Fast i monster- och blodpuddingsträsket

Tror bestämt vi börjar med lite vårkänslor denna gång! Tror bestämt vi behöver det, denna kalla månad!

Fina vita krokusar i fönstret, värsta vårkicken från mormor! Jag längtar tills jag ser sådana här blommor ute i rabatterna :)

Jag har klarat mig ganska bra hittills, cellgiftsmonstren har varit i stillhet. Men nu, denna eftermiddag, börjar de där ivriga snöra på sig skorna igen för att sparka sönder saker i kroppen. Har precis tagit en dos värktabletter, jag hoppas de hjälper denna gång.

Cellgiftsmonstren är tillbaka! Men den här gången får ni bara se dem på en liten bild, jag vill inte att de ska bli större! För er som missat mina illustrationer över cellgifter, gå till blogginlägget från den 30 januari och beskåda hur monster beter sig.

Sov uselt i natt, trots sömntablett. Men så har jag ju å andra sidan en stor portion kortison i kroppen, jag hoppas det blir bättre nu för varje natt som går. Jag behöver verkligen sova hela nätterna för att samla krafter till dagarna. Fram till nu har jag "bara" varit väldigt trött i kroppen men nu när det börjar göra ont vill jag inte känna mig kraftlös bara för att sömnen inte vill infinna sig. I morgon ska jag till perukstället, raka bort det lilla av håret som är kvar - slippa se ut som en rumpnisse/Gollum något mer - och få min peruk fixad, och då är det ju en klar fördel om jag kan ta mig framåt!

Tog en långsam pensionärspromenad med mamma i förmiddags, jag tar mig inte fram så fort i det här läget! Men det var skönt, man behöver ju lite luft för att inte känna sig som en potatissäck hela dagen. Kroppen känns lite bättre när jag rör på mig men jag blir å andra sidan vansinnigt trött av rörelser och vill bara sitta ner. Sitter jag ner för länge kryper det dock i kroppen, jag får krampkänningar och kan inte vara still, det känns som att kroppen ska explodera nästan. Väldigt obehaglig känsla, men som sagt, jag hoppas på värktabletterna nu. Och sömntabletterna sedan.

Ni som läser regelbundet vet att jag har ganska dåliga blodvärden nu. När jag fick behandlingen i tisdags frågade jag min sjuksyster vad jag ska äta för att bättra på blodet och det första hon sa var blodpudding. Lyckligtvis räknade hon även upp leverpastej och gröna grönsaker, som persilja, vilket faller mig mycket mer i smaken. Men i dag gjorde min kära mor ett tappert försök att få i mig blodpudding till lunch. Hon stekte bacon, lök, majs och broccoli och serverade den otäcka puddingen med god smörgåsgurka. Och det var jättegott! Om man bortser från själva blodpuddingen då. Okej, det smakade lite bättre än jag tänkt mig, jag tror att själva namnet blodpudding är det som får det att vända sig i magen på mig - det låter ju råäckligt! Men jag fick i mig de små mörka bitarna, om än motvilligt. Någon där ute som har tips på annan bra järnrik mat? Hjälp mig!

Det blir nog en ganska lugn eftermiddag och kväll här, har inte så mycket val just nu. Vad sysslar ni med där ute i verkligheten? Ge mig en rapport om hur livet där ute ser ut, tack :)

Bäst just nu: Visdomsord! Jag kommer återvända till dem ibland, för det händer då och då att någon annan än jag redan sagt allt som behöver sägas (obs, ironi)! Denna gång hämtas orden från Nalle Puhs lilla instruktionsbok och det är kompisen Kanin som står för det sanna denna dag.

Och för det mesta behöver man dem...