Happy halloween!

Årets mest förvirrade helg står och knackar på dörren. Det är det där med allhelgonahelgen och halloween som spökar (hahaha...). Det tycks vara svårt att lära sig de där dagarna. Hänger de ihop, hänger de inte ihop? Samma dag, olika dag? Fast dag, rörlig dag? Är ni också förvirrade? Vilken tur att ni läser min blogg då, för här kommer svaret!
Halloween firas alltid 31 oktober, i år alltså just precis denna dag. Alla helgons dag (och med den tillhörande allhelgonahelgen) infaller en lördag mellan 31 oktober och 6 november, i år alltså nu på lördag. På halloween kan man klä ut sig, tigga godis och, om man inte får något godis, hämnas genom att busa. Till allhelgonahelgen ska man minnas och tända ljus på närståendes gravar - eller för all del göra som en tjej jag kom i samspråk med för ett tag sedan; hon hade ingen nära anhörig som gått bort men hon gick till Skogskyrkogården och satte ljus på en grav hon tyckte såg ensam ut, någon som inte verkade ha någon anhörig som brydde sig om gravstenen. Det var fint tyckte jag.

Men i dag är det alltså 31 oktober och om man är vuxen och inte vill klä ut sig så här en vardagkväll kan man i alla fall med hyfsat gott samvete...

 ... äta godis. Köpte goda kolor i lämpliga halloween-färger - svart och orange, precis samma färgskala jag för övrigt klädde mig i denna dag - för någon vecka sedan. Fotade då, för jag visste ju att skålen skulle vara praktiskt taget tom när vi kom till denna dag! Dagen till ära har jag också...

... goda dödskallar som smakar lakrits, hallon, äpple och annat mumsigt. Dessa skrämmande goda sötsaker ska jag kalasa på när jag om ett tag ska sätta mig i soffan och kolla min favoritmusikal - "The Rocky Horror Picture Show", denna roliga och galna hyllning till skräck, sci-fi, b-filmer och rockmusik. Den hör till och är lite av en tradition den här tiden på året!

Det finns en annan sak jag slås av denna dag när det är den 31 oktober. Nästa gång det i almanackan står just 31... så är det nyårsafton. Hur galet känns inte det?!?

Jaja, nu ska jag ställa mig i köket och göra muffins innan jag parkerar i soffan med dödskallegodiset. Och förresten, om ni tycker det är lite läskigt med dödskallar, spöken och pumpor i elakt utskuret flin? Kom då ihåg att det bara är på låtsas... :) Happy halloween på er (eller vad man nu säger) där ute! 

Varde ljus

I förmiddags upptäckte jag att det var en dag som gjord för att sätta upp slingan på balkongen. Det var några minusgrader som gav lite vinterkänsla - en känsla som onekligen passar ganska bra ihop med en granslinga full med ljus. Samtidigt sken solen så varmt att jag till en början kunde stå ute och jobba på i bara kortärmat. Just då kändes det kanske lite konstigt att organisera fejkade grankvistar, men så fort solen gömde sig bakom huset mitt över blev det plötsligt rejält mycket kallare. Och ute på gatan stod folk i mössa och skrapade frost från bilrutorna, så jag antar att det var en sling-dag i dag.

Att sätta upp slingan är det mest avancerade jag gjort i dag, och med tanke på att det inte är speciellt avancerat vet ni nu läget på denna dag. Jag har mest tagit det lugnt, då och då pysslat med lite av varje, samt...

... festat loss på en stor muffins med vit choklad, jordgubbssylt och jordgubbsströssel till förmiddagskaffet. Så kan det gå! Och strax efter klockan 16 i eftermiddags...

... när det så smått började skymma, tändes det där ute i kylan! Mysigt, mysigare, mysigast :)

I övrigt har jag verkligen ingenting att komma med! Så hej då, för den här gången.

Ute och inne

Sista dagen med sommartid. Om det inte redan innan gått mot vinter kommer det helt klart göra det från och med i natt. Vad man nu än tycker om det är det i alla fall skönt att få sova en timme längre i morgon :)

I dag har jag gått på stan en sväng, hade några ärenden jag behövde uträtta innan jag kan ägna mig åt en ganska lugn helg. Det var en bra dag att vara ute på, några plusgrader och sol från en alldeles klarblå himmel!

Vid halv femtiden på eftermiddagen är solen på väg ner. Så här såg det ut när jag tog en promenad hem från stan, inte så tokigt längs med Norr Mälarstrand! Det tycker förmodligen inte heller...

... den simmande pippin, även om jag tycker det ser lite kallt ut!

Här hemma går jag omkring och pysslar med lite av varje. Men det är ingen direkt avancerad dag i dag. Så här dags sitter jag mest i min sköna soffa och äter lite charmig choklad...

... men att det står "Din bit" på en utav dem struntar jag fullständigt i - alla bitar är mina! Ego-Emma.

Eftersom jag inte tänker göra något avancerat denna dag funderar jag just nu på att i morgon kanske sätta upp min slinga på balkongen. Slingor är ju nämligen inte alls bara anpassade till jultiden, slingor är ju alldeles uppenbart till för att sprida stämning i mörkertiden! Har ju på balkongen så här års en buxbom-boll med massor av små lampor och jag tror den behöver ljussällskap nu, speciellt eftersom solen går ner en timme tidigare från och med i morgon. Slingan brukar åka upp till allhelgonahelgen, men ibland måste man vara lite wild and crazy och tjuvstarta myset!

Men det är då. Nu ska jag gå och mysa (nåväl...) i köket med disken. Hörs!

Fredagsmys deluxe - på jobbet

I går, någon gång på kvällskvisten, kom snön. Inte för att stanna dock. Det var lite pudervitt i morse när jag gick till jobbet men när jag gick ifrån detsamma i eftermiddags var det väldigt få vita partier kvar. En och annan snöflinga bara. Men kallt var det! På morgonen räcker det för mig att titta ut på balkongen och blommorna där ute. Regnet som fallit i krukans fat...

... talar om att det är kallt och is. Det är bra att veta innan man går ut!

I dag var det mössa på för första gången den här säsongen, i alla fall mössa på på grund av kyla. För några veckor sedan, när jag skulle iväg och få tummen fixad på operationsbordet, var det också mössa på, fast där berodde det bara på att jag inte fick fixa till frisyren innan eftersom jag inte fick ha några produkter på kropp eller i hår som inte var desinfektionsmedel - så det är en annan sak. Första gången mössan åker på på grund av kyla tänker man för sig själv "Jaha du, nu kan du vänta dig ungefär ett halvår med mer eller mindre det här väderförhållandet! Lycka till...". Det känns onekligen lite tungt.

Att jobba en fredag är däremot inte speciellt tungt. Möjligtvis ibland, om man tänker på att de flesta är lediga och kan göra vad de vill en ledig vardag, medan några få av oss sliter. Fast i dag var det bara trevligt. Kollegan U firade att han just i dag för 25 år sedan gjorde sin första arbetsdag på tidningen. Och fira var ordet:

 Storstilat fredagsmys! Ena dottern hade bakat choklad- och hallonmousse-tårta...

 ... och blåbärsmousse-tårta. De var alldeles sagolikt goda! Ja, jag provsmakade båda sorterna. Det gjorde faktiskt alla, det gick ju inte att välja bara en!

Efter jobbet blev det en promenad till först Ica Maxi (hört den förut?!) och sedan hem. På Maxi höll de på att plocka fram julsakerna men jag gick faktiskt förbi. Däremot fyndade jag svart karamellfärg minsann! Förr fick man köpa sådant på pulver för att sedan blanda ut med vatten, men nu kan man alltså färga bakverk på precis samma sätt som man gör med den klassiska gröna eller röda färgen, som har funnits i hundra år eller så. Jag vet inget just nu som jag behöver svart karamellfärg till, men jag vet att den inte kommer stå orörd speciellt länge. Får jag för mig att göra tomtegubbar och grisar i marsipan om lite drygt en månad kommer det svarta komma väl till pass! I stället för att hålla på och dutta med att smälta mörk choklad - klassiskt när man ska göra exempelvis ögon och sådant - kan man nu alltså bara droppa lite svart färg i marsipanbiten, röra om och forma allt möjligt i svarta former! Fantastiskt inköp.

Nej, nu ska jag göra något annat. Fredagsmysa, typ. Utan tårta. 

Pyssel-Emma

När jag kom hem vid fyratiden i morse hade lite av den utlovade värmen kommit. Det var 11 grader varmt och det måste varit längesedan det var så många plus den tidiga morgontimman. När jag vaknade några timmar senare var det dock höstkänsla och 7-8 grader igen. Jag har hållit mig inomhus, bortsett från en liten sväng ute på balkongen:

Var på Panduro i går, denna min favoritaffär (en utav dem i alla fall) och hittade bland annat grön mossa, som annars verkar vara svårt att få tag på. Eftersom hostan (växt som tidigare synts i krukan här ovan) nu har vissnat får själva plantan vila under värmande mossa under vintern, med skyddsängel, små pumpor samt grodprins som ser till allt går rätt till. Eller kanske inte... de finns bara där, helt enkelt.

Har tvättat i dag och i vanlig ordning samtidigt dragit igång ett litet projekt. Jag kan sällan bara gå fram och tillbaka till tvättstugan och mellan de varven ta det lugnt på hemmaplan. Det gör ofta att tvätten blir liggande någon dag för att jag måste re upp i röran jag skapat på mina egna kvadratmeter. I dag tog jag av locken på mina två hobbylådor som står under bokhyllan. Någon gång, när jag blir stor och bor mycket större än jag gör nu, ska jag ha ett hobbyrum där alla grejer kan vara, från tyg, saxar och scrapbooking-material till betong, hyvelbänk och ljusbord - men än så länge får jag nöja mig med två lådor och det som får plats där.

Mamma tog sig an de där lådorna dagarna mellan jul och nyår 2010. Under tiden jag låg på operationsbordet på Karolinska och hon och pappa var här uppe, behövde hon något att engagera sig i för att skingra tankarna. Hon är bra på att skapa ordning där jag har rört till det, och efter det har det varit en fröjd att öppna boxarna och plockat fram än det ena, än det andra när hobbyverksamheten pockat på uppmärksamhet. I alla fall till en början. Det har hänt att jag bara har hävt in nya saker och stökat till det sedan dess, och eftersom pysselhögtiden nummer ett - julen alltså - snart gör sitt intåg kände jag mig nästan tvungen att belamra matbordet...

... med hela pysselhärligheten och sedan försöka återfå ordning. Någon gång ska jag förhoppningsvis lära mig att det exempelvis är bättre att lägga alla band (tyg, siden, papper och så vidare) i rätt fack med rätt färg på en gång, i stället för att bara skapa kaos när man vid nästa tillfälle vet att det finns ett lila sidenband någonstans - men inte alls var...

 ... nu vet jag dock! Nu ligger banden så fint färgkoordinerade, och alla papper ligger i kartonger med utmärkt märkning så jag ser vad de innehåller så fort jag öppnar den stora lådans lock (att de legat kategoriserade är inget nytt, det är klisterlapparna som är det nya och smidiga). Och jag har till och med ...

... skrivit en innehållsförteckning till varje låda (vilket kanske är svårt att se, men lita på att det finns ett A4-ark med snudd på varenda pinal nedskriven!) och omigen insett att jag borde blivit ett dagis, med pärlplattor och gipsfigurer...

... för ibland blir min lust till pyssel snudd på osunt stor. Fastnade i soffan med Panduros materialkatalog för 2012/2013, som jag fick i går, och det tog ett par timmar att gå igenom de nästan 500 sidorna! Jag vet inte vad det är som gör att jag vill göra saker, för jag ser mig egentligen inte som så himla pysslig! Ibland får jag en inre syn på en äldre galen tant som tillverkar saker på löpande band, den ena saken märkligare än den andra, och som med hysteri i blicken utropar "åh, en liten gris i wellpapp som man kan sätta skojiga klistermärken på och sedan ha framme som en prydnad på bordet!" - och jag är verkligen inte sådan! Min pyssliga sida brukar sträcka sig till att baka, göra egna julkort och slå in framför allt julklappar lite extra festligt. Ändå sitter jag där och bläddrar och vill plötsligt ha en pärlplatta och göra något konstverk, trots att jag inte vet var jag sedan ska göra av det hela. Ändå sitter jag där och bläddrar och vill plötsligt ha några garnnystan och sticka en halsduk, trots att jag inte har den blekaste aning om hur man stickar. Ändå sitter jag där och bläddrar och vill plötsligt ha små mosaikplattor och klä in en bordsskiva, trots att jag inte har någonstans att ställa ytterligare ett bord (och inte behöver mosaik på något av de bord jag har). Ändå sitter jag där och... ja, ni fattar.

Jag är väl understimulerad på något sätt antar jag. Jag gillar att skapa saker, att fullständigt gå upp i ett pyssel och se vad jag kan kreera. Som sagt, speciellt den här tiden på året känner jag ett stort behov av att inte bara sitta framför datorn hela dagarna, som jag ju gör på jobbet. Jag vill göra något med händerna!. Får måhända hålla mig borta från pärlplattor, garnnystan och mosaikplattor, men jag måste nog göra något snart. Med en inom en mycket nära framtid väl fungerande hand (stygnen ska bort i morgon, hurra!) kan jag ta tag i mitt pyssliga liv, göra något snyggt (inte en wellpapp-gris med skojiga klistermärken...) och få sätta hjärnan i arbete. I lagom arbete i alla fall. Enligt cellgiftsmonstrens regler ska jag ju knappt klara av att hålla flera bollar i luften längre - vilket jag faktiskt kan, men inte lika många som förr tydligen - men ibland måste man ju utmana sig själv lite. Har en tanke på ett juligt pyssel jag kanske tar tag i. Blir det något av det hela får ni se resultatet i december :)

Med tanke på att jag inte sovit så många timmar den senaste natten blir det nog en hyfsat tidig kväll i kväll. Krypa ner i nytvättade lakan är ju inte så tokigt! I alla fall om man lyckas ta tag i sin tvätt och kommer sig för att bädda med det nyss nämnda. Ska nog göra det nu.  

Höst ute och jul inne

Nu var det ett tag sedan! Jag har haft fullt upp med att försöka lära mig ta det lugnt... Ni kanske minns att läkaren på Radiumhemmet ville att jag skulle sluta jobba i 180 och lära mig ta paus lite nu och då. Jag försöker lära mig allt detta inte bara under arbetstid utan även den andra tiden på dygnet. På fritiden är jag förvisso ganska bra på att ta det lugnt, i alla fall mellan varven, men när jag nu verkligen övar på att pausa händer det att jag inte ens slår på datorn när jag kommer hem. Då blir det inte mycket fart på bloggen nej. Men nu är jag här! Hej hej.

Det ryktades om upp till 20 grader varmt den här helgen. Förvisso inte i huvudstaden, det var nog bara nere i de allra sydligaste delarna av Skåne, men här skulle det i alla fall bli 12-15 grader! Okej, helgen är inte slut än, men jag tvivlar ändå. I dag har det absolut inte varit några 12-15 grader. Här är det tokmycket höst. När jag tittade ut genom sovrumsfönstret i morse såg det ut som att det brann ute bland träden.

Jag vet att bilden inte alls ger rättvisa åt färgerna där ute på löven, men det kändes som ett exploderande hav i orange när jag tittade ut i morse. Väldigt mycket höst alltså.

Eftersom det är tråkigt väder i dag bestämde jag mig tidigt för att jag skulle ta en sväng till Bromma Blocks. Jag har nog nästan aldrig varit där i bra väder. Kanske en gång, men annars är det alltid 1. regn och kallt, 2. snö och kallt, eller 3. bara kallt, när jag åker dit. Eftersom det i dag är alternativ 1 passade det ganska bra att kolla i affärer inomhus. Jag gillar ju verkligen gallerior, det kan vara hur uselt väder som helst där ute - inne i en galleria är man varm, torr och mysig! I dag gick jag i alla fall omkring och myste rejält:

"Och när hon går förbi står tomtarna på rad..." som Orup kanske skulle ha brustit ut i om han sett dessa skäggiga skapelser! Jag vill inte ha någon men charmades förstås ändå. De hjärtliga och kramvänliga tomtarna kommer för övrigt från Åhléns.

Det är snart november och i min värld fullt tillåtet för affärerna att plocka fram julsakerna! De flesta affärer som har julsaker i sitt sortiment hade plockat fram dem nu och jag kom på mig själv med att gå omkring och le och stundtals nynna på julsånger... Ja, det är galet! Men mysigt. Jag köpte faktiskt min första julklapp, crazy girl!

Nu ska jag ta en rejäl mugg hett kaffe med mycket kanel och kardemumma i. I natt ska jag jobba med Nattknappen, vilket i nuläget känns extrem o-lockande. En av våra samordnare ringde i går och undrade om jag kunde vara reserv om personen som anmält sig sedan innan inte dök upp, det var tydligen svårt att få bekräftat om han skulle komma eller ej. Eftersom det är kallt och regnigt och dessutom helg innan löning har jag svårt att tro att det blir så många samtal i natt, och om vi blir två stycken och det visar sig att telefonen är ganska tyst har jag fått tillåtelse att gå hem när jag själv tycker det är lämpligt. Samtidigt vet jag med mig hur mycket jag tycker om att sitta där på polishuset och ta emot samtal från folk som vill ha samtalssällskap hem, så det kan också bli en natt med sömn först frampå morgonkvisten. Hur det än blir tror jag på en bra kväll! Hoppas ni får detsamma där ute :)

Glittrig höstkväll

I kväll känns det som en riktig höstkväll. Regn, blåst - och så detta mörker. Jag har på ett sätt inget emot mörkret, jag gillar ju att vara inne med tända ljus. Men det är ändå lite svårt att vänja sig vid att det bara blir mörkare och mörkare för varje dag som går. Det är höst och snart kan jag nog inte ta så många promenader till och från jobbet längre. Inte på grund av mörkret utan på grund av de två förstnämnda förhållandena; regn och blåst. En för mig fullgod anledning att skaffa SL-kort och börja åka kommunalt igen, även om jag tycker mycket bättre om att gå. Med risk för att låta oerhört ytlig, men regn och blåst har en förmåga att fullständigt förstöra frisyren.

Höstkväll ja. Jag får lite halloween-känsla av vädret...

... och passar på att tända mitt nyligen inköpta halloween-ljus. Om ni tycker det är läskigt med halloween kan ni ju trösta er med att spindelnätet på ljuset är väldigt glittrigt och glamouröst (jag vet att glittret inte syns jättebra på bilden, men lita på mig bara)... och visst borde väl livet bestå av lite mer glitter och glamour, var det än hamnar?!

I övrigt är det mesta lugnt, första jobbdagen denna vecka avklarad. Jag har en mycket mer fungerande hand nu, den gör bara ont ibland när jag anstränger tummen lite för mycket. Om en vecka så här dags är jag stygnfri, känns bra. Behöver kunna använda min hand som vanligt igen. Fick mail från Ikea i går, de har plockat fram julsakerna i Kungens kurva och eftersom jag den här tiden på året går omkring och myser av bara tanken på att det är jul om några månader, borde jag åka dit. Det går förstås alldeles utmärkt att ta sig till möbeljätten med en halvt handikappad hand - man går ju knappast på händerna när man ska dit... - men väl där kommer jag behöva lasta på mig i alla fall en del av säsongens stearinljus (värmeljusen har jag slutat med, Ica Maxis är bättre). Eftersom jag bränner ner/upp ett stearinljus om dagen ungefär går det åt en del nu. Tunga är de när de ligger i sin kartong, men det går ju att bära i vänsterhanden förstås... jag kan nog inte hålla mig borta från att åka dit och köpa stämning! Samt kolla in julsakerna. Ja, det är lite galet. Men man får vara lite galen. Faktiskt. 

Tummen som inte hänger med

Jag vet inte om ni har tänkt på det men jag har gjort det nu det senaste dygnet och kan härmed meddela: Man använder sin tumme väldigt ofta. Speciellt höger tumme och man är högerhänt, som jag. Det blir väldigt tydligt när man har en opererad högertumme kan jag också meddela. Opererade handleder var en baggis i jämförelse - tumme i bandage är däremot ingen lek!

Det hade varit fint om människan kunde använda båda händerna lika smidigt som man använder den vardagliga handen så att säga. Vissa saker hade blivit betydligt enklare då. Med vissa saker hade det inte spelat någon roll om man kunde byta hand eftersom man behöver båda två. Knyta skorna tar ett par minuter i stället för ett par sekunder när halva handen har operationsont och lite dålig känsel i en stel tumme. Man ser att man knyter men känner inte att man drar åt liksom. Men drog åt gjorde jag till slut och kunde gå till jobbet - sjukskrivning var det ju inte tal om!

Efter någon timmas jobb började jag dock fundera på att leka doktor och ordinera mig själv lite ledighet resten av dagen. Skriva på tangentbordet är inga problem, där använder man ju inte tummen. Att hantera musen visade sig dock innebära på tok för mycket smärta för att det skulle gå att stå ut en hel dag (hemmadatorn är bärbar och muslös vilket alltså går mycket bättre). Höll på fram till halv tre, tretiden ungefär - sedan fick det vara nog. Jag ska förvisso röra på hand och fingrar så mycket jag kan men än så länge gör det faktiskt för ont. Det är inget konstigt alls i det, det är alltid ömt, stelt och smärtar minst en dag efter ett ingrepp och jag tror det känns extra mycket nu eftersom tummen som sagt används så ofta. Ge mig någon dag till bara, så ska det nog vara fina fisken igen :)

Fotografera är inte heller enkelt, det kräver sin fungerande hand. Men jag försökte ignorera det som gjorde ont - för er skull blev det lite färgglada höstträd på vägen hem!

Nej, nu tror jag nog att jag ska följa en uppmaning i ett reklamblad från Ica Maxi...

... och fredagsmysa! Ha en bra kväll där ute! 

Lilla sjukhusveckan

Jag är ledig i dag men skulle hellre jobba. Efter att ha läst nästa mening förstår ni varför. Om ett par timmar ska jag ta mig till läkare och få årets fjärde kirurgiska ingrepp gjort. Man börjar kunna det där med att lägga sig på operationsbordet! Det får gärna vara fjärde gången gillt nu. I april var det vänster handled som skulle fixas till, i juni den högra. I slutet av förra månaden plockades portacaten bort och i dag är det min högra tumme som ska bli normal igen. Jag har väldigt svårt att böja den, som man behöver göra för att hålla en penna exempelvis, eller trycka på en telefons knappar. Det krävs en enorm viljeansträngning som vid ett lyckat försök följs av läte där man mycket väl hör hur tummen böjer sig och sedan lika väl hör hur den går tillbaka till utgångsläget. Senan som blivit skadad kallas böjsena, det är en sådan man måste ha intakt för att kunna böja hand eller fingrar utan problem. Vid en skada på böjsenan har den nämnda senan helt eller delvis gått av och man rättar till det hela genom att öppna upp vid i mitt fall tummen och sy ihop senändarna. Det är ingen avancerad operation, det är lokalbedövning och vaket läge som gäller, och jag misstänker att min böjsena bara är delvis av vilket jag antar gör operationen ännu enklare.

Nu på morgonen har jag ägnat mig åt sådant som är bra att göra innan man får en smått handikappad hand, som att bära ner tunga saker i förrådet. Bara tanken på att du behöva ta det lugnt med att bära tunga saker eller att (framför allt) behöva diska och duscha med plasthandske på, har gjort att jag redan tröttnat. Måtte dagarna med stygn gå fort så jag snart får ta bort stygnen och agera normalt igen!

Dagens läkarbesök är inte det första denna vecka. I måndags var jag på Radiumhemmet för min "tre månaders-kontroll". Allt såg bra ut, inga nya tumörer. Läkaren frågade hur jag mådde och jag sa att jag den senaste tiden haft extra ont i kroppen, varit rejält sovtrött och haft huvudvärk flera gånger i veckan.
- Du är sliten, sa hon. Mycket på jobbet?
- Ehh, ja, det får man nog säga, svarade jag - väl medveten om mitt väldigt fullspäckade jobbschema. Berättade att jag gillar att ha fullt upp men att det den senaste tiden har varit så mycket att det ibland har känts som att hjärnan ska koka över.
- Du måste ta det lite lugnare. Efter cytostatika kan inte kroppen och hjärnan arbeta på samma sätt som innan behandling. Man kan inte ha lika mycket i huvudet som förr och är i mycket större behov av vila och återhämtning. Jag skulle vilja att när du har jobbat i en och en halv, två timmar, tar en paus på en kvart - går ut och går, sätter dig i ett enskilt rum och stänger av jobbet. Om du fortsätter i samma takt som nu kommer kroppen bli värre och det blir ohållbart.

Det var rätt skönt att hon sa det där! Plötsligt förstod jag varför jag reagerade med någon sorts panik de första dagarna med det nya redaktionella systemet. Jag kände verkligen att jag hade svårt att koncentrera mig på det jag höll på med, var oerhört splittrad och kunde knappt ta in det nya stundtals. Nu vet jag att jag ska sakta ner och de två jobbdagar som gått sedan dess har jag varit riktigt duktig på det. Lite för duktig kanske, när jag i tisdags satt inne i vår studio tänkte jag vila huvudet mot skrivbordet i några minuter (i en oerhört dålig ergonomisk ställning får erkännas). Jag har gjort det förr och oftast somnat en liten stund. När jag gjorde det i tisdags vaknade jag upp rejält förvirrad efter en timme! Riktigt så lång paus kan man ju inte ta varje dag, men det resulterade i alla fall i att jag var pigg resten av dagen :)

Nej, nu ska jag ställa mig i duschen och göra mig operationsredo - alltså duscha och tvätta håret med desinfektion. Det skulle jag gjort i gårkväll också men var så rebellisk att jag struntade i det! Någon måtta får det vara på renligheten när det bara ska göras ett litet litet litet operationssnitt känner jag. Och jag kommer ju duscha och tvätta håret väldigt noga nu i stället, vad i bakterieväg skulle jag fått bort i går som inte skulle kunna försvinna nu kan man ju undra? Nej, det får faktiskt räcka med en dubbelrengöring nu!    

Ett liv i lyx

Mina vardagar är ganska lika från dag till dag. Jag jobbar och går för det mesta hem efteråt. Ibland träffar jag vänner för en fika, ibland går jag en sväng på stan för att uträtta ett ärende, ibland går jag och handlar på Ica Maxi efter jobbet. Det är ungefär så vardagarna ser ut. Det händer sällan att jag lever mer eller mindre lyxliv. Har inget större behov av det, lyckligtvis, men ibland vill man ju ha liiiite guldkant på tillvaron! Just det hade jag för ovanlighetens skull i går!

Lyxlirare :)

Emma på röda mattan, i klänning och högklackade skor! Alldeles för högklackade visade det sig. Men vi återkommer till det!

I går var vännen Karin och jag på premiären av finfina teaterpjäsen Tisdagarna med Morrie på Intiman. Ni kanske minns att jag fick en VIP-inbjudan av en av mamma och pappas grannar, Julia, för en liten tid sedan. I går var det dags att klä sig fint för att gå på premiär, dricka bubbel och umgås med kändisar. Eller okej, det sistnämnda gjorde varken Karin eller jag, men vi såg ganska många. Är man kändis är det säkert inget lyxigt alls att gå på premiärer, dricka bubbel och få en goodie-bag, men jag är ju inte det minsta känd och tycker därför det är väldigt lyxigt!

Tisdagarna med Morrie är från början en självbiografisk roman från slutet av 90-talet av den amerikanske författaren Mitch Albom (här spelad av Christian Arin). Under tiden på collage blir han god vän med sin lärare Morrie Schwartz (briljant spelad av Lars-Erik Berenett) och lovar att hälsa på honom även när skolan slutat och annat i livet har tagit vid. Men åren går, Mitch inleder en intensiv karriär som sportjournalist. Först 16 år senare möter han sin gamle lärare som då är insjuknad och döende i ALS. Under flera tisdagar tar han ledigt från sitt hektiska jobb och besöker den kloke äldre mannen som ger honom lektioner om livet och allt vad det innebär. Boken blev en enorm succé när den kom och teaterstycket, som turnerat runtom i landet, har setts av en rekordstor publik. Historien är rolig, rörande, varm och väldigt fin - det var en riktig höjdare att se den!

Mina högklackade skor var också en höjdare, fast på det mindre bra sättet så att säga. Jag kan gå med dem inomhus har jag märkt, men utomhus händer något märkligt. De blir ännu högre och får ännu smalare klackar... På väg hem från tunnelbanan var jag nära att ta av skorna och gå i bara strumpbyx-klädda fötter... Väl hemma kunde jag dock trösta mig med den fina påsen alla gäster fick - full med småländska delikatesser (småländska eftersom pjäsen produceras i samarbete med Smålands Musik och Teater)!

En goodie-bag kan göra vem som helst glad! De småländska delikatesserna bestod av korv, rotfruktschips (med potatis, rödbeta och palsternacka), dricka, godis i strutpåse, marmelad, en smörkniv och polkagrisar, förstås - det är ju Småland i ett litet nötskal! Gåvorna kom från bland annat Family Food (matkasse-ställe) och Stensåkra charkuteri & deli. De flesta godsakerna ska jag festa loss på i helgen.

En liten söt burk med hallonmarmelad känns väldigt lovande, jag gillar marmelad på helgsmörgåsen. När jag vände lite på burken skrek jag nästan högt av lycka...

... eftersom den också är smaksatt med lakrits! Kan det bli godare än så?! Förstår ni vilka härliga helgfrukostar jag får nu?! Nu har förvisso Morrie Schwartz lämnat meddelandet "PS. Får avnjutas alla veckans dagar...", men jag tror ändå jag väljer lite extra trevliga tillfällen :)

Går man på teater är det väl just teaterkonfekt som gäller?! Har inte lyckats hålla mig ifrån påsen helt och hållet, trots att jag egentligen tänkte spara även den till helgen. Tre bitar har jag provsmakat, de var väldigt goda och fint färgglada!

Ja, så trevligt hade jag i går! Jag gjorde annat också, men det får jag återkomma till. Nu ska jag slappa lite vid tv:n och fundera på vad jag ska ha på mig på jobbet i morgon. Då är det dags för ytterligare en omgång Snygg-onsdag (om ni inte känner till begreppet rekommenderar jag http://inblickemma.blogspot.se/2012/07/snygg-onsdag-och-sushi-torsdag.html för full kontroll), och det enda jag vet med bestämdhet är att jag inte ska ha höga, smala klackar på fötterna...

Lera, gegga och en glad lillebror

I dag kom den då, tjurrusnings-dagen. Nej, jag har inte rusat. Men om ni läste gårdagens inlägg vet ni att lillebror skulle springa Tjurruset (från och med nu vägrar jag skriva isär dessa två ord) i dag, vilket kort och gott är en mil i lera och vatten, över stock och sten, höga berg och djupa dalar. Typ. Lina och han åkte upp från Jönköping i morse och hämtade upp mig på förmiddagen innan vi gemensamt tog oss till Åkersberga. 

Brorsan skulle springa i första heatet och det var lite tidspress innan starten. Men med hjälp av Lina fick han på dobbarna på skorna och nummerlappen fastnålad på den vita tröjan. Dobbar har man för att något sånär enkelt kunna få grepp på av vatten halt underlag, och vit tröja har man för att... tja, smutsen och geggan ska synas bättre! Det är nämligen ett mycket smutsigt lopp, det här Tjurruset. Men vi återkommer till det senare...

... för nu är lillebror färdig och reda att börja springa! Även om det på bilden här ovan ser ut som att han undrar vad han egentligen har gett sig in på... Fast nej, han var redo och tog sig till...

... starten, där han genast träffade en han kände. Men ganska snart efter detta gick startsignalen, och...

 ... där var de iväg!

När Lina och jag inte kunde följa Oscars framfart gick vi och satte oss på en bänk, åt lite lunch, pratade och njöt i solen. Som ni ser på bilderna var det en klarblå himmel hela loppet och solen sken. Lite för blåsigt kanske men snudd på perfekt löparväder.

Titta, jag blev också lerig! Man kan nästan tro att jag också har sprungit Tjurruset! Eller nej, det kan man faktiskt inte. För i jämförelse med de som sprang på riktigt är jag fullkomligt o-lerig!

Efter en timma och en kvart kom en lerig lillebror in på upploppet. I vanliga fall springer han en mil mycket snabbare än så, men med tanke på underlaget var det en väldigt bra tid. Nu är det bara sista lilla backen kvar, innan han är framme vid...

... målet. Heja Oscar!!

Nöjd lillebror med medalj runt halsen och en Red bull (hans favoritdryck alla kategorier) i näven! Det här var tydligen det roligaste lopp han någonsin sprungit.

Frugan...

... och storasyster gratulerar och ger löparen en lerig kram! Eller nej, det gjorde vi inte. Han var ju lerig, som sagt. Och som synes.

Efter loppet var det dags att leta reda på en kall dusch (det vara bara sådana som fanns på området) så att i alla fall det värsta av geggan kunde försvinna bort från kroppen. Nästa bild är en repris från början, bara för att ni ska få se... 

... före och efter. Ja, det är samma tröja :)

När vi kom hem hängde/ställde/la Oscar ut sina leriga kläder, skor och nummerlapp på balkongen. Han har berättat om sitt roliga lopp och Lina är lite avis på att hon inte kunde vara med i år. Nästa år ska dock båda springa. Jag gör nog det jag gjort i dag även då; hejat. Är mycket bättre på det än att springa nämligen!

Ja, så här kan en lördag alltså se ut :)