Jorden är kvar - än så länge

Det är en speciell dag i dag. Sägs det i alla fall. Jag tycker den har varit precis som de flesta andra dagar, i alla fall hittills. 111111 ska enligt vissa vara en magisk dag - enligt andra tvärtom en hemsk dito, när det sker massor med olyckor och jorden går under. Jag har som sagt inte märkt någon skillnad men om jag måste luta åt något håll är dagen mer magisk än hemsk. Det är ju ganska fantastiskt att få vakna upp varenda morgon! Folk dör av svält, sjukdomar, våld och annat - men jag vaknar upp till dagsljuset (alternativt morgonmörkret om det är en sådan dag då man ska upp tidigt) och kan äta mig mätt på frukosten, lever trots sjukdomar, har inte råkat ut för mer våld än att jag råkat slå huvudet i en öppen kökslucka någon gång då och då. Livet är ganska magiskt ändå!

I Dagens Nyheter i dag skriver Hanna Fahl om dagens datum. För hundra år sedan, när det senast skrevs 111111 i almanackan, dippade plötsligt temperaturen i bland annat Kansas, USA, där man hade haft soligt och 24 grader varmt på förmiddagen, men vid midnatt var det plötsligt -12. Det åskade, stormade, sand och damm flög i luften och mer än 300 dödsfall rapporterades. Det kan man ju tycka var lite konstigt och smått omagiskt på det dåliga sättet - men säkert något en nisse på SMHI skulle kunna förklara med "Ja, det är ju väldigt ovanligt, men det kan hända i sällsynta fall när moln och regn möts och blaha blaha blaha... så det är inget övernaturligt alls med det!". Och DN berättar att märkligare saker än konstigt väder ska hända i dag enligt rapporter på internet - Cheopspyramiden i Egypten håller stängt eftersom "märkliga ritualer" kommer ske innanför pyramidens väggar just i dag, kaptenen på rymdskeppet Alpha (från framtiden) kommer kommunicera med oss genom sitt medium, människan kommer få kontakt med sitt undermedvetna och jorden kommer som sagt gå under. Inte konstigt att man varit lite spänd på denna dag! Vad ska ske?! Utöver att det är lite magiskt att vakna varje morgon då?

Efter ett besök hos diabetessjuksköterskan tidigt i förmiddags bestämde jag mig för att gå och sätta mig på konditori och fika. Klockan skulle hinna slå 11.11 (hur magiskt är inte det liksom, datumet är 111111, klockslaget 11.11...) under mitt kondisbesök, och jag kände att om nu jorden tänkte gå under så borde den dels gå under just det klockslaget och då vore det dels läge att innan dess inta en "sista måltiden" liksom. En latte och en chokladbiskvi, i väntan på slutet! Hoppas ni inser att jag inte menar allvar, jag har aldrig trott att jorden ska gå under i dag - jag ville bara hitta en hyfsat bra anledning till att sätta i mig något gott...! Och när klockan slog 11.11 stannade jag upp, med kaffeglaset i hand. Och... ingenting hände. Folk fortsatte läsa tidningen, plugga, prata och fika runt omkring mig. Allt var lugnt och stilla - inga explosioner, inga larm.
Vän av kaos kan ju förvisso invända att jorden ju inte behöver gå under just 11.11 europeisk tid, och det är ju sant. Men å andra sidan har väl klockan varit 11.11 över hela jordklotet nu? Och i skrivande stund är jorden kvar, pyramiden i Egypten har inte råkat ut för något märkligt och ingen har heller kommit från framtiden och kommunicerat med oss. Och när jag två timmar senare ringde till mamma (för att fråga om en helt annan sak än om 111111 betedde sig konstigt där) visade det sig att jorden inte hade gått under i Jönköping heller. Surprise.

Nu över till något helt annat! 

Jag är med i ett gäng olika affärers klubbar och får således klubbrev mellan varven. Oftast är det en broschyr inpackad i plastemballage eller ett papper i ett kuvert. Men när Granit för några dagar sedan kom med sitt senaste medlemsutskick blev jag lite glad, för titta så fint det här häftet är packeterat, med snören och adressetikett (här vänd med baksidan, en kupong, uppåt), nästan som en riktig julklapp! Om ni tycker som jag, att saker som kommer trevligt förpackade är lite extra roligt att få, förstår ni kanske varför jag börjat tänka i förpackningsbanor redan nu, och varför jag i dag tog tag i saken, trots att det är ett bra tag kvar...:

 
Efter fikat åkte jag in till stan för att gå till en av mina favoritaffärer. Med risk för att låta som ett pysselglatt dagis - tänk 25 ungar som gillar att klippa och klistra, göra pärlplattor och klistra fjädrar på flörtkulor - så är jag vansinnigt förtjust i Panduro. Inte för att jag har något som helst behov av pärlplattor eller flörtkulor med fjädrar/fjädrar med flörtkulor, utan för att jag gillar att skapa andra saker som också är pyssliga, fast på ett annat sätt. Göra egna julkort och slå in fina paket med lite mer än tråkigt papper och krusade plastsnören till exempel. Och jag börjar planera sådant redan nu, dels för att det är roligt och dels för att det kommer ta tid att göra. Jag har lite halvt om halvt planerat in nästan varje helg nu fram till jul med olika saker som ska göras, och det kanske kan verka väldigt galet med tanke på att jag egentligen inte har mer krav på mig än att fixa bussbiljett hem till jul samt köpa lite klappar - jag har inga glöggkalas jag ska gå på (än så länge i alla fall, men det kanske kommer?!), inga dagisbarn som har luciatåg jag måste planera in att gå på (på det området är jag helt säker på att det inte kommer!), inget stort julbord jag ska laga all mat till, ingen gigantisk släkt som ska ha ett berg av gåvor. Men det vore ju extremt tråkigt om jag lät det stanna vid bussbiljett och julklappar till familjen! Jag vill göra egna julkort, baka julkakor att både bjuda vänner på samt ta med hem, lägga minst en hel dag på att slå in julklappar på ett alldeles fantastiskt vis, gå på julkonserter och så vidare och så vidare. Av den anledningen måste man börja i tid. Det var det jag gjorde på Panduro. Gick omkring där inne i över en timme (jag kommer bli det där pysselglada dagiset i mitt nästa liv!) och tittade, funderade, mätte, handlade. Men jag kan ju inte visa det inköpta här och nu, då blir det ju ingen överraskning för de som ska få julklappar och/eller julkort...!

Undrar ni förresten vad det är för snyggt underlag som Granithäftet - och annat jag fotat en del på den senaste veckan - ligger på? Vare sig ni undrar eller inte är det den här fina duken, från Hemtex. Jag jublar ikapp med Maria Montazami över de fina tofsarna! Eller okej, jag vet ju inte om hon jublar över just dessa tofsar, men hon borde!

 
Nej, nu ska jag göra något så magiskt denna 111111-dag som att... stryka tvätt. Trevlig fredagkväll på er!     

Bäst just nu: Det är i skrivande stund ett par timmar kvar på denna dag, men jag tror fortfarande inte att jorden kommer gå under - och det är ju väldigt bra eftersom jag annars skulle köpt material till julkort och julklappar helt i onödan. Eftersom jag tror att det frampysslade slutresultatet kan bli ganska bra vore det ju liksom synd att bli snuvad på den konfekten...