Mysbelysningsdagen

En liten kort rapport innan det är dags att krypa ner i sängen. I slutet av SVT:s Downton Abbey kände jag att jag är riktigt toktrött efter denna dag, en dag när jag äntligen blivit klar med allt - klar med uppackningen, städat klart, strukit klart och dessutom lagat flera portioner med ordentlig mat för första gången sedan jag kom hem från Mösseberg. Inte så att jag ätit oordentlig mat denna vecka, men jag har hittills inte ställt mig vid spisen och lagt ner ens en liten del av min själ på matlagningen. I dag gjorde jag en köttfärssås som kan vara den godaste jag någonsin gjort, med rivna morötter, champinjoner, trattkantareller, rotselleri, palsternacka och lite annat smått och gott. Mer än så säger jag inte, så jag inte riskerar att någon av er snor mitt recept för att försöka vinna någon köttfärssåstävling... eller i ärlighetens namn beror det på att jag inte riktigt minns vad jag hade i, hos mig improviseras köttfärssås fram under matlagningens gång. För det mesta blir det rätt bra när jag bara går på känslan.

Nu har jag inte bara haft känsla för köttfärssås i dag utan också för mys, om jag får säga det själv. Det är väl förvisso inte min förtjänst, myset har kommit av att himlen var ganska grå i dag och att det började kännas skumt inomhus redan vid tretiden i eftermiddags. "Det är väl inte så mysigt!", säger ni nu, och det har ni ju rätt i. Men det är då man går och tänder ljus och mysbelysning, det är det jag har känsla för, så det har det frossats i sedan många timmar. Senaste mysbelysningen är denna:

 

 

 

 

Jag kan inte låta bli att visa ett helt gäng med bilder på den här slingan eftersom den märklig nog visar sig i olika ljus, trots att jag kör utan blixt på samtliga foton. Här kan ni alltså välja vilket ljus ni gillar bäst - det något kallare eller det något varmare! Slingan kommer från Granit, precis som pappersstjärnorna man kan sätta på de små lamporna. Hålen fanns där inte från början, det är en "mamma-idé", som gör att det släpps igenom ännu mer mysljus - och det skadar ju sannerligen inte i dessa mörka tider.

Nej, nu är det nog dags för sängen ändå. Hörs i morgon!

Bäst just nu: Det börjar ju närma sig den där tiden när det är dags att öppna luckor ni vet, och för små barn finns det massor med adventskalendrar att välja på. För stora barn (som exempelvis jag själv) är utbudet dock ganska skralt. Till min glädje rapporterade Dagens Nyheter i dag om en kalender som verkar kunna passa mig som handen i den värmande tumvanten - illustratören Stina Wirsén har nämligen tecknat en speciell julkalender i samarbete med Arla. Kalendern är gratis och ska finnas i välsorterade livsmedelsbutiker (kan Ica Maxi vara en sådan tro?) från och med nästa vecka. Jag har gillat Stinas lite galna illustrationer länge och är nu lika nyfiken som ett barn som undrar vad som finns bakom nästa lucka. Jag känner på mig att den här kalendern blir en klar hit för det stora barnet i mig!!

Julkul med lucköppning!