Ingen partnermisshandel här inte, bara skidspänning

När det pågår ett skid-VM läggs mycket annat åt sidan. Jag måste liksom se typ allt, utom backhoppning eftersom jag tycker det är en ganska ospännande sport. Men jag parkerar ofta framför tvn på dagarna, det enda som är bra med att vara sjukskriven är att jag kan följa varenda lopp, varenda stavtag. Det jag inte hinner med är exempelvis att läsa hela morgontidningen. Till frukost börjar jag med DN:s kulturdel, sedan sporten. Till lunch blir det nyhetsdelen - om det inte pågår något skidaktigt på tv då. Det gjorde det i går, vilket höll på att leda till en missad liten mininotis, men jag tog igen det på kvällskvisten.

Den pyttelilla notisen berättar att den mentala stressen och arbetsbelastningen kan slå hårt mot hälsan hos den som vårdar en cancersjuk partner, allt enligt en ny studie från Lunds universitet. Funderade på det där när jag tog en ganska lång promenad i förmiddags. Jag har nästan alltid trivts väldigt bra själv, har inte haft behovet att få till ett nytt förhållande så fort ett har tagit slut. Jag trivs liksom i mitt eget sällskap. Som cancersjuk har det där ändrats lite, jag har vid flera tillfällen känt att det vore jätteskönt att ha en partner, en som kan ställa upp som en partner ska göra - kramas när man behöver tröst, bidra med pengar när det ekar tomt i kassan, ställa till med roligheter när man behöver tänka på annat än smärta, blodprover, trötthet och sjukhusbesök, och så vidare och så vidare... Men plötsligt kändes det ganska bra att jag inte har en partner som jag med min sjukdom utsätter för mental stress och arbetsbelastning, ingen psykisk partnermisshandel här inte! Jag kanske möjligtivs utsätter mina föräldrar och närmaste för oro och sådant, men jag sabbar inte en partners liv i alla fall (och förhoppningsvis ingen annans liv heller)! Tänk så bra :)

Promenad i förmiddags som sagt, för ovanlighetens skull. Mina mornar och förmiddagar brukar se likadana ut - jag vaknar vid sex-, sjutiden ungefär, då värktabletterna har slutat ge lindring åt skallen. Slumrar vidare till åttatiden om jag har tur, går upp och äter en lång frukost, diskar kanske frukostdisken på en gång men går oftare och lägger mig i sängen direkt efteråt för att få upp lite värme och läsa en bok, sedan avslutar jag med en alldeles för varm och lång dusch. Efter detta har de senaste dagarna inneburit ett argt telefonsamtal till antingen Försäkringskassan eller El-giganten. I dag ringde faktiskt de sistnämnda och vi kom överens om en ny dag för leverans av nytt kylskåp. Jag var ganska sur även i detta samtal...

Sedan blev det promenad i ett grått Stockholm. I princip ingen snö på gångvägarna, bara slask, vattenpölar och grå asfalt. Hade nog kunnat gå längre än jag gjorde men när regnet kom och vindarna blev mer kalla och intensiva vände jag om. Skönt så länge det varade dock.

Här var det grått, och väldigt mycket snöigt vitt. När kommer våren??

Väl hemma var jag stelfrusen. Det blev te och polkagrisbiscotti framför tvn och herrarnas stafett på 4x10 kilometer...

Fikadags framför tvn.

... och galet vad spännande det var, snacka om tv-underhållning! Jag tycker synd om alla som inte gillar sport, aldrig sitter jag och hoppar och skriker så mycket som i soffan, tittandes på ett idrottsevenemang! I love it! Det knäppa är ju att man ibland känner sig liiiite besviken när medaljen inte är av ädlaste valör, men det är Norge och Petter Northugs fel. Den karl´n förstör ju allt! Dessutom är han en tönt, hans sätt att korsa mållinjen - stannandes strax innan för att vänta in Marcus Hellner och hånande liksom markera att han (Northug) är bäst - är bara onödigt, han behöver inte bevisa mer, vi vet redan att han är världens bästa skidåkare. Onödigt och töntigt var ordet. Hoppas det blir Norgepisk i femmilen på söndag...

Heja Daniel Richardsson, först ut i spåret! Och helt klart före Norge...

... och även Johan Olsson var först när det var dags för honom att åka...

... men när Anders Södergren åkte här låg han bara fyra och det var otäckt spännande...

... och tyvärr lyckades ju inte Marcus Hellner ta hem hela härligheten - men här i Hellnerbacken var han i alla fall före Norges Petter Northug! Och ja, jag vet att det inte blir så bra kvalité när man tar foto på en tv-skärm, men det är ju bara för att ni som inte såg det hela ska få en liten känsla!

Bäst just nu: Ett silver är rätt bra det med :)