Årskrönika 2011 i stort och smått

När det nu bara är några få dagar kvar av 2011 vill ju även jag vara som alla medier med någon som helst självaktning. Även jag bör ju ha en årskrönika som heter duga! Eller i alla fall en krönika som lite kortfattat sammanfattar och knyter ihop års-säcken, för den som vill minnas - om den heter duga eller något annat kan vi kanske låta vara osagt. Jag tänkte ta den i två steg, i stort och smått. Dels Sverige och världens händelser så som jag minns dem, och dels mina egna händelser. Eftersom det är ett bildlöst blogginlägg (sorry) har jag festat till det lite med glada färger vid varje månad, håll till godo! Jag har förstås utelämnat massor - kan inte hålla reda på alla turer med Saab exempelvis. Jag har heller inte, vilket är taskigare, tagit med något om alla härliga människor som funnits runt omkring mig under detta år - all hjälp jag fått med handling, alla glada hejarop på sms, blogg och mail, alla hälsningar i form av blommor, kort, paket på posten och presenter. Jag har förstås inte glömt er som gjort detta!

Okej, då kör vi! Här har ni 2011 i ett kort (nåja...) stycke:

Sverige och världens januari:
* Bombdåd på Domodedovo internationella flygplats i Moskva. 35 människor omkommer och 130 skadas.

Emmas januari: 
* Inleder året nyopererad - äggstock nummer två och livmodern lyser nu med sin frånvaro i kroppen. Får inte bära mer än två kilo och måste därför ha hjälp med så vardagliga saker som att handla. Är hemma i Jönköping under de första veckorna, spelar spel och läser böcker. Förbereder mig för cellgifter och går och provar ut en lång blond peruk.
* Blir en utomjording - eller drabbas i alla fall av den känslan när jag får en portacat inopererad under huden. I portacaten sätter man nålen för att få in cellgifterna i kroppen. Den ska sitta där långt in på 2012, för säkerhets skull.
* Får första cellgiften tisdag 25 januari och ungefär ett dygn senare slår tröttheten och smärtan till - och jag undrar om jag ska må så här risigt i flera månader nu? Skapar mina cellgiftsmonster i slutet av månaden.

Sverige och världens februari:
* Den arabiska våren sprider sig i flera länder efter att ha startat i december 2010 i Tunisien, då Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv efter att polisen hade beslagtagit hans grönsaksvagn. Massdemonstrationerna som följde spred sig till andra länder i arabvärlden och var startskottet för förändringar i det politiska klimatet. Bland annat spred sig demonstrationerna till Algeriet, Egypten, Libyen och Syrien. I just Egypten blir SVT:s korrespondent Bert Sundström misshandlad och förd till sjukhus efter flera knivhugg. Någon vecka senare tvingades president Hosni Mubarak avgå till följd av protesterna i landet.

Emmas februari: 
* Får den annars så bra sömnen helt förstörd på grund av alla medel som sprutas in i kroppen i samband med cellgifterna och börjar därför med sömntabletter.
* Börjar tappa håret och ser till slut ut som Sagan om ringen-Gollum, en rumpnisse eller Skalle-Per. Till en början är det ganska roligt, men när håret är helt borta drabbas jag av en helvetisk huvudvärk som gör att jag på nätterna inte ens kan ligga ner med huvudet på en kudde eftersom det gör så obeskrivligt ont. Det blir dock bättre med just den värken efter ett par dagar.
* Går på den populära make up-kursen som cancersjuka kvinnor får gå på och känner mig lite glamourös mitt i det sjukskrivna livet!

Sverige och världens mars:
* En kraftig jordbävning inträffar på Tohoku på Japans östkust och totalt beräknas 20 000 människor ha omkommit. Jordbävningen är den kraftigaste som drabbat Japan sedan mätningar infördes och sägs vara den femte största i världen sedan år 1900. Staden Fokushima drabbades av radioaktivt nedfall på grund av jordbävningen, då kärnkraftverket Fukushima I havererade.
* Håkan Juholt väljs till ny partiledare för Socialdemokraterna vid en extrainsatt partikongress.

Emmas mars: 
* Får besked om en "förändring" i levern, ett besked som kommer visa sig återkomma månad efter månad efter...  Gör mitt första ultraljud med finnålspunktion i jakten på svaret på de mystiska örändringarna.
* Fortsätter ha väldigt ont i kroppen och vara kolossalt trött. Lyckligtvis får jag kraft nog att ställa till med härligt kakkalas för familj och vänner när jag fyller 34 år - krafter jag inte haft sedan cellgifterna startade!
* Slutar från och med denna månad att bråka med Försäkringskassan som efter några sura telefonsamtal bara har varit bra att ha och göra med.
* Skapar kraftfilurer, som kontrast till cellgiftsmonstren - inte alls för att krafterna kommit tillbaka (mer än till födelsedagsfirandet då) utan för att jag vill att cellgiftsmonstren ska få konkurrens i kroppen...
* Lär känna två "cellgiftskompisar", R och C, under min fjärde behandling (där jag för övrigt också av en annan patient antogs vara 40-45 år...)

Sverige och världens april:
* Ståtligt bröllop i England då prins William gifter sig med Kate Middleton.
* Höjdhopparen Patrik Sjöberg avslöjar i boken Det du inte såg att tränaren och styvpappan Viljo Nousiainen utsatte honom för sexuella övergrepp under hans karriär.
* Den så kallade Gryningspyromanen döms av Ystads tingsrätt till åtta års fängelse för bland annat grov mordbrand. I juni fastställdes domen av Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Emmas april: 
* Blir för första gången något rastlös en dag hemma hos mamma och pappa - ett gott tecken eftersom det betydde att jag i alla fall den dagen hade ganska mycket krafter och var ganska pigg.
* Letar vårtecken i trädgården och gör debut i en provhytt - första ordentliga stanrundan med klädprovning tillsammans med mamma det här året! I samband med vårkänslorna kommer också en del krafter till att stundtals vara ute och promenera och njuta av en nyvaken natur, men fortfarande har jag väldigt ont och är väldigt trött.
* Har mellan varven ingen som helst matlust och börjar verkligen tröttna på att äta leverpastej, som jag ätit varje dag sedan januari för att ha bra järnvärde inför varje cellgiftsomgång...

Sverige och världens maj:
* Usama bin Laden skjuts till döds av amerikanska trupper i Abbottabad, Pakistan.
* Miljöpartiet får nya språkrör, Åsa Romson och Gustav Fridolin.
* Den bosniske krigsförbrytaren Ratko Mladic grips.

Emmas maj: 
* Får en ny sorts cytostatika eftersom Taxolen, en av de sorter jag haft från början, riskerar att ge mig bestående men. Detta gör på något sätt att cellgiftsbehandlingarna måste utökas från sex till åtta stycken - annars hade jag varit färdig den här månaden. Den nya sorten, Caelyx, är hallonsaftsrosa och känns lite som ett skämt!
* Förändringarna i levern leder till fortsatt huvudbry men läkarna säger att det "lutar starkt åt tumörer".
* Leker fotomodell för en dag och stukar/vrickar foten på väg till fotostudion eftersom jag gett mig på det dumma i att ta på skor med lite klack, trots att jag har urusel balans efter alla cellgifter.
* Börjar bli obeskrivligt trött på enorm smärta och enorm trötthet, tjurar ett par dagar men tar sedan nya tag.
* Min favoritvärktablett, Dexofen, försvinner ur apotekets sortiment och leder till ett jagande efter en ny, lika bra sort. Det blev nog aldrig ett slut på det där jagandet.
* Får låna dvd-utgåvorna av Lost av lillebror och ägnar hela sommaren åt denna fantastiska tv-serie i sju säsonger.

Sverige och världens juni:
* Centerpartiets ledare Maud Olofsson meddelar att hon avgår vid partistämman i höst.

Emmas juni:
* Förändringarna i levern som gick till tumörer har nu gått till att vara metastaser. Kanske. Typ. Det man vet med säkerhet är att de har minskat och att allt således går åt rätt håll.
* Tröttnar på att ha jätteont och vara jättetrött och vill bråka tillbaka med cellgiftsmonstren. Det anser jag görs lämpligast genom att sola, eftersom det är just en sådan grej jag egentligen inte ska göra... Inte helt logiskt nej, men det är skönt att strunta i alla regler ibland.
* Firar pappas 60-årsdag tillsammans med mamma, lillebror och svägerska. Det blir en väldigt bra dag med härligt umgänge, god mat och roliga aktiviteter. Samt brandkårs- polisbils- och ambulansutryckning.

Sverige och världens juli: 
* Den norske högerextreme terroristen Anders Behring Breivik spränger en bomb i regeringskvarten i Oslo innan han åker ut till Utöja där han skjuter ihjäl ett sjuttiotal ungdomar som är på läger på ön.
* Sydsudan förklaras som självständig stat.
* Den svenske journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson grips i Etiopien, misstänkta för terrorbrott.
* Den brittiska tidningen News of the World läggs ner efter 168 års utgivning. En uppmärksammad avlyssningsskandal blev dödsstöten.
* Sveriges damer vinner brons i fotbolls-VM.

Emmas juli:
* Får sista cellgiftsbehandlingen onsdag 6 juli. Trots allt leverpastejätande under året har jag för låga blodvärden och måste få extra blod innan hallonsaften. Känns som ett nederlag eftersom jag haft som mål att inte vara som många andra cellgiftspatienter och behöva tillsätta blod utifrån - men nu snubblade jag precis på målsnöret! Får i sammanhanget veta att jag har en ovanlig blodgrupp, B. Eftersom jag äter en hel del starka värktabletter firar jag sista cellgiften med alkoholfritt rosa bubbel.
* Tar årets första dopp i Vättern. Det visar sig tyvärr även bli sista gången jag badar detta år. Beror dels på att vädret sedan inte tillät så mycket sådant, dels på den trötta och smärtfyllda kroppen.

Sverige och världens augusti:
* Kravallerna i England, med upplopp och plundring i bland annat Birmingham, Liverpool, Nottingham och Bristol, pågår.
* Vänsterpartiets Lars Ohly meddelar att han inte ställer upp för omval vid partiets kongress i januari 2012.

Emmas augusti:
* Första läkarbesöket efter avslutade cellgiftsomgångar ger förvirrande men ändå bra svar om vad som händer i kroppen: blodproverna säger att det inte finns några aktiva tumörer - datortomografin säger att det finns metastaser. Det som nu finns i den där gamla levern har i vilket fall som helst minskat ytterligare.
* Är på southern gospel-festival i Jönköping men efter den svängen nere i hemstaden är det dags att börja leva Stockholmsliv mer ordentligt eftersom augusti är min sista hela sjukskrivningsmånad.
* Får besked om att jag har giftstruma efter att nästan ha fallit ihop av trötthet hos diabetessjuksköterskan. Medicinberoende i 18 månader från och med nu.
* Ser dokumentären Barn med cancer på SVT och bestämmer mig för att aldrig någonsin mer muttra och vara arg över att jag har ont och är trött, eftersom ett av barnen i dokumentären, Sigge, för det mesta är "en glad skit" trots att han vid sju månaders ålder fick en hjärntumör. Bär med mig dessa barns upplevelse under resten av året.

Sverige och världens september: 
* Flygolyckan i ryska Jaroslav inträffar, där ett passagerarplan störtar med hela hockeylaget Lokomotiv Jaroslavi ombord. Bland annat omkommer den svenske landslagsmålvakten och högt älskade HV71-profilen Stefan Liv.
* Annie Lööf blir ny partiledare för Centerpartiet.
* Palestinska myndigheten ansöker om medlemskap i FN.
* USA och världen minns på tioårsdagen terrorattackerna den 11 september 2001.

Emmas september: 
* Börjar jobba på 25 procent, väldigt roligt att komma tillbaka till något som påminner om ett normalt liv.
* Sörjer och saknar Stefan Liv.
* Tar tag i att rensa mina garderober, något jag inte ens skulle orka tänka på några månader tidigare. Känns väldigt bra att komma igång mer och mer och göra så mycket det går innan orken tar slut och smärtan sätter in. Men just orken börjar nu komma tillbaka i snabbare takt och stannar under längre stunder, den akuta smärtan avtar och finns bara där stundtals. Börjar kunna gå helt normalt i trappor, något som inte gått under cellgiftsmånaderna.

Sverige och världens oktober:
* Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt blir påkommen med att ha tagit ut för mycket bidrag för sin övernattningslägenhet och förtroendet för både partiledare och parti börjar sitt ras.
* Ukrainas före detta premiärminister Julia Tymosjenko döms till sju års fängelse för maktmissbruk.
* Libyens förre ledare Muammar Gaddafi grips och dödas.
* Tomas Tranströmer tilldelas årets Nobelpris i litteratur.
* Carema anklagas för vanvård av flera äldre på äldreboenden i Stockholm. Vårdskandalen är en ständig följetong i medier under hösten.
* Sverige tar sig som bästa grupp-tvåa till fotbolls-EM för herrar 2012.

Emmas oktober:
* Välkomnar hösten som den första årstid detta år då jag kan leva hyfsat normalt. Börjar jobba halvtid.
* Nytt läkarbesök med samma gamla resultat som de senaste: Blodprover och röntgenbilder säger olika saker och förändringarna i levern fortsätter minska, både i storlek och till antal.
* Går och kollar HV71:s makalösa vändning mot AIK på Hovet. Gnaget såg ut att gå mot en solklar seger när de i tredje perioden ledde med 7-2, men hockeylaget i mitt hjärta vände och gjorde fem mål på fem minuter. Efter förlängning och straffar vann HV till slut med 8-7.
* Får en ny värktablett som ska hjälpa mot alla nervskador i framför allt fötterna. Lägger lite motvilligt Alvedon och Ibumetin på hyllan - den nya tabletten ska vara mycket bättre men har en flera mil lång bipacksedel med alla möjliga och omöjliga biverkningar, bland annat en som varnar för "olämpligt uppträdande".
* Åker på två veckors rehabresa till Mösseberg. Möter ett tiotal härliga cancersjuka människor som jag har väldigt roligt med. Tränar för fullt flera gånger per dag - stavgång, styrketräning, vattengympa, löpning, konditionshöjande...

Sverige och världens november:
* Greklands premiärminister Giorgos Papandreou avgår efter en period med politisk turbulens i landet, till följd av Greklands ekonomiska kris.
* Italiens premiärminister Silvio Berlusconi avgår och efterträds av Mario Monti.

Emmas november:
* Försöker hålla igång träningen även när jag kommer hem från Mösseberg. Funkar sådär, jobbet och julfixande av olika slag kommer emellan. Bättre lycka 2012.
* Mår i övrigt ganska bra, lite taskig känsel i fötterna men annars inget att direkt klaga på, det rullar liksom på.
* Är med på kusinens möhippa och ser fram emot ett gnistrande bröllop på nyårsafton!

Sverige och världens december:
* Riksbanken sänker reporäntan eftersom konjunkturutsikterna i omvärlden har försvagats och svensk ekonomi bromsas in. Man sänker med 0,25 procentenheter till 1,75 procent.
* Nordkoreas ledare och diktator Kim Jong-Il dör i sviterna av en hjärtattack. Sonen Kim Jong-Un tar över.
* Johan Persson och Martin Schibbye döms till elva års fängelse i Etiopien för bland annat medhjälp till terrorism.

Emmas december:
* Skapar en adventskalender i bloggen, naturligtvis innehåller den lucköppning varje dag!
* Har sällan bakat så mycket kakor som detta år - tidigare under året oftast tillsammans med mamma när orken har funnits tillfälligt, och nu mot slutet av egen kraft. Ställer till med julkakskalas i början av månaden.
* Åker ner till Jönköping helgen den andra advent för att gå på stor jubileumsmatch, HV71 firar 40 år och möter på stor utomhusarena Linköping i elitserien. Matchen visar sig dock bli riktigt usel och födelsedagsföreningen förlorar.
* Sätter mig för första gången i år i en frisörstol för att justera till kalufsen. Känns stort och mäktigt när man ett drygt halvår tidigare knappt hade ett hårstrå på huvudet...
* Får utmärkelsen Årets medarbetare under jobbets julfest och håller på att trilla av stolen i förvåning över detta fina utnämnande. Har bland annat "...inspirerat kolleger att se det positiva under en tuff period" och "...ha kämpat en svår kamp med livet som insats". Är fortfarande rörd!
* Firar en härlig jul, utan en överhängande vetskap om att det snart är dags att lägga sig på operationsbordet, som mellandagarna 2010.


Ja jag har naturligtvis glömt massor med viktiga händelser, men ni får vända er till andra årskrönikor för att få mer koll på vad som hänt under året - årskrönikor är som sagt poppis nu. Hörs, nästa gång förmodligen om något helt annat!

Lycka på hög höjd

Tänk vad bra livet är ibland! Att sitta här i för stora mysbyxor, utan ens en millimeter trend i sig, och bara vara lat! Det var annat för exakt ett år sedan. Då hade mamma, pappa och jag åkt upp till Stockholm efter frukosten eftersom jag i dag skulle träffa narkosläkaren inför morgondagens operation. Innan jag kom till sjukhuset var jag ganska lugn - jag visste ju vad som väntade, hur procedurerna var, vilken våning och vilket håll jag skulle gå till. Men väl på plats kom klumpen i halsen, en känsla som är svår att beskriva, men det var ett väldigt starkt motstånd. Jag kände att jag med varenda cell i min kropp ville protestera, jag ville verkligen inte läggas in på sjukhus igen!

Och just därför är livet så bra ibland, eftersom det där inte är nu. Det tillhör dåtid och nu är vi i nutid och jag kan sitta hemma hos mamma och pappa i mina otrendiga mysbyxor - ingen narkosläkare jagar ut mig för kommande operationer eller annat tråkigt! Det är förstås aldrig säkert att jag för evigt kommer slippa operationer eller cellgifter framöver, men till skillnad från förra året verkar inte årets mellandagar innebära något värre än att möjligtvis trängas med folk på reor - och det finns som jag sagt förr värre saker än det!

I går var jag på just stan och trängdes med andra shoppare. Mitt shoppande resulterade i en mycket glad överraskning och den som säger att lycka inte kan köpas för pengar har alldeles fel! Cellgifterna har ju bland annat gjort att jag haft väldigt svårt med balansen och att bara tänka på skor med klack har gjort att jag snubblat och trampat snett av bara farten - även om jag så gått barfota. Men barfota kan man ju inte gå när man snart ska på bröllop, och helt platta skor är inte heller så festligt. I går kom så den magiska dagen då jag såg ett par högklackade lila mockaskor som skrek "Kom igen, prova mig! Jag är snygg och kommer passa utmärkt på din fot, serru!!". "Okej då", tänkte jag och provade. Och vad hände? Jo, jag kände mig som Askungen som har ett par smått förtrollade skor på sig! Jag köpte dem, gick omkring hemma i minst en kvart och verkligen provade - upp och ner i trappor, några danssteg, snabba svängar, fram och tillbaka - och inte en enda gång snubblade jag eller trampade snett!

Magi! Och hyfsat sköna är de också, hur sköna nu högklackade skor kan vara... Dessa skor passar som synes bra att bara stå i...

... samt att sitta i, och flaxa lite med fötterna! Just det kanske man inte gör bland folk på ett nyårsbröllop, men man kan göra det på hemmaplan, om man finner nöje i sådana saker!

I dag har det alltså varit en lugn mysbyxdag hemma, för det mesta med tofflor på fötterna men ibland med högklackade skor. Just kombinationen mysbyxor och högklackat ser förstås inte klokt ut, men eftersom jag är så nöjd över att kunna gå i sådana skor vill jag passa på mellan varven! Man har inte roligare än man gör sig.

Bäst just nu: Att det står 2011 i almanackan och inte 2010. I morgon ska jag, till skillnad från i dag, hitta på något aningens mer avancerat än att gå omkring i otrendiga mysbyxor, bara för att fira att jag inte (som förra året) ligger på ett operationsbord :)

En soft juldag

Så har julafton kommit och gått. Den där dagen man väntar på i flera veckor går onekligen ganska snabbt. Det är inte alls så att allt nu känns tomt, för mig är det fortfarande jul och ledigt i många dagar till och även om julaftonen är själva höjdpunkten med allt vad det innebär, så gillar jag hela julhelgen och är därför i fortsatt stämning så här dan efter dopparedan. Vi hade en jättemysig dag i går - men julbilder har ni ju fått under en ganska lång tid fram till julafton, så det tänkte jag nu lämna bakom mig och i stället koncentrera mig på denna dag. Juldagen, som brukar vara årets lugnaste och slappaste dag - på det bra sättet. Det brukar vara stora läsdagen där mamma, pappa och jag sitter med näsan över en julklappsbok i princip hela dagen! Och mellan varven nickar man till och sover en stund med boken uppslagen bredvid sig. Det är hög mysfaktor på denna dag.

På juldagen får kanske många för sig att de ätit för mycket under dagen man nyss lämnat bakom sig, och det är väl ofta här tanken att man ska ge sig själv ett nyttigt nyårslöfte först startar. Julskinkan och knäcken kanske fick lite för fritt spelrum i går liksom... Nu var det nog inte så mycket det som gjorde att vi bestämde oss för att starta vår dag med en timmes promenad, det var snarare alla plusgrader som borde resultera i totalt isfria trottoarer och ett ganska skönt klimat som lockade!

Jag är en vattenmänniska som älskar att se vatten och vara i det. I Jönköping mår jag därför riktigt bra av framför allt två anledningar: utöver den självklara anledningen att jag har familjen här, trivs jag också väldigt bra för att det finns så mycket vatten. Det kommer kanske inte som någon överraskning att Jönköping ligger vid Vätterns södra spets och ses från stora delar av staden. Befinner man sig inne i city har man Vättern på ena sidan, men inte nog med det - vänder man på huvudet åt det motsatta hållet har man Munksjön, som förvisso inte är så rekommenderat att vara i men lämpar sig alldeles utmärkt att titta på! När jag gick på gymnasiet, bara ett stenkast från Munksjön, var vattenpölen ingen större hit. På gymnastiken skulle vi nämligen en gång om året springa runt Munksjön, en sträcka på fem kilometer. På den tiden förstod jag mig inte på gympalektionerna över huvud taget, jag tyckte det var urtråkigt att röra på mig! Det enda som fångade mitt intresse var när vi fick spela innebandy (kan bero på att jag vid ett tillfälle första året lyckades göra ett snyggt tunnelmål på två klasskompisar som i vanliga fall spelade innebandy mycket mer än vad jag gjorde. Målet var naturligtvis ingen som helst skicklighet från min sida utan bara tur - bollkänsla har aldrig varit min starka sida! Jag levde dock länge nog på det för att resten av gymnasieåren alltid önska innebandy när vi fick välja vilken sport vi skulle syssla med den närmaste timmen...) men att springa runt Munksjön var tortyr! Det slutade ofta med att jag sprang 100 meter, gick ganska långsamt i tio-tolv minuter, sprang 100 meter och så vidare. Jag är fortfarande inte så road av att springa men skulle jag gå i skolan i dag skulle jag gjort bättre ifrån mig!

I vilket fall som helst, i dag gick mamma, pappa och jag en promenad runt nästan halva Munksjön. Jag är ganska förkyld och ville inte anstränga mig så mycket, därav bara en halv runda. Det hade hänt mycket sedan jag gick (och till viss del sprang) där förra gången och nu var det riktigt trevligt!

Pappa och Emma ute på juldagspromenad. Mamma är fotograf på samtliga bilder.

Kommer ni ihåg det där klädstrecket som finns nära där jag bor, med upphittade vantar, mössor och skor uppsatta med klädnypor? Runt Munksjön finns en variant på kärleksfullt omhändertagna, tappade saker: ett träd fullt med nappar från alla barnvagnar som (tydligen) rullar förbi här!

Ett utomhusgym - det fanns inte på min tid! Men... det första som möter en är några fikabord... är det ett gym för den som har med sig en jättetung fikakorg? Eller...

... näää, här finns ju massor med träningsredskap som man kan... tja, använda när man vill träna! Jag försöker här läsa de små beskrivande bildskyltarna för att sedan kunna...

... testa redskapen! Den här var inte så skön - men det kanske beror på att det finns en del julskinka och knäck i magen också!

Grilla är ju en väldigt trevlig utomhusaktivitet under varma vår- och sommarmånader, och det kan man göra vid väl utvalda platser runt Munksjön!

Blir man trött på att grilla, eller bara vill lägga sig och vila en stund i solen, kan man göra det här! En väldigt skön soffa kan jag meddela! Fast nu behövde jag egentligen inte vila, och det var inte riktigt läge att sola heller.

Men vad är det här då, undrar ni? Förutom att det är en fin bild?

Jo det är ju far och dotter som står på en bro, på sin vårpromenad så här i början på april! Va, vad då, är det juldagen? December? Men det är ju plusgrader, blå himmel, sol och det där klassiska "vårljuset"? Tänk så knasigt det kan vara ibland! Nåväl, det är ett jättebra promenadväder i alla fall :) 

Bil- och gångbron, som ni ser i form av vita räcken, fanns inte på den tiden vi sprang runt sjön. Jag vet inte om gympatimmarna i gymnasiet fortfarande innehåller just "springa runt Munksjön-passen", men om det är så har nog starten flyttats fram ett hundratal meter, till brofästet, eftersom bron annars underlättar för den som vill fuska.  

Efter promenaden har det varit en lugn juldag - men än så länge utan bokläsning faktiskt. Dagen är ju dock inte slut än, och det är ju julhelg i morgon också. Morgondagen lär nog innehålla en tur på stan också, trots att jag varje annandag lovar mig själv att jag aldrig mer ska ge mig ut bland alla hysteriska rea-människor som verkar tycka att mellandagsrea är meningen med livet... Men efter alla cellgifter och detta galna år har jag ju blivit en människa som inte retar upp mig på småsaker längre, som tar det mesta med ro (det mesta alltså, sannerligen inte allt...), så jag kommer förmodligen bara fortsätta i mitt vanliga lugna tempo och tänka att det alltid finns värre saker än att exempelvis stå i en låååång prov- eller kassakö!

Bäst just nu: I dag är det exakt ett år sedan jag startade den här bloggen på riktigt! Det var juldagen 2010 och bara några dagar senare väntade operation med nyår på sjukhus och ett ovisst år med cellgifter. I år väntar ett festligt nyår med bröllop och sedan en normal start på året med jobb! 2012 kan nog bli ett bra år :)

Lucka 24

Så kom den då till slut - julafton och sista luckan i adventskalendern! Det här mjuka hjärtat är ett några år gammalt julpynt som hänger ovanför min säng under december. Det säger ju allt jag vill säga denna dag. Så: Från oss alla (hjärtat och jag alltså), till er alla - en riktigt GOD JUL!

Dan före dopparedan i bilder

Det är en del att stå i så här dan före dopparedan, en del att göra innan det är dags att fira jul. Det har varit, och är, full fart här hos familjen och jag gillar det. Man bygger upp stämningen liksom! Ungefär så här har min dag sett ut hittills:

Så länge jag kan minnas har familjens vän M kommit förbi oss ganska sent på kvällen dagen innan julafton. Hon har spridit julstämning och glädje genom en liten sång, en blomma eller en gåva, stått och pratat med oss en tio minuter och sedan åkt vidare. Det har alltid varit väldigt uppskattat och för mig lite grann av ett tecken på att det nu kan bli julafton - hon är liksom en trogen tradition som man verkligen gillar! 

Den här gången fick vi finbesöket redan tidigt i förmiddags och jag fick ett alldeles eget jättefint paket med en söt ängel (utflugen ur sin påse på undre bilden) och god choklad från Gränna där M bor med sin familj. Det här blev ju som vem som helst kan förstå en väldigt bra start på dagen!  

Att ha ett godisbord under julen känns mysigt, med godis, nötter, blommor och ljus. På nedersta bilden hoppas jag ni uppmärksammar världens coolaste nötknäckare! Den fanns i morfars hem när han var liten. Är det kanske en Döderhultare? Vet inte, men den är klart tuffast på godisbordet i alla fall. 

Nu kan man ju inte bara äta godis och nötter hela julen, hur skulle det se ut?! Revbensspjällen gjordes klara under morgonen och förmiddagen, sedan var det dags att sätta in julskinkan. Det sistnämnda är ett pappaprojekt och under tiden skinkan bättrade på sina grader i ugnen...

... slog jag in resten av de julklappar som inte hunnits med tidigare. Efter avslutat paketpyssel läggs klapparna i en stor korg och ser så där väldigt inbjudande ut! Det är snudd på olidligt spännande, går det att vänta till i morgon?!

När ni kollade in godisbordet med chokladpraliner, tomteskum och polkagrisar kanske ni tyckte att det saknades knäck? Vilken tur att ni tyckte det, för nu är det åtgärdat! Att göra knäck är alltid min uppgift, jag är ganska bra på att göra knäck om jag får säga det själv! Bara jag hittar receptet i mammas bok så... Gott blev det, kan jag meddela. Om ni nu satt där och undrade. 

Under tiden pappa och jag fixade några ärenden på stan bakade mamma minttoppar, den där runda kakan med choklad i mitten. Den är med varje jul, hur många goda kakor det än finns som försöker slå sig in som familjens favoriter är det den och ytterligare en sort som alltid finns med - ingen vill vara utan dem! Det blev en god minttopp och en god skuren pepparkaka med mandel till eftermiddagskaffet. Ljuslyktan med sin ängel är kompis till ängeln jag fick, alltså en gåva till mamma och pappa från M.

Nu är det mesta gjort av dagens inplanerade saker och jag väntar ganska otåligt på att julskinkan ska bli klar. I kväll blir det skinksmörgås till Downton Abbey - och efter det kan det bli julafton!

Lucka 23

Det är dan före dopparedan och i dag är det full fart i tomteverkstaden! I går hann jag bara med att gå på stan och äta julsmörgås hos mormor, det blev ingen knäcktillverkning eller julklappsinslagning som det egentligen var tänkt. Detta läggs alltså till dagens "att göra-lista" och så här på morgonkvisten är det som ni ser julgåvorna som slås in. Stämningen hos denna blogginnehavare är på topp kan jag meddela! Årets klappar från mig har ofta en tomte eller en gran i filt som stor dekoration. Det tar lång tid att klippa och klistra men det blir å andra sidan så väldigt mycket roligare att jobba i tomteverkstaden när fantasin får flöda fritt och smågalet! 

Hur går det för er i julstöket då?

Lucka 22

Då har jag lämnat Stockholm och kommit hem till Jönköping för att fira jul! I dag kommer i princip varenda minut fyllas av julkänsla då jag ska fixa knäck, inhandla och slå in de sista julklapparna, samt tillsammans med familjen i kväll åka hem till mormor och äta mat med lite julkoppling (vad det nu innebär, spännande). I rummet där den här söta granen står, sitter jag och slår in mina gåvor och lyssnar på julmusik.

Julgranseden är gammal som gatan, den dök upp redan på 1400-talet i Tyskland. Den första rapporterade svenska julgranen är ung i jämförelse men har ändå väldigt många år på nacken, år 1741 lär den ha gjort sin entré. Det var för att hålla onda makter och väsen borta som man klädde hemmen med levande träd och kvistar. Även om vi nu lämnat tanken på att granen ska jaga bort ovälkomna gäster lever denna trevliga tradition kvar och är lika poppis nu som då. Trevligt var ordet!

    

Lucka 21

 

 

"En trevlig sak så här års är alla julkort man får...", för att citera det mest sedda tv-programmet på julafton. Just det, Kalle Anka och hans vänner skickar ju julkort med motiv från exempelvis husvagnssemestrar, ekorrar i granen och ett gäng dvärgar som flamsar omkring. Även jag skickar, och får, julkort. För det mesta gör jag mina egna hälsningar eftersom jag, som ni vet vid det här laget, är pysslig som en hel dagisklass! Den här gången blev det tomtar som säger god jul och med hjälp av dagens lucka får även ni som inte fått ett eget kort en hälsning :)

Det första julkortet sägs ha gjorts av en britt år 1843. Seden spreds till Sverige från Danmark och Tyskland och blev väldigt populärt under sent 1800-tal. Världens största julkort sändes för övrigt 1968 och var hela 9 600 meter långt och vägde 2 ton. Hälsningen kom från hemvändande amerikanska soldater och var ägnad kamraterna i Vietnam. Det levererades i form av en pappersrulle med ett specialchartrat plan. Det ni! 

Lucka 20

 

Nu börjar det verkligen närma sig julafton, känner ni det?! Jag har konstaterat det förr och konstaterar det igen: dofter hör julen till. Så mycket mer behöver kanske inte sägas, utöver att pepparkakor, kanel och stjärnanis är en väldigt trevlig köksdoft så här några dagar innan det blir julafton! Och nej, det är inga körsbärstomater som ligger och gottar sig bland stjärnanisen, det är någon sorts röda vinterbär, typ...

Lucka 19

 

 

Den här kyrkan har vi haft sedan brorsan och jag var små. Vill minnas att det var mormor och morfar som gav oss den - den har vandrat runt på olika platser i huset, ibland har vi kanske inte ens haft den framme, men under de senaste åren har den haft sin givna plats på ett litet bord under en tavla som morfar har målat. Skruvar man på kyrkklockan spelas "Stilla natt" i den kanske inte vackraste version man har hört, men vi drar ändå allihop några varv då och då för att låta den smått hysteriska melodin ljuda. Här har julänglarna landat på marken - och alldeles oväntat har också en stjärngosse slitit sig från sitt luciafölje för att umgås med sina flaxande vänner! Och varför inte, man behöver sannerligen inte alltid följa alla lagar och regler...

Lucka 18

 

 

 

 

I går var jag hemma hos vännerna Karin och Anton. Efter att ha gått på stan och handlat julklappar i totalt ösregn i flera timmar, kom snön när Karin och jag var ute och promenerade med Edvin i barnvagn och Håkan i koppel (den förstnämnde är sonen, den andre hunden. Bara så ni inte får några konstiga bilder i huvudet). Det var väl förvisso snö av den regnblandade sorten men det blev i alla fall lite vitt på sina ställen och både människor och hund hade stora vita flingor på kläder eller päls när vi kom inomhus igen. Det här för ju osökt in mig på det jag valt som dagens tema: vintervitt! De flesta bilder kommer hemifrån mamma och pappa. Det kanske är lite svårt att på mittenbilden verkligen se om det är vita hyacinter men ni får helt enkelt lita på mig att det är så!

 

Även vita, lite glittrigt frostiga grenar känns ju vintrigt - titta bara på bilden här bredvid till vänster, med sina snötunga grenar. Eftersom den mesta snön mer eller mindre verkar ha försvunnit under natten här i Stockholm får man titta på bilder som dessa i stället, och ändå på något sätt förstå att det är en vintermånad utanför fönstret. Med detta önskar jag er en glad fjärde advent!

Lucka 17

I går var det en stor julgran i luckan, men i dag tänkte jag visa att även en liten gran är fint! Och man behöver inte alltid klä sin gran, den kan vara ståtlig - trots sin ringa storlek - även oklädd, i all sin enkelhet. Med det önskar jag er en fantastisk 17 december :)

 

En fantastisk utmärkelse

I natt drömde jag att vi skulle på julbord med jobbet. Själva festligheterna skulle gå av stapeln långt bort och jag skulle få åka bil dit med en kollega. På något sätt glömde jag av det hela och när kollegan kom för att hämta mig röt han eller hon "du har två sekunder på dig att komma!" (oklart vilken kollega detta var, i verkliga livet ryter de väldigt sällan) och jag förstod att jag inte skulle hinna med det eftersom jag i det läget inte var i presentabelt skick för sådana händelser (gick väl omkring i pyjamas eller något i den stilen). När jag vaknade kände jag att jag absolut inte fick glömma bort att jag även i verkliga, vakna livet skulle på julbord med jobbet, och även om jag skulle ta mig dit på egen hand var det inte läge att skrota i pyjamas resten av förmiddagen. Det här året var det nämligen julbord med start vid lunchtid, som en spännande omväxling till det klassiska kvällsätandet. Och ja, jag kom dit i tid, utan pyjamas!

Vi har en trevlig tradition på vårt jobb sedan ett par år tillbaka. Vid varje julfest/julbord avslöjas årets medarbetare det snart gångna året. Förutom den stora äran får mottagaren en fin blomma och pengar som ska användas det kommande året - till förkovran, till att göra något som utvecklar, berikar en och ens jobbtjänst. Varje år läses motiveringen upp innan det avslöjas vem som får utmärkelsen och det är lika spännande varje år. Inte för att man (eller jag) någon gång trott att man ska bli den utvalda utan för att med hjälp av motiveringen försöka lista ut vem personen är. I början förstår man sällan men mot slutet brukar polletten trilla ner. När vår vd stod med den inramade motiveringen i sin hand och läste...

Årets medarbetare 2011. För att

* ha värnat relationer och inspirerat kolleger att se det positiva under en tuff period

* ha personifierat den kamratanda och sammanhållning som gör Dagen till en unik arbetsplats  

... undrade jag fortfarande vem det var som skulle få utmärkelsen. Jag visste ju att jag var den absolut sista som skulle få den - jag som bara jobbat tre och en halv månad! Förvisso har jag jobbat hårt men det är jag sannerligen inte ensam om. Vd:n fortsatte...

* med stark övertygelse och en oöverträffad vilja, ha kämpat en svår kamp med livet som insats.

... började orden sjunka in i samma takt han läste. "Vänta nu, det låter ju som att det skulle kunna vara... jag?!". Mina närmaste bordskolleger fattade i samma stund och började tokapplådera och jag höll nästan på att ramla av stolen trots att jag egentligen satt väldigt stadigt. Och när jag klev upp på den lilla scenen ställde sig alla mina underbara kolleger upp och applåderade! I mitt högst improviserade tacktal sa jag att jag aldrig hade varit så chockad och generad i hela mitt liv, men jag var ju samtidigt oerhört stolt! Stolt - och inte det minsta värdig i mina ögon. För som sagt, vad har jag gjort det här året? Varit sjuk, sjuk, sjuk, lite mer sjuk, sjuk och jobbat lite grann. Alla andra då, som slitit hela året?!
Men nu ville de bredda utmärkelsen Årets medarbetare, det gällde inte bara att göra något bra på jobbet. Att kämpa för livet, att vilja ta sig tillbaka, att inte falla ihop, att entusiasmera andra - det kan också räcka för att vara Årets medarbetare!

Jag blev oerhört glad förstås och ser fram emot att börja jobba på 75 procent från och med januari, så jag kan umgås ännu mer med världens bästa kolleger!

 

Stolt medarbetare! Fotona är tagna av vår fotograf Josefin, som jag skamligt nog satte i arbete under julfestligheterna! Men Josefin är snäll och hade inget emot att fota.

Jag tror det tar ett tag innan detta sjunker in och jag har fortfarande svårt att se mig själv som den rätta mottagaren. Men alla kolleger som kom fram efteråt sa att det var ett helt rätt val (och visst, de skulle knappast komma fram och säga "Grattis, men jag tycker inte det gick till rätt person..." men om de tyckte det var ett dåligt val hade de förmodligen inte sagt någonting) och jag får nog tro både dem och ledningen! Orden i motiveringen känner jag väldigt stor respekt för och jag hoppas att jag så ofta som möjligt (helst alltid) kan värna relationer och inspirera till att se det positiva i alla sammanhang, på jobbet och privat. Det kanske är väldigt skrytsamt att delge er motiveringen och det är ju inte alls meningen. Jag hoppas ni tar det på rätt sätt. Det har varit ett tufft år men det här visar att det är lönt att kämpa på - att falla ihop i en hög och bara tjura är ett dåligt alternativ!

Nu ska jag ha en lugn fredagkväll. I morgon ska jag bland annat ge mig ut med, förmodar jag, resten av Stockholms befolkning och handla julklappar! Det blir ett äventyr det :) Ha en bra kväll där ute!

Lucka 16

 

 Med tanke på att det är fredag tycker jag det är dags för lite fredagsmys i dagens lucka, i form av två olika sorters bilder - alla med julanknytning förstås. I går var jag hemma hos vännerna Linda, Marcus och Ellie (fast den manliga familjemedlemmen var ute på jobb så det blev en total tjejeftermiddag- och kväll i stället). Efter en förmiddag på stan där Linda och jag skulle köpa julklappar (jag lyckades med de stora inköpen - kom hem med en rulle tejp! Inte som julklapp utan som ett medel för att slå in själva julklapparna...) tog vi oss sedan hem till den för dagen lite reducerade familjen och ägnade oss åt att bland annat äta julgodis! Mintkyssarna och de två olika sorters fudgen på översta bilden kommer från Drottningholms julmarknad, precis som marmeladen och de hårda karamellerna i småskålarna på bilden under. Påsen med knäckkola doppad i choklad köpte jag på Falköpings Ost när jag var nere på cancerrehaben.

 

 

 

Om det berodde på den omedelbara känslan som infann sig tack vare sötsakerna eller om det var för de inhandlade julklapparna på stanrundan ska jag låta vara osagt (det var i alla fall inte tack vare tejpen), men vid det här laget tyckte vi det var väldigt lämpligt att montera och klä en gran! För alla "äkta julgranar-talibaner" där ute, som tycker att plastträd är en styggelse, kan meddelas att delar av familjen är allergiska mot de äkta granarna, så det så. I vilket fall som helst, vi började och kunde inte sluta innan det var klart! Jag är väl medveten om att alla bilder inte är direkt knivskarpa men ni får förmodligen en känsla av det hela. De två mittersta dekorationerna, rosetten och den glittriga platta stjärnan, kommer från snygga varuhuset Harrods i London. Jag fick den stora äran att hänga upp första kulan, det levde jag på i minst en timme :)