Nu börjar förfirandet!

I dag har jag börjat smygfira min födelsedag. Det var inte alls meningen, till och med firarglada jag inser att man inte kan fira hur mycket som helst. Eller det kanske man kan förresten, man gör väl som man vill? I vilket fall som helst levererades vissa saker denna dag, som gjorde att det blev firarläge.

På eftermiddagen ringde ett blombud på dörren. De ringde från blomsteraffären redan på förmiddagen och jag gick omkring under flera timmar och undrade nyfiket vem som varit vänlig nog att bidra till att den blomstertid nu kommer. Tack snälla Britta och Åke för en fantastisk födelsedagsbukett som lyser upp på den nya duken (som för övrigt får vara bakgrund till många bilder i dag, är man snygg så är man)!

Hur fint som helst! Bara så ni vet :)

Även postledes blev jag firad i dag. Brevbärarna här verkar inte ens försöka lägga ner brev som mycket väl skulle gå igenom brevinkastet (märkligt med tanke på att morgontidningarna på helgerna kan innehålla en hel liten skog i all sin läsfest), så för det mesta får jag gå och hämta ut tjockare paket på posten. Kanske ville dagens postutdelare fira mig han också för denna gång var det inga problem med att få ner ett födelsedagspaket! Flitiga bloggläsarna Ylva och Lasse firar mig med söta Nalle Puh-servetter (här använder jag mig ju mellan varven av Nalle Puhs lilla instruktionsbok, när jag behöver leverera klokheter jag själv inte kan komma på), blomstercheckar och födelsedagsljus med min snart kommande ålder (det är bra, ibland sätter sig ju cellgiftsmonstren på hjärnan och jag kan ju glömma hur gammal jag faktiskt är). Tack gulliga ni!

Fint födelsedagspaket på posten!

I övrigt har mamma och jag hälsat våren välkommen till balkongen. Vi ignorerar fullständigt att det ryktas om snö i morgon! De nyplanterade penséerna är dessutom frosttåliga, så det blir nog bra det här.

Heja fina balkonger! Jag förstår faktiskt inte folk som inte använder sina balkonger, jag älskar min pyttelilla uteplats! Penséer, påskliljor och fjädrar i riset - kom igen nu våren!

I kväll kom pappa hit så nu är det lite trångt i min inte jättestora lägenhet. Men det finns gott om hjärterum här så jag mår alldeles utmärkt med både mamma och pappa som sällskap! Det är lättare att ha ont när man har sällskap, för ont har jag fortfarande, kroppen kräver en hel del smärtstillande. Men det blir bättre för var dag. Så skam den som ger sig, snart mår jag nog tipp topp igen!

Pappa hade med sig en söt liten blomma från mormor, även hon medverkade alltså till dagens förfirande!

Bäst just nu: Massage. När kroppen gör ont är det väldigt bra att inte bo själv. Någon som knådar ens ömma axlar lite nu och då är ju ren lycka!