Många tabletter, noll biverkningar

Det är smått magiskt. Jag mår precis som innan. Lite trött kanske men i övrigt är det fina fisken med humör, kropp och själ. Det känns lite konstigt, jag har varit så beredd på att jag ska må uselt - eller i alla fall en hel del illa - och vara i ett ganska lågt tillstånd. Men inte då. Inte än i alla fall, kanske är bäst att tillägga. Även om det vanliga kanske är att må illa ganska tätt inpå behandlingen vet jag också att det kan komma senare. Senare i dag eller i morgon. Eller inte alls denna första gång men jättemycket efter nästa behandling. Man får se, och förstås vara jätteglad över att allt känns bra än så länge. Men det borde det kanske, med tanke på mina nio tabletter mot illamående i morse...

Ja, det är lätt att känna sig som snudd på tablettmissbrukare ibland. Och skulle illamåendet sätta in i dag, och bli ohanterbart, kommer det bli ännu fler tabletter i min kropp. Hualigen.

Operationssnittet på halsen gör lite mindre ont i dag, det känns väldigt skönt. Var mycket försiktig när jag tog en dusch för ett tag sedan, även om allt är omplåstrat med vattensäkert förband vill man inte komma åt snitt och portacat för mycket. För att inte tala om den där otäcka slangen jag känner under huden. Det är märkligt, cancer och cellgifter skrämmer mig inte någonting nästan, men den här helvetesmanicken under huden känns mycket läskig! Det blir kanske bättre när jag kan ta bort förbanden om några dagar, slipper se mig själv så omplåstrad. Eller också blir det värre, man vet aldrig.

Nu ska jag plocka med lite småsaker, bland annat försöka mig på en omorganisering i min bokhylla. Det har trillat in en och annan bok sedan sjukdomen inträffade och sedan jag bad om boktips för ett tag sedan, så nu har jag ett kärt bekymmer med att få plats med hela härligheten! En bra sysselsättning denna dag, inte för avancerad men det kräver ändå en hjärna som kan se nya möjligheter.

Bäst just nu: Att orken fortfarande finns, att illamåendet ännu inte finns. Kommer det så kommer det. Kommer det inte kommer jag börja undra om sjuksköterskan i går råkade ge mig någon sorts placebocellgift, men man får väl ändå hoppas att hon visste vad hon gjorde...