Lyckad cellgiftsomgång!

Jodå, med facit i hand var det värt en dålig natt. Dålig för att jag sov dåligt, som jag alltid gör inför cellgiftsbehandlingar. Jag vet inte varför, jag känner mig liksom aldrig orolig eller så, det bara inte går att sova. Just denna gång fanns det väl i och för sig en förklaring. I går fick jag nya tabletter av läkaren, piller jag skulle ta tolv och sex timmar innan behandling för att minska risken för den där elefanten som dök upp förra gången jag fick cellgifter (ni som inte fattar någonting kan läsa inlägget från den 15 februari, "Andra cellgiftsomgången med tung elefant"). Och idén var ju hur bra som helst, problemet var bara att jag för sent insåg att tabletterna innehåller kortison, vilket gör en pigg. Hade jag tänkt till lite tidigare hade jag kunnat ta en sömntablett, men nej, så långt tänkte jag inte. Därav min usla sömn.

Nu var det som sagt värt det, för tabletterna fungerade. Det här var den absolut smidigaste av cellgiftsomgångar hittills, allt flöt på som det skulle! Blev klar en timme tidigare än vanligt, bara för att vi slapp avbryta på grund av smärta, krånglande apparater och annat. Jag hoppas det är ett tecken på att det även kommer bli väldigt lindriga biverkningar denna gång - vi kan väl hålla tummarna för det va?! :)

I dag är det ju tydligen fettisdag, kvinnodag och pannkaksdag. Jag har även försökt inbilla mig att det är salta tilltuggsdagen, eller kanske till och med salta tilltuggsveckan eftersom det nu ska frossas i salta saker. Salta saker, som salta pinnar, vet ni kanske vid det här laget motverkar illamående som man annars kan känna när man har cellgifter i kroppen. Det här är ju något jag gillar, salta pinnar är en favorit, men just denna dag var sötsuget större. Jag ville ha pannkakor! Semla! Men nej, salta tilltugg var det som gällde.

Åhhh så festligt vi har det på sjukhuset, denna salta tilltuggsdag! Vi firar också med lite vatten då och då. Det ska erkännas att man faktiskt erbjuds lite festligare saker än vatten, typ juice och så, men jag brukar nöja mig med det lilla :)

Tvingade i mig ett tiotal salta pinnar, jag vet inte vad det är för lågbudgetvariant sjukhuset kör med, men de är inte så jättegoda. Med det inte sagt att jag brukar köpa lyxvarianter själv, men de salta pinnar jag har hemma är faktiskt godare. Så jag ska nog, utan större svårigheter, få i mig mina pinnar...

... speciellt eftersom jag i går var förutseende nog och visste att jag skulle vilja ha en semla i dag (i morgon kanske pinnarna fungerar bättre). I övrigt köper jag inga onödiga saker, jag håller hårt i pengarna, men är det en dag för att äta semlor så är det!

En minisemla och te är ett utmärkt sätt att fira denna dag, som ju alltså dessutom var väldigt lyckad ur cellgiftssynpunkt!

Tog en härlig promenad hem, inte hela vägen från sjukhuset eftersom det är lite för långt när man inte har hundraprocentiga krafer, men en bit därifrån i alla fall. Det är lite vår i luften även om det blåser kallt. Börjar längta efter en vårfin balkong, snaaart kanske man kan sätta ut lite påskliljor och annat som hör tiden till.

Eftermiddagen har tillbringats i djävulens sällskap. Dock inte så brutalt som det kanske låter, jag började läsa en Peter Robinsondeckare med just den titeln på sjukhuset i förmiddags och har svårt att lägga den ifrån mig, jag är väldigt nyfiken på vilka mördarna är! Var tvungen att ta en liten bloggpaus, men nu får jag nog återvända till boken...

Bäst just nu: Nästan varenda dag i almanackan är full av speciella dagar. Tror det finns en typ "stora toalettdagen" men jag vet inte vilket datum det är, dock är det roligt. DN berättar i dag om lösenordsbytardagen (20 januari), myggholkens dag (28 februari), Star wars-dagen (4 maj) och sjusovaredagen (27 juli) bland annat. Det krävs tydligen inte så mycket heller för att få en dag i almanackan, man ska "bara" se till att den dag man vill få fram har varit omnämnd i medierna i minst tre år. Jag tycker det är lite roligt det där och borde kanske lobba lite för salta tilltuggsdagen...