Lera, gegga och en glad lillebror

I dag kom den då, tjurrusnings-dagen. Nej, jag har inte rusat. Men om ni läste gårdagens inlägg vet ni att lillebror skulle springa Tjurruset (från och med nu vägrar jag skriva isär dessa två ord) i dag, vilket kort och gott är en mil i lera och vatten, över stock och sten, höga berg och djupa dalar. Typ. Lina och han åkte upp från Jönköping i morse och hämtade upp mig på förmiddagen innan vi gemensamt tog oss till Åkersberga. 

Brorsan skulle springa i första heatet och det var lite tidspress innan starten. Men med hjälp av Lina fick han på dobbarna på skorna och nummerlappen fastnålad på den vita tröjan. Dobbar har man för att något sånär enkelt kunna få grepp på av vatten halt underlag, och vit tröja har man för att... tja, smutsen och geggan ska synas bättre! Det är nämligen ett mycket smutsigt lopp, det här Tjurruset. Men vi återkommer till det senare...

... för nu är lillebror färdig och reda att börja springa! Även om det på bilden här ovan ser ut som att han undrar vad han egentligen har gett sig in på... Fast nej, han var redo och tog sig till...

... starten, där han genast träffade en han kände. Men ganska snart efter detta gick startsignalen, och...

 ... där var de iväg!

När Lina och jag inte kunde följa Oscars framfart gick vi och satte oss på en bänk, åt lite lunch, pratade och njöt i solen. Som ni ser på bilderna var det en klarblå himmel hela loppet och solen sken. Lite för blåsigt kanske men snudd på perfekt löparväder.

Titta, jag blev också lerig! Man kan nästan tro att jag också har sprungit Tjurruset! Eller nej, det kan man faktiskt inte. För i jämförelse med de som sprang på riktigt är jag fullkomligt o-lerig!

Efter en timma och en kvart kom en lerig lillebror in på upploppet. I vanliga fall springer han en mil mycket snabbare än så, men med tanke på underlaget var det en väldigt bra tid. Nu är det bara sista lilla backen kvar, innan han är framme vid...

... målet. Heja Oscar!!

Nöjd lillebror med medalj runt halsen och en Red bull (hans favoritdryck alla kategorier) i näven! Det här var tydligen det roligaste lopp han någonsin sprungit.

Frugan...

... och storasyster gratulerar och ger löparen en lerig kram! Eller nej, det gjorde vi inte. Han var ju lerig, som sagt. Och som synes.

Efter loppet var det dags att leta reda på en kall dusch (det vara bara sådana som fanns på området) så att i alla fall det värsta av geggan kunde försvinna bort från kroppen. Nästa bild är en repris från början, bara för att ni ska få se... 

... före och efter. Ja, det är samma tröja :)

När vi kom hem hängde/ställde/la Oscar ut sina leriga kläder, skor och nummerlapp på balkongen. Han har berättat om sitt roliga lopp och Lina är lite avis på att hon inte kunde vara med i år. Nästa år ska dock båda springa. Jag gör nog det jag gjort i dag även då; hejat. Är mycket bättre på det än att springa nämligen!

Ja, så här kan en lördag alltså se ut :)