Glad vår! Eller vad man nu säger...

Ni kanske är ute och kollar valborgsmässoeldar nu, känner vårvindar friska leka och viska och får er en skvätt eau de rök i kläder och hår (den där braslukten brukar sätta sig överallt vill jag minnas). När jag var på väg hem från jobbet under seneftermiddagen var hela Rålambshovsparken full med folk som firade våren på ett mycket klassiskt sätt här: inte genom att titta på brasa utan genom att plocka fram engångsgrillen och vinflaskan. Det är ett bra sätt att fira vår på tycker jag, men det brukar inte se så kul ut efteråt. När jag går till jobbet i morgon kommer jag kunna se hur livat det var bland vår-firarna. Skulle tippa på spår av ungefär 18 000 grillar, 500 kilo matrester (och 20 miljoner råttor) samt 900 000 vinflaskor/ölburkar. Vadå, papperskorgar? Jodå, de finns runt om i parken. Kanske inte tillräckligt många för att få plats med allt skräp, men det skulle förmodligen inte spela så stor roll om parken bestod av mer papperskorgar än gräsyta - alldeles för många är alldeles för dåliga på att rensa upp efter sig. Tyvärr.

Inget parkhäng för mig, det är en lugn kväll här hemma - ska upp tidigt och jobba i morgon igen. Ingen eldkoll heller faktiskt. Fast jag kan bjuda på ett annat vårtecken:

 

Den här busken gick jag förbi på hemvägen i dag. Vet inte vad det är för sort men jag vet att blommorna luktade väldigt gott och såg härligt vår-fina ut! På det sättet vill jag härmed säga glad vår - eller vad man nu säger en sådan här dag :)

Bäst just nu: Var på Radiumhemmet i förmiddags, det var dags för återbesök för att se om kroppen fortsätter på den tumörfria vägen. Det gör den. Bara så ni vet!   

Reseshopping

Mina planer för den här helgen var att bara ta det väldigt lugnt. I går var jag jätteduktig på det området. Började förvisso min lördag med en lång promenad i rask takt, men efter det var det en lat Emma som gällde. Satt på balkongen, solade, åt, läste - hade det väldigt skönt. Och när det blev för kallt att sitta ute fortsatte det i soffan på ungefär samma sätt som ute på balkongen (minus solandet då förstås). Just nu känns det lite segt att jag ska jobba både i morgon och på tisdag, när det ryktas om fortsatt härligt väder. Förhoppningsvis behöver jag inte jobba hela dagar, så jag ska nog få lite sol och värme jag med.

I dag har jag inte tagit det lika lugnt. Fick i morse för mig att jag nog behövde åka till Liljeholmstorget, gallerian med fantastiska Galna glassen ni vet. Att kombinera de två trevliga sakerna fint väder och glass borde det ju vara lag på tycker jag! Nu var det kanske inte framför allt Galna glassen som hägrade, jag behövde helt enkelt uträtta lite ärenden innan det var försent. "Försent?", undrar ni nu. "För vad?". Ni ska få en ledtråd:

"Hmmm, en nackkudde, stödstrumpor och en våg som talar om vad en resväska väger... Du ska ut och resa?!", tänker ni nu. Ni är så begåvade! Det är nämligen precis det jag ska! Kanske inte så svårt att fatta med tanke på rubriken... ;) I alla fall, om mindre än två veckor ska jag sätta mig på ett flygplan som tar mamma, pappa och mig till...

 ... USA! Den där tiodollarssedeln fick jag av mor och far i födelsedagspresent, i det där fina paketet som kom på posten om ni minns. I en servett föreställande den amerikanska flaggan låg den där och väntade på att bli upphandlad! 

Alltså var jag ju tvungen att handla saker inför resan i vettig tid, innan planet lyfter liksom. Det är förvisso ganska många dagar kvar men jag vet hur jag är, när jag på morgonen tror att jag kommer vilja uträtta ärenden efter jobbet. Varannan dag, när jag slutar tidigt, vill jag hellre ta en promenad hem i solen än att ta mig in till stan och trängas med folk. Varannan dag, när jag slutar sent, har affärerna stängt när jag är färdigjobbad och det går inte att handla vare sig jag vill det eller inte. Så i morse tänkte jag att det var lika bra att ge sig i väg. Jag har förmodligen glömt hälften av det jag borde inhandla, men jag har i alla fall börjat. Och det blev alltså bland annat en väsk-våg, så jag vet hur (lite) jag ska packa med mig hemifrån för att kunna köpa så mycket som möjligt där och ändå inte överstiga maxvikten (jag har, by the way, naturligtvis inte lyckats hålla mig från att köpa kläder i dag, trots att jag egentligen sedan början av året försökte införa ett köpstopp med tanke på att jag skulle åka och shoppa i staterna. Det gick åt skogen med köpstoppet, jag har seriösa problem när ett klädesplagg skriker mitt namn... Jag tröstar mig med att 1. det jag köpt hittills har varit billigt, på rea eller med medlemsrabatter, och att 2. jag har älskat varenda plagg och haft stor användning för allt, och 3. det jag köpt i dag kommer passa perfekt på resan eftersom det är kläder som väger oerhört lite och är packvänligt!).

En nackkudde måste också vara ett bra köp tänker jag. Själv har jag aldrig flugit längre än till London, och det tar inte direkt många timmar. En resa till New York, där vi landar, tar däremot ganska många timmar och skulle kunna resultera i en ömmande nacke, vilket känns lite onödigt. Och stödstrumpor ska man tydligen ha när man flyger långt, för att undvika svullnad och blodproppar. Jag har besvär så det räcker med nedre delen av kroppen, från knäna och neråt. Fötterna är ju rejält skadade efter cellgifterna och om jag sitter still för länge brukar det krypa och kolsyrebubbla i smalbenen (också det efter cellgiftsmonstrens framfart), och en blodpropp på det skulle kännas lite onödigt!

Är det något mer ni vet är bra att ha med sig på planet? På resan? Och framför allt: Vad ska man inte missa när man är i New York? Vi är där några dagar innan vi drar vidare, men jag kan ju börja med att be om tips i just NY, på allt man kan tänka sig - shopping, matställen, sevärdheter... kom igen!

Det tog sjukt lång tid att gå omkring i gallerian i dag, så pass lång tid att jag inte hann med Galna glassen innan de stängde! Det känns lite hårt, men jag tröstar mig med att godis- och kak-glassar verkar vara en stor trend nu och således kommer gå att få tag på i närmsta Pressbyrå när glassäsongen nu kommit igång. Dagens DN berättar om Sia-glassen Nöt-Crème - precis som den där lilla påsen med just nöt-crème som funnits i 50 år och "således hunnit göra avtryck på många generationer" som DN uttrycker det. GB har i år tagit sitt förnuft till fånga och återinfört Lakritspuck (varför tar de ens bort den?!) och nya Harbo Push Up har godisgummibjörnar instoppade i pinnen. I kakväg serveras glass med bitar av Delicatobollar (tack Triumfglass!) och Sia går bananas genom att lansera nya smaken Honung Chèvre. Rolig glass kan man alltså få tag på även utan Galna glassen - även om jag gärna stödjer och rekommenderar dem. Nästa gång ska jag börja min shopping med galen glass. Om det blir shopping med glasstart i Sverige eller USA återstår att se!        

Framtidsfest

Då var det helg igen! En kort en. För de flesta av mina kolleger är det precis tvärtom, de har en sådan helg jag har varit bortskämd med under det här året. På måndag är nämligen alla lediga (fast inte jag, jag återkommer till det) och på tisdag är nästan alla lediga (fast inte jag, jag återkommer till det). Dagen innan röd dag, som det ju är på tisdag, är vi alltid lediga, det kallas ATF-dag. Jag vet inte exakt vad det står för men det betyder på ren svenska att vi är arbetsbefriade. Eftersom det inte kommer någon tidning på en röd dag passar det bra att lägga lediga dagar i samband med de röda dagarna, och alla jublar förstås - speciellt den här gången när man får så många lediga dagar på rad. På den röda dagen, tisdag 1 maj, jobbar alltid en liten liten liten del av redaktionen för att få ihop en tidning till nästkommande, icke-röda, dag. Jag orkar förresten inte , inser jag nu, gå in så noga på varför jag ska jobba på måndagen, men jag behöver göra det för att få ihop allt. Och på tisdag tillhör jag den lilla lilla lilla redaktionen som ska producera tidning. Alltså: kort helg, lördag och söndag.

Nu går det ingen som helst nöd på mig för detta. För det första får jag ta ledigt en annan dag, en egen ATF-dag så att säga, och jag ska ändå ut och flänga den där dagen (innan jobbet), så jag kan lika gärna gå och ha arbetsdag därefter. Det kommer vara alldeles tomt på redaktionen - fast andra avdelningar lär vara på plats, så helt ensam är jag inte. Inte så att jag kommer kunna dansa på borden, eller sitta och lyssna på musik och sjunga med högt...

Den här helgen är väldigt oplanerad men alls inte tråkig. Jag ska bara vara liksom! Vara ute i det ganska fina vädret som det ryktas om ska komma. Sitta och läsa. Lyssna på bra musik. Göra goda och nyttiga matlådor till kommande vecka. Kanske baka. Blev sugen när den här låg på hallgolvet häromdagen:

Fest! Ja tack! Jag blir lite glad av det här omslaget, det spritter i fest-.. ja, jag vet inte, generna? Funderar på att baka de där fina hjärtkakorna på bilden, som vaniljhjärtan fast med en citronfyllning i stället. De verkar inte så svåra, bara lite pilliga. Men för några år sedan klarade jag minsann av att göra chokladbiskvier med citronkräm och dekorationer på toppen, och klarade jag det ska jag nog - förhoppningsvis - klara några hjärtan.

Fest var det ja. Var tvungen att sätta mig på balkongen, utnyttja den lilla sol som fanns kvar innan den gick runt husknuten, fredagsmysa med ett glas Chardonnay, Madonna i iPod-lurarna och festtidning.  Tror jag måste ställa till med party vid ett lämpligt tillfälle...

.. fast inte nu, för nu tänker jag ha en lugn kväll, bara så där. Festen får vänta till... framtiden. Ha det bra där ute! 

Att föredra en måndag framför glamouren

När man har fått sina stygn borttagna, som jag fick i fredags, känns det som att man klarar vad som helst utan problem. Ungefär. Nu behöver jag inte längre tänka, jag kan diska hur jag vill, duscha hur jag vill, tvätta händerna hur jag vill, ha på klocka hur jag vill, ha ringar på fingrarna hur jag vill. Just det sistnämnda har inte så mycket med stygnen att göra, men jag fick veta att jag skulle låta bli att ha just ringar på mig eftersom händer och således även fingrar kan svullna efter operation (varken den eller dem gjorde dock det). Nu, när det är över för den här gången, kan jag alltså bete mig lite hur jag vill. Ingenting är omöjligt! Det ska vara det där med att ha huvudrollen i en pjäs som sätts upp på en stor Stockholmsscen då...

I natt var det premiär för en ny uppsättning av Carmen, typ. Ni vet den där franska operan om en moraliskt tvivelaktig kvinna, operan som innehåller kärlek, svartsjuka och död. Nu var det premiär på Carmen som musikalstycke, alternativt teaterpjäs. Av någon mycket märklig anledning var det jag som skulle spela huvudrollen... På förmiddagen var jag på väg in till teaterlokalen och var väldigt sen. Stod och väntade på tunnelbanan och tyckte livet var allmänt trevligt där i solen. Det enda problemet var väl att jag var sen. Och att jag plötsligt insåg att jag inte visste var musikal/teater-stycket skulle sättas upp, vilken lokal det handlade om. Dramaten? Stockholms stadsteater? Jag tänkte bekymmerslöst att det nog skulle ordna sig. Eftersom jag skulle bli sen skulle förmodligen någon från ensemblen snart ringa mig (det var ju ändå huvudrollsinnehavaren det handlade om!) och då skulle jag lite snyggt kunna fråga var de var någonstans. Svarade då personen som ringde något i stil med "I replokalen förstås! Dramaten, var trodde du?" skulle mitt enda problem vara att jag var just sen, men då kunde jag alltid skylla på tunnelbanan. Skulle personen i fråga bara säga "I replokalen" skulle mina två problem fortfarande kvarstå. Funderade ett tag på detta när jag plötsligt kom på ytterligare ett problem, ett bra mycket större. Jag hade ju inte en enda gång övat på mina repliker och mina sånger!

Vid det laget blev jag lite mer tveksam till livets allmänna trevlighet, det är lite svajigt att bära upp en huvudroll när man inte har en aning om vad man ska säga. Tänkte "Nej nu är inte den här drömmen så rolig längre, nu borde jag faktiskt vakna", vilket jag tacksamt nog gjorde. Även om det på ett sätt hade varit intressant att veta hur det gick vet jag inte om jag ens i drömmen hade klarat av skammen över att komma så oförberedd. Dra ner mina skådespelande kolleger i skiten när ridån går upp... Nej, det vakna livet är oftast att föredra, där det inte händer så mycket konstiga saker! Även om det säkert är glamouröst att stå på scen och bli hyllad (om man nu blir det), så känns en verklig måndag lite bättre.

Har haft en lång jobbdag i dag, varannan måndag ser ut just så. Fast i dag har det varit en väldigt trevlig dag ändå. I dag har vi firat med tårta:

Hockeyns SM-slutspel avslutades i förra veckan, kära gamla HV71 åkte ju ur för längesedan (kvartsfinalen) och efter det har mitt intresse svalnat betydligt. I finalen möttes Brynas och Skellefteå och det finns ett gäng kolleger som håller på de båda lagen, kolleger som slitits mellan hopp och förtvivlan i några veckor. När Brynäs tog hem guldet blev deras anhängare Urban, Jakob, David och Daniel så glada att de i dag ställde till med tårtfest, till allmänt jubel. Urban och en av hans döttrar ägnade delar av helgen åt att baka tårtor i rött, gult och svart - Brynäs färger - och så här fint blev alltså resultatet.  Goda var de också. Man skulle kanske kunna tro att jag som HV-fan skulle vägra äta ett annat lags tårta, men nej då… inte den här gången i alla fall. Däremot såg jag till att skapa lite balans i tillvaron...

... genom att dricka kaffet i gamla vanliga HV-muggen. Förstås. Någon måtta får det vara på hur mycket man beblandar sig med andra lag!

Efter att ha följt uppmaningen "kom, ät tårta och var glada!" har det mest varit jobb. Och nu är det mest kväll, så nu säger jag tack och hej för den här gången. Hörs!

Sköna söndag

Bäst just nu: Att unna sig lyxen av en lugn dag i soffan, i den svartvita sköna hörnan, och en tjock bok. Ni kanske minns att jag köpte en Harry Hole-thriller under påskhelgen men sedan dess har den blivit lite bortprioriterad när andra saker har stått på programmet. Men under gårdagskvällen, när tv:n inte bjöd på något av värde, var det bokläsning för hela slanten. Detta vinnande koncept har fortsatt denna gråa och regniga dag.

 

Jag har en väldigt nedsutten soffa och siktar på att någon gång i framtiden byta ut den mot en som man inte behöver lyftkran för att komma upp ur... Att det inte skett än beror nog på att den nedsuttna är väldigt skön och lämpar sig alldeles utmärkt för exempelvis bokläsning! I den svartvita hörnan kan timmarna flyga iväg, vilket de gjort i dag. De fina randiga kuddfodralen har mamma sytt, de var en mycket uppskattad födelsedagspresent. Den svartvita hörnan har en...  

... färgglad granne. Tänkte ni kunde få se en också, man ska ju inte se allt så svart och vitt hela tiden! Men nu tänker jag återvända till den svartvita delen igen, se hur det går i den mycket spännande mördarjakten... 

Emma - Dator 1-0, till slut

Lördag. Vilket fantastiskt ord, efter den första långa jobbveckan! Jo det gick alldeles utmärkt att jobba alla vardagar, tackar som frågar. Men det är inte helt fel med helg heller... Speciellt inte eftersom natten till denna dag blev onödigt kort... Ni kanske minns den engelskspråkiga tanten som ringde häromdagen och påstod sig vara från Microsoft. Till en början blev jag ju lite skraj när hon pratade om datavirus, men också misstänksam. Och ja, hon ingår i ett kriminellt nätverk eller något i den stilen (det där med nätverk är helt och hållet min egen slutsats, men sanningen är att det hon påstår inte är sant), så gå inte på det om någon ringer till er! På något sätt var det väl ändå bra att hon ringde och liksom påminde mig om att skaffa en mer säker dator, för i går tog jag mig in till stan - trots att det då plötsligt blivit värsta sortens novemberdag med kyla, regn, blåst och mörker, och det enda man ville var att gå hem och krypa ner under en filt - och la en hel förmögenhet på ett virusskydd. Stod och drömde om en Mac under tiden jag väntade på min tur men var ändå nöjd när jag tog mig hemåt med dyrgripen i min hand - nu skulle min gamla skruttdator få lite omsorg!

Jag är verkligen inte alls teknisk. Jag vill att allt ska fungera bara jag uttalar den önskan, men om jag måste installera något (vilket oftast behövs när det handlar om teknik, man kommer inte långt med önskan tyvärr) ska det vara en väldigt bra instruktionsbok som berättar varenda steg klart och tydligt. Killen jag handlade av sa att det var busenkelt att installera, några tangenttryck bara! Och hem kom jag, redo att köra igång. Många tangenttryck senare var jag redo att slänga ut både dator och virusskydd genom fönstret. Instruktionsboken visade bara utvalda steg och innehöll några fel uppgifter som jag fick gå långa omvägar för att finna en lösning till. När jag till slut, efter ett helt gäng telefonsamtal till en tålmodig datakunnig lillebror (som kunde svara på i alla fall hälften av mina frågor och hitta lösningar till mina utbrott), kom till sista steget - en total genomsökning av datorn - hade jag hållit på mellan 20.00 och 23.00. Vid det laget hade jag dock bara kommit halvvägs skulle det visa sig. En halv miljon objekt skulle tydligen gås igenom och det hela tog ytterligare drygt tre timmar! Det tog en halvtimme för datorn att hoppa från 1 procents genomgång till 11 procents genomgång (eller hur, ett jättemärkligt hopp...) men upp till 99 procent gick det sedan ändå hyfsat fort. Eller till och med i raketfart om man jämför med steget 99 till 100 - det tog en och en halv timme. Jag funderade då starkt på att bli en bakåtsträvare och gå tillbaka till att enbart klara mig med papper och penna. Alternativt skaffa en Mac, de bråkar sällan säger de (läs: lillebror) som vet.

Nåväl, halv tre i natt kunde jag gå och lägga mig, med en känsla av att jag vunnit matchen mot motståndaren Dator - skön och välbehövlig seger! Kvart i sju i morse var jag tvungen att gå upp för att ägna mig åt tvätt (en stor nackdel med att jobba alla vardagar, tvätt måste ske på helgen när resten av mänskligheten verkar vilja tvätta. Lördag klockan sju är veckans minst populära tid, varpå jag tog den) och misstänker därför att jag kommer somna ganska tidigt i kväll, efter ganska få timmars sömn den gångna natten. Fram till dess ska jag fixa med ditten och datten. Enligt den ursprungliga planen skulle jag i dag hänga med vän och barn men när vän och barn ägnar sig åt magsjuka ägnar jag mig alltså i stället åt ditten och datten. Dessutom kommer jag förmodligen sitta en del vid min oerhört säkra och stundtals fantastiskt långsamma dator. Den kanske behöver lite kärlek efter nattens hat - kärlek mår de flesta bättre av, kanske även tekniska prylar.

 

 

Okej, heja datorn - du är jättebra! Och fin! Och... ja, just det. 

Ett hjärtligt hörn av mitt hem får här symbolisera att jag inte är arg på datorn längre - i sängen den charmiga alla hjärtans dag-grisen jag fick av Ellie (eller kanske snarare av mamma Linda om vi ska vara ärliga) förra året, och över sängen ett fint plåthjärta jag fått av mamma. Ett sidenband i orange, som är min absoluta favoritfärg just nu, blir man ju dessutom väldigt glad av, och inte det minsta arg!

Bäst just nu: I dag är det Record store day, skivaffärernas internationella högtidsdag som firas för femte året i rad. I tider när folk köper enstaka låtar över nätet är det här en dag att stödja då syftet är att lägga fokus på den bredd och det djup - i kunskap och sortiment - som finns hos skivhandlare runt om i landet. I 36 skivbutiker runt om i Sverige kommer det i dag vara skivsigneringar och livespelningar, och den som gillar att fynda musik till extrapris bör bege sig till närmaste butik just i dag. Själv kommer jag naturligtvis köpa skivor. På nätet... Jag vet att det är helt fel när man ska stödja just butiker, så jag skäms lite. Men 1. Jag köper alltså hela skivor, inte enstaka låtar - jag har en variant på denna dag kan vi säga, en Buy record-day, och 2. Jag orkar inte ta mig in till stan, ursäkta att jag är lite lat i dag och istället väljer att hålla på med ditten och datten på hemmaplan. Men om ni där ute är lite bättre än vad jag är - ut och shoppa bra musik genast!      

Tröttsamt med datorer

Det där med att jobba fem dagar i veckan kommer helt klart gå ut över mitt bloggande. Till och med när jag bara jobbade tre dagar brukade jag vara lite för trött för att ens titta på datorn när jag kom hem från jobbet. Inte så mycket trött för att jag hade tagit ut mig så väldeliga, mer det att jag ville vila lite för att det var skönt. Och lite vila i soffan blev lätt mycket vila i soffan... I dag har jag gjort min tredje dag och nu för tiden har jag alltså två kvar denna vecka (och de flesta andra ska väl tilläggas). Det fungerar alldeles utmärkt att jobba, och att till och med tänka sig att jobba fem dagar i veckan - i alla fall så länge jag kommer upp ur sängen på morgonen. Jag är inne i en mycket medvetslös fas mellan 06.00 och 07.00, när jag inte ens förstår att jag egentligen ska gå upp. Drömmer intensivt gör jag också, den ena drömmen knäppare än den andra.

I övrigt händer det inte så mycket. Just nu sitter jag på jobbet och skriver (ja, jag har slutat för dagen och sitter på min fritid). I går morse ringde det en engelskspråkig kvinna som påstod sig komma från Microsoft. Min dator hade drabbats av ett elakt virus för något jag, eller datorn själv, hade laddat ned. Sedan bröts samtalet och min misstänksamhet var vid det här laget stor - samtidigt som jag blev lite rädd. Efter lite efterforskning lutar jag åt att det var något väldigt skumt över det där samtalet, och att min dator egentligen mår alldeles utmärkt. Ändå känns det lite mer tryggt att sitta på jobbdatorn... Det är förstås inte alls hållbart, så någongång ska jag ta mig in till stan och köpa på mig lite virusskydd! Hade egentligen tänkt göra det i dag, men när jag nu slutat och det skulle passa sig alldeles utmärkt att gå i affärer, kommer den där tröttheten igen. Eller "tröttheten", som egentligen betyder "men åhhh, orka!!" och himla med ögonen. Trots att jag bara har ungefär en kvarts promenad till stan från där jag nu sitter, känns det som en stor uppoffring att behöva ta sig in till hysterin och trängseln...

Jag tror i stället att jag nu ska ta en promenad hem. Gå på stan en annan dag. Kan ju verkligen behöva ta en lugn kväll i soffan, nu när jag har min första långvecka på evighet (ja, jag överdriver kraftigt, jag tycker faktiskt inte så synd om mig)!   

Möte med rehabkompisar

Söndagkväll, i morgon börjar min första femdagarsvecka på ungefär 100 år. Eller i alla fall ett och ett halvt år, typ... Jag undrar lite hur det kommer gå, nu när jag är så van vid kortare jobbdagar och längre helger. I fredags jobbade jag ju för första gången på väldigt länge, och det gick faktiskt riktigt bra. Det är väldigt få på redaktionen på fredagarna så man slår lätt av lite på takten, men trots det blir det faktiskt ganska mycket gjort. Min närmaste kollega Birgitta och jag tog upp en gammal fin tradition som vi startade när vi jobbade fredagar för längesedan. Vi, plus ytterligare två kolleger, tog hand om fredagsfika på ett rullande schema. På förmiddagarna, efter ett par timmars intensivt jobb, tog vi fyra en rejäl fika av varierande slag - det kunde vara bullar, kakor, frukt, smörgås eller smoothie. I torsdags kollade jag med Birgitta om det inte var dags att återinföra fredagsfikat, och hon tyckte det var en alldeles strålande idé - framför allt för att hon ville bli av med saker i sin frys och således kunde ta med en påse bullar.

HV71-muggen i gott sällskap och en bra start på en fin tradition - Birgittas smaskiga kardemummabullar! Nästa fredag är det min tur att ta med fika, jag vet inte alls vad det blir. Lutar dock åt något ganska festligt, på morgonen ska jag nämligen till distriktssjuksköterskan och ta bort stygnen i handleden och det är ju verkligen värt att fira!

I dag, denna soligare och varmare söndag (jämfört med i går då, när det var snökaos) har jag träffat några gamla kompisar från rehabtiden på Mösseberg. Vi skulle varit fem-sex stycken men efter några sena avhopp blev vi bara tre - tre som dock hade väldigt trevligt! Först var vi på Djurgården och åt lunch på Blå porten, pratade om vad som hänt sedan sist med allt vad det innebär - hår som växt, träning som inte blivit av, nyss genomförda eller snart kommande återbesök hos läkare exempelvis - och allt annat man kan prata om med folk från förr. På enbart mina två kompisar kände jag att vi var ett väldigt bra gäng och att vi kommer ses fler gånger - och då förmodligen vara ännu fler.

Efter lunchen åkte vi till nästa ställe för att fika:

På bron mellan Skanstull och Gullmarsplan på Södermalm finns en stor väderkvarn som är ett litet mat- och fikaställe, Skanskvarn. Uteplatsen var inte direkt inbjudande med snö och slask men man har en ganska fin utsikt och det lär vara skönt ute i solen när vädret är på rätt humör. Vi satsade på kaffe och sötsaker inomhus, det gick bra det med.

Hemma har jag bara gått omkring och fixat med ditten och datten. Planerar nu att sätta mig i soffan, försöka låta bli att slå på tv:n och i stället gå igenom flera intressanta artiklar jag ännu inte hunnit med från helgens exemplar av Dagens Nyheter. I morgon ska jag, utöver att jobba, ägna mig åt mitt volontärliv igen. Denna gång är det dock inget uppdrag som väntar utan en föreläsning på polishuset om sociala medier, kommer nog bli riktigt intressant. Ibland får vi gå på sådant där, som kan handla om kriminella gäng, nya droger eller något annat som vi kan ha mer eller mindre nytta av i våra volontärjobb. Det är ett bra sätt att få till sig lite ny kunskap, plus att träffa några av sina flera hundra volontärkolleger och prata över en smörgås och kaffe i föreläsningspausen. Kan bli en bra måndag! Men nu ska jag ha en fortsatt bra söndagskväll. Hoppas ni har detsamma :)     

Mitt liv som polisvolontär

Januari? Februari? Nej då, det är bara en helt vanlig morgon i mitten av sköna april!

Den här synen vaknade jag upp till i morse. Första, andra, tredje och femtielfte tanken man får när man ser något sådant i mitten av april är att man ska krypa ner under täcket igen, till och med dra det över huvudet. Inte titta ut eller gå upp ur sängen innan vädret blivit mer anpassat för den årstid man ändå trodde var här. Jag vet att det inte är helt ovanligt med snö i april, men man behöver ju inte gilla det för det. Så sängen lockade, men jag gick upp. I dag var det nämligen dags för volontärjobb, något av det bästa jag vet.

Jag blev polisvolontär för flera år sedan. Jag har under många år haft en dröm om att bli polis och när jag fick reda på att det fanns något som hette polisvolontär i Stockholm blev drömmen i alla fall lite sann. Som polisvolontär hjälper man polisen med olika uppdrag, dels sådana som polisen annars får göra men där deras kunnande kanske behövs bättre på andra ställen, och dels sådana som polisen över huvud taget inte gör men som stämmer väldigt väl överens med den roll yrket har. Som exempel på det första kan det handla om att dela ut information till allmänheten om tips för hur man undviker bostadsinbrott (sker ofta när en stadsdel är extra utsatt för exempelvis en liga som ställt in sitt fokus just där) eller vad man som förälder och annan vuxen ska tänka på inför storhelger när många minderåriga råkar ut för langare som kanske bara i ett missriktat försök vill vara snälla, eller som faktiskt utsätter unga för livsfara med egna vansinniga häxblandningar.

Som exempel på det andra kan det handla om nattvandringar i olika delar av Stockholms innerstad eller i ytterområden, där volontärerna blir en extra trygghet, en extra hjälp och ett alternativ för de som av någon anledning inte vill prata med en polis. Som nattvandrare samarbetar man med polisen och fältassistenter som har koll på vad som händer på stan en helgnatt - ett fotbollsderby under eftermiddagen kan fortsätta med bråk under natten på en speciell krog, en högstadieskola kan ha disco och volontärerna kan gå och kolla läget med kidsen som kanske inte bara dricker saft... En av mina favoritsysselsättningar är Nattknappen, som startade för ett par år sedan. På helgnätterna sitter en eller två volontärer på Polishuset och svarar i telefon när folk är på väg hem från krogen, sena kvällsbion, barnvaktsuppdraget eller något annat. Mellan 23.00 och 03.30 ger vi folk (oftast unga tjejer men vem som helst får ringa, ung som gammal, han, hon, hen) en liten trygghet när de ringer in och säger var de är och vart de är på väg. Skulle något hända kan vi snabbt larma en polis och berätta var personen befinner sig. Jag tror att Nattknappen numera även finns i Göteborg och Malmö (men jag är lite osäker), men vi slänger inte på luren om någon ringer från Växjö, Karlstad eller Umeå (eller någon annanstans). Lagra det här numret i era mobiler nu: 020/44 66 66!

Ser du den här västen ute på stan - eller för all del på något ställe inomhus där polisen är - kan du vara säker på att du har hittat en polisvolontär!

Nu var det ju dock morgon när jag gick upp ur sängen, och inget nattligt uppdrag stod på programmet. Tillsammans med tre volontärkompisar skulle jag till Polismuseet som i dag hade familjedag och invigning av det senaste tillskottet i byggnaden: en polisstad/utställning med fokus på barn. Där kan man klä sig i polisuniform, prata i komradio och köra polismotorcykel (okej, kanske inte på riktigt då...), lösa spännande uppdrag på polisstationen eller hamna i häktet. Jag hann tyvärr inte se härligheten men jag tror jag skulle gilla polisstaden skarpt - även som ett ganska vuxet barn. Polismuseet är ett riktigt favoritmuseum där jag skulle kunna gå omkring i flera timmar. I dag var det alltså familjedag med 800 bullar och saft som skulle delas ut till alla barn (efter att de hade hjälpt den riktiga polisen med att fånga tjuven Bull-Bengt). Det var där vi kom in i bilden, som fikautdelare. Dessutom hjälpte vi till med att lösa frågor från de lite äldre besökarna ("Var finns toaletten?", "Var och när är polishundsuppvisningen?", "Kommer ridande polisen hit trots att det är full vinter ute?", "Ska man ta av sig skorna när man går in i barnutställningen?" och så vidare. Jag blev lite vakt vid just det sistnämnda, såg till att folk verkligen tog av sig skorna och inte tog med sig bullar och saft in, lekte lite dörrvakt med orden "en ut, en in" (det funkade på ett ungefär) och alla verkade gilla det de såg, stora som små.

När man volontärjobbar har man ofta ganska fullt upp och kan inte springa omkring och ta kort på det sätt man kanske vill. Dessutom ska man vara mycket försiktig med att ta kort på framför allt barn och lägga ut bilder på en blogg för allmän beskådan - så gör man bara inte utan att fråga. Och det var knappast därför jag var där. Men precis efter att vårt uppdrag var slut hann jag i alla fall plåta Zlatan:

 

Zlatan är en klippa när det gäller att spåra upp saker som hjälper polisen i deras arbete. I snön gömde hans matte bland annat en kniv som Zlatan fick nosa rätt på. Ja jag vet att det här inte är några av mina allra bästa bilder, men det var inte bara jag som ville titta på Zlatan! Svårt att tränga sig förbi, eller ens hitta ett litet hål att titta genom, bland alla barn och vuxna. 

På väg hem hade mycket av snön försvunnit, tack och lov. Polisen som inte var på plats på museet verkar ha haft en del att stå i i dag, det har varit ett gäng trafikolyckor och andra väderrelaterade problem. Det är väldigt skönt att vara inomhus nu, att slippa se snön vräka ner utanför fönstret. Men det var förstås lätt värt att ge sig ut i kaoset tidigt i förmiddags, för att vara med och hjälpa till! Förresten, i morgon ska det tydligen bli över tio grader och lite soligt. Hörs då! 

Att inte passa som handen i handsken

Det går faktiskt över förväntan att klara sig på bara en hand. Eller jag använder ju faktiskt båda, men är lite sparsam med den opererade. Det är lite meckigt att duscha och tvätta håret, men i övrigt går det bra. Testade en liten plastpåse första gången jag duschade, i går, men det blev ändå ganska otympligt. I morse öppnade jag upp förpackningen med plasthandskar jag köpte på Ica Maxi förra veckan, som egentligen skulle vara till disken. Nej precis, jag har inte diskat än... Såg på en gång att det var ett väldigt konstigt handskpar jag fått tag i:

 Hur tänkte ni nu, plasthandsk-företaget? Tummen mitt i handen? Två högerhandskar? Ursäkta, men varför?

Använde ändå en av de felaktiga handskarna - det gick men den satt inte direkt skönt. Det säger ju sig självt, en högerhandske på en vänsterhand är inte rätt... Tänkte köpa nya handskar efter jobbet i dag, några lite roligare. Vet inte hur många butiker jag var inne i, roliga diskhandskar - eller diskhandskar över huvud taget - verkar inte vara någon hit nu för tiden. Så även i morgon får det bli dusch med en felaktig handske (och sedan lite mer letande). Eftersom det är svårt att hålla i saker (disk exempelvis) med en felaktig handske som man inte får något grepp vare sig om eller i, lär disken stå ytterligare en dag.

Hade ganska ont i handleden i går, där stygnen nu sitter. I dag är det bättre - men så har jag ju också ett helt litet apotek med mig var jag än går (eller i alla fall när jag går till jobbet):

Apoteket har öppnat nu! Här finns allt - vitaminer för cellgiftssviter, smärtstillande och bakteriedödande för operationer, samt en hel hög med piller som motverkar giftstrumans framfart! Vad får det lov att vara?

I övrigt funderar jag på hur jag ska lyckas jobba en heldag i morgon. Jag har inte gjort det på många många många år. Förr, innan jag drog på mig en släng cancer, jobbade min kollega och jag halvdagar, efter klockan 12 var det helg och således slut på jobb. Nu har våra scheman lagts om och vi ska jobba 8-17. Det kommer bli en stor utmaning. Större än att försöka diska med fel handske på handen. Men jag har en bra helg framför mig, så jag lever på det om jobbtimmarna går långsamt. Vad jag ska göra? Det får ni veta under helgens gång :)

Äntligen opererad

Så kom den då. Operationsdagen. Det låter mer avancerat än det var, i alla fall för mig. När jag tänker operation tänker jag de där stora, när man sövs och blir uppskuren och berövad på ett och annat organ, samt blir av med en och annan tumör. Eller så har det ju varit under mina tidigare operationer - men det var då. I dag fick ordet operation en mycket lindrigare innebörd när några senor skulle beredas plats i en trång handled.

Det är inte så mycket att orda om faktiskt. Innan det var dags att åka ut till ortopeden och operationsbordet i Vallentuna var det rengöringsprocedur hemma som gällde. När jag stod i duschen undrade jag dels varför det egentligen var så viktigt att skrubba sig så in i bomben noga (vad är det som gör att man ska vara så himla ordentlig på varenda millimeter av kroppen? Mellan tårna exempelvis, som ju befinner sig ganska långt från handlederna. Vad händer om jag inte är noga just där, får verkligen de eventuella bakterierna där för sig att klättra upp till händerna och ställa till med rackartyg? Jag tvivlar...), och dels hur besvärligt det kommer bli med duschandet framöver. På en tiogradig skala skulle jag tippa på fem-sex. Typ, men det lär visa sig när jag väl testar.

Nåväl, väl på plats var det dags för en ny reningsprocedur, denna gång dock bara på vänster hand och vänster underarm - vilket ju verkade ganska rimligt med tanke på att det var där jag skulle fixas. Innan dess hade jag fått lokalbedövning och kände därför inte mycket av själva operationsutförandet, som sedan följde. Och nej, jag fick inte titta på, de hängde upp ett skynke på ett sätt som gjorde att jag inte ens kunde försöka tjuvkika... Jag märkte knappt att de höll på och gräva runt där inne i handleden, men jag förstod att det gick bra när läkaren efter att ha böjt tummen fram och tillbaka sa "Jajamensan!" varenda gång när senorna betedde sig som de skulle, och när han sa att han var klar och sydde igen mig kunde jag på något sätt känna nål och tråd gå igenom huden och dras åt. Jag måste komma på ett sätt att kolla in nästa operation!

Omplåstrad, nyopererad handled! Den gröna pilen som syns lite svagt på armen, ritades på så fort jag kom in, sköterskan frågade vilken hand som skulle opereras och märkte sedan upp den på detta vis. Lite oklart varför, jag var ju vaken hela tiden och hade själv kunnat berätta vad som skulle göras!

Så här ska jag nu gå omkring (fast minus den gröna pilen då) till nästa fredag ungefär. Ska göra lite handgymnastik under dessa dagar - sitta vid datorn och gå loss på tangentbordet är jättebra! - och helst hålla händerna högt flera gånger per dag för att inte bli för svullen. Ska inte behöva ha direkt ont men ska ändå pilla i mig lite tabletter ett par dagar (och just pillerknaprande har jag ju en viss vana vid), och så undvika vatten i stygnen då. Resten av dagen ska jag nog bara ta det lugnt med min hand, är fortfarande väldigt bortdomnad i tummen och tror att det botas bäst med en kopp kaffe eller te i sköna soffan just nu, med tv:n som sällskap. Mellan varven ska jag också flaxa lite med armar och händer. Man har inte roligare än man gör sig!

Bäst just nu: Hammarby inledde sin fotbollssäsong med vinst i går och visar att fotbollsskåpet ska stå i Allsvenskan nästa år! Tycker ni jag tar i, efter bara en ynka omgång i Superettan? Äh, man kan väl få drömma lite?! Jag längtar i alla fall efter varma vårkvällar på Söderstadion nu... För att citera Anders "Moneybrother" Wendin: Schyssta tjejer har grön-vita hjärtan, schysta killar har grön-vita hjärtan..." som så fint tillsammans med sitt band Monster hyllade Södermalms stolthet så här på hyllningsskivan Bajen forever: http://www.youtube.com/watch?v=Zad9goShz84   

Hej då påsken, med blodet och spelandet

 

Snart är högtiden över - men de solgula påskliljorna får gärna sprida vårkickar ett tag till (plus att jag vill visa burken jag gjorde för några år sedan, som blommorna står i)! Speciellt eftersom det fortfarande är ganska kallt ute... men håll ut, det sägs att det blir varmare ett par dagar in i denna vecka!

Jaha, då går påsken alldeles uppenbart mot sitt slut. En annandag är liksom oftast den sista helgdagen, i morgon är det vardag igen... Det är lite synd, jag hade gärna varit ledig ett par dagar till, det är ju så trevligt! Men okej, jag har haft bra påskdagar och är nog egentligen redo att ta tag i livet igen, efter ett veckoslut med födelsedagsfirande, god påskmat, härligt umgänge med familjen...

 

... samt en och annan sötsak till kaffet. Ni kanske minns de söta marsipankycklingarna, men det var ju inte den enda bakelsen... Gul påskig prinsessbakelse med små söta ägg har också passerat strupen och landat bekvämt i magen! Det är klart att man sitter med ett leende på läpparna då!

Utöver det där med födelsedagsfirande, god mat, härligt umgänge och allt det där, har påsken även innehållit en hel del blod. Det sistnämnda mest i bokform dock, så det var inte riktigt lika illa som det kanske lät. Ica maxi hade häromdagen sådan där rea som man verkligen gillar, vad det än är som reas ut: halva reapriset. Jo Nesbøs Pansarhjärta - så pass tjock att man nästan behöver en liten vagn om man ska kunna frakta den 647 sidor långa berättelsen någonstans - gick loss på 25 kronor (det är inte många öre per sida det!) och en Harry Hole-thriller kan vara ganska blodig. Den här är inte bara ganska blodig, utan snarare enormt på den fronten.

Djup koncentration i mördarjakten.

Långfredagen, eller om det var på påskafton, lyckades jag även med konststycket att orsaka ett mindre blodbad även i verkliga livet, när jag skulle klippa tånaglarna. Det är väldigt orutinerat att klippa sig i stortårna (båda alltså!) när det egentligen är naglarna man vill åt, men så blev det! Det finns en del blod där längst ner på kroppen kan jag meddela - så gör inte om mitt misstag, jag går fortfarande med plåster.

I går var vi hemma hos lillebror och svägerska - samt för dagen även Frasse. Oscar och Lina är kattvakter några veckor, och i går fick vi stifta bekantskap med den väldigt söta och tjocka svartvita kissen: 

 

Jag är ingen kattmänniska egentligen, men jag gillade Frasse ändå, han hade så söta tjocka tassar! Stundtals verkade han gilla att bli klappad, men för det mesta låg han vid balkongdörren och var ganska osocial.

Det finns även en råtta hemma hos Oscar och Lina! Han bor på Oscars nyinköpta bräda och är, för den som tycker att råttor är läskiga, bara en mjukisråtta, kompis till Frasse.

Den lilla familjens favoritdjur finns än så länge bara på ett bokställ. Jag är också en hundvän, och eftersom jag aldrig kommer kunna skaffa en pingvin som husdjur kanske jag satsar på en hund en vacker dag. Den som lever får se!

Tja, den här bilden är mest med för den coola brädlampan från Burton :)

Nu var inte kattklappande den största anledningen till att mamma, pappa och jag åkte hem till Oscar och Lina. Nej, vi skulle också te-, smörgås-, och ägg-fika (djup koncentration på att knäcka skalet tydligen, det gäller att ha tungan rätt i mun! Typ), samt ha...

... spelkväll, med roliga Bezzerwizzer! Vi gillar ju att spela spel - dagen innan, på påskaftonen alltså, hade Lina dessutom med sig en egengjord frågesport på tema påsk. Det var en salig blandning på frågorna, mamma, pappa, mormor och jag satt med varsitt papper och penna och försökte gnugga geniknölarna. Man kan möjligtvis säga att mormor fuskade, men hon erkände åtminstone att hon gjorde det när hon avslöjade "Jag ber till Jesus för att hitta svaret på frågorna!", men det hjälpte faktiskt inte. Själv kom jag absolut sist men var lika glad för det! Tog dessutom igen det på Bezzerwizzer, vi spelade tre omgångar och bytte lag till samtliga - och jag var den enda som var med i det vinnande laget varenda gång!

Kom hem till Stockholm vid fyratiden i eftermiddags och har tagit det ganska lugnt sedan dess. Ska packa upp väskorna nu, samt förbereda mig för morgondagens operation. Det är ju inte så jättemycket jag måste göra, utöver att duscha och tvätta håret efter konstens alla regler. Det känns förstås väldigt töntigt med tanke på att det förmodligen kommer vara ett väldigt litet snitt som görs i handleden i morgon, men okej - jag ska förstås vara en duktig patient och i kväll och/eller i morgon använda rena handdukar, sova i rena lakan, använda rena kläder, klippa naglarna (utan att också klippa skinnet...) och undvika all form av parfym och make-up. Det ska bli spännande med operation, jag ser verkligen fram emot att snart kunna använda vänsterhanden alldeles normalt, efter flera månader med ganska stora problem. Med tanke på det är det nog bra att påsken är över och att vardagen återkommer.

Glad påsk!

Från ett något vintervitt Jönköping tänker jag nu säga glad påsk till er där ute! Det känns som att det passar en dag som denna, det ligger liksom i tiden :)

Men nu är de väl galna hemma hos Emmas familj! En färgglad tupp, bara så där?! Lite kaxig verkar den vara också! Går den omkring fritt och sprätter också? Nej...

... ni kan vara lugna, den är instängd i en bur! Typ. Och som ni ser på gräsmattan togs fotot innan snöfallet kom och förstörde vårkänslorna.

När vi ändå är inne på tuppen är ju inte steget långt till fjädrar och ägg...

... eller till påskfjädrar i ris.

Jag hör hur ni protesterar och ni har helt rätt - dessa blommor har inte speciellt mycket med påsk att göra, men de var så himla fina att de fick vara med av bara farten! "Jo visst, de är jättefina", säger ni, "men vi vill se lite påskblommor nu, kom igen!". Okej då, påskblommor var det...

... men nej, inga påskliljor - vilket ni kanske trodde att ni skulle få se! Ni får kolla in en murgröna med en påskhälsning som tronar i dess mitt i stället...

... och den som väntar på något gott behöver inte vänta längre, för här har ni en härligt gul bild, med påskliljor, ägg och godisar. Hoppas ni är i en bra stämning nu :)

Påsken och min födelsedag brukar, med någon eller några veckors mellanrum, inträffa ungefär samtidigt. Jag är sällan Jönköpings-hemma under min födelsedag men i princip alltid här under påskhelgen, och därför brukar dessa två stora högtider slås samman och firas ordentligt! Denna dag har jag blivit födelsedagsfirad av mamma och pappa, först genom en väldigt god och vårfräsch räklunch...

... och till eftermiddagskaffet med en väldigt söt (i betydelsen charmig och gullig) marsipankyckling med fluffig nougatfyllning!

Att fylla år den här tiden på året är ju en riktig glädjekick, snyggare färger på paket går ju inte att få! I det limegröna paketet låg stegpallen Bekväm (omonterad förstås...) från Ikea, ni vet den pallen jag velat ha och varit ute efter i över ett år, pallen som hela tiden skulle komma in i svart men som aldrig gjorde det... Skrek högt av lycka när jag öppnade paketet och insåg att mamma och pappa fått tag i den omöjliga svarta skatten - äntligen!! 

Snyggpaket!

Bäst just nu: Sugna på att göra ett snyggt påskbakverk som garanterat imponerar på eventuella gäster under morgonens påskafton? I dag upptäckte jag en bakblogg som slår alla andra. På bloggfamiljen.se finns Ulrika som driver bloggen Bakverk och Fikastunder. Hon är en riktig konstnär som gör de mest sagolika tårtor, bakelser och sötsaker man kan tänka sig. Hon får mig att vilja göra ett karriärbyte och börja baka på heltid. Kolla in http://www.bloggfamiljen.se/bakverkochfikastunder/category/pask/, surfa runt bland alla fina bilder och inspireras! Själv är jag sugen på att göra en tårta som ser ut som en bukett påskliljor... :)