En fullspäckad, sömnig och härlig dag

En sen tisdagsrapport. Hyfsat fullspäckad dag, jag är totalt dödstrött nu, men en bra dag måste man dela med sig av!

Sov uselt natten till i dag, eller sov snarare väldigt lite. Först halv fem i morse lyckades jag sluta mina gråblå och jag är ju förvisso sjukskriven så man kanske skulle kunna tycka att det inte spelar någon roll så länge man inte ska upp och jobba när ögonen går i kors av trötthet. Men jag gillar inte att vända på dygnet alltför mycket, även om jag förstås sover en del dagtid också. Kroppen är fortfarande trött, det är bara att konstatera.

Men i dag hade jag lite för mycket ärende jag var tvungen att uträtta för att bara knalla omkring hemma i mysbyxorna. Hade tänkt ära Jönköpings city med ett besök, men det här bedrövliga vägunderlaget satte stopp för de planerna. Seriöst; DET RÄCKER NU!! Ropen skalla - barmark åt alla!! Om jag får bestämma alltså...

Det blev några ärenden i gallerian A6 i stället, med sitt alldeles pålitliga golvunderlag, inte det minsta halt. Innan dess åt mamma, pappa och jag lunch på ett av mina favorithak i den här stan. Det heter Bageriet, är snyggt, ligger snyggt och har snyggmat på tallrikarna. Jag har helt snöat in på en av deras varma mackor med chevré, honung, polkabetor, olivolja och flingsalt. Inget för de som tycker att mat ska se ut som mat (för det ser lite märkligt ut) men det är väldigt gott!

Leker med tekoppen i väntan på maten...

... och där kom den!

Sedan var det då några turer i gallerian som gällde. Här gjorde sig kroppen påmind om både nattens sömnlöshet och den för exakt två veckor sedan genomförda operationen. Orkade knappt ha ögonen öppna, kroppen kändes väldigt tung. Oroväckande, för dagens höjdpunkt återstod vid det här laget...

Kraschade i en fåtölj så fort jag kom hem, sov hyfsat djupt i en halvtimme. Efter det var jag på topp igen och glad som ett barn på julafton. Då väntade nämligen ett besök i...

... just det, Kinnarps arena. HV 71:s stolta, vackra hemmaborg och match mot lapptöntarna Luleå (förlåt mig, om det finns någon som håller på Luleå, men alla lag som inte är ens eget är töntar. Så är det). Jag har inte sett HV live i Jönköping på en sisådär hundra år men i kväll var det alltså dags. Och det slog mig, när pappa och jag satt högt upp på balkongen med fantastisk utsikt över hela rinken, hur otroligt glad jag var. Lycklig, faktiskt. Lycklig över en så pass enkel sak som att vara i en hockeyarena, se mitt favoritlag, att jag känner mig så pass frisk som jag gör, att jag inte ligger på sjukhus längre, att stygnen är borta. Jag kräver inga storslagna fyrverkerier och blåsorkestrar som marscherar i takt och utför små lustiga danser, jag är väldigt glad över det lilla nu för tiden (och förstå min bild nu snälla, fyrverkerier och blåsorkestrar har aldrig varit min grej, men det vore ju lite extraordinärt om de kom för att underhålla en själv liksom. Men jag behöver alltså inte det, så öva inte upp någon truddelutt nu tack...)!

Matchen? Ja den slutade med HV-vinst, 3-2 - det förlösande segermålet kom när det återstod drygt 30 sekunder av tredje perioden. Lycka! Kommer somna gott i natt :)

"Gött mos", som vissa säger i Jönköping. Inte jag. Men det är härligt att vara på hockey...

... och det är precis vad jag är! Jodå, det är jag, även om det är lite mörkt. Ljuset ligger ju på det viktiga: spelarna som kommit in på isen för den tredje perioden.

Daniel Larsson i HV-målet slapp släppa en puck förbi sig den här gången. Det tackar vi för.

Luleås målvakt försöker hindra HV från att vinna. Ha! Löjligt!!

Här har HV:s nummer 10, Martin Thörnberg, precis gjort 3-2. Hade jag haft kameran redo bara två sekunder tidigare hade ni fått se en mäktig, vacker hockeykram på den bilden, men gänget där nere på isen hann upplösa kramen innan den förevigades.

Slut! Bara massa vackra blå/gul/vita spelare på isen. Hipp hipp hurra!

Bäst just nu: Utöver fortsatt tabelledning: Träffade en gammal klasskompis och tillika HV-kompis precis innan tredje perioden skulle börja. Vi var ett litet gäng som alltid gick på alla matcher ett tag och jag har inte sett honom sedan dess i princip - och nu snackar vi alltså HV:s SM-guld 1995. Det var väldigt roligt, gav massa härliga hockeyminnen över allt galet man gjort in the name of hockey genom tiderna :)