-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Måndagmorgon på Emmas balkong.
Måndag morgon hos Emma. Natten har varit lugn och det tackar vi för. Här tar vi vara på varje ljusglimt och allt vi kan glädjas åt. Självklart gör man det när man ser sig om i världen, händelserna i Japan är ju ohyggliga, vilket lidande! Jag ser också hur oerhört stor Emmas kämparvilja och tålmodighet är. Emma har skrivit om både Elgiganten och Försäkringskassegiganten, men i mina ögon är Emma den stora Giganten.
Denna morgon ser jag också total orkeslöshet och att det absolut inte finns kraft till något. Dessutom stor smärta från huvud till tår. Igår kväll började huvudmonstren spöka igen och det skrämde mig rejält eftersom jag vet vilket lidande det medförde efter förra cellgiftsomgången. De starka tabletterna intas regelbundet. Att bara finnas bredvid och inte kunna göra något för att lindra är så svårt, det kan nog varje förälder eller anhörig skriva under på.
En stor önskan idag är att smärtan ska ge vika och att lite kraft och ork ska rinna till.
Just nu börjar solen titta fram, tänk att få ta med Emma på en liten promenad!!
I bakgrunden sjunger Joy Gardner, Hold on my child, joy comes in the morning. Fler tårar.
Det var en liten rapport från denna måndagsmorgon. Här finns en tappert kämpande tjej som gör allt hon kan för att inte ge upp. Uppmuntra gärna med lite kommentarer, det betyder mer än vad ni kan ana.
När man plötsligt hamnar utanför sitt vanliga liv och begränsningarna är så stora på grund av av orkeslöshet då är uppmuntran och omtanke så viktigt. Dagarna blir lätt enahanda.
Nu avrundar jag med att fixa till en kaffepaus, sedan blir det en minipromenad, så det så!
Inger
Tänker på dig Emma, som orkar vara så positiv trots allt det fruktansvärt jobbiga du går igenom. När man läser det din mamma skriver förstår man lite bättre hur tufft du har det, och hur tuff du är!
SvaraRaderaFöljer din kamp på avstånd, vi har aldrig träffats, men du skriver fantastiskt bra.
Önskar dig all lycka och att du ska få må bättre SNARAST!
Annika
Hej tillbaka Annika! Tack för att du tog dig tid att skriva, oj vad det betyder mycket. Människor som bryr sig är guld värda och det är verkligen sant att omtanke värmer. Att veta att någon tänker på en och dessutom talar om det känns bra. Spelar ingen roll om man känner varandra eller inte, vi kan strö medkänsla omkring oss. Jag tycker själv att Emma är fantastisk, men jag ser också på nära håll hur svårt hon har det.
SvaraRaderaÖnskar dig en bra dag!
Emma svarar säkert själv lite senare.
Inger
Inger
Vad fantastiska ni är båda två. Det är inte lätt att vara förälder och finnas bredvid utan att kunna göra något åt smärtorna.
SvaraRaderaKämpa på Emma! Du klarar detta. Snart blir du bättre igen. Du vet att vi kommer ihåg dig varenda dag.
Kram
Britt-Marie
Ja, Emma. Må genast bättre! Det är en order!
SvaraRaderaSkönt att du har mamsen där när du känner dig ynklig.
Jag ska gå på taltidningskurs hos Birgitta vilken dag som helst. Så att jag står beredd när Birgitta blir inkallad till operation.
Förstår att du längtar till Ica Maxi. Det är sånt man längtar efter när man inte orkar gå ut. Såna där självklara saker som till och med kan vara lite jobbiga annars, när man är fullständigt frisk och kan gå precis vart man vill.
Men snart kommer du att jogga omkring som en guttaperkaboll igen ;-)
Kram
L-L
Hej på er båda två. Ni vet att ni ständigt är i mina tankar. Det är så svårt att vara på avstånd och följa er kamp. Det är så ohyggligt allt, men er styrka ska segra. Det är svårt att finna ord då känslan för er båda är så stor. Jag skulle så gärna göra så mycket mer, det känns så simpelt att skriva några rader, men jag vill ändå berätta att idag när Karin o jag var ute o gick med Elliot i vagnen så var lärkan några meter upp i luften och kvittrade på sitt speciella sätt. Jag tror det var en hälsning till er.Många kramar.
SvaraRaderaHej Emma och Inger!
SvaraRaderaFörst Inger...
Vad fint skrivet av Dig, Du låter oss känna hur situationen är.
Skönt för Emma att ha Dig och Staffan!
Och Emma!
Du är en kämpe av sällan skådat slag. Viktigt för Dig själv, men även så lärorikt och viktigt för alla som läser Din blogg!
Smärtan är så svår att förstå "utifrån", men Du skall veta att vi är med Dig med böner och tankar...
Önskar Dig en snar lindring!
Kram från
Ulla och Stig
i Vittsjö
Trevligt med gästbloggare, känns högtidligt nästan. Synd då att innehållet måste bli så sorgligt. Men verkligheten är ju sorglig ibland. Det fina med det - om det nu finns något - är att ljusglimtarna kan bli synligare. Önskar er många ljusglimtar! Kramar!
SvaraRaderaAnnika: Tack snälla, vad glad jag blir för dina fina ord :) Du är så välkommen att följa med på resan, kram!
SvaraRaderaInger: Ord överflödiga, du säger ju allt! Förutom att jag kanske inte själv ser mig som fantastisk då, men jag kan gå med på att jag är ganska bra i alla fall :) Det jag däremot vet är att jag är väldigt glad att du är här! Kram
Britt-Marie: Tack så mycket, och du är fantastisk som hör av dig, blir jätteglad för hälsningen! Och ja, snart blir det absolut bättre :) Kram!
Lise-Lotte: Oj, ja då är det ju verkligen bäst att jag lyder! Ja hon är fin mamma, och hon underlättar mitt i ynkligheten. Härligt, då kanske du och jag får jobba ihop framöver, åhh vad roligt!
Haha, ja det hoppas jag verkligen att jag kommer, speciellt eftersom guttaperkaboll är ett så roligt ord! :D Kram!
Britta: Tack snälla, det känns bra att du är med och stöttar! Och dina rader är allt annat än simpla, en hälsning kan aldrig någonsin vara simpel - speciellt inte en så härlig vårhälsning som denna! Många kramar tillbaka från oss!
Ulla & Stig: Ja visst hittade hon orden kära mor?! :) Och ja, utan mamma och pappa vore jag inte mycket...
Tack, för allt! Stödet betyder jättemycket, jag begär aldrig att någon ska förstå hur saker känns, jag blir bara mycket glad när folk bryr sig :) Kram!
Monica: Visst gör det, jag känner mig som en proffsbloggare nästan, som tar in kändisar som får kommentera saker och ting! Fast för min del är det roligare med mamma som gästbloggare än en kändis, vi får väl se om det blir fler gäster framöver... :) Och du har ju helt rätt i det där, så fort exempelvis smärtan lättar något blir det ju en enorm ljuspunkt när man varit inne i totalt mörker :) Kram!
SvaraRaderaEn tår rinner ner från min kind när jag läser vad du skriver Inger. Jag har själv en dotter och förstår och tycker mig kunna uppleva hur frusterande och tufft det är att se på när ens lilla hjärta lider så. Att stå bredvid och känna maktlösheten. Men att du bara finns vid Emmas sida Inger och ger henne det stöd och kärlek som BARA DU kan betyder mest för Emma. Varm kram från Lisa som saknar dig på jobbet!!
SvaraRaderaTack Lisa för dina ord. Du vet att din närvaro och dina kommentarer betyder väldigt mycket. Är glad att just du finns i min jobbnärhet.
SvaraRaderaMassor av kramar!
Inger
Lisa: Helt sant, mammastödet är helt klart speciellt och värmer enormt mycket! Kram till dig :)
SvaraRaderaSå härligt att du har mamma Inger hos dig. Är säkert "lättare" för båda av er. Önskar så att lindringen börjar nu så att ni kan njuta ännu mer av att vara tillsammans. Ser att ni förgyller tillvaron med lite gospelmusik. Helt rätt - det lyfter. Imponerad av din oerhörda vilja att ta dig till Maxi. Du är verkligen en kämpe av sällan skådat slag.
SvaraRaderaTack Inger för det du skrev. Förstår så väl.....
Bamsekram till er båda.
Ylva: Ja det mesta blir lättare att dela när man är två, speciellt jobbiga saker! Och för varje morgon har vi nytt hopp om en bra dag :) Tack och bamesekram tillbaka från oss!
SvaraRaderaHej Emma o mamma Inger.
SvaraRaderaKänner så väl igen maktlöshets-känslan att stå bredvid. Vill skicka uppmuntran till dig som också står bredvid, det är omänskligt att se på när den man älskar lider. Jag har många gånger önskat att jag kan ta över Rogers (min sambo)lidande, han har fått stå ut med mer än nån människa borde, precis som Emma o många andra drabbade.
En dag, veckan efter hans andra operation i Januari sa jag till Roger att jag aldrig trodde att man kunde vara så trött på smärta utan att ha smärta själv. Ville bara ta bort den från honom, men kunde naturligtvis inte.
Blir så glad när jag läser alla fina ord som skrivs till er, det behövs.
Jag hoppas att du mamma Inger också tar hand om dig själv, så att du får mer ork till dig själv o Emma.
Ta hand om er båda två o hoppas att vi alla får det bättre framöver=)
Nu kommer våren, solen, värmen, blommorna, gräset, bladen på träden, mera dagsljus, mer människor ute, fika på verandan/balkongen.
Saker som gör livet lättare o roligare.
Många kramar till er båda!
Cissi: Tack fina du för dina ord säger både mamma och jag! Om jag ska svara för mig själv förstår jag att man som närstående vill ta över smärtan och det jobbiga, att bara få underlätta för en dag eller två i alla fall! Jag brukar säga att jag aldrig skulle tillåta någon jag tycker om att ta över det jobbiga, även om det skulle gå. Men genom att ha ett starkt stöd från ens nära blir det faktiskt lättare att stå ut, när man vet att någon tänker på en, att någon vill göra allt för en! Det värsta som finns skulle vara att stå ensam i det här, men när man vet att man inte gör det blir den krokiga cellgiftsvägen, operationsvägen eller cancervägen lite rakare. Jag tror Roger håller med mig i det :)
SvaraRaderaOch ja, du har helt rätt - jag har många gånger under den här tiden tänkt att jag i alla fall har drabbats av det här galna rätt tid på året! Allt blir lättare ju ljusare och varmare det blir, jag njuter så mycket när det inte är mörkt och kallt hela tiden, när man vet att det bara blir bättre och bättre ju mer tiden går! Och det kan man leva rätt länge på :)
Många kramar tillbaka!!