Julkort och sommaraktiviteter

När jag jobbar har jag svårt att få in tid för att blogga. Jag förstår verkligen inte hur heltidsarbetande personer, som dessutom har familj, hinner med sådant! När jag kommer hem på kvällarna är jag oftast lite för trött för att dra igång några större projekt, det blir mest lite slappande vid tv:n. Nu är det dock helg, den här veckan har det bara varit tvådagarsvecka, så nu har jag både tid och ork att skriva igen! Den här helgen (det känns lika konstigt att skriva det varje gång, helg från och med onsdag... men det blir liksom roligare att skriva "den här helgen..." i stället för "den här ledigheten...") ska jag skapa julstämning runt mitt matbord, för jag ska börja göra julkort minsann. Jag vet att det låter alldeles för tidigt och jag förstår att ni tycker att jag verkar ha en eller kanske till och med två-tre skruvar lösa, men det är ju så mycket annat man ska hinna med innan jul! Glöggkväll, julkonserter, baka kakor, gå på julbord, träffa vänner, jobba, köpa julklappar, gå på hockey och så vidare och så vidare. Och jag råkar gilla att ha tid på mig, jag avskyr att stressa - och julkort ska inte stressas fram. Alltså får det bli en liten start på julen denna helg, vare sig det är galet eller ej.

Vill minnas att jag skrivit om det här förut, om inte får ni veta det för första gången nu, om jag har skrivit om det blir det en upprepning. Tycker ni det är tjatigt får ni väl hoppa över en rad eller två nu: Varje kväll skriver jag dagbok en sida och har så gjort sedan tidernas begynnelse ungefär. I dag, den 16 november, kommer jag läsa tillbaka vad som hände den 16:de i varje månad under detta år - ett enkelt sätt att minnas saker man glömt eller omigen påminnas om saker man kommer ihåg. Efter att jag kom hem från Mösseberg började jag också läsa tillbaka vad som hände för exakt ett år sedan, i kväll ska jag alltså läsa vad som hände den 16 november 2010. Att jag börjat med det nu beror på att det ju var i den här vevan för ett år sedan hela den här cancerresan började ordentligt, och jag är lite nyfiken på hur mina tankar gick då. 15 november, som jag läste om i går, var jag lite frustrerad. Jag skulle opereras två dagar senare men var rädd att det skulle bli inställt eftersom jag hade rätt mycket feber (operationen ställdes också in, men inte beroende på någon feber utan för att operationen innan min hade dragit ut på tiden och att de sedan fått in flera akutfall). Den hösten var lite märklig eftersom jag under ett par helger drog på mig feber en dag antingen lördag eller söndag. Dagen efter var febern borta, så till slut visste jag ju hur ordningen var. Vid just denna tidpunkt hade dock febern segat sig kvar och jag var inne på tredje dagen. Vid det här läget var det ju fortfarande oklart vad jag hade där nere vid äggledaren, om det var en tumör eller en muskelknut, men bort skulle den och jag ville att det skulle ske när det var planerat.

Det var inte alls så att jag var orolig och att jag ville ha bort det svårdefinierade för att det kanske var en elakartad tumör. I det läget tänkte jag bara att jag ville läggas på operationsbordet, vakna upp och ligga kvar på sjukhuset i ungefär en dag (om det räckte med titthålsoperation) eller ett par dagar (om det krävdes ett större ingrepp) - av den enkla och kanske märkliga anledningen att jag ville att det skulle hända något nytt! Jag tyckte att livet bara trampade på i samma spår hela tiden och det enda som vände upp och ner på det var att ligga i en sjukhussäng och äta sjukhusmat. I det läget tänkte jag inte för en halv sekund att om det var en tumör kunde det betyda att det sedan skulle bli cellgifter, tappat hår och jobbiga biverkningar. Inte så att jag var okunnig, det fanns bara inte i mitt huvud att jag skulle drabbas av något sådant! Man vet så lite av hur livet ska bli eller hur?! Nu kan ju vän av konspirationsteorier tro att jag ångrar att jag längtade efter något annat än mina upptrampade spår, att det där "annat" kom och bet mig i rumpan som straff. Nu tror jag dels inte på sådant, plus att jag fortfarande förstår varför jag tänkte som jag gjorde. Att läggas på operationsbordet var på något sätt spännande, jag skulle ju få reda på vad det var jag hade inne i kroppen, och det var en skillnad från det vanliga livet. Att livet sedan kan vändas upp och ner får man ta, och göra det bästa av situationen.
I förbifarten kan jag förresten nämna att jag inte kan minnas att jag haft feber sedan den gången för ett år sedan. Om det beror på att det satt någon sorts feber-gen i något av mina bortopererade organ och att jag därför aldrig kommer få feber igen, ska jag väl låta vara osagt - men det vore väl ett medicinskt scoop i så fall!

I vilket fall som helst, jag minns, utan att ha kommit dit i dagboksläsandet, att jag vid ungefär den här tiden började göra förra årets julkort eftersom jag kände att jag inte visste hur livet skulle se ut efter operationen. Om det skulle bli en stor operation hade jag fått veta att jag skulle bli lite orörlig ett tag, ha svårt att sitta still för länge och så. För säkerhets skull började jag göra julkorten i god tid - och eftersom det var trevligt då tänker jag nu att det är dumt att ändra på ett vinnande koncept!
Och på tal om jul, ni kanske minns den där julkalendern jag skrev om för några dagar sedan, den som Arla gör i samarbete med illustratören Stina Wirsén (se annars http://inblickemma.blogspot.com/2011/11/mysbelysningsdagen.html). I går, innan jobbet, var jag på en stor och välsorterad matbutik som heter Daglivs. Skulle köpa skorpor för att liva upp kaffe- och testunder på jobbet och tänkte samtidigt kolla om de fått in julkalendern. Icke då, men det var ju inte så konstigt. På Daglivs exponeras det nämligen sommar, fortfarande:

"Vänta bara, sommaren ligger där runt hörnet och väntar, i slutet av veckan blir det nog 23 grader varmt och strålande solsken - då är det bäst att vi ställer fram engångsgrillarna, solskyddsfaktorn och grilloljan på bästa ställe i butiken!", säger skyltansvariga på Daglivs. Verkar det som i alla fall. När en del andra butiker börjar julskylta redan i oktober brukar folk tycka att det är alldeles för tidigt, men att "sommarskylta" i november känns väl också ganska fel? Eller har jag bara missat något, köper folk fortfarande engångsgrillar, gör grillspett på engångspinnar och sitter hemma i köket eller vardagsrummet? Smörjer in sig med solskyddsfaktor för att lampans sken är lite för starkt? I så fall har jag verkligen missat något... och jag tänker inte följa efter i så fall!

Nej, det blev ingen julkalender, bara skorpor. Och på jobbet blev det två muggar te eftersom jag blev lite småförtjust i de tepåsar vi hade i köket. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om de är snygga i sin ganska rena design eller om de är lite tråkiga - men kolla in informationen på den lilla tepås-lappen! Det sägs ju att man blir smart av fisk - dricker man te från ICA får man i stället lite kunskap på köpet! Det kanske inte är den livsnödvändigaste av kunskaper, men ändå. Mer sådant!

 

Aha!

Nej, nu ska jag ta tag i en lite halvstor diskhög, som jag inte heller har orkat ta i tu med efter avslutade jobbdagar. Hörs!


Bäst just nu: På sista sidan på Dagens Nyheters (ja, nu är jag där igen!) kulturdel finns en avdelning som heter Namn och nytt. Det handlar inte om folk som fyller år, gifter sig eller dött - det är mycket roligare än så. Här samlas bland annat lite galna nyheter från vår galna omvärld och jag brukar roat läsa de där små notiserna. Och förstå mig rätt nu, jag vill verkligen inte inte inte ha inbrott i min lägenhet, men under rubriken "Inbrottspyntare" läser jag om Terry Trent som bröt sig in i ett hus i lilla Vandalia i Ohio. Men i stället för att stjäla något och sedan sticka började han med att tända levande ljus, sätta på tv:n och julpynta! Sedan satte han sig ner i soffan och beundrade sitt verk, innan det var dags att börja stjäla lite (som inbrottstjuvar ändå brukar göra). Så långt hann han dock inte eftersom sonen kom hem till det julpyntade huset, och kunde därmed sätta stopp för stöldplanerna. Kom igen, lite gulligt är det ju! Nu vill jag inte att någon bryter sig in hemma hos mig och gör detsamma (eller tar mina saker som sagt), jag vill gärna pynta själv, okej?