Ni na ni na ni na na... boktips nummer två!

Jajamen, dags för dagens boktips! Jag har feber i kväll så om jag verkar snurrig vet ni vad det beror på, men jag ska försöka göra mig förstådd. Det är lite svårt, det här är nämligen en lite snurrig bok. Det är också världens roligaste bok. I dag är det dags för Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Allan Karlsson ska till att fylla 100 år. Bemärkelsedagen ska firas med pompa och ståt på ålderdomshemmet i Malmköping, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Men Allan är inte det minsta road och bestämmer sig således för att kliva ut i rabatten utanför sitt fönster och helt enkelt försvinna. Eftersom Allan Karlsson har levt ett väldigt spännande liv behöver han med sin stigande ålder lite mer äventyr än vad ålderdomshemmet bjuder på.

Allan beger sig till stadens resecentrum och beställer en bussresa till den minsta lilla håla som finns på vägen mot Strängnäs - som just den buss Allan väljer råkar åka till. Med sig på färden "råkar" han få en resväska han är satt att vakta. Strax har han både tjuvar (som egentligen var väskans ägare) och poliser efter sig. Men Allan Karlsson, som får de mest osannolika vänner under resans gång (den sträcker sig längre än till en liten håla), är lugn som en filbunke vad som än hotar i bakgrunden.

Nu får vi inte bara följa Allan och hans märkliga vänner under en månadslång jakt. Allan har ju levt under ett helt spännande 1900-tal och trots att han inte är det minsta intresserad av vare sig religion eller politik påverkar han de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. Det är en hejdlös resa vi bjuds på.

Jag gjorde "misstaget" att läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag låg på sjukhuset efter min första operation. De två, tre första dagarna efter en bukoperation gör allt, utom möjligtvis att andas och prata, ont. Att skratta är en enorm plåga. Att låta bli att skratta när man läser om Allan Karlsson är totalt omöjligt. Jag försökte bita mig i läppen under de första dagarna och led när jag ändå brast ut i gapskratt i min sjukhussäng - men det var det kanske värt. Jag har aldrig läst något så underhållande i hela mitt liv!

Författaren Jonas Jonasson heter egentligen Pär-Ola i förnamn, vilket på italienska lätt blir "Parola" som betyder ord. Där herr Jonasson bor, i en italiensktalande del av Schweiz, tror de alltså att han heter Ord Jonasson. Eller Pratsjuk Jonasson. Eller Oanständigt Tal Jonasson - beroende på hur mycket man slinter på bokstäverna. Fel blir det, i vilket fall som helst. Det ville inte herr Jonasson och tog sin fars namn för att undvika missförstånd. Språket från denna journalist (som han är från början) är briljant, jag skulle kunna offra i alla fall en fot för att skriva lika bra som karl´n gör!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann beskrivs som en blandning mellan Arto Paasilinna, Röde Orm, Soldaten Svejk och Forrest Gump. Humorn är totalt absurd, vändningarna är högst oväntade - du upphör aldrig att förvånas. Och jag fullständigt tokälskar den här boken. Alla jag mött som läst den säger samma sak. Det hände både en och två gånger att jag pratade med pappa, som tog över boken efter mig, i telefon precis när han höll på att läsa. Även han mötte mig med ett gapskratt. Och det går nästan inte att titta på en nyhetssändning, läsa en nyhetstidning utan att tänka på Allan Karlsson, som mött alla stora politiska ledare, varit i alla märkliga delar av världen. Vi som läst blir snudd på en liten sekt som tänker "Allan!" så fort vi i nyhetsväg snubblar över länder och ledare.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ska bli film här framöver. Jag är enormt skeptisk, det måste vara omöjligt att göra boken rättvisa. Så våga inte missa denna bok - så länge du inte är en väldigt tråkig typ som inte gillar att skratta. Men då kan du ställa dig i skamvrån på en gång. Och det vill du väl inte...