Spelkväll med kluriga frågor och tacklingar

Jodå, visst blev det spelkväll i går. Och i dag är jag väldigt pigg, att spela spel är en bra medicin! Jag ska minsann leta upp en spelpjäs ur något gammalt spel vi har här hemma och flytta omkring den lite grann under dagen, lite på måfå sådär - bara för att fortsätta min väg mot att bli fullt frisk :)  

För er som inte läste förra inlägget: Mamma, pappa och jag hälsade på lillebror och svägerska i går, festade loss på varma mackor och te (tänk att det som är så enkelt kan vara så gott! När jag kommer tillbaka till Stockholm ska jag plocka fram min brödrost som, märkligt nog, står i ett skåp. Sedan ska det ätas rostade smörgåsar och marmelad vill jag lova) och några timmars spel. Det blev inte Bezzerwizzer denna gång, däremot:

Just det, Veto. Ett frågespel med alla möjliga kategorier - Indien, fotbollstränare genom tiderna, Svensktoppen, USA:s västkust, filmmusik, mode, racketsporter, doktorer på tv... ja, ni fattar - frågor om allt. Man fick välja en fråga mellan ett och tre inom ämnet, svarade man rätt fick man flytta fram sin pjäs på spelplanen (nähä?!?). Ville man briljera i ett ämne kunde man slänga in ett av sina två vetokort - men ville det sig illa och man svarade fel på första frågan fick man backa tillbaka till start.

Jag gillar frågespel. Det är smått fascinerande hur man kan få en black out på en fråga man egentligen kan vilken annan dag eller tid som helst på året - men just när man sitter där och vill framåt på spelplanen... då står det still! Ibland har man tur och kommer på det i sista sekund och man blir så glad så man vet knappt var man ska ta vägen. Ibland kan man svaret så fort man fått frågan uppläst för sig (och tycker således man är en ganska duktig, kunnig människa), ibland chansar man hej vilt - ofta är det helt åt skogen fel men ibland prickar man in sin chansning. Jag säger det igen: Jag gillar frågespel.

Oscar får flytta fram ett steg. Det fick han ganska ofta...

... men titta vad nära jag var en gång! Jag är den röda, hade bara tre steg fram till mål. Men lillebror, som är gul, har redan gått i mål - och det där med hedrande andraplatser finns inte.

Man kan ju bli lite sugen på att äta upp ett så färgglatt och förmodat smaskigt spel som Veto, men det är inte alls att rekommendera.

För många frågor kan få vissa deltagare att bli lite knäppa...

... men när de kommer på att de faktiskt tog hem segern varenda gång blev de plötsligt så här glada!

Efter tre omgångar Veto, med en vinst för Lina och två vinter för Oscar, gav vi oss på hockey-tvspel. Om jag får säga det själv var jag rätt bra på Super Mario Bros när det begav sig, någon gång tidigt 90-tal vill jag minnas. Och jag älskar att titta på hockey. Spela det själv (spela på riktigt förstås, men nu syftar jag mest på tvspels-varianten) är jag däremot smått värdelös på. Men jag gjorde mina tappra försök. Mål lyckades jag aldrig göra men jag var stundtals ganska bra på att tacklas. Här spelar jag mot lillebror, pappa lever sig in i spelet så pass mycket att han snart kommer tackla ner mig från soffan... nej då, men han ser ut att vilja göra det!

Bäst just nu: Lillebror känner mig. Fick en Classic Rock med bland annat Tony Iommi-, Rolling Stones-, AC/DC- och Slash-artiklar, plus en medföljande cd. Klart man blir glad!