En weekendresa till NY

I går morse åt jag min sista amerikanska bagel. Precis då fick jag ett tecken från ovan (eller också inbillade jag mig det, för att det hade suttit fint på något sätt). I en annonsbilaga i DN handlade det om weekendresor och på sista uppslaget fanns den resa jag var intresserad av: New York i november, på ett snyggt designhotell beläget mellan Central Park och Broadway. Flyg och tre nätter för ungefär 7 500 kronor. "Jag ska dit!" kände jag, och ju mer jag tänkte på det ju mer logiskt lät det. Åka till NY och handla julklappar - kan det bli bättre?! Lämna regniga och stundtals kalla Sverige; ja tack. Fantiserade om min resa under snudd på hela dagen och höll nästan på att hämta resväskan redan där och då.

I morse, under tiden jag väntade på att min nya soffa skulle levereras, ringde jag resebyrån. Under söndagskvällen hade jag nämligen gått in på deras hemsida och inte alls hittat denna billiga resa och jag tänkte nu låta kvinnan i telefon fixa fram den åt mig.
- De resorna har tyvärr gått för längesedan, sa hon - trots att erbjudandet inte funnits ute länge nog för att kvalificeras som något som kunde försvinna för "längesedan". Nu går resorna till New York på... från 10 000 och uppåt, fortsatte hon.

Det var ju inte det jag ville höra. Ägnade efter det en god stund åt att surfa runt på alla andra resebyråer jag kunde komma på. Det rörde sig ofta om minst 10 000 kronor även hos dem. Det fanns absolut billiga paket, men då var det restiden som satte stopp för härligheten - enbart enkelresan skulle ta från 12 till 18 timmar, lika lång tid tillbaka. Det kan man kanske leva med om man ska vara borta i flera veckor, men en weekend försvinner rätt snabbt om man måste sitta nästan två dygn i ett flygplan, alternativt på en flygplats.

Jag hade verkligen ställt in mig på att åka! Jag tycker mig behöva det! Just nu går livet bara på i samma gamla hjulspår och jag behöver något nytt och spännande, behöver uppleva något annat. Behöver lämna den här stan och det här livet om så bara för några dagar. Mörkret som kommer närmre, regnet som så totalt vräker ner (inte just i dag dock, men ofta annars. I dag skulle det vara 17 grader varmt och strålande sol sa SMHI. När jag vaknade i morse var det inte ens tio grader varmt och väldigt grått). Jag är i behov av en ny utmaning, vilket en resa till NY på egen hand skulle vara. Jag behöver något att se fram emot, att längta till. Jag behöver en weekend i New York. Punkt.

På väg till jobbet köpte jag en triss- och en tian-lott. Tänkte ge tecknet från ovan en chans till. Tänkte "om jag vinner 10 000 åker jag!". Just 10 000 kändes liksom som en bra siffra, nu när vettiga resor verkade kosta från den summan och uppåt. När jag kom till jobbet satte jag mig och skrapade. Det började väldigt bra, fick snabbt två magiska siffror under trisskrapet... men man kommer inte långt om man bara skrapar fram 10 000 två gånger i stället för tre. Eller en miljon två gånger i stället för tre. Tänkte att tecknet från ovan var lite i tjurigaste laget och frestade lite väl på mitt tålamod, men hade i alla fall en tian-lott kvar. På den kan man vinna 100 000 kronor och det skulle ju också sitta fint tänkte jag! Och gissa vad som hände!! Jag skrapade nästan fram den summan! Nästan, om man tar bort de fyra sista nollorna... Tio kronor i vinst är måhända en start på weekendpaketet, men det krävs rätt mycket mer för att komma längre än ner till tunnelbanestationen. Jag kan inte ens ta flygtaxi en endaste meter för den där tian, så något mer måste till. Tyvärr.

Jag har inte riktigt gett upp än, jag ska leta resor lite till. Men det ser ju ganska mörkt ut och jag känner att jag blivit på liiite dåligt humör på grund av detta. Måste komma på något att liva upp mig med. Har ni något tips?   

Ingen soffa men nytt porslin

I veckan kom DN med det dystra beskedet som vi kanske anade men inte ville tro var sant. Sommaren i Stockholm mäktade bara med 25 graders värme under sex dagar denna årstid. Jag läste bara rubriken, det kändes så sorgligt på något sätt... I går gick jag en sväng på stan efter jobbet. Till en början var det klarblå himmel, men helt plötsligt byttes färgen till svart och regnet piskade hårt mot trottoaren. Jag hade med mig ett litet paraply men köpte till slut ett stort, har tänkt på det länge eftersom de små bara är bra på att få plats i en normalstor handväska. Skyddar gör de inte så mycket, ömtåliga för vinden är de dessutom. Mitt nya är stort, starkt och genomskinligt med blomsterfägring...

... och ganska charmigt tycker jag!

I dag har det däremot inte behövts något paraply, det har varit sommarvarmt och soligt! Inte 25 grader förstås, men varmt och soligt på det sättet att jag inte ens behövt visa kylan fingret och klä mig somrigt på ren trots. Satt ute på balkongen till sextiden i eftermiddags, det var så pass varmt och soligt att jag fick fälla upp parasollet för att kunna läsa senaste Elle som visar ett rejält grepp på höstmodet. Skönt!

I vanliga fall ser det ut så här i en del av mitt vardagsrum:

Soffa, hyfsat vanlig möbel i just sådana rum. Men nu...

... ser det ut så här. Eller möjligtvis...

... så här. Balkongstolen passar både ute och inne! Fast mest ute förstås.

Det är ingen ny idé, det där med att byta ut soffa mot solstol. Jag ska inte ha det så för evigt, bara till i övermorgon. Har köpt en ny soffa som då ska levereras, och fram till dess tager man vad man haver. Vid lunchtid i dag kom en tjej och hämtade min gamla soffa, jag hade satt ut en annons på Blocket. Det var många som ville ha den (kanske extra mycket eftersom den var alldeles tokgratis), den mest intressanta som ringde hörde av sig i måndags.
- Den är tyvärr redan bortlovad, men om hon som ska ha den ändrar sig kan jag höra av mig. Jag vet mer på lördag, sa jag till honom.
- Alltså, jag behöver den nu. Den ska vara med i en filminspelning. Jag kan till och med betala för den... sa killen.
Det ska erkännas. Under en sekund funderade jag på om jag kunde ringa tjejen och ge någon logisk förklaring till att den soffan jag lovat skulle vara hennes helt plötsligt skulle sluta vara det. Ni hör ju; filminspelning! Visst vill man ge sin gamla trotjänare, som hängt med i många år och nu blivit så nedsutten (av den anledningen skänkte jag den), en sista glamourös upplevelse. Det vore ju något att berätta den dagen den kommer till soff-himlen efter att fullständigt ha säckat ihop: "Jo men själv blev jag ju filmstjärna på äldre dar... hade en roll i tredje Snabba cash-rullen..." (eller vilken film den nu skulle hamnat i. Inte så troligt den dock, men visst lät det bra?!).
Nu är jag dock av den ärligare sorten - jag hade ju lovat tjejen - så jag fick avböja både pengar och kändisskap. Eller okej, soffans kändisskap. Hårt.

I november förra året kommer den med väldigt bra minne kanske ihåg att jag var ute i Gustavsberg, Värmdö, och shoppade fina vintriga muggar på en porslins-outlet (går att läsa om här:  http://inblickemma.blogspot.se/2011/11/snyggt-porslin-och-skona-ting.html. Vill ni även, av någon märklig anledning, se de snöiga muggarna den här tiden på året kan ni titta här: http://inblickemma.blogspot.se/2011/11/alska-snogubbar.html). I dag var det dags igen, dock inte för vinter-inhandling. Snarare jul. Jag vet, det är fullständigt vansinnigt... Så här var det: Jag har ett gäng finfina glasskålar på fot från finska Iittala. De finns i mängder med färger och varje tid när året börjar närma sig sitt slut vill jag införskaffa röda skålar. Rött glas är alltid dyrast, jag förmodar att det är svårast och/eller dyrast att framställa, och de röda Iittala-skålarna har alltid varit lite för dyra för min smak. Jag vet hur fina de är att duka med, lägga julgodis i, sätta en hyacint i - och just denna helg var det extrapris på de små (de finns i två storlekar, cirka 12 cm och 15 cm). Även om julen inte känns det minsta lockade i nuläget var det läge att åka ut till Gustavsberg, för jag vet att jag kommer vara väldigt glad över det när vi kommer fram i november. Ibland måste man tänka lite framåt, även om det känns galet!

Nej, jag tänker absolut inte visa de fina skålarna nu, ni får vänta. Men jag köpte två andra fina saker som jag gärna visar! Eller okej, jag köpte tre, men den tredje var en helt vanlig tesil som inte är så himla lattjo att fota... så vi tar de andra sakerna:

Jag har alltid varit väldigt förtjust i modedesignen Lovisa Burfitts illustrationer. När jag för längesedan läste att hon skulle teckna porslin för Rörstrand visste jag på en gång att det skulle väcka ha-begär. Hennes excentriska Mademoiselle Oisseau och dennas liv i Paris med fåglar och katter finns i fem delar, bland annat denna mugg och espressokopp. Nu möter de mig vid snygga skoväggen, på snygga skohyllan så fort jag kommer in i hallen!

Nej, nu tror jag det är dags att sätta sig i solstolen och kolla på film! Hörs.

Våga Vägra Kyla!

Då har lite mer än halva arbetsveckan gått! Det går över förväntan, det brukar alltid vara lite svårt att komma igång första veckan efter semestern men den här gången har det gått bra. Det var full fart redan från början och det är skönt, jag vill ha det så på jobbet. Hemma kan jag ta det lugnt, på jobbet vill jag vara fullt upptagen i princip hela tiden. Men nu är jag hemma och kan tänka mig en soft kväll i soffan vid tv:n, med regnet smattrandes på fönsterblecket utanför. Just det, regn. Och det har ju varit en del av den varan denna sommar - men nu känns det annorlunda. Just nu är det höstregn där ute.

Jag är medlem i föreningen VVK - Våga Vägra Kyla, och har så varit de här tre dagarna. I min värld ska det fortfarande vara sommar och med tanke på det har jag fortfarande sommarkläder. Inget annat än barbent har varit godkänt, mina sommarklänningar har använts alldeles för lite i år och då måste man göra det bästa av situationen och använda dem så länge det går. Utomhus är det inga större problem, så himla kallt har det inte varit vare sig jag gått till eller från jobbet på morgonen/tidiga förmiddagen eller eftermiddagen/kvällen. Det är inne det blir lite värre - där är det korta sommarklänningar och stickade armbågslånga vantar som gäller... Sommaren är kall på vårt jobb, så när man efter en jobbdag går ut för att gå hem, och möts av regn och ungefär 15 grader, är det rena rama värmeböljan man slås av. I jämförelse alltså.

Min tokrosa (syns inte så bra i kameraljuset, men den är tokrosa, tro mig) och turkosa tennisklänning från Century 21 i finfina New York är ett riktigt lyckopiller! Spelar ingen roll hur grå en dag är - den blir solig och somrig med denna färgkick :) Lite sportig kan man känna sig också, med hästpolospelare på bröstet och en siffra på ena ärmen. Den är kort, går ner till halva låret ungefär, och är således inte helt klockren på ett kallt jobb. Men...: Våga Vägra Kyla!!

Jag tänker vara sommarklädd resten av denna jobbvecka, jag är nämligen för tillfället också medlem i VVH - Våga Vägra Hösten - även om det känns som att den årstiden kommer mer och mer. Vid niotiden i måndagskväll slog det mig, för första gången, att det faktiskt började mörkna när jag gick hem. Inte ovädersmörkt, där man bara behöver vänta på att solen ska bryta igenom, utan kvällsmörkt. Höstmörkt. Först blev jag smått deppig, jag är inte redo för detta än! Men man har ju inte mycket till val. Så småningom kommer jag gilla läget. Det är inte helt fel att sitta inomhus och kolla på film en kväll när mörkret omsluter hela landet, tända stearinljus under tiden hösten blåser omkring där på andra sidan fönstret. Inte fel alls - om det dröjer minst en månad till vill säga...! 

I morgon blir det förmodligen en längre - men dock en somrig! - klänning, det ska visst regna rejält då sägs det. Och man kan inte vara VVK-medlem hur länge som helst, det är inte så skönt att frysa. Och även om jag fryser mer inne än ute så började det lite kallare och "höstigare" vädret smyga sig på när jag gick hem i eftermiddags. Det är nog svårt att ignorera i längden.

Det där jag inte hann göra

Det är sista lediga dagen, i morgon börjar jag jobba igen. Jag är ganska övertygad om att det blivit något fel, jag tror jag har minst två veckors semester kvar. Minst, alltså. Det är märkligt hur snabbt fyra veckor kan gå... och jag har inte alls hunnit med allt jag skulle göra! Det var inte det att jag hade så väldigt vilda planer eller så, det var mest små saker jag skulle göra på och runt hemmaplan. Jag hade exempelvis tänkt ägna en timme åt att åka båt Kungsholmen runt, lära känna min stadsdel från vattnet. Det är fint, mamma och pappa har gjort det och då såg det bland annat ut så här:

Ah, det var tider det - vid detta tillfälle var det fortfarande långt kvar av sommaren... Men det är förhoppningsvis fortsatt fint väder några helger framöver, så jag också kan åka båt! På nedersta bilden ser ni för övrigt ett gäng hus, och i ett av dem bor jag :)

Jag hade inte bara tänkt åka båt under denna ledighet, jag skulle också ägnat mig åt kökshäng. Äta ur frysen och fylla den igen, med hembakat bröd och hembakade kakor, matlådor i oändlighet... men det var tydligen alltid något annat som lockade - balkonghäng, träffa vänner, vara utomhus i solen eller något i den stilen. Får väl framöver ägna någon helgdag åt att i alla fall göra nya bagels...

... för nu börjar de amerikanska frukostarna gå mot sitt slut så att säga. Det är verkligen dags att baka nya bagels, så NY-känslan, USA-feelingen, ständigt är närvarande...! Viktiga saker.

Något jag ändå lyckats med under denna semester är att få ordning på alla lösa receptblad. Det var enorma mängder så det tog sitt lilla tag. Och rörigt var det...

... matbordet har belamrats med papper, saxar, plastmappar, pennor - och en och annan fikatallrik (här päronkaka med vaniljsås) för att orka med allt sorterande. Men till slut...

... blev det riktigt fint. Ett gäng plastmappar senare (med dagis-vibbar, som vanligt. Jag kan sällan låta bli att ta saker ett steg längre, det räcker inte att bara skriva vad mappen innehåller, jag måste alltså rita också...) och jag har nu fantastisk ordning på recepten och kan börja laga fantastiska måltider och åstadkomma fantastiska bakverk. Ja, jag kan höra er tänka att jag borde kunna ägna delar av semestern till roligare saker än att lägga recept i rätt högar, och ni kan till viss del ha rätt. Men jag gillar inte att ha saker i en stor röra som bara skapar irritation när jag letar efter ett visst recept jag vet finns någonstans, men som jag ändå inte hittar eftersom allt är i just det; en stor röra. Så jag lägger gärna lite tid på att skapa ordning, så jag kan göra roliga saker sedan. Exempelvis bjuda folk på mat- och kak-kalas, nu när jag har allt där det ska vara!

I går träffade jag Bitte för lite utomhusliv. Det var ingen strålande vacker sommardag men man vill ju ändå vara just ute så mycket som möjligt. Vi var inte ensamma. Det fanns en del...

... båtar ute på vattnet, både fartfyllda och stillsamma...

... och vid Hornsbergs strand stannade vi till. Inte för att äta på den mysiga restaurangen som ligger ute i vattnet, utan för att...

... grilla (mycket mysigare)! Det kändes som en alldeles strålande avslutning på semestern! Att grilla lammspett och halloumi, dricka vin och umgås med en nära vän vid vattnet - kan det bli bättre?! Nej, jag tror faktiskt inte det!

Den här killen blev vi lite imponerade av. Det var lite blåsigt i går, men han står upp på sin bräda och paddlar som om han aldrig gjort något annat! Hade han trillat i plurret hade det nog inte gjort så jättemycket...

... för det var flera som badade i närheten av vår grillplats, även om bilden bara visar en person. Ni får bara lita på att det var badväder, trots att det mest var mulet och inte så värst mycket över 20 grader vid den sena eftermiddagen/tidiga kvällen.

I dag har det varit en väldigt lugn dag, gjort matlådor lagom till allvaret börjar och suttit på balkongen med en bok. Blir nog ganska okej att börja jobba i morgon ändå. Förra sommaren startade några av kollegerna det som skulle bli en fin tradition - måndagsbio (vi gillar att hänga upp olika aktiviteter vid olika dagar som ni märker! Måndagsbio, snygg-onsdag, sushi-torsdag...). Efter att tidningen är skickad till tryckeriet samlas de som vill vid mer eller mindre jämna mellanrum, äter chips och kollar på en film (alternativt några avsnitt av en komediserie) på stor projektorduk i en av jobbets mindre lokaler. Traditionen kom visst av sig när det blev höst men just i morgon ska vi göra ett nytt försök att skapa något återkommande, och det känns ju som en rätt bra start efter semestern, att avsluta första jobbdagen på ett soft sätt!   

Solig shoppingdag

Sista semesterveckan inledd. Det har gått snabbt, som semestrar brukar göra. Men det är ju ganska många dagar kvar än och jag njuter av att kunna göra saker en helt vanlig vardag. I går började jag bland annat ta tag i nedersta hyllan i skåpet jag skrev om senast, den hyllan som är full med kokböcker och framför allt väldigt mycket recept på lösa blad. Satt och gjorde högar med lämpliga indelningar. Lite knepigt är det, ska en rätt som heter något i stil med "pasta med tonfisk" ligga i pastahögen eller i fiskhögen? Eller ett recept på kladdkaka, ska det ligga i högen "bullar och kakor" eller i högen "efterrätter"? Det är ju en kaka - men kan samtidigt vara en efterrätt... Ni kanske tycker att jag inte borde ha så många högar att välja på, göra det enkelt för mig och bara ha "förrätter", "varmrätter" och "efterrätter". Men det vore snarare att göra det svårare eftersom det finns så många papper och mapparna skulle bli snudd på omöjliga att gå igenom när man är på jakt efter ett speciellt recept som ska innehålla exempelvis bara grönsaker. Jag måste alltså dela upp det i många olika kategorier. Och när jag väl har lyckats med det kommer ett annat problem; det där det finns recept på båda sidor (som i en mattidning exempelvis), och där det på ena sidan är en varmrätt och på andra sidan en efterrätt... Det problemet har jag inte alls löst.

I dag, en solig och ganska varm dag, har jag varit på stan och gjort av med mycket pengar. Det är inte så att jag köpt så väldigt mycket för så väldigt mycket pengar - tio plastfickor för 30 kronor, för att recepthögarna ska ner i just dessa, är ju inget man blir ruinerad av direkt. Däremot tror jag mig vara i behov av en sak som visade sig kosta flera hundralappar:

En vacker dag kommer min dator krascha, jag känner det på mig. Innan dess ska jag ha sparat alla foton på en extern hårddisk, och det är alltså det jag har köpt i dag.

Nu slutade det inte med denna ganska tråkiga pryl, det blev lite annat också - lite roligare grejer. På Village brukar jag köpa te och i dag hoppade jag på en något oväntad sort:

Vad säger ni om det va?! Har ingen aning om det är gott med lakrits- och citron-te, men det låter spännande och spännande saker bör man testa. Påsen med Bravo-kolor tänkte jag ta av varje gång jag gjort något bra, för att belöna mig själv. "Det kommer inte gå", sa tjejen i kassan när vi pratade om kolorna (det var hon som började). "De är jättegoda, alla vi som jobbar här köpte en påse när de kom, det tog inte många minuter innan påsarna var tomma - de går inte att låta bli!". Men hon önskade mig lycka till med att bara ta en kola någon gång då och då. Nu vill jag inte säga att jag är bättre än Village-personalen, men jag har faktiskt bara provsmakat tre av smakerna (nöt, gräddkola och lakrits) och lyckats hålla mig borta från påsen ett par timmar! Heja mig.

Det finns inte bara te och kolor på Village, de har även massor med varor på rea. Och de första raderna är ju inte så ovanliga, "ta tre betala för två" har man ju sett förut. Men var kommer sedan fyran ifrån?! Jag tror det är något hemligt meddelande på något sätt, för på alla andra rea-skyltar stod det rätt - men en enda felaktig fanns det minsann! Mystiskt.

Det här supercharmiga förklädet från H&M Home gick absolut inte att hålla sig borta från! Passar ju jättebra att skaffa ett förkläde när recepten nu kommer i ordning. Med detta tygstycke kommer det alltid vara roligt att stå i köket :)

Nu är det en ganska lugn kväll med bok, tv och lite småplock. Ska snart sätta mig med mina recepthögar och fina plastfickor, ett riktigt tisdagsnöje :)

Konstiga OS-grenar och rörigt skafferi

I dag är det sannerligen ingen varm och solig sommardag. Det är snarare rejält grått och regnigt, i alla fall för tillfället. Nu gör det mig inget, i dag har jag haft inomhusaktiviteter som passar utmärkt att ägna sig åt en grå och lite blöt sommardag. Först var det dock en ganska lång natt, till skillnad från den förra, och den gick i olympiska spelens tecken. Familjen och tjocka släkten var i London för att kolla på en till oss närstående som skulle delta i den inte fullt så kända grenen som på vanlig simpel svenska kallas "pensionär ägnar sig åt ganska långsamt motionssim 100 meter" (jag sa ju att den inte var så känd!). Den gick av stapeln i en mycket liten lokal och publiken var till antalet inte heller stor. I första försöksheatet simmade vår man och det var ganska ospännande - fram tills någon i publiken kastade in en fotboll som landade i huvudet på nyss nämnda man och han stannade tvärt upp, såg ut att tänka "Vänta nu... vad är det för sport jag håller på med egentligen? Långsamt motionssim eller fotboll?". Sedan blev det fullständig kaos när resten av heatets simmare plötsligt tappade sina badbyxor, som bara upplöstes i tomma intet. SVT:s kommentatorer, som hade varit så lagom entusiastiska i början av denna något okända OS-gren, blev plötsligt eld och lågor:
- Det ska bli väldigt spännande att se hur arrangörerna löser det här nu när försöksheatet kommer gå om, sa oväntat Anders Gärderud (som i den riktiga världen är expertkommentator under friidrotten och inte har det minsta med simning att göra.
- Ja för när ett försöksheat görs om blir det automatiskt ytterligare en simmare i finalen! Det blir alltså nio simmare trots att det bara finns åtta banor att simma på, sa Jacob Hård och Jonas Karlsson i mun på varandra (även detta oväntat eftersom herrar Hård och Karlsson precis som Gärderud håller till på friidrottsarenan. Fast på något sätt var det väl logiskt att de tre följdes åt...).
Tyvärr hade vi tröttnat på "pensionär ägnar sig åt ganska långsamt motionssim 100 meter" - trots att det började bli spännande! - och drömmen övergick i något annat. Så kan det gå!

Sista OS-dagen har fram tills hyfsat nyligen tillbringats i köket. Jag har rensat i skafferiet.

Ni ser ju själva - så här kan det faktiskt inte se ut! Allt står och ligger huller om buller, jag har ingen aning om vad jag har bakom de paket som står längst fram och måste alltid riva ut halva skåpet för att få fram rätt grej, typ. Nej, det går sannerligen inte. Så...

... ut med allt på diskbänken, spisen och arbetsbänken...

... och se så tomt och fint ett skafferi kan se ut! Fast det är ju lite tomt, som sagt.

Att lägga småsaker i en burk är ju smart - men hur kul ser det här ut?! Nej, dags för...

... lekis-Emma att göra burken liiite roligare genom att klä in den i färgglatt papper. Klipp och klistra. Ja, jag vet - det är verkligen överkurs, men jag kunde inte låta bli.

Både övre och undre skafferiet bjuder nu några timmar senare på ordning och reda. Massor med yta och jag har nu fullkomlig koll på var jag har alla mjölsorter, sockerpaket, kryddor, kaffefilter... och så vidare. Nedersta hyllan (som ej syns på bild) är fortfarande i ett litet kaos, där finns receptböcker och ungefär 3 000 (grovt överdrivet, men det är mycket i alla fall) utrivna pappersark och tidningsurklipp fulla med recept. Den biten kanske jag tar i morgon, för nu...

... är jag färdigjobbad för i dag och ska bänka mig i soffan för att kolla de sista timmarna OS. Guld eller silver för de svenska handbollsherrarna? Så länge de inte får fotbollar i huvudet - eller ännu värre: tappar sina byxor - blir det nog bra :)

Bra dag, bra natt och bra dag igen

I dag är det en alldeles fantastisk dag. Jag vet att det inte är så ovanligt att augusti är varm och fin när det börjar närma sig skolstart så man ska ju inte bli förvånad. Ändå känner jag snudd på en viss förvirring när almanackan säger just augusti, för nu känns det som en sådan där härlig sommardag i juli när man tycker att årstiden är nästan oändlig! Jag har suttit på balkongen precis hela dagen, ibland i den riktigt varma solen, ibland under parasoll. För en liten stund sedan, när tröttheten slog till efter en kort natt (återkommer till det), var jag tvungen att röra på mig - lite mer än att gå fram och tillbaka till köket och balkongen alltså - och tog en liten promenad ner till lilla mataffären. Somrigt klädd, jag undrar hur länge det håller i sig? För tyvärr är vi ju inte i juli, årstiden är inte det minsta oändlig. Men i dag är det sommar :)

I går var det också en väldigt bra dag även om det inte först och främst var vädret som var så hejdundrans jättekul. I går var det kak-baksdag! Min kompis Jennie och jag har bestämt att vi ska ses en dag varannan månad och gå loss i köket, med degbunkar, recept och söta ingredienser. Det hela började med att jag, när jag besökte Jennie och hennes sambo för några veckor sedan, köpte med mig en bok i present:

Jennie är en sådan människa jag önskar att jag var, hon är väldigt duktig på att träna (älskar det rent av), är noga med vad hon stoppar i sig men är absolut inte någon extrem mat-taliban. Hon gillar att baka och då är det kakor och bullar som gäller, och i just det fallet är vi väldigt lika (även om jag också gärna bakar matbröd då och då). "200 minikakor och andra godbitar" är, som titeln antyder, full med recept på små kakor i lagom stora bitar som man kan unna sig utan att få dåligt samvete. Vår första ambition var att baka snudd på varenda kaka i boken men det vete tusan om vi verkligen kommer göra det...

... däremot ska vi baka många av godsakerna tillsammans. För det är ju oftast roligast att göra saker tillsammans, vad man än gör. Och i går kom Jennie hit med boken i högsta hugg i ena handen...

... och i den andra hade hon en fin vas och en cool blomma, en tuppkam (ja, den heter så) som hon tyckte passade mig bra. Jag håller med, den matchar mitt hår, minus färgen! Å andra sidan har jag haft denna färg i barret förr i tiden. Jag har haft alla färger; blått hår och blont hår och svart hår och rött hår och grönt hår och brunt hår och lila hår och... ja, ni fattar. Vissa färger var bara slingor, men ändå. Jag gillar färg, om ni inte fattat det!

Vi bläddrade och bestämde oss för tre sorters kakor, tog en promenad till "mitt" Ica Maxi (som för övrigt visade sig vara en av Jennies favoritaffärer, vi konstaterade att vi båda var väldigt bra på att spendera tid just i den byggnaden) för att inhandla ingredienser och började sedan baka. Hur det gick? Succé förstås!

Lagom till handbollssemifinalen var det dags för fredagsmys de lux! Om vi utgår från mittenbilden är det en citronmunsbit längst ner, kakan längst upp till vänster är från sorten vanilla fudge nuggets (bilden under visar just den kakan efter ett bett - en vaniljkola ligger där som en hemlig skatt och sprider lycka i mitten!) och längst till höger har vi en vit choklad och halloncupcake. Det blev alldeles sagolikt fantastiskt tokgott kan jag meddela!

Nu var det inte slut med trevligheter, bara för att de goda kakorna låg i magen. Efter vinsten i nyss nämnda handbollsmatch åkte Jennie hem och jag slappade en stund innan det var dags för en efterlängtad nattlig aktivitet: volontärjobb på Nattknappen. Ni vet säkert vid det här laget att jag är polisvolontär och en av de saker jag verkligen gillar att jobba med är just Nattknappen - en av världens bästa uppfinningar. Varje helgnatt mellan 23.00-03.30 sitter en eller ibland två volontärer på polishuset på Kungsholmen och pratar i telefon. Den som befinner sig i Stockholms län och är på väg hem från krogen, nattjobbet, sen kvällsbio, barnvaktspasset, festen eller vad det nu kan vara, kan ringa en volontär och få samtalssällskap i luren. Man berättar var man befinner sig och vad som är slutmålet, och volontären får således en ganska exakt koll på var personen befinner sig. Skulle någonting hända under den ofta mörka vägen hem sitter en stor polisstyrka bara några meter bort och skulle det behöva skickas en bil till brottsplatsen vet man snabbt var den ska skickas. I 9 999 fall av 10 000 (ungefär) händer det ingenting men den som ringer in är så glad och tacksam för att någon offrar sin nattsömn bara för att just han eller hon ska känna sig tryggare på vägen hem.

Jag tycker det här är briljant! Och jag anser detta vara det viktigaste jag kan ägna mig åt i livet - att finnas där för andra och underlätta lite, hjälpa till att skingra en oro och bjuda på lite medmänsklighet (i förbifarten ska förstås sägas: känner man en riktig oro, en riktig rädsla, ska man förstås ringa 112. Så ni vet). Nio av tio säger alltid att det i början av samtalet är lite obehagligt ute, men att när de nått slutmålet och kommit hem har de känt sig mycket tryggare för att någon vetat var de är och bara visat dem intresse. Jag tycker det är magiskt att lilla jag får vara med om detta, att jag får folk att känna sig lugnare bara genom att prata! Jag har varit med om alla möjliga samtal genom åren, djupa ämnen och glada, lätta ämnen. Man hinner bubbla på om ganska mycket under de minuter samtalen pågår. Och att nattsömnen blir lite förstörd är totalt ointressant i sammanhanget, jag känner att gör nytta och det är en ynnest :)

Vill ni också ringa Nattknappen och bor någonstans i Stockholm? Gör det, på 020/44 66 66. Jag vet att polisens volontärverksamhet finns på fler ställen i landet men jag är lite osäker på om Nattknappen finns på fler ställen, det kan vara så.

Kom hem vid fyratiden i morse och då var det ljust och härligt ute. Lite svårt att somna, inte bara för ljuset utan också för att man är så peppad och har fått så många energikickar efter nattens aktvitet. Men jag lyckades somna till slut och har väl fått i alla fall fem timmars sömn under den tidiga morgonen. Kanske inte blir en jättesen kväll i kväll, tack och god natt efter de amerikanska damernas basketseger i OS-finalen någon gång kring midnatt skulle jag tro. Men nu ska jag sätta på lite kaffe, ta några små goda småkakor och sätta mig ute på balkongen igen :)

Regn ute, ibland även inne

På ett sätt blir det skönt när OS är över. Jag har liksom svårt att inte fastna. I dag har tv:n stått på sedan niotiden i morse, när Gomorron Sverige och sporten samsände. Jag sitter inte och kollar på allt förstås, men jag vill ha koll och kunna slänga ett öga på tv-skärmen med jämna och ojämna mellanrum. Sätta mig och följa bollar och spjut, ringar och skutt (det är nog gymnastiken det, i kort sammanfattning), simtag och löparbanor, prispallar och nationalsånger (läs: USA:s. I princip varenda gång jag hör en nationalsång är det den amerikanska, vilket inte gör mig något eftersom den är pampig och fin, men med tanke på att Kina väl fortfarande leder medaljligan borde jag väl ha hört deras sång vid i alla fall något tillfälle?! En jamaicansk eller brittisk truddelutt slinker förstås emellan då och då, men kinesisk - icke).

Är hemma i Stockholm nu, kom i går. I dag har jag ägnat mig åt städning och tvätt precis hela dagen. Man kanske kan tycka att det är tråkigt men jag tycker faktiskt det känns lite smålyxigt att kunna göra sådant en vardag. Jag har ofta ganska långa jobbdagar och orkar sällan dra igång några stora städ- eller tvättprojekt om jag kommer hem vid åttatiden på kvällen. Ju närmre vi kommer hösten ju mindre orkar jag - och det känns ju som att vi är på väg, hur lite man än vill. I dag har det varit en ganska fin dag, utan regn, men ganska fin betyder de här senaste dagarna att det är lite småsoligt och att temperaturen är ungefär 17 grader... Kom igen nu sommaren, augusti tycker jag ska höra denna årstid till! Inte höst än, okej?!

I tisdags var mamma och jag på stan, oftast med paraplyer uppslagna eftersom ett alldeles hysteriskt regnande pågick allt som oftast. Lunchen gick förstås inte alls att äta utomhus...

 ... utan fick intas inne. Så borde det inte vara på sommaren (fast jag ser ju ändå hyfsat glad ut, märkligt nog...)! Tur att man kan...

... köpa med sig godsaker hem och trösta sig med en smula! Eftermiddagsfika i vardagsrumssoffan är aldrig fel, även om man helst sitter utomhus när det tillåts förstås. Och när vi ändå är inne på det där med soffor: i den här...

 ... soffan kan man nog också fika. Jag höll på att köpa just en soffa häromdagen, men de är ju så otympliga att frakta på bussen hem... Inom kort ska jag dock skaffa en ny soffa och den här, från stora möbelvaruhuset, satt jag bra i. Utanför byggnaden vräkte regnet ner, fram tills det också snudd på vräkte ner inne i densamma. När taket ger vika kan man konstatera att det regnar ganska mycket... plötsligt sprang ett gäng anställda fram för att rädda en soffa från den värsta blötan, men det var dock en annan än denna, så jag höll mig torr! Torr, men sofflös. Däremot köpte jag annat. Vad kommer ni få se så småningom!

I dag har jag lyckats packa upp hela resväskan minsann, det är ju annars något jag kan ha lite svårt för. Det blir så lätt att den står ett par dagar annars, men den här gången gick det bra. Jag packade bland annat upp...

... ett minne från min lådrensning förra veckan: mina första skor som jag spatserade (stapplade) omkring i när jag var väldigt liten. De cirka 12 centimeter små dojorna är rejält slitna på sina ställen men väldigt söta tycker jag, och de förtjänar därför en plats i ljuset, utanför lådmörkret!

Blommor från trädgården är utplacerade lite överallt i hemmet, som här på soffbordet (och OS-dressyr på tv:n som ni ser!)...

... och blommorna på balkongen, speciellt en pelargon, hade under min bortavaro fått fullständigt storhetsvansinne - den var enorm! Ja jag tog bara med ett litet hörn på fotot, så att alla andra pelargoner runt om i landet inte behöver skämmas för att de inte blommar "all over the place", för att citera prins Daniel (ah, jag älskar de där bevingade orden!). En annan prins, grodprinsen bakom blomman, syntes först inte när jag kom ut på balkongen eftersom växthysterin tagit över fullständigt. Men nej, jag klagar inte - det är fantastiskt att någon/något tydligen trivs ute i regn (som jag antar föll även i huvudstaden då och då)!

Nu ska jag snart gå och lägga mig, om jag inte råkar fastna vid OS-tv:n ett par timmar till förstås. Det är bra att lägga sin semester så den passar sportens värld :)