Jönköping, here I come med mina krafter!

Jönköpingshemma! Hur länge jag än bott i Stockholm är även födelsestaden hemma och det är väldigt skönt att vara hos mamma och pappa ett tag. Och här är det vår, ingen snö så långt ögat når!

Åkte tidigt i morse, min kollega Birgitta kom och hämtade mig. Direkt när jag satt mig på bussen tog jag fram en mugg, en flaska vatten och åtta små tabletter - dagen efter cellgifter är nämligen Stora Pillerdagen. Och inte kan man bara svälja sina åtta piller (som är till för att motverka illamående) rakt upp och ner, nej då, de ska under en liten stund upplösas i några matskedar vatten minsann. Därav muggen. När tabletterna väl låg i magen och gottade sig ägnade jag resten av bussresan åt Dagens Nyheter, sömn, bok och musiklyssnande. Jättespännande alltså.

Pappa kom och mötte mig på stationen och vi åkte hem till god lagad lunch. Det är ren lyx att sätta sig vid ett dukat bord och få kalasa! När mamma kom hem några timmar senare kände jag mig fortfarande på topp - den här dagen är annars den det brukar börja bli jobbigt. Men nu, när jag fortfarande hade ork, ville jag göra något! Typ köpa skor.

Redo för sol och shopping! Här står jag och poserar strax utanför ytterdörren hos mamma och pappa...

... och här står jag på gräsmattan med Vättern - där isen börjar smälta ordentligt - i bakgrunden. Tänk vilken linslus man är alltså!

Nu var det inte skor i största allmänhet jag var ute efter, utan ett par rejäla, vettigt uppbyggda promenadskor. Jag gillar att vara ute och gå långa promenader, hemma i Stockholm i trakterna kring Rålambshovsparken och hemma i Jönköping längs med vackra Vätterstranden. Får väl erkänna att jag inte haft de bästa skorna för just sådana äventyr, min lillebror - som är skoexpert på Intersport - brukar morra lite när jag säger att "vad då, Converse är väl bra??". Men nu har till och med jag insett att jag behöver bra skor. Speciellt nu, när jag under denna cellgiftstid så lätt får ont i fötterna... Alltså styrde mamma och jag vår väg mot Intersport och lillebror.

Om jag inte är helt ute och cyklar ser ni nu ingången till Sveriges näst största Intersportbutik och här jobbar min lillebror. När han inte är expert på skor är han expert på skidor, men nu börjar det ju bli mer sko- än skidväder. Inte mig emot!

Ska man vara ute och promenera ska man promenera i löparskor säger min lillebror. Det kanske låter lite konstigt, men jag ifrågasätter sällan honom, säger han att de är bättre uppbyggda än walkingvarianten så är det så! Och de första han plockade fram förälskade jag mig genast i...

Titta vilka snygga Nike jag fick tag i, rosa och grå! Jag kommer nog vara snyggast av alla motionärer i vilken stad jag än promenerar i! Speciellt om jag matchar med dessa prickiga blåvita strumpor... :)

Jodå, Nikeskorna fick det bli, och inte nog med det. Jag har fått för mig att jag behöver en vårjacka också. Kom hit i en vinterrock i dag och fick låna en vårjacka av mamma när vi gav oss ut. Insåg då att jag inte har något bra i jackväg nu när temperaturen börjar krypa uppåt. Även sådant kan man dock råda bot på hos Intersport. Och nej, jag har inte blivit sponsrad av dem, jag lovar!

Åhh så fint man kan spegla sig här i en schyst jacka!

Efter shoppandet hade jag fortfarande krafter kvar så vi fortsatte gå i affärer ett tag till. Kanske blir jag för ivrig när jag fortfarande har krafter, för jag tar nog lätt i för mycket. När vi tog en tur på Ikea kom tröttheten och illamåendet. Jag kan stundtals bli illamående, det kommer på 0,1 sekund och försvinner ofta ungefär lika fort. Den här gången höll det dock i sig, så vi avslutade vår runda ganska snabbt. Här hemma, där jag kan ta det fullständigt lugnt, känns det bättre igen. Jag njuter så länge biverkningarna inte sätter in.

Nu ska ni dock inte tro att det räckte med jacka och skor denna dag. Jag har i ett par veckor gått och varit sugen på en ring som känns som klippt och skuren för mig. Om nu en ring kan vara klippt och skuren... En ganska bred silverring med det enda ord ingraverat i sig som jag lever efter just nu: Hopp. Fast på det lite mer snitsiga språket engelska... För hopp är just det jag behöver ta till mig varje dag. Hoppet om att den här sjukdomsresan en gång ska vara över. Hoppet om att nästa dag kanske är bättre om jag en dag mår uselt på grund av biverkningar. Hoppet om att bli starkare. Hoppet om att alltid behålla mitt lugn. Hoppet om att fortsätta se på livet på det sätt som jag nu gör, med de förändringar en svår sjukdom för med sig, att lära sig vad som är viktigt, uppskatta de små sakerna. Och jag blir glad varenda gång jag tittar på min fina ring!

Hoppingivande!

Nu får det bli en fortsatt lugn kväll, förhoppningsvis utan större biverkningar. Får krampattacker ibland men är det inte värre än så kan jag leva med det. Hoppet finns ju om att det kan bli lite lindrigare denna gång :)

Bäst just nu: Att vara hemma hos mamma och pappa, bli ompysslad och bara få må precis som man mår. Och att faktiskt känna sig aningens friskare och mycket gladare med sällskap runt sig!