Jag har haft en sanslöst lat helg. Nästan oförskämt lat faktiskt. Det är tur att det är måndag i morgon, för då ska jag ge mig ut i den verkliga världen igen, ta blodprov och gå på läkarbesök.
Om det nu är saker som tillhör den verkliga världen, jag vet inte. Ibland känns det - fortfarande! - overkligt att jag är i den här situationen. Att dagarna bara går och är en väntan på nästa cellgiftsomgång, nästa smärta, nästa "måste hålla mig inomhus för att inte riskera att bli smittad av någon som är sjuk-vecka", nästa "nu har jag lite mer krafter-vecka", nästa cellgiftsomgång, nästa smärta, nästa... ja ni fattar. Det är inte riktigt så här man vill leva livet. Jag hade hellre muttrat lite åt att helgen nu snart är slut och att jag ska upp och jobba en hel vecka från och med i morgon. Men nej då. Jag ska förvisso upp ganska tidigt i morgon, men det är ju för att vara på sjukhuset, inte jobbet, som alla "normala" människor ägnar sig åt en måndagmorgon (med normala menar jag de som inte är sjuka alltså). Jag har fått in en viss vana på att vara sjuk men det var inte så jag tänkte mig livet direkt.
Förhoppningsvis blir denna period bara en parentes i mitt liv, i alla fall när jag ser tillbaka på det om några år. Fram tills dess får man göra det bästa av situationen, bara ta sig i kragen och gå till doktorn när man egentligen borde ha gått till jobbet exempelvis. Och jag ser fram emot morgondagens besök, nu måste vi försöka göra något för att hindra den enorma smärta jag hade efter förra cellgiftsomgången från att komma tillbaka vid nästa. Plus att jag måste förnya mina recept på värktabletter, vågar inte tänka på hur mycket jag knaprat i mig sedan förra operationen. Vi är uppe i lååångt över hundra i vilket fall som helst...
Men i dag är det än så länge söndag och jag är lat som sagt. Läser bok, kollar på tv och plockar lite - mer avancerad än så får jag vara en annan dag!
Bäst just nu: HV71:s serieseger i går. Snart börjar slutspelet - och där är det ont om norrmän som plockar hem "alla" medaljer!
Eller så finns det inga parenteser i livet utan det är den där variationen av diverse - som vi ibland tycker om och ibland avskyr - som är själva livet. Jag misstänker hemskt ofta att det är just så det är. Livet har så många sidor, så många vinklar och vrår. Aldrig blir man riktigt klok på det. Lycka till med den nya veckan!
SvaraRaderaMonica: Så kan det ju också vara. Jag menar mer att det inte ska behöva påverka mig så mycket, och att jag inte ska behöva bli så påmind om sjukdomen framöver. Det kommer jag ju förmodligen bli då och då, men jag kan förhoppningsvis lämna det bakom mig mer framöver. Men det är sant, det där med vinklar och vrår! Tack :)
SvaraRaderaDessa Norrmän...
SvaraRaderaJa Du, både Staffan och jag hade fel i våra tips! I och för sig inte enda gången, men...
Bara att konstatera att Petter N. är ett unikum.
Synd bara att han skall håna motståndarna, sådant gillar inte jag.
Men en folkfest var det, och det var festligt att se... Tänk alla tältande i skogen...
Vilket party!
Här har det varit en mycket slö dag. Har följt Vasaloppet, 5 milen och kollat en del DVD music. Inte många knop här inte. Vasaloppet var ju spännande men 5 milen var ju bara He - Petter has done it before. Men nu är det över.
SvaraRaderaSå är det en behandlingsvecka igen - vill hoppas, hoppas, hoppas att den inte skall bli lika svår och jobbig som förra. Extra tankar går din väg dessa kommande dagar.
Kram Ylva
Stig: Ja nu är jag lite trött på dem faktiskt! Det var synd att ni hade det, ni hade gärna fått bestämma! Nej det är så onödigt, skulle se upp till honom mer om han betedde sig lite mer schysst. Haha, det måste ha varit kallt :)
SvaraRaderaYlva: Skönt att höra att det inte bara är jag som tar det väldigt lugnt! Ja det är nog bra att VM är slut, så norrmännen inte kan ta ännu fler guld! Ja vi hoppas på det bästa! Tack och kram
Ny morgon, måndag, tänker väldigt mycket på dig idag när du ska på dr besök.
SvaraRaderaKram kram kram!
Isa: Tack och kram!
SvaraRaderaHoppas att du kom ihåg att ta med dig coolplåstren ;-D
SvaraRaderaLise-Lotte: Jag hade verkligen behövt dem, med tanke på hur mycket omplåstring det blev - men tyvärr, jag får plåstra om mig här hemma istället :)
SvaraRadera