Bra dag, bra natt och bra dag igen

I dag är det en alldeles fantastisk dag. Jag vet att det inte är så ovanligt att augusti är varm och fin när det börjar närma sig skolstart så man ska ju inte bli förvånad. Ändå känner jag snudd på en viss förvirring när almanackan säger just augusti, för nu känns det som en sådan där härlig sommardag i juli när man tycker att årstiden är nästan oändlig! Jag har suttit på balkongen precis hela dagen, ibland i den riktigt varma solen, ibland under parasoll. För en liten stund sedan, när tröttheten slog till efter en kort natt (återkommer till det), var jag tvungen att röra på mig - lite mer än att gå fram och tillbaka till köket och balkongen alltså - och tog en liten promenad ner till lilla mataffären. Somrigt klädd, jag undrar hur länge det håller i sig? För tyvärr är vi ju inte i juli, årstiden är inte det minsta oändlig. Men i dag är det sommar :)

I går var det också en väldigt bra dag även om det inte först och främst var vädret som var så hejdundrans jättekul. I går var det kak-baksdag! Min kompis Jennie och jag har bestämt att vi ska ses en dag varannan månad och gå loss i köket, med degbunkar, recept och söta ingredienser. Det hela började med att jag, när jag besökte Jennie och hennes sambo för några veckor sedan, köpte med mig en bok i present:

Jennie är en sådan människa jag önskar att jag var, hon är väldigt duktig på att träna (älskar det rent av), är noga med vad hon stoppar i sig men är absolut inte någon extrem mat-taliban. Hon gillar att baka och då är det kakor och bullar som gäller, och i just det fallet är vi väldigt lika (även om jag också gärna bakar matbröd då och då). "200 minikakor och andra godbitar" är, som titeln antyder, full med recept på små kakor i lagom stora bitar som man kan unna sig utan att få dåligt samvete. Vår första ambition var att baka snudd på varenda kaka i boken men det vete tusan om vi verkligen kommer göra det...

... däremot ska vi baka många av godsakerna tillsammans. För det är ju oftast roligast att göra saker tillsammans, vad man än gör. Och i går kom Jennie hit med boken i högsta hugg i ena handen...

... och i den andra hade hon en fin vas och en cool blomma, en tuppkam (ja, den heter så) som hon tyckte passade mig bra. Jag håller med, den matchar mitt hår, minus färgen! Å andra sidan har jag haft denna färg i barret förr i tiden. Jag har haft alla färger; blått hår och blont hår och svart hår och rött hår och grönt hår och brunt hår och lila hår och... ja, ni fattar. Vissa färger var bara slingor, men ändå. Jag gillar färg, om ni inte fattat det!

Vi bläddrade och bestämde oss för tre sorters kakor, tog en promenad till "mitt" Ica Maxi (som för övrigt visade sig vara en av Jennies favoritaffärer, vi konstaterade att vi båda var väldigt bra på att spendera tid just i den byggnaden) för att inhandla ingredienser och började sedan baka. Hur det gick? Succé förstås!

Lagom till handbollssemifinalen var det dags för fredagsmys de lux! Om vi utgår från mittenbilden är det en citronmunsbit längst ner, kakan längst upp till vänster är från sorten vanilla fudge nuggets (bilden under visar just den kakan efter ett bett - en vaniljkola ligger där som en hemlig skatt och sprider lycka i mitten!) och längst till höger har vi en vit choklad och halloncupcake. Det blev alldeles sagolikt fantastiskt tokgott kan jag meddela!

Nu var det inte slut med trevligheter, bara för att de goda kakorna låg i magen. Efter vinsten i nyss nämnda handbollsmatch åkte Jennie hem och jag slappade en stund innan det var dags för en efterlängtad nattlig aktivitet: volontärjobb på Nattknappen. Ni vet säkert vid det här laget att jag är polisvolontär och en av de saker jag verkligen gillar att jobba med är just Nattknappen - en av världens bästa uppfinningar. Varje helgnatt mellan 23.00-03.30 sitter en eller ibland två volontärer på polishuset på Kungsholmen och pratar i telefon. Den som befinner sig i Stockholms län och är på väg hem från krogen, nattjobbet, sen kvällsbio, barnvaktspasset, festen eller vad det nu kan vara, kan ringa en volontär och få samtalssällskap i luren. Man berättar var man befinner sig och vad som är slutmålet, och volontären får således en ganska exakt koll på var personen befinner sig. Skulle någonting hända under den ofta mörka vägen hem sitter en stor polisstyrka bara några meter bort och skulle det behöva skickas en bil till brottsplatsen vet man snabbt var den ska skickas. I 9 999 fall av 10 000 (ungefär) händer det ingenting men den som ringer in är så glad och tacksam för att någon offrar sin nattsömn bara för att just han eller hon ska känna sig tryggare på vägen hem.

Jag tycker det här är briljant! Och jag anser detta vara det viktigaste jag kan ägna mig åt i livet - att finnas där för andra och underlätta lite, hjälpa till att skingra en oro och bjuda på lite medmänsklighet (i förbifarten ska förstås sägas: känner man en riktig oro, en riktig rädsla, ska man förstås ringa 112. Så ni vet). Nio av tio säger alltid att det i början av samtalet är lite obehagligt ute, men att när de nått slutmålet och kommit hem har de känt sig mycket tryggare för att någon vetat var de är och bara visat dem intresse. Jag tycker det är magiskt att lilla jag får vara med om detta, att jag får folk att känna sig lugnare bara genom att prata! Jag har varit med om alla möjliga samtal genom åren, djupa ämnen och glada, lätta ämnen. Man hinner bubbla på om ganska mycket under de minuter samtalen pågår. Och att nattsömnen blir lite förstörd är totalt ointressant i sammanhanget, jag känner att gör nytta och det är en ynnest :)

Vill ni också ringa Nattknappen och bor någonstans i Stockholm? Gör det, på 020/44 66 66. Jag vet att polisens volontärverksamhet finns på fler ställen i landet men jag är lite osäker på om Nattknappen finns på fler ställen, det kan vara så.

Kom hem vid fyratiden i morse och då var det ljust och härligt ute. Lite svårt att somna, inte bara för ljuset utan också för att man är så peppad och har fått så många energikickar efter nattens aktvitet. Men jag lyckades somna till slut och har väl fått i alla fall fem timmars sömn under den tidiga morgonen. Kanske inte blir en jättesen kväll i kväll, tack och god natt efter de amerikanska damernas basketseger i OS-finalen någon gång kring midnatt skulle jag tro. Men nu ska jag sätta på lite kaffe, ta några små goda småkakor och sätta mig ute på balkongen igen :)