Dået och nuet

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i porten i ett hus på Kungsholmen hon står...

Det finns någon, antingen i bostadsrättsföreningen eller i bostadsrättsförvaltningens stab, som tänkt till i år. I huset jag bor i finns fyra portar och ovanför varje dörr lyser från och med i går en stjärna så här fint på kvällskvisten! Jag applåderar förstås, gör vågen och jublar.
För ett eller två år sedan hade en av mina grannar skrivit en lapp och satt upp nere i porten, där hon undrade om någon i vår trappuppgång möjligtvis hade en gammal plastgran liggande i förrådet. I så fall kunde hon med glädje tänka sig att sätta upp den i entrén och klä den med alla sorters dekorationer, så vi skulle få lite julstämning redan nere i den annars inte fullt så stämningsfulla porten! Jag önskade verkligen att någon skulle ha en gammal plastgran liggande i förrådet men det verkade som att mina grannar hade lika tomt på granar som jag själv. Alltså blev det ingen julstämning det året och nog trodde man att entrén skulle se fortsatt ojulig ut år efter år. Men icke då, från och med nu är det alltså mysbelysning på! Kanske är det det som fått huset att lysa upp lite redan nu, utöver stjärnglansen alltså, för nu börjar utomhusljusslingorna komma upp och en ljusstake har jag minsann också sett i ett fönster. Fast de flesta har förstås fortfarande kvar sommarblommor på balkongen och vanliga lampor i fönstren. Om några dagar tror jag nog det rättat till sig en smula. Själv hämtade jag nyss upp mina juliga saker från förrådet för att mot slutet av veckan få till myset!

I övrigt lever jag lite i dåtiden. Jag vet inte riktigt hur man räknar när man säger  "för exakt en månad sedan...", "för exakt ett halvår sedan..." och så vidare. Räknar man på dagen eller på datumet? I vilket fall som helst kan jag nu säga "för exakt ett år sedan..." och vara på den säkra sidan vilket man än räknar. I går var det på veckodagen, i dag är det på datumet. Måndagen den 22 november 2010 opererades jag för första gången. Dessa två dagar har jag tänkt "vad gjorde jag exakt just nu, vid den här tiden, för ett år sedan?". Det började med att vi i går tackade av en kollega som skulle sluta. Vår vd höll tal och pratade bland annat om ett möte för hela företaget förra hösten. Det där fick mina tankar att vandra i väg och eftersom han inte var mer specifik än så kunde jag inte minnas om jag var med eller inte, visste ju att en del av min höst ägnades åt sjukhus och sjukskrivning. Kom i den tanken på att "vänta nu, det är ju exakt ett år sedan jag opererades! Om man räknar på dag i alla fall... Vad gjorde jag så här dags, typ 14.30?". Jag minns det väl, även om det var dimmigt. Under den eftermiddagen låg jag på uppvaket efter morgonens operation, mådde så illa att jag knappt kunde vrida på huvudet en halv centimeter. I skrivande stund, så här på kvällen, var jag förstås fortfarande i liggande ställning, då låg jag uppe på avdelningen och sov, sov, sov. Tror inte jag visste så mycket om vad läkarna plockat ut ur mig, jag hade väl fått någon sorts information om att det hade gått bra men att jag skulle få veta mer under morgondagens rond. Och jag har svårt att tro att jag inte nöjde mig med det, man är rätt groggy efter att ha varit nedsövd flera timmar.

Det här känns i vilket fall som helst som en hel evighet sedan. En annan tidsålder. Jag är inte ens säker på att det är jag som varit med om det eller om jag läst det i någon historiebok. Det är en märklig känsla - för jag kommer ju samtidigt ihåg allt, jag minns ju alla ljud i mitt sjukhusrum, alla känslor, alla tårar, all beslutsamhet att jag skulle fixa all skit jag hamnat i, hur jag låg i sängen och några dagar senare försökte hålla mig från att brista ut i gapskratt när jag läste Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann eftersom det gjorde så ont i stygnen när jag skrattade, mina tuffa promenader i sjukhuskorridoren när jag skulle försöka få liv i kroppen igen, hur tråkigt jag hade, hur mycket jag ville hem till mitt fina hem. Allt! Det är lite intressant att tänka tillbaka. Och att samtidigt vara glad för att man är i nuet och inte i dået (varför heter det inte "dået" förresten, när det ju heter "nuet"? Märkligt...). Nuet är liksom att föredra.


Bäst just nu: Få slänga upp fötterna på fotpallen, glo på tv och bara slappa efter en väldigt intensiv jobbdag :)