Sommarfrukost och dåliga sprutor

I dag blev datortomografin av, den som skulle skett förra veckan när min skalle förhindrade några större äventyr (som att ta sig till sjukhus exempevis). Nu för tiden har jag ju "bara" bråkiga cellgiftsmonster i huvudet på nätterna så i dag var det inget som hindrade ytterligare ett KS-besök. Morgonen inleddes med en frukost av den lite mer ovanliga sorten. När man gör en datortomografi får man inte ha så mycket mat i magen varpå orden var "exempelvis smörgås och måltidsdryck". Måltidsdryck säger míg inte så mycket, jag dricker alltid vatten till mina måltider, så länge det inte är lite extra festligt förstås. Men jag har svårt att tro att orden "måltidsdryck" innebär typ vin... vilket för övrigt skulle vara ganska äckligt till frukost.

Kan tänka mig att måltidsdryck är sådan där dricka man spär ut med vatten. Jag bestämde mig för att det var det och blandade blåbärs- och äppeldryck och hällde upp i en tillbringare. Och genast blev det sommarkänsla av min frukost, ostsmörgås och saft i somrig tillbringare! Att himlen utanför var grå gjorde inte så mycket - hos mig var det sommarfeeling :)

Datortomografifrukost - ostsmörgåsar och "saft". Kanske inte så nyttigt men lite somrigt!

 

Datortomografi gör man för att undersöka att alla organ i kroppen är som de ska. Jag antar att det är vanligt bland cancerpatienter, det satt två kvinnor i väntrummet med samma sjukdomstillstånd som jag själv. Under 90 minuter sitter man i väntrummet och dricker kontrastmedel utblandat i vatten, det är mängder av vatten det. Var tionde minut ska man dricka ett glas vatten och när de 90 minuterna har gått har man hällt i sig 1,5 liter vätska. Denna vätska är till för att man ska kunna skilja på tarm och sjukliga föränringar i buken.

Lite lagom kissenödig får man sedan lägga sig på ett bord som rör sig sakta fram och tillbaka genom öppningen, cirka 70 cm, i datortomografen. När en glad grön gubbe lyser på en skärm får man andas i apparaten, när gubben är orange, ser sur ut och verkar ha fått påssjuka ska man hålla andan. Ganska enkelt med andra ord. Det svåra, i mitt fall, är att kontrastmedlet som skvalpar runt i kroppen inte räcker, sjuksystrarna sätter dessutom en plastslang i armen för att spruta in ytterligare lite medel. Denna gång fyller kontrastmedlet blodkärlen och utsöndras via njurarna och ges för att man ska se skillnad på friska och sjukliga processer i de inre organen.

Det svåra ligger här i mina svårstuckna armveck. Fram tills för två veckor sedan kunde systrarna använda portacaten och sticka i den men för just två veckor sedan bestämde läkare att det inte var en bra idé. Varför förstod jag aldrig men det ledde i vilket fall som helst till stick i armen. Det gick bra till en början, när slangen bara satt där. Efter en stund skulle kontrastmedlet sprutas in med en enorm hastighet - och jag trodde armen skulle sprängas. Skrek högt och skrämde slag på den sköterska som stod närmast. Det gjorde vansinnigt ont och jag trodde att blodkärlet hade spruckit. Blev tokvarm i hela kroppen - vilket tydde på att blodkärlet inte spruckit, det ska tydligen sprida sig en inte så behaglig värme i kroppen, och det hade bara gjort väldigt ont, av någon märklig anledning.
- Jag ska säga till doktorerna!, morrade sköterskan som visste att detta inte hade hänt om hon hade fått sticka mig i portacaten istället. Du får ta med dig lite emla-salva till nästa gång, fortsatte hon.

Ordet emla förde mig tillbaka till barndomen. Som hysteriskt spruträdd femåring och nybliven diabetiker fick jag alltid en klick salva och kirurgisk tejp vid varje armveck några timmar innan det var dags att åka till sjukhuset och ta sprutor. Man är inte så kaxig när man är fem år minsann, och tydligen är man inte så kaxig när man snart fyller 34 heller. Emlan ska inte bara förhindra att jag känner nålen sättas i armen (vilket jag faktiskt kan leva med, riktigt så fånig är jag inte) utan också den smärta som kan komma när kontrastmedlet sprutas in. Det tackar vi för, man ska inte ha mer ont än nödvändigt.

Innan bussresan hem tog jag blodprov inför nästa veckas cellgiftsomgång. Undra om mitt storätande av leverpastej och persilja gjort något underverk med mina blodvärden? Det får jag reda på nästa måndag, spännande!

Bäst just nu: Jag har fortfarande inte fått mina papper från Försäkringskassan men nu är det bara väntan kvar på de papper som bör komma i morgon. Det är liksom ingen idé att ringa och tjata mer, och det är skönt att slippa det en dag, jag hade huvudvärk halva dagen i går bara för att jag var så arg på dem. I dag lyser värken med sin frånvaro. Det är en välkommen frånvaro.