Pengar + sjukdom = dålig kombination

I vaket tillstånd mår jag väldigt bra. När det är dags att gå och lägga sig och sova mår jag mindre bra. Det är den där skallen som fortfarande spökar, jag kan inte ligga på kuddarna utan att få ont. I går tog jag värktabletter som var lite mildare än de där som är superstarka, men det hjälpte inte så mycket, jag vaknar alldeles för många gånger av att monstren lever rövare inne i huvudet. Till nattens sänggående får det bli sömntablett och förhoppningsvis en helt sammanhängande sömn.

Vet inte om jag drömde något om pengar i natt men min första tanke när jag vaknade vid sextiden i morse skrämde slag på mig. Det är liksom först nu jag har klarat av att tänka klart, nu när skallen beter sig som en näst intill fullständigt normal skalle, som jag inser saker. I morse insåg jag att jag har alldeles för lite pengar och alldeles för många saker som dras på autogiro i morgon. Allt är Försäkringskassans fel, för gudarna ska veta att jag inte lever något utsvävande liv nu när jag är sjukskriven. Nej då, jag shoppar inte mer än det nödvändiga - mat, mediciner, SL-remsa så jag kan åka tunnelbana och buss (vissa anser inte att detta är nödvändigt men jag är ingen person som plankar, alltså är det nödvändigt att köpa SL-remsa så jag kan ta mig till sjukhus och andra viktiga ställen). Att mitt kylskåp skulle krascha precis nu när jag är sjuk var elakt, men även det hör till nödvändig (om än inte önskvärd) shopping.

Försäkringskassan verkar dock leva ett tankspritt liv, de har glömt skicka papper till mig så jag kan ansöka om pengar. Borde förstås ha ringt dem för längesedan men kraften har inte funnits. Ringde i torsdags och kvinnan i luren lovade att skicka papper på en gång. Om dessa inte kommer i morgon vågar jag inte lova att jag beter mig som folk när jag ringer till dem och skäller. Men jag tycker faktiskt man kan få bli arg, det är jag som kommer i kläm när de slarvar, det är jag som sitter på pottkanten när räkningarna ska betalas! Och det där skrämde alltså slag på mig i morse och jag blev så ledsen att jag bröt ihop. Det sägs att man måste vara frisk för att kunna vara sjuk och det är lite så!

Jag vill inget hellre än att börja jobba igen men efter min andra cellgiftsomgång verkar det få skjutas på framtiden. Jag har mått bedrövligt dåligt och krafterna har varit ickeexisterande. Alltså måste jag ha hjälp utifrån och då får inte de som ska hjälpa mig - Försäkringskassan - svika! Man måste få vara sjuk i det här landet utan att allt ska falla samman. Hur mycket jag än vill jobba så kan jag inte gå på ren vilja, den här sjukdomen har alldeles för stor makt över mig för det. Det gör mig väldigt frustrerad men det är som det är.

Nu är alla räkningar betalda sedan ett par dagar, och jag har pengar på kontot som räcker för kommande autogirodragningar, tack vare världens bästa mamma och pappa som lånar ut till mig. Men det är den där osäkerheten, det där att vända på slantarna, som är så läskigt. Jag brukar ha hyfsad koll på mina pengar i vanliga fall och alltid ha cash på kontot när räkningarna ska betalas - jag sätter mig inte i en knivig sits. Och det ska verkligen inte hända igen, jag kommer vara på Försäkringskassan som en blodigel så de ger mig de pengar jag har rätt till inom en extremt snar framtid. Så det så.

Bäst just nu: Nicke Borgs Melodifestivalbidrag, rockballaden Leaving home, gör finalen om två veckor värd att titta på. Riktigt bra låt som jag gnolat på hela dagen. Han har kanske inte Sveriges bästa sångröst, men hey - han spelar gitarrsolo! Förvisso bara på en vägg, men jag är svag för gitarrsolon. Go Nicke, du är min favorit!