En fantastisk utmärkelse

I natt drömde jag att vi skulle på julbord med jobbet. Själva festligheterna skulle gå av stapeln långt bort och jag skulle få åka bil dit med en kollega. På något sätt glömde jag av det hela och när kollegan kom för att hämta mig röt han eller hon "du har två sekunder på dig att komma!" (oklart vilken kollega detta var, i verkliga livet ryter de väldigt sällan) och jag förstod att jag inte skulle hinna med det eftersom jag i det läget inte var i presentabelt skick för sådana händelser (gick väl omkring i pyjamas eller något i den stilen). När jag vaknade kände jag att jag absolut inte fick glömma bort att jag även i verkliga, vakna livet skulle på julbord med jobbet, och även om jag skulle ta mig dit på egen hand var det inte läge att skrota i pyjamas resten av förmiddagen. Det här året var det nämligen julbord med start vid lunchtid, som en spännande omväxling till det klassiska kvällsätandet. Och ja, jag kom dit i tid, utan pyjamas!

Vi har en trevlig tradition på vårt jobb sedan ett par år tillbaka. Vid varje julfest/julbord avslöjas årets medarbetare det snart gångna året. Förutom den stora äran får mottagaren en fin blomma och pengar som ska användas det kommande året - till förkovran, till att göra något som utvecklar, berikar en och ens jobbtjänst. Varje år läses motiveringen upp innan det avslöjas vem som får utmärkelsen och det är lika spännande varje år. Inte för att man (eller jag) någon gång trott att man ska bli den utvalda utan för att med hjälp av motiveringen försöka lista ut vem personen är. I början förstår man sällan men mot slutet brukar polletten trilla ner. När vår vd stod med den inramade motiveringen i sin hand och läste...

Årets medarbetare 2011. För att

* ha värnat relationer och inspirerat kolleger att se det positiva under en tuff period

* ha personifierat den kamratanda och sammanhållning som gör Dagen till en unik arbetsplats  

... undrade jag fortfarande vem det var som skulle få utmärkelsen. Jag visste ju att jag var den absolut sista som skulle få den - jag som bara jobbat tre och en halv månad! Förvisso har jag jobbat hårt men det är jag sannerligen inte ensam om. Vd:n fortsatte...

* med stark övertygelse och en oöverträffad vilja, ha kämpat en svår kamp med livet som insats.

... började orden sjunka in i samma takt han läste. "Vänta nu, det låter ju som att det skulle kunna vara... jag?!". Mina närmaste bordskolleger fattade i samma stund och började tokapplådera och jag höll nästan på att ramla av stolen trots att jag egentligen satt väldigt stadigt. Och när jag klev upp på den lilla scenen ställde sig alla mina underbara kolleger upp och applåderade! I mitt högst improviserade tacktal sa jag att jag aldrig hade varit så chockad och generad i hela mitt liv, men jag var ju samtidigt oerhört stolt! Stolt - och inte det minsta värdig i mina ögon. För som sagt, vad har jag gjort det här året? Varit sjuk, sjuk, sjuk, lite mer sjuk, sjuk och jobbat lite grann. Alla andra då, som slitit hela året?!
Men nu ville de bredda utmärkelsen Årets medarbetare, det gällde inte bara att göra något bra på jobbet. Att kämpa för livet, att vilja ta sig tillbaka, att inte falla ihop, att entusiasmera andra - det kan också räcka för att vara Årets medarbetare!

Jag blev oerhört glad förstås och ser fram emot att börja jobba på 75 procent från och med januari, så jag kan umgås ännu mer med världens bästa kolleger!

 

Stolt medarbetare! Fotona är tagna av vår fotograf Josefin, som jag skamligt nog satte i arbete under julfestligheterna! Men Josefin är snäll och hade inget emot att fota.

Jag tror det tar ett tag innan detta sjunker in och jag har fortfarande svårt att se mig själv som den rätta mottagaren. Men alla kolleger som kom fram efteråt sa att det var ett helt rätt val (och visst, de skulle knappast komma fram och säga "Grattis, men jag tycker inte det gick till rätt person..." men om de tyckte det var ett dåligt val hade de förmodligen inte sagt någonting) och jag får nog tro både dem och ledningen! Orden i motiveringen känner jag väldigt stor respekt för och jag hoppas att jag så ofta som möjligt (helst alltid) kan värna relationer och inspirera till att se det positiva i alla sammanhang, på jobbet och privat. Det kanske är väldigt skrytsamt att delge er motiveringen och det är ju inte alls meningen. Jag hoppas ni tar det på rätt sätt. Det har varit ett tufft år men det här visar att det är lönt att kämpa på - att falla ihop i en hög och bara tjura är ett dåligt alternativ!

Nu ska jag ha en lugn fredagkväll. I morgon ska jag bland annat ge mig ut med, förmodar jag, resten av Stockholms befolkning och handla julklappar! Det blir ett äventyr det :) Ha en bra kväll där ute!