Lilla sjukhusveckan

Jag är ledig i dag men skulle hellre jobba. Efter att ha läst nästa mening förstår ni varför. Om ett par timmar ska jag ta mig till läkare och få årets fjärde kirurgiska ingrepp gjort. Man börjar kunna det där med att lägga sig på operationsbordet! Det får gärna vara fjärde gången gillt nu. I april var det vänster handled som skulle fixas till, i juni den högra. I slutet av förra månaden plockades portacaten bort och i dag är det min högra tumme som ska bli normal igen. Jag har väldigt svårt att böja den, som man behöver göra för att hålla en penna exempelvis, eller trycka på en telefons knappar. Det krävs en enorm viljeansträngning som vid ett lyckat försök följs av läte där man mycket väl hör hur tummen böjer sig och sedan lika väl hör hur den går tillbaka till utgångsläget. Senan som blivit skadad kallas böjsena, det är en sådan man måste ha intakt för att kunna böja hand eller fingrar utan problem. Vid en skada på böjsenan har den nämnda senan helt eller delvis gått av och man rättar till det hela genom att öppna upp vid i mitt fall tummen och sy ihop senändarna. Det är ingen avancerad operation, det är lokalbedövning och vaket läge som gäller, och jag misstänker att min böjsena bara är delvis av vilket jag antar gör operationen ännu enklare.

Nu på morgonen har jag ägnat mig åt sådant som är bra att göra innan man får en smått handikappad hand, som att bära ner tunga saker i förrådet. Bara tanken på att du behöva ta det lugnt med att bära tunga saker eller att (framför allt) behöva diska och duscha med plasthandske på, har gjort att jag redan tröttnat. Måtte dagarna med stygn gå fort så jag snart får ta bort stygnen och agera normalt igen!

Dagens läkarbesök är inte det första denna vecka. I måndags var jag på Radiumhemmet för min "tre månaders-kontroll". Allt såg bra ut, inga nya tumörer. Läkaren frågade hur jag mådde och jag sa att jag den senaste tiden haft extra ont i kroppen, varit rejält sovtrött och haft huvudvärk flera gånger i veckan.
- Du är sliten, sa hon. Mycket på jobbet?
- Ehh, ja, det får man nog säga, svarade jag - väl medveten om mitt väldigt fullspäckade jobbschema. Berättade att jag gillar att ha fullt upp men att det den senaste tiden har varit så mycket att det ibland har känts som att hjärnan ska koka över.
- Du måste ta det lite lugnare. Efter cytostatika kan inte kroppen och hjärnan arbeta på samma sätt som innan behandling. Man kan inte ha lika mycket i huvudet som förr och är i mycket större behov av vila och återhämtning. Jag skulle vilja att när du har jobbat i en och en halv, två timmar, tar en paus på en kvart - går ut och går, sätter dig i ett enskilt rum och stänger av jobbet. Om du fortsätter i samma takt som nu kommer kroppen bli värre och det blir ohållbart.

Det var rätt skönt att hon sa det där! Plötsligt förstod jag varför jag reagerade med någon sorts panik de första dagarna med det nya redaktionella systemet. Jag kände verkligen att jag hade svårt att koncentrera mig på det jag höll på med, var oerhört splittrad och kunde knappt ta in det nya stundtals. Nu vet jag att jag ska sakta ner och de två jobbdagar som gått sedan dess har jag varit riktigt duktig på det. Lite för duktig kanske, när jag i tisdags satt inne i vår studio tänkte jag vila huvudet mot skrivbordet i några minuter (i en oerhört dålig ergonomisk ställning får erkännas). Jag har gjort det förr och oftast somnat en liten stund. När jag gjorde det i tisdags vaknade jag upp rejält förvirrad efter en timme! Riktigt så lång paus kan man ju inte ta varje dag, men det resulterade i alla fall i att jag var pigg resten av dagen :)

Nej, nu ska jag ställa mig i duschen och göra mig operationsredo - alltså duscha och tvätta håret med desinfektion. Det skulle jag gjort i gårkväll också men var så rebellisk att jag struntade i det! Någon måtta får det vara på renligheten när det bara ska göras ett litet litet litet operationssnitt känner jag. Och jag kommer ju duscha och tvätta håret väldigt noga nu i stället, vad i bakterieväg skulle jag fått bort i går som inte skulle kunna försvinna nu kan man ju undra? Nej, det får faktiskt räcka med en dubbelrengöring nu!