Ingen soffa men nytt porslin

I veckan kom DN med det dystra beskedet som vi kanske anade men inte ville tro var sant. Sommaren i Stockholm mäktade bara med 25 graders värme under sex dagar denna årstid. Jag läste bara rubriken, det kändes så sorgligt på något sätt... I går gick jag en sväng på stan efter jobbet. Till en början var det klarblå himmel, men helt plötsligt byttes färgen till svart och regnet piskade hårt mot trottoaren. Jag hade med mig ett litet paraply men köpte till slut ett stort, har tänkt på det länge eftersom de små bara är bra på att få plats i en normalstor handväska. Skyddar gör de inte så mycket, ömtåliga för vinden är de dessutom. Mitt nya är stort, starkt och genomskinligt med blomsterfägring...

... och ganska charmigt tycker jag!

I dag har det däremot inte behövts något paraply, det har varit sommarvarmt och soligt! Inte 25 grader förstås, men varmt och soligt på det sättet att jag inte ens behövt visa kylan fingret och klä mig somrigt på ren trots. Satt ute på balkongen till sextiden i eftermiddags, det var så pass varmt och soligt att jag fick fälla upp parasollet för att kunna läsa senaste Elle som visar ett rejält grepp på höstmodet. Skönt!

I vanliga fall ser det ut så här i en del av mitt vardagsrum:

Soffa, hyfsat vanlig möbel i just sådana rum. Men nu...

... ser det ut så här. Eller möjligtvis...

... så här. Balkongstolen passar både ute och inne! Fast mest ute förstås.

Det är ingen ny idé, det där med att byta ut soffa mot solstol. Jag ska inte ha det så för evigt, bara till i övermorgon. Har köpt en ny soffa som då ska levereras, och fram till dess tager man vad man haver. Vid lunchtid i dag kom en tjej och hämtade min gamla soffa, jag hade satt ut en annons på Blocket. Det var många som ville ha den (kanske extra mycket eftersom den var alldeles tokgratis), den mest intressanta som ringde hörde av sig i måndags.
- Den är tyvärr redan bortlovad, men om hon som ska ha den ändrar sig kan jag höra av mig. Jag vet mer på lördag, sa jag till honom.
- Alltså, jag behöver den nu. Den ska vara med i en filminspelning. Jag kan till och med betala för den... sa killen.
Det ska erkännas. Under en sekund funderade jag på om jag kunde ringa tjejen och ge någon logisk förklaring till att den soffan jag lovat skulle vara hennes helt plötsligt skulle sluta vara det. Ni hör ju; filminspelning! Visst vill man ge sin gamla trotjänare, som hängt med i många år och nu blivit så nedsutten (av den anledningen skänkte jag den), en sista glamourös upplevelse. Det vore ju något att berätta den dagen den kommer till soff-himlen efter att fullständigt ha säckat ihop: "Jo men själv blev jag ju filmstjärna på äldre dar... hade en roll i tredje Snabba cash-rullen..." (eller vilken film den nu skulle hamnat i. Inte så troligt den dock, men visst lät det bra?!).
Nu är jag dock av den ärligare sorten - jag hade ju lovat tjejen - så jag fick avböja både pengar och kändisskap. Eller okej, soffans kändisskap. Hårt.

I november förra året kommer den med väldigt bra minne kanske ihåg att jag var ute i Gustavsberg, Värmdö, och shoppade fina vintriga muggar på en porslins-outlet (går att läsa om här:  http://inblickemma.blogspot.se/2011/11/snyggt-porslin-och-skona-ting.html. Vill ni även, av någon märklig anledning, se de snöiga muggarna den här tiden på året kan ni titta här: http://inblickemma.blogspot.se/2011/11/alska-snogubbar.html). I dag var det dags igen, dock inte för vinter-inhandling. Snarare jul. Jag vet, det är fullständigt vansinnigt... Så här var det: Jag har ett gäng finfina glasskålar på fot från finska Iittala. De finns i mängder med färger och varje tid när året börjar närma sig sitt slut vill jag införskaffa röda skålar. Rött glas är alltid dyrast, jag förmodar att det är svårast och/eller dyrast att framställa, och de röda Iittala-skålarna har alltid varit lite för dyra för min smak. Jag vet hur fina de är att duka med, lägga julgodis i, sätta en hyacint i - och just denna helg var det extrapris på de små (de finns i två storlekar, cirka 12 cm och 15 cm). Även om julen inte känns det minsta lockade i nuläget var det läge att åka ut till Gustavsberg, för jag vet att jag kommer vara väldigt glad över det när vi kommer fram i november. Ibland måste man tänka lite framåt, även om det känns galet!

Nej, jag tänker absolut inte visa de fina skålarna nu, ni får vänta. Men jag köpte två andra fina saker som jag gärna visar! Eller okej, jag köpte tre, men den tredje var en helt vanlig tesil som inte är så himla lattjo att fota... så vi tar de andra sakerna:

Jag har alltid varit väldigt förtjust i modedesignen Lovisa Burfitts illustrationer. När jag för längesedan läste att hon skulle teckna porslin för Rörstrand visste jag på en gång att det skulle väcka ha-begär. Hennes excentriska Mademoiselle Oisseau och dennas liv i Paris med fåglar och katter finns i fem delar, bland annat denna mugg och espressokopp. Nu möter de mig vid snygga skoväggen, på snygga skohyllan så fort jag kommer in i hallen!

Nej, nu tror jag det är dags att sätta sig i solstolen och kolla på film! Hörs.