Dagens gladsak, 30 september

Ni som läste bloggen i går kanske kommer ihåg att ni fick en väldigt tidig gladsak då. Strax innan klockan 05.00 gick jag nämligen hemifrån, när det fortfarande var alldeles tokmörkt ute. Varför man ger sig ut så tidigt en ledig lördag? Jo, man ska på roadtrip!

Det var Linda som kom med idén, Nina och jag som glatt hakade på. Att bara åka iväg och ha en hel dag tillsammans, tre nära vänner som gör något vi inte gör varje dag direkt. Målet för vår resa var ett ställe många människor tar sig till, vissa ofta, andra mer sällan. Ingen av oss hör till den första kategorin även om vissa har varit på målet fler gånger än andra. Jag minns inte när jag var där senast men jag skulle tippa på väldigt tidig tonår. Sedan dess har det hänt massor.

Vi körde några timmar och såg den tidiga mörka morgonen bli till en ljus dag - eller i alla fall ljusare, det var ändå lite mörkt eftersom det var en ganska grå dag i går. Picknicken var uppdelad mellan oss, Nina hade med termos med kaffe, flaskor med cola och mineralvatten, samt godis. Linda hade med rejäla smörgåsar och jag hade bakat kakor; äppelmuffins med kanel och kardemumma, samt brownies med polkagrisar. Eftersom det var ganska kallt och blött ute satt vi inne i bilen och åt smarrig frukost.

"Men vart är ni på väg då?!?" undrar ni kanske nu. "Vart ska man åka när man går upp så där okristligt tidigt?!" Jo...

... tadaaaa! 

Att välja Gekås i Ullared en löningslördag är kanske lite galet, och man får vara utrustad med en stor portion tålamod, lugn och glädje för att stå ut med all trängsel, alla människor som är exakt på det stället man själv vill vara på, samt alla kundvagnar folk kör på en. Lyckligtvis hade vi stora portioner av allt det där, och Nina och Linda som varit här några gånger på senare år kom med smarta tips om hur man tar sig genom varuhuset på bästa sätt. De hade några listor i huvudet och visste vad de var ute efter. Själv tänkte jag kolla på regnjacka och sen skulle jag vara färdig. Hade inte tänkt shoppa i princip någonting - var nu den tanken kom ifrån... Jag, inte shoppa?!?

Vi ställde vagnarna på utvalda platser, gick igenom område för område i egen takt och möttes upp bland hyllorna eller vid våra vagnar. Jag sprang på delar av släkten boende i Varberg och gjorde klart för dem att "nej jag ska inte handla så mycket..." och de log det där leendet som säger "Nähä, det säger du?! Och det ska vi tro på?!". Men det dröjde ett tag innan jag la ner första varan i korgen (proffsen lär ut att man tar en vagn och lägger en kundkorg däri. I korgen lägger man småsaker, i vagnen de större sakerna). Tog en ögon-makeupremover bara för att jag visste att jag om några veckor kommer behöva en ny, och jag såg framför mig hur det skulle bli det enda jag gick fram med till kassan. Men... nä. Korgen och vagnen (Nina och jag delade på vagn) fylldes på, märkligt nog! "Det är ju så billigt!" är en klassisk tanke här inne insåg jag. Det ena efter det andra åkte ner - fina billiga doftljus, billiga reflexer, billiga dvd:er, billiga skivor, billig regnjacka (yes!), fina billiga glöggmuggar (jo då, det fanns måååånga julsaker och vi kom i julstämning av bara farten förstås!) och lite till. Så kan det gå!

Efter några timmars shopping var det dags att parkera sin kundvagn och gå till restaurangen, som påminde väääldigt mycket om Ikeas diton. Tog en riktigt god räksallad och efter en stunds vila var vi redo att hämta ut våra vagnar och köra vidare!

Nina och jag blev färdiga inne på Gekås innan Linda, som snart är tvåbarnsmorsa och behövde lite tid för att kolla barnkläder och leksaker. Eftersom det finns flera butiker ute på området gick Nina och jag och kollade outletbutiker under tiden och gjorde bland annat fynd på en MQ-outlet. Jag hittade (eller Nina hittade åt mig om vi nu ska vara noga) en riktigt billig höstjacka från Peak Performance som skrek mitt namn. Saker som skriker kan man inte ignorera, det förstår ju vem som helst!

Efter många timmars shoppande var det dags att gå tillbaka till bilen för inpackning och hemfärd. Bagaget fylldes snabbt:

Finfina vänner med finfina inköp! Det kan ju inte bli annat än dagens gladsak :)

Jaha ja, det var månadens sista gladsak det! I morgon är det oktober och även om det finns gladsaker också för den månaden blir det kanske lite bloggpaus någon eller några dagar - vi får se. Hoppas i alla fall ni blivit lite glada när ni kollat in här och sett att det med ganska enkla medel går att känna lite glädje :)

Nej, nu ska gå och äta frukost och sedan ska jag ta tag i mina inköpta saker, ställa på rätt plats, fixa och dona. Ha en bra söndag!

Dagens gladsak, 29 september

Dra på trissor vilken tidig gladsak ni får denna dag! Dagens variant av "dagens gladsak" skulle nästan kunna kallas "nattens gladsak". Ska snart ge mig i väg hemifrån, i dag är det nämligen roadtrip som gäller! Ska ut med vännerna Linda och Nina - vart vi ska får ni reda på i morgon. Eftersom jag inte vet när vi kommer tillbaka till Stockholm, om det hinner bli söndag innan dess, känner jag att det är lika bra att komma med glada tillrop redan toktidigt på morgonkvisten - det vore ju så snopet om jag missade en gladsak så här nu när september snart är slut! I dag är det dags för den sista av mina härliga Indianapolis-tavlor:

Vid en första blick ser man bara orden "dance", "love", "sing" och "live", och bara de orden är några av mina favoritord! Sedan går man in och läser det lite mer finstilta och blir alldeles spritt sprängande lycklig! Det mesta man gör ska man väl ändå göra fullt ut? Det kanske inte förändrar världen eller tar bort problem och bekymmer - men testa att ta några danssteg, testa att älska fullt ut, testa att sjunga för allt vad du är värd - och visst blir det i alla fall liiiite himmel på jorden av livet då?! Lägg till några valfria ord om det passar, jag kan exempelvis tänka mig "smile" också. Hoppas ni får en bra lördag där ute, med denna dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 28 september

Det känns som att en fredagkväll aldrig har kommit mer lägligt än nu. Det har varit en väldigt intensiv jobbvecka och jag hade faktiskt lite småångest när jag kom till jobbet i morse. Skulle börja jobba framåt i nya redaktionssystemet och kände hur oöverstigligt detta berg var. Så mycket nytt och så mycket förvirring! Till att börja med gjorde jag bara andra saker, öppnade upp alla gamla program som inte är nya, främmande och skrämmande. Men till slut fanns det ingen återvändo. Det var bara att ge sig in i skiten. Jag är inte helt förtjust i nya tekniska saker som ni märker. Jag gillar att vara trygg i det jag jobbar med eller sysslar med, avskyr att läsa tekniska manualer och lathundar. Vill kunna på en gång.

Nu är ju det en ganska ohållbar inställning, och jag gav mig alltså in i skiten. I början fick jag fråga mina redigerarkolleger, de få som jobbar på fredagar, om hjälp hela tiden kändes det som. Men ju längre jag höll på, ju lättare blev det. Till slut tror jag nog att jag fick grepp om en del! Tror alltså, på måndag kanske det visar sig att jag gjort allt fel och har kastat ett gäng jobbtimmar helt åt skogen eller i sjön eller var man nu kastar onödigt jobb. Men jag tog i alla fall tag i mig själv, försökte gå förbi rädslan för att misslyckas och för att inte förstå vad jag gjorde. Jag skapade en bättre version av mig själv där på eftermiddagen, där och då, i stället för att skjuta upp det till på måndag när det är skarpt läge och vi ska skapa första tidningen i nya systemet. Jag kommer förstås vara förvirrad och behöva be om hjälp då också, men jag tror som sagt att jag greppade en hel del.

Ja, det kanske är just så att man till en viss del skapar den man är, i stället för att bara finna den man är! På det sättet kan man ju i vissa fall bli den man vill vara. Jag vill ju inte bara finna, och sedan finna mig i, att jag tycker det är läskigt med nya saker och gärna skjuter upp det så länge det bara går. Jag vill, när jag funnit den delen hos mig själv, ta tag i mig och skapa något nytt! Det är trevligt när man lyckas, det känns bra. Det är dagens gladsak :) 

Dagens gladsak, 27 september

Är inte detta ett väldigt fint sätt att tänka på när det gäller ens nära och kära?! I all enkelhet skickar jag med detta budskap denna kväll, och om ni tar en liten stund och tänker på alla fina människor i er närhet kommer själen blomma av bara farten! Snacka om gladsak :)

Dagens gladsak, 26 september

I dag låter vi orden vila lite. I dag finns det nämligen en annan gladsak, som är den gladaste på väldigt länge! Den här:

"Ehhh, jaha? Du tar bild på dig själv i spegeln? Det var ju... glädjande...?" tänker ni kanske nu. Men det är inte vilken bild som helst, det är inte vilken spegel som helst - och det är inte vilken Emma som helst. Det är en Emma utan... portacat! 

Just det, från och med i dag är mitt enda synliga cancertecken avlägsnat! Innan jobbet var jag på kirurgkliniken på Sophiahemmet och fick den där märkliga saker borttagen, och det är alltså spegeln i sjukhusrummet jag står vid, efter att portacaten är borttagen och jag är väldigt omplåstrad. Så okej, just i dag är det kanske fortfarande ett synligt tecken på att det är något som inte står rätt till - man brukar ju liksom inte behöva ha massor med kompresser och tejp på bröstbenet om man inte har haft något insatt just där. Riktigt så bandagerad som jag är här behöver jag inte vara framöver, men stygnen ska sitta kvar i tio dagar, så lite omplåstrat blir det. Efter det ska man gärna ha en liten tejpbit över snittet så det läker ihop fint. Det är väl tveksamt om jag tänker ha det i de rekommenderade 3-6 månaderna men det är ju å andra sidan rätt okej - det är knappast sommar ute och jag har kanske inget jättebehov att gå i urringat jämt och ständigt.

Det tog sitt lilla tag att få bort den där grejen, den hade tydligen känt sig väldigt hemma under huden de snart två år den suttit där. Jag fick bedövning och det gjorde inte det minsta ont, men jag kände ganska väl hur läkaren grävde runt där inne under huden för att få bort den lilla apparaten och slangen, han fick använda skalpellen både en och två och tre gånger. Men det gjorde som sagt inte ont och jag var bara väldigt nöjd över att bli av med skiten. Just nu gör det lite ont eftersom bedövningen har släppt och det är ömt men det kan jag verkligen leva med!

Efter hela härligheten var jag tvungen att köpa lite fika till närmsta kollegan Birgitta och mig själv, firarfika är det väl nästan lag på efter en sådan här sak?! Så avlägsnandet av portacat är förstås dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 25 september

I dag kan jag vara glad över att hjärnan inte har kokat över. Den är väldigt full med nya kunskaper efter andra dagens kurs, kunskaper som jag nu ska försöka få ordning på och göra något vettigt av. När vi hade paus för eftermiddagskaffe i dag konstaterade kollegan M "Det går framåt - vi tar oss uppåt från desperation till förtvivlan!" och log. Det låter kanske inte alls bra men jag förstod precis vad han på sitt humoristiska vis sa. I början undrade man om det över huvud taget skulle gå att lära sig det här, om det skulle bli en vardag i vårt nya system där man knappt behöver tänka. Den största skräcken för allt det nya och stundtals totalt ogreppbara har mildrats något, vi är fortfarande förvirrade och smått oroliga för hur de första dagarna ska gå - men vi är inte redo att kasta in handduken längre. Någonstans anar vi att det kanske eventuellt förhoppningsvis så småningom möjligtvis kommer gå vägen! Och man ska ju aldrig ge upp...:

Jag skrev ju i går att det skulle bli en del ord här framöver. Ni ska under några dagar få se ett gäng tavlor jag har uppsatt på min svartvita vägg, tavlor som jag tycker så himla mycket om! Korten köpte jag i Indianapolis och de sprider USA-värme varje gång jag tittar på dem. Dagens tavla tycker jag passar väldigt bra i dag - och alla andra dagar. Ibland tror man att det inte är någon idé att försöka, ibland orkar man bara inte. Ibland märker man, efter ett tag, att det man kämpade för kanske inte var så viktigt, och då är ju det okej. Men de gånger man verkligen känner starkt för något - då ska man ha det där mantrat inom sig; "Never never never give up...". Och när man känner det väldigt starkt - ja då blir det ju dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 24 september

Jag är ganska tom i skallen just nu. Eller också är det väldigt fullt i den samma. I dag har jag och tre av mina redigerarkolleger varit på kurs hela dagen. Vi ska från och med nästa vecka arbeta i ett nytt redaktionellt system och alla på redaktionen har fått gå, eller ska gå, på kurs en heldag. Vi som redigerar har däremot två dagars kurs - inte för att vi är lite mer tröga än våra andra kolleger utan för att kopplingen mellan redaktionellt system och redigeringsprogram bara rör oss och vi därför måste lära oss ungefär dubbelt så mycket. Jag var aldrig speciellt bra på att lyssna och lära i skolan, sitta och läsa en bok och memorera. Ibland var både koncentrationen och motivationen totalt ickeexisterande. Det är bättre nu men jag måste ibland skärpa till mig lite för att inte hjärnan ska koka över. Precis som i skolan gillar jag när jag får arbeta med händerna, medieämnena i plugget var förstås mycket roligare än typ mattelektionerna... Göra radioprogram, tecknad film, fotografera - mycket mer intressant än att lära in historiska årtal, possessiva pronomen eller tyska glosor!

Nu är det bättre som sagt, jag kan sitta på kurs och lära mig saker, lyssna och låta bli att somna. Förmodligen mest beroende på att vi får jobba under tiden, vi tränar på alla små och stora steg och det är intressant. Likt väl känner jag mig alltså nu lite tom, full eller tjock i skallen på något sätt, jag kommer förmodligen drömma om allt nytt i natt, och när det är dags för andra kursdagen i morgon kommer allt vara i en enda röra! Men när morgondagen är avslutad är jag troligtvis ändå mer insatt i det nya än vad resterande redigerarkolleger är, de som går kursen på onsdag och torsdag.

Kursandet i dag har gjort att jag inte jobbat ett endaste dugg med sådant jag brukar arbeta med när jag är på jobbet. När jag kom hem satte jag mig med Hungerspelen en stund (nu har jag lämnat 900 sidor bakom mig och har bara 50 sidor kvar! Det känns lite sorgligt faktiskt), men sedan blev det en stunds nötande vid datorbordet för att gå igenom jobbmailen och få lite gjort. Jag gillar verkligen min datorhörna, det händer så mycket här!

I ungefär 999 fall av 1 000 är det här jag sitter när jag bloggar, det är här idéerna kommer. Jag vet långt ifrån alltid vad jag ska skriva innan jag sätter mig på stolen och lägger fingrarna mot tangentbordet, kollar upp på mina fina svartvita tavlor när orden fastnar någonstans och går sedan lös på tangenterna för att skapa meddelanden. Det finns många ord här, både i datorn och på väggen - och jag gillar ju ord som ni vet. Det blir förresten lite extra fokus på just ord de närmaste dagarna! Ord och en fin hörna - det är dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 23 september

I dag kom då dagen när hösten skulle anlända till min balkong. När jag gick upp för att äta frukost och hämtade upp Dagens Nyheter från hallgolvet blev jag dock lite osäker på om jag skulle hinna med sådant denna dag. Den här dagen hade DN-folket tydligen bestämt sig för att anordna läsfest:

De gör så här ibland, ägnar varenda del i tidningen åt olika varianter på ett och samma ämne. Lägger man ut alla delar bildar de en stor bild och det är så smart och snyggt gjort! Den här gången var det alltså på alla möjliga och omöjliga sätt fokus på det amerikanska presidentvalet. Inte så att varenda sida fylls med Obama och Romney, men alla delar har ändå minst en sak som behandlar just denna världshändelse som ett presidentval är. Jag tycker det är väldigt spännande och blir mer och mer intresserad ju närmre 6 november vi kommer. Dessvärre har jag inte hunnit med så mycket läsning i dag, men jag ska vid lämpligt tillfälle ta del av DN:s analys kring "Valets betydelse för den globala ekonomin - och din plånbok", "Så påverkas säkerhetsläget i världen" och "Därför kan en presidentkandidat inte vara ointresserad av idrott", bland annat. 

Balkongen var det ja. Jag har i flera dagar sett fram emot att ta tag i mina få kvadratmeter där ute. Inte för att jag tycker att det är så fantastiskt underbart att plantera kanske, utan för att jag gillar att skapa. Kreera. Komponera. Ut med det gamla och in med det nya. Eller kanske tvärtom - in med det gamla till soppåsen och diskbänken för rengöring av krukor, ut med det nya för placering och nöjd beskådan. Ungefär så här har delar av min dag sett ut:

Till att börja med måste man förstås som sagt plocka bort allt gammalt och slänga, innan man kan sätta nytt. Så ner med fingrarna i jorden och få lite skit under naglarna...

... i alla fall fram tills jag kom på att jag faktiskt har trädgårdshandskar. Och titta, de heter tydligen Emmy! Nästan som Emma, så jag tycker de passar mig bra!

Punk-Danne (födelsedagsgåva från en av mina kolleger som heter just Danne) vill vara med och jobba i jorden, vilket var mer än välkommet. Det är ju roligare att göra saker tillsammans!

Ibland går det vilt till och blodvite uppstår - precis som det enligt gårdagens DN gjorde när hysteriska kunder ville göra fynd hos konkursade Expert i en galleria i närheten. Jag slogs dock inte med någon utan råkade bara skrapa mig lite mot husfasaden i ett ögonblick av någon sorts iver för någonting jag inte längre minns. Punk-Danne vill dock inte se på eländet...

... men när det är dags för planterande är han med på banan igen! Första blomman ut är...

... silvernjurvinda. Ja den heter så, med lite fantasi ser bladen nästan ut som små njurar!

Hittade ju inga små dekorationspumpor på Plantagen eftersom det stället inte verkar förstå sig på sådant. Större sorter hade de dock, så det fick bli en orange lagom maffig för min lilla balkong! Gipshjärtan och gipsstjärna gör sällskap med årets nya favorit; svenska äpplen.

Just det, små äpplen som kanske inte kommer få ligga kvar länge, finns säkert en och annan fågel som kommer sätta sig och kalasa på min fina dekoration! Men det håller så länge det håller :)

Ja, så här blev det! Färgerna för denna höst är alltså vitt, orange, öppelrött/gult och grönt. Hostan, längst ner till vänster tappar sina blad om någon månad eller så, och kommer då få en skyddande mossa som en filt över sig. Till våren kommer sedan nya blad. 

Så nu är det fint ute...

... men inte lika fint inne, som synes, Punk-Danne gömmer sig till och med bakom vattenkannan, han vill inte kännas vid röran... Det är nu man undrar hur det kommer sig att det fortfarande inte finns någon som uppfunnit en apparat som gör att man bara behöver trycka på en knapp och så är allt i ordning igen?! Nåväl, det gick att städa bort alla spår även på egen hand. 

När det började skymma lite var det förstås dags att tända mysbelysning, levande...

... som den sort som behöver el. Nej, det är inte för tidigt på året för att ha belysning på balkongen, absolut inte! Det finns ingen anledning att skjuta upp myset om man inte är tvingad. På sin egen balkong gör man precis som man vill!

Jaha, vad tycker ni nu då - visst blev det en fin, hösthärlig balkong?! Jag är väldigt nöjd i alla fall, och det var en bra dag att göra i ordning på. Det har stundtals varit ganska varmt så när härligheten var iordningställd kunde jag sitta ute och äta lunch och sedan läsa bok en bra stund. Det gäller att passa på. Och även om det nu är alldeles väldigt mörkt där ute lyser myset in genom balkongdörren och jag kan bara konstatera: Dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 22 september

Det är lördag och jag vaknade halv sju i morse, alldeles tok-pigg! Varför händer aldrig sådant när jag ska till jobbet? Då är jag minsann så medvetslös att jag skulle kunna göra nästan vad som helst för ytterligare en halvtimmes sömn! Denna dag, när jag inte har haft några som helst tider att passa, vaknar jag däremot löjligt tidigt. Låg kvar en kvart men bestämde mig sedan för att börja min dag i lodrätt läge. Började med lång frukost och tidningsläsning. I en av Kungsholmens gratisblaskor, som handlar om just Kungsholmen, hittade jag en notis av det roligare slaget:

Jag uppmanar verkligen ingen till stöld men om man nu ändå känner att man måste stjäla något är väl en kaka okej?! Jag funderar på att börja använda denna ursäkt när jag öppnar frysen och skåpen och upptäcker att mina kakor också är borta! Dessvärre kan jag nog sällan skylla på någon annan än mig själv, jag är rätt bra på att vara kakmonster :) Hur som helst, det här fick igång mig, ett leende direkt på morgonkvisten gör vilken dag som helst bra!

Det har städats i dag, så från en rörig morgon har jag nu landat i en kväll full med ordning och reda. Dammsugningen återstår förvisso men jag ansåg den vara onödig i dag - i morgon ska jag plantera mina höstblommor och kommer säkert spilla jord, blomblad och lecakulor på golvet. Även om jag inte har så värst stort motstånd till att städa är det ju onödigt att göra golven rena två dagar i rad. Det finns ju andra saker man hellre ägnar sig åt. Som att titta på en trevlig inbjudan som kom med posten i går:

Mitt liv är sällan av det glamouröst lyxiga slaget, men på korthållaren bredvid datorn sitter en VIP-inbjudan till föreställningen "Tisdagarna med Morrie", en inbjudan som inte bara berättigar till en teaterupplevelse utan också till en förfest med mingel och klädkod "fest".  "Tisdagarna med Morrie" bygger på en bästsäljande roman av Mitchell Albom och görs på Intiman av Lars-Erik Berenett som spelar den ALS-sjuke Morrie Schwartz. Det ryktas om mycket skratt, många tårar och mycket värme, och jag ser verkligen fram emot detta! Biljetten kommer från finfina Julia, som är granne med mamma och pappa. Hon har ett finger med i spelet på något sätt som jag är lite osäker på, men jag är väldigt glad att hon skänker lite glamour till mitt liv! Det är inte varje vardag man får chansen att sätta på sig ett par högklackade skor och en festlig klänning, men snart så! Dagens gladsak :)

Nej, nu är det bokläsning som gäller. Ska inleda tredje och sista delen i briljanta Hungerspelen. Ha en bra kväll där ute!

Dagens gladsak, 21 september

Jag har nyss kommit innanför dörren, hyfsat regnvåt och på strålande humör :) Vad gör det att det regnar där ute - jag är inomhus och har tänt ljus, det är fredagkväll och två lediga dagar ligger framför! Jag har inga jättestora planer - kanske händer det något, kanske händer det inget alls. Det är ganska skönt.

Efter jobbet tog jag mig till Plantagen i Bromma för att inleda ett av helgens projekt (så jo, lite ska hända); göra höst på balkongen. Förra gången det skedde, alltså att jag tog mig till Plantagen för att inhandla höst, var jag inte det minsta förberedd på att jag skulle gå så lottlös därifrån. Då var det oktober och julen var framplockad - till skillnad mot hösten som fortfarande inte hade anlänt fullt ut. Denna gång var jag beredd på vad jag skulle hitta och vad jag skulle få leta vidare efter. Julen lyste tack och lov med sin frånvaro (men första leveransen har kommit fick jag veta. Nej, jag frågade inte. Upplysningen kom sådär i förbifarten när jag frågade om helt andra saker. Fick också veta att detta första lass jul ska upp i butik om några veckor, så håll i hatten - eller tomteluvan - för snart smäller det tydligen). Så gjorde även små dekorationspumpor, precis som vanligt. "De kommer i november!" upplyste en dam mig. Varför det är mer logiskt att ha små pumpor först i november när man har ett helt gäng stora redan i september har jag inget svar på.

Nåväl, jag återkommer med jobbet ute på balkongen, det ska jag ägna mig åt när det är torrt och ljust ute - motsatsen till nu alltså. Lite balkong får ni alla fall:

Ni kanske tycker att det är tjatigt med glada ljusbilder och det är ni förstås fria att tycka. Själv anser jag ljus vara mysigt och glatt och kan inte låta bli att känna härlig stämning av ljuslyktan som hänger ute och blåser lite lätt i vinden. Tog dessa kort för ungefär 20 minuter sedan, efter det har det hunnit bli riktigt mörkt och lågan ser ut att sväva i det mörka. Fint är det i alla fall, dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 20 september

Såg ni Kanal5:s Nybyggarna i går? Om inte: GÖR DET (finns på www.kanal5play.se). Kort och gott handlar det om Arga snickaren-Anders (Öfvergård i efternamn) som tillsammans med sju hemlösa män och kvinnor ska bygga bostäder så de hemlösa kan försöka lägga grunden för ett annat liv, lämna det gamla och få ett permanent tak över huvudet. Det är förstås inte det allra enklaste och samtliga inblandade kommer naturligtvis stöta på massor med motgångar. Att bryta upp från ett liv som är en ständig jakt på pengar till mat, droger, sovplats... fyra väggar och en dörr att stänga är inte tillräckligt för att lägga ner och sedan starta upp, men om jag har förstått det rätt finns det professionella  personer med i teamet, som kan stå för det kroppsliga och själsliga läkandet.

I första avsnittet testade Anders livet som hemlös. Inte för att det var "en kul grej", för det kan det ju inte vara. Han ville veta hur våra hemlösa lever och visa hur jävlig deras värld är. Iklädd något sånär varma kläder från Stockholms stadsmission, sina ägodelar i en papperspåse, tiggandes och sovandes på offentliga toaletter och fallfärdiga husvagnar - allt gjort i vintras när livet utomhus är som tuffast. Jag undrar om någon har gått så långt för att sätta sig in i en hemlös människas liv? Han gick snudd på all in, bortsett från att ta droger och sälja sin kropp.

Det är här det slår mig. Jag vet ju om det, jag ser hemlösa på gatorna i Stockholm, jag vet att droghandeln sker helt öppet på Sergels torg, jag vet att Tak över huvudet-garantin som sägs finnas i den här stan inte alls existerar så långt som det sägs eftersom det inte finns tillräckligt med natthärbärgen. Men ändå slår det mig hur vansinnigt hårt det är att leva det livet. Och en annan sak slår mig samtidigt: Jag har det så oerhört bra. Jag har ett jobb där jag tjänar pengar så jag kan gå...

 ... och äta sushi när det är sushi-torsdag på jobbet. Jag har kläder. Jag har en jättefin lägenhet. Jag har familj och vänner. Jag har...

... en skön säng att sova i, med stora kuddar, en mjuk hjärtlig gris och en väldigt söt pingvin. 

Jag har allt jag behöver och jag ska från och med nu aldrig klaga mer. Jag har förvisso alltid varit en hyfsat oklagande person, men jag bör tänka till ännu mer. Jag har så mycket att vara tacksam för, så mycket att vara rädd om, så mycket att inte ta för givet. Det jag har är dagens gladsak, precis som insikten är; att bli ännu mer medveten om detta och att ännu mer hjälpa en hemlös människa. Hur svårt kan det vara att gå och köpa en kopp varmt kaffe till en man som står ute i kylan och ber om några slantar? En smörgås till en kvinna som ber om pengar för att hon är hungrig? Det är faktiskt inte alls svårt! Jag vill bli sådan, det skulle göra mig glad. Inte för att jag ska känna mig duktig och god, utan för att man blir glad av att ge! Väldigt enkelt.

Dagens gladsak, 19 september

Nu kanske ni tycker jag har dålig glad-fantasi, eller att jag till och med har dålig glad-smak. Dagens gladsak är nämligen denna nygamla bakgrund, tro det eller ej. Jag gillar nämligen hösten! Det slår mig varje gång ungefär den här tiden på året, för jag hinner glömma det mellan varven. När årstiden står och väger mellan sommar och höst vill jag alltid att sommaren ska segra, speciellt efter den här nästan ickeexisterande sommaren. Men när det har gått en tid får man liksom ge sig och bara gilla läget. Och det är då jag kommer på det, "vänta nu... jag gillar ju faktiskt den här årstiden!". Det gör mig inte så mycket att det blir mer och mer mörkt - jag gillar ju att tända massor med ljus och krypa upp i soffan. Det gör mig inte så mycket att det blir lite mer kallt - det går ju att klä på sig och det är ganska skönt med en sjal eller halsduk runt halsen. Hösten är skön på det sättet att man får sitta inne nästan hur mycket man vill, det är ingen som tycker man är konstig om man inte har lust att gå ut i regn och blåst, mörker och kyla. På sommaren måste man vara ute och ha roligt hela tiden, det kan vara en ganska pressande tid stundtals. Hösten är avslappnad. Promenaden till jobbet på morgonen känns frisk i luften. Stora tekoppen och filten är varm när man kommer hem på kvällen.

Jag kommer förstås tröttna på hösten också, och den är inte jättekul när vädret är uselt. Men just nu - när himlen fortfarande är blå på både morgon och eftermiddag, innan det blivit riktigt kallt och till slut halt - nu är hösten härlig! När gröna blad mer och mer skiftar färg och blir så där sprakande och levande är det fint att vara ute. Funderar på att ta bort de mer och mer vissna sommarblommorna på balkongen, köpa nytt hösttåligt till helgen. Börjar se små prydnadspumpor lite överallt och då kan det vara dags att greja lite tänker jag. Exakt vad jag ska köpa vet jag inte än, får klura på det.

Nu ska jag ta tag i mitt hem som märkligt nog blivit lite rörigt! Förstår inte hur det har gått till, det beror absolut inte på mig i alla fall. Det bor något litet stökighets-monster hos mig, som rör till det under tiden jag är borta från hemmet. Försöker få honom vräkt, men han vägrar flytta...

Dagens gladsak, 18 september

Ibland behövs det så lite för att man ska bli på gott humör. För några veckor sedan hade jag tänkt skaffa en högst vanlig krok för att hänga upp mitt charmiga förkläde. Lyckligtvis hann jag inte skaffa den där tråkiga kroken, för alldeles oväntat dök en charmig och rolig hängfunktion upp, som varje dag får mig att dra på smilbanden:

En fågel på sin gren - kan det bli trevligare än så?! Jag tröttnar aldrig på den här hänganordningen så den förtjänar ju en plats i bloggen denna månad. Dagens gladsak :)

Dagens gladsak, 17 september

Ni minns kanske att jag i går skrev att jag haft en väldigt bra helg? I lördags var jag ju hos Karin och Anton och åt vildsvinsgryta, och i går var det vännerna Jessica och Erik som gällde, även där med god mat - fisksoppa. Nu är ju inte maten det viktigaste, även om det är väldigt trevligt att äta gott förstås. Men det var ju naturligtvis umgänget som gjorde att helgen var bra! Umgänge med stora och små. När jag kommer hem till Jessica och Erik får jag också - stora lycka! - leka. Det är drygt tvåårige Vilmer som plockar fram barnet i mig, ni ska snart få se en av våra sysselsättningar! Men först; en nykomling i familjen:

Det här är Gilbert, sex veckor ung! 

När jag först fick hålla Gilbert dröjde det inte länge innan han blev oerhört missnöjd med mitt sällskap. Men jag tror jag börjar få lite kläm på det där med små barn nu, efter att med varierande framgång haft vänners barn i min famn - nu för tiden vet jag (ibland) hur man ska bete sig för att gå från tokgråt till som här, tystnad och acceptans...

 ... till sömn och fullständig tystnad! Heja mig! Och heja Gilbert :)

Vilmer och jag ägnade oss alltså mest åt lek, men man måste ju fylla på med lite energi för att orka med sådant, så en fika är alltid välkommet. Här är det full koncentration på glasskeden...

"... men nu kanske vi kan fortsätta leka då?"

Saker som rullar är en klar hit i Vilmers värld. Till en början körde vi tågbana i mååååånga varv men här är tåget utbytt mot bilar. Vardagsrumsbordet blev en bilbana och vi måste ha kört ett par mil sammanlagt, med varsin vit bil. På ett och samma ställe stannade vi för att tanka och ibland också byta hjul. Sedan var det...

... full fart igen - som synes, kameran hinner ju inte ens med...!

Det är en alldeles fantastisk ålder, den här på drygt två år! Jag fattar det mesta Vilmer pratar om och jag har på riktigt väldigt roligt åt dessa enkla lekar, hur många varv vi än kör tåg eller bil. Man kan inte bli på annat än gott humör av aktiviteter som dessa! Jag vet att Vilmers och Gilberts föräldrar inte är med på bilder denna gång, men hela den här familjen är förstås dagens gladsak :)