fredag 23 december 2011

Dan före dopparedan i bilder

Det är en del att stå i så här dan före dopparedan, en del att göra innan det är dags att fira jul. Det har varit, och är, full fart här hos familjen och jag gillar det. Man bygger upp stämningen liksom! Ungefär så här har min dag sett ut hittills:

Så länge jag kan minnas har familjens vän M kommit förbi oss ganska sent på kvällen dagen innan julafton. Hon har spridit julstämning och glädje genom en liten sång, en blomma eller en gåva, stått och pratat med oss en tio minuter och sedan åkt vidare. Det har alltid varit väldigt uppskattat och för mig lite grann av ett tecken på att det nu kan bli julafton - hon är liksom en trogen tradition som man verkligen gillar! 
Den här gången fick vi finbesöket redan tidigt i förmiddags och jag fick ett alldeles eget jättefint paket med en söt ängel (utflugen ur sin påse på undre bilden) och god choklad från Gränna där M bor med sin familj. Det här blev ju som vem som helst kan förstå en väldigt bra start på dagen!  

Att ha ett godisbord under julen känns mysigt, med godis, nötter, blommor och ljus. På nedersta bilden hoppas jag ni uppmärksammar världens coolaste nötknäckare! Den fanns i morfars hem när han var liten. Är det kanske en Döderhultare? Vet inte, men den är klart tuffast på godisbordet i alla fall. 

Nu kan man ju inte bara äta godis och nötter hela julen, hur skulle det se ut?! Revbensspjällen gjordes klara under morgonen och förmiddagen, sedan var det dags att sätta in julskinkan. Det sistnämnda är ett pappaprojekt och under tiden skinkan bättrade på sina grader i ugnen...

... slog jag in resten av de julklappar som inte hunnits med tidigare. Efter avslutat paketpyssel läggs klapparna i en stor korg och ser så där väldigt inbjudande ut! Det är snudd på olidligt spännande, går det att vänta till i morgon?!

När ni kollade in godisbordet med chokladpraliner, tomteskum och polkagrisar kanske ni tyckte att det saknades knäck? Vilken tur att ni tyckte det, för nu är det åtgärdat! Att göra knäck är alltid min uppgift, jag är ganska bra på att göra knäck om jag får säga det själv! Bara jag hittar receptet i mammas bok så... Gott blev det, kan jag meddela. Om ni nu satt där och undrade. 

Under tiden pappa och jag fixade några ärenden på stan bakade mamma minttoppar, den där runda kakan med choklad i mitten. Den är med varje jul, hur många goda kakor det än finns som försöker slå sig in som familjens favoriter är det den och ytterligare en sort som alltid finns med - ingen vill vara utan dem! Det blev en god minttopp och en god skuren pepparkaka med mandel till eftermiddagskaffet. Ljuslyktan med sin ängel är kompis till ängeln jag fick, alltså en gåva till mamma och pappa från M.


Nu är det mesta gjort av dagens inplanerade saker och jag väntar ganska otåligt på att julskinkan ska bli klar. I kväll blir det skinksmörgås till Downton Abbey - och efter det kan det bli julafton!

2 kommentarer:

  1. Jag känner julstämningen och dofterna, Mmmm.. Vilken lycka att du får njuta av det på ett helt annat sätt i år. Jag har förstått att du är en julälskare av rang och därför önskar jag dig en riktigt GOD JUL!

    SvaraRadera
  2. Anonym: Det är verkligen lycka, sååå stor skillnad! Att veta att det inte väntar en stor operation om några dagar, eller ett par månader med cellgifter... det är julglädje det :) Detsamma till dig!

    SvaraRadera