara varit tvådagarsvecka, så nu har jag både tid och ork att skriva igen! Den här helgen (det känns lika konstigt att skriva det varje gång, helg från och med onsdag... men det blir liksom roligare att skriva "den här helgen..." i stället för "den här ledigheten...") ska jag skapa julstämning runt mitt matbord, för jag ska börja göra julkort minsann. Jag vet att det låter alldeles för tidigt och jag förstår att ni tycker att jag verkar ha en eller kanske till och med två-tre skruvar lösa, men det är ju så mycket annat man ska hinna med innan jul! Glöggkväll, julkonserter, baka kakor, gå på julbord, träffa vänner, jobba, köpa julklappar, gå på hockey och så vidare och så vidare. Och jag råkar gilla att ha tid på mig, jag avskyr att stressa - och julkort ska inte stressas fram. Alltså får det bli en liten start på julen denna helg, vare sig det är galet eller ej.

Vill minnas att jag skrivit om det här förut, om inte får ni veta det för första gången nu, om jag har skrivit om det blir det en upprepning. Tycker ni det är tjatigt får ni väl hoppa över en rad eller två nu: Varje kväll skriver jag dagbok en sida och har så gjort sedan tidernas begynnelse ungefär. I dag, den 16 november, kommer jag läsa tillbaka vad som hände den 16:de i varje månad under detta år - ett enkelt sätt att minnas saker man glömt eller omigen påminnas om saker man kommer ihåg. Efter att jag kom hem från Mösseberg började jag också läsa tillbaka vad som hände för exakt ett år sedan, i kväll ska jag alltså läsa vad som hände den 16 november 2010. Att jag börjat med det nu beror på att det ju var i den här vevan för ett år sedan hela den här cancerresan började ordentligt, och jag är lite nyfiken på hur mina tankar gick då. 15 november, som jag läste om i går, var jag lite frustrerad. Jag skulle opereras två dagar senare men var rädd att det skulle bli inställt eftersom jag hade rätt mycket feber (operationen ställdes också in, men inte beroende på någon feber utan för att operationen innan min hade dragit ut på tiden och att de sedan fått in flera akutfall). Den hösten var lite märklig eftersom jag under ett par helger drog på mig feber en dag antingen lördag eller söndag. Dagen efter var febern borta, så till slut visste jag ju hur ordningen var. Vid just denna tidpunkt hade dock febern segat sig kvar och jag var inne på tredje dagen. Vid det här läget var det ju fortfarande oklart vad jag hade där nere vid äggledaren, om det var en tumör eller en muskelknut, men bort skulle den och jag ville att det skulle ske när det var planerat.

Det var inte alls så att jag var orolig och att jag ville ha bort det svårdefinierade för att det kanske var en elakartad tumör. I det läget tänkte jag bara att jag ville läggas på operationsbordet, vakna upp och ligga kvar på sjukhuset i ungefär en dag (om det räckte med titthålsoperation) eller ett par dagar (om det krävdes ett större ingrepp) - av den enkla och kanske märkliga anledningen att jag ville att det skulle hända något nytt! Jag tyckte att livet bara trampade på i samma spår hela tiden och det enda som vände upp och ner på det var att ligga i en sjukhussäng och äta sjukhusmat. I det läget tänkte jag inte för en halv sekund att om det var en tumör kunde det betyda att det sedan skulle bli cellgifter, tappat hår och jobbiga biverkningar. Inte så att jag var okunnig, det fanns bara inte i mitt huvud att jag skulle drabbas av något sådant! Man vet så lite av hur livet ska bli eller hur?! Nu kan ju vän av konspirationsteorier tro att jag ångrar att jag längtade efter något annat än mina upptrampade spår, att det där "annat" kom och bet mig i rumpan som straff. Nu tror jag dels inte på sådant, plus att jag fortfarande förstår varför jag tänkte som jag gjorde. Att läggas på operationsbordet var på något sätt spännande, jag skulle ju få reda på vad det var jag hade inne i kroppen, och det var en skillnad från det vanliga livet. Att livet sedan kan vändas upp och ner får man ta, och göra det bästa av situationen.
I förbifarten kan jag förresten nämna att jag inte kan minnas att jag haft feber sedan den gången för ett år sedan. Om det beror på att det satt någon sorts feber-gen i något av mina bortopererade organ och att jag därför aldrig kommer få feber igen, ska jag väl låta vara osagt - men det vore väl ett medicinskt scoop i så fall!

I vilket fall som helst, jag minns, utan att ha kommit dit i dagboksläsandet, att jag vid ungefär den här tiden började göra förra årets julkort eftersom jag kände att jag inte visste hur livet skulle se ut efter operationen. Om det skulle bli en stor operation hade jag fått veta att jag skulle bli lite orörlig ett tag, ha svårt att sitta still för länge och så. För säkerhets skull började jag göra julkorten i god tid - och eftersom det var trevligt då tänker jag nu att det är dumt att ändra på ett vinnande koncept!
Och på tal om jul, ni kanske minns den där julkalendern jag skrev om för några dagar sedan, den som Arla gör i samarbete med illustratören Stina Wirsén (se annars http://inblickemma.blogspot.com/2011/11/mysbelysningsdagen.html). I går, innan jobbet, var jag på en stor och välsorterad matbutik som heter Daglivs. Skulle köpa skorpor för att liva upp kaffe- och testunder på jobbet och tänkte samtidigt kolla om de fått in julkalendern. Icke då, men det var ju inte så konstigt. På Daglivs exponeras det nämligen sommar, fortfarande:

"Vänta bara, sommaren ligger där runt hörnet och väntar, i slutet av veckan blir det nog 23 grader varmt och strålande solsken - då är det bäst att vi ställer fram engångsgrillarna, solskyddsfaktorn och grilloljan på bästa ställe i butiken!", säger skyltansvariga på Daglivs. Verkar det som i alla fall. När en del andra butiker börjar julskylta redan i oktober brukar folk tycka att det är alldeles för tidigt, men att "sommarskylta" i november känns väl också ganska fel? Eller har jag bara missat något, köper folk fortfarande engångsgrillar, gör grillspett på engångspinnar och sitter hemma i köket eller vardagsrummet? Smörjer in sig med solskyddsfaktor för att lampans sken är lite för starkt? I så fall har jag verkligen missat något... och jag tänker inte följa efter i så fall!

Nej, det blev ingen julkalender, bara skorpor. Och på jobbet blev det två muggar te eftersom jag blev lite småförtjust i de tepåsar vi hade i köket. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om de är snygga i sin ganska rena design eller om de är lite tråkiga - men kolla in informationen på den lilla tepås-lappen! Det sägs ju att man blir smart av fisk - dricker man te från ICA får man i stället lite kunskap på köpet! Det kanske inte är den livsnödvändigaste av kunskaper, men ändå. Mer sådant!

 

Aha!

Nej, nu ska jag ta tag i en lite halvstor diskhög, som jag inte heller har orkat ta i tu med efter avslutade jobbdagar. Hörs!


Bäst just nu: På sista sidan på Dagens Nyheters (ja, nu är jag där igen!) kulturdel finns en avdelning som heter Namn och nytt. Det handlar inte om folk som fyller år, gifter sig eller dött - det är mycket roligare än så. Här samlas bland annat lite galna nyheter från vår galna omvärld och jag brukar roat läsa de där små notiserna. Och förstå mig rätt nu, jag vill verkligen inte inte inte ha inbrott i min lägenhet, men under rubriken "Inbrottspyntare" läser jag om Terry Trent som bröt sig in i ett hus i lilla Vandalia i Ohio. Men i stället för att stjäla något och sedan sticka började han med att tända levande ljus, sätta på tv:n och julpynta! Sedan satte han sig ner i soffan och beundrade sitt verk, innan det var dags att börja stjäla lite (som inbrottstjuvar ändå brukar göra). Så långt hann han dock inte eftersom sonen kom hem till det julpyntade huset, och kunde därmed sätta stopp för stöldplanerna. Kom igen, lite gulligt är det ju! Nu vill jag inte att någon bryter sig in hemma hos mig och gör detsamma (eller tar mina saker som sagt), jag vill gärna pynta själv, okej?