Ett liv i lyx

Mina vardagar är ganska lika från dag till dag. Jag jobbar och går för det mesta hem efteråt. Ibland träffar jag vänner för en fika, ibland går jag en sväng på stan för att uträtta ett ärende, ibland går jag och handlar på Ica Maxi efter jobbet. Det är ungefär så vardagarna ser ut. Det händer sällan att jag lever mer eller mindre lyxliv. Har inget större behov av det, lyckligtvis, men ibland vill man ju ha liiiite guldkant på tillvaron! Just det hade jag för ovanlighetens skull i går!

Lyxlirare :)

Emma på röda mattan, i klänning och högklackade skor! Alldeles för högklackade visade det sig. Men vi återkommer till det!

I går var vännen Karin och jag på premiären av finfina teaterpjäsen Tisdagarna med Morrie på Intiman. Ni kanske minns att jag fick en VIP-inbjudan av en av mamma och pappas grannar, Julia, för en liten tid sedan. I går var det dags att klä sig fint för att gå på premiär, dricka bubbel och umgås med kändisar. Eller okej, det sistnämnda gjorde varken Karin eller jag, men vi såg ganska många. Är man kändis är det säkert inget lyxigt alls att gå på premiärer, dricka bubbel och få en goodie-bag, men jag är ju inte det minsta känd och tycker därför det är väldigt lyxigt!

Tisdagarna med Morrie är från början en självbiografisk roman från slutet av 90-talet av den amerikanske författaren Mitch Albom (här spelad av Christian Arin). Under tiden på collage blir han god vän med sin lärare Morrie Schwartz (briljant spelad av Lars-Erik Berenett) och lovar att hälsa på honom även när skolan slutat och annat i livet har tagit vid. Men åren går, Mitch inleder en intensiv karriär som sportjournalist. Först 16 år senare möter han sin gamle lärare som då är insjuknad och döende i ALS. Under flera tisdagar tar han ledigt från sitt hektiska jobb och besöker den kloke äldre mannen som ger honom lektioner om livet och allt vad det innebär. Boken blev en enorm succé när den kom och teaterstycket, som turnerat runtom i landet, har setts av en rekordstor publik. Historien är rolig, rörande, varm och väldigt fin - det var en riktig höjdare att se den!

Mina högklackade skor var också en höjdare, fast på det mindre bra sättet så att säga. Jag kan gå med dem inomhus har jag märkt, men utomhus händer något märkligt. De blir ännu högre och får ännu smalare klackar... På väg hem från tunnelbanan var jag nära att ta av skorna och gå i bara strumpbyx-klädda fötter... Väl hemma kunde jag dock trösta mig med den fina påsen alla gäster fick - full med småländska delikatesser (småländska eftersom pjäsen produceras i samarbete med Smålands Musik och Teater)!

En goodie-bag kan göra vem som helst glad! De småländska delikatesserna bestod av korv, rotfruktschips (med potatis, rödbeta och palsternacka), dricka, godis i strutpåse, marmelad, en smörkniv och polkagrisar, förstås - det är ju Småland i ett litet nötskal! Gåvorna kom från bland annat Family Food (matkasse-ställe) och Stensåkra charkuteri & deli. De flesta godsakerna ska jag festa loss på i helgen.

En liten söt burk med hallonmarmelad känns väldigt lovande, jag gillar marmelad på helgsmörgåsen. När jag vände lite på burken skrek jag nästan högt av lycka...

... eftersom den också är smaksatt med lakrits! Kan det bli godare än så?! Förstår ni vilka härliga helgfrukostar jag får nu?! Nu har förvisso Morrie Schwartz lämnat meddelandet "PS. Får avnjutas alla veckans dagar...", men jag tror ändå jag väljer lite extra trevliga tillfällen :)

Går man på teater är det väl just teaterkonfekt som gäller?! Har inte lyckats hålla mig ifrån påsen helt och hållet, trots att jag egentligen tänkte spara även den till helgen. Tre bitar har jag provsmakat, de var väldigt goda och fint färgglada!

Ja, så trevligt hade jag i går! Jag gjorde annat också, men det får jag återkomma till. Nu ska jag slappa lite vid tv:n och fundera på vad jag ska ha på mig på jobbet i morgon. Då är det dags för ytterligare en omgång Snygg-onsdag (om ni inte känner till begreppet rekommenderar jag http://inblickemma.blogspot.se/2012/07/snygg-onsdag-och-sushi-torsdag.html för full kontroll), och det enda jag vet med bestämdhet är att jag inte ska ha höga, smala klackar på fötterna...