Hälsotallrik och ohälsotallrik med härlig vän

Vilken bra vecka det här är! Jag säger det igen: vänner är bästa medicinen och bästa lyckopillret. När man tänker efter är det ju så härligt att umgås med folk som står en så nära. Som tänker som jag gör (och ibland säger samma sak i samma sekund som jag själv), som skrattar åt samma saker som jag gör, som stör sig på samma saker som jag gör, som - mer eller mindre - gillar samma saker som jag gör, som lär mig nya saker, som stöttar och man får stötta tillbaka, som man får prata med om stort och smått, djupt och ytligt, ditten och datten. Äkta vänner är såååå värdefullt!

I dag har jag träffat en av dessa härliga vänner. Vid tvåtiden möttes Karin och jag på Södermalm där vi oftast ses på olika matställen och barer. I dag blev det lunch och fika, prat och skratt i flera timmar. Om två månader ska Karin och hennes sambo ha barn och hon har världens finaste gravidmage! Det är bra att så många vänner skaffat - alternativt snart har skaffat - så många bebisar (många är likamed tre) så jag kan gosa med dem nu när jag inte kan få några själv :)

Karin är redo att hugga in på fikat, här en smoothie...

... och en hallon & kolapaj. Den var fantastiskt god, jag tog en också...

... efter att ha ätit en hälsotallrik. Har man ätit en nyttig lunch måste man ju avsluta med en lite mindre nyttig efterrätt! Och ja, jag vet att matkort inte alltid ser så kul ut, men det här är bara för att ni ska veta att jag inte bara äter onyttigheter... :)

Fick en fin liten present av Karin, te och chokladpraliner, som jag nu ska börja festa på. Tepåsarna innehåller bland annat ingefära, hur bra som helst när man som cellgiftspatient ska hålla sig så frisk som möjligt! Och choklad är ju kalasbra för hälsan, kroppen och själen - det vet ju alla :) Lördagsmys säger jag!

Bäst just nu: Utöver det där med vänner då förstås... : Jag kan inte låta bli att så smått imponeras av Peter Forsberg. Hur många gånger har killen inte försökt komma tillbaka, komma tillbaka, komma tillbaka, komma... ja, ni fattar. Man kan ju på ett sätt tycka att han bara borde lägga ner, foten har inte varit hockeylirarens bästa vän under lååång tid. Men det där med att ge upp verkar inte vara Foppas grej. Det är lite gulligt på något sätt :)