måndag 14 februari 2011

En hjärtlig hjärtansdag

Jag märker att det ibland brukar gnällas lite på den här dagen. Att den är kommersiell, att man ska uppmärksamma sin älskade varenda dag och inte bara en viss dag. Det sistnämnda är förstås sant, men sluta muttra säger jag och citerar en florist som pratar om denna dag i tidningen Metro. Enligt TT säger hon "Det håller på att bli en 'jag gillar dig'-högtid och inte bara handla om kärlek, lite 'jag gillar dig mormor' eller 'jag gillar grannen som vaktat min hund'". Jättebra, fira på! Uppmärksamma alla härliga människor lite extra denna dag, man behöver faktiskt inte ha ett förhållande för att strö hjärtan omkring sig! Så passa på nu, det är fortfarande flera timmar kvar på denna dag :)

Min alla hjärtans dag inleddes med frukost på sängen, när min fina mamma startade firandet vid åttatiden i morse.

Att starta dagen med morgontidningen i sängen är inte så tokigt. Under tiden står mamma i köket och infriar en av mina önskningar sedan länge - att få frukost på sängen!

Frukostbricka med te, äggsmörgåsar med kaviar och dill, apelsinklyftor och juice. En väldigt bra start på dagen. Speciellt när dagen startar så mjukt!

Redo för frukost!

Två alla hjärtans dagpresenter följde med frukosten, tänk vilken lyxig start på en dag! Dessutom fick jag reda på att jag är värdefull, det är ju ännu bättre :) Och ja, jag har vetat det innan också!

Mamma fick också en alla hjärtans dagpresent förstås.


Två timmar senare var det dags för läkarbesök på Radiumhemmet. Jag var lite orolig, hur trist det än är med cellgifter vill jag få mina behandlingar när de är inbokade och jag visste ju inte innan besöket om alla värden var bra nog för andra omgången i morgon. Lyckligtvis blir behandlingen av i morgon och det känns bra. Man vill liksom inte skjuta på det här, det får gärna bli klart så fort som möjligt! Hade bara lite dåliga blodvärden men än så länge inte så dåliga att jag inte kan få behandling. Blir värdena ännu sämre måste man tillsätta blod utifrån, men den dagen var inte i dag, så det tar vi då.

Efter läkarbesöket åkte mamma och jag in till stan för att shoppa lite. Jag festade loss genom att hämta ut ny medicin - morfin för att stilla den värsta smärtan efter cellgiftsbehandlingen, samt nya sömntabletter som inte är beroendeframkallande (vilket de förra var. Det är ju dåligt, man vill inte bli sömntablettsmissbrukare) - för hela 14 kronor. Jag har alltså gjort av med enorma summor i dag! Eller inte. Det var egentligen för kallt och för halt för att vara ute och nu är det väldigt skönt att sitta inne i värmen. Vinter med 10-15 minusgrader är verkligen inte min grej...

Alla hjärtans dag har vi dock fortsatt fira mamma och jag, det kan ingen kyla eller ishalka hindra! Vi köpte med oss två bakelser hem, tände ljus och hade det mysigt. För min del skulle den här dagen kunna återkomma ett par gånger per år. Eller också bestämmer man sig bara för att vara hjärtlig lite oftare. Det är inte heller så tokigt :)

Alla hjärtans dagbakelser till eftermiddagskaffet...

... klart man är redo att hugga in! Ser man ut som en rumpnisse/Gollum i håret är det mössa som gäller även inomhus. I alla fall om man ska vara med på bild.


Bäst just nu: Att cellgifterna blir av i morgon. I dag sa läkaren att jag förmodligen kan vänta mig ungefär samma biverkningar som förra gången, vilket i så fall betyder i princip inget illamående men en ganska smärtande och trött kropp. Jag ska nog greja det, den här gången vet jag ju att det faktiskt går över. Men ni kan ju ändå hålla tummarna för att det går bra i morgon...  

8 kommentarer:

  1. Glad alla hjärtans dag Emma!! Tycker om dig:-) Hälsa Inger och lycka till imorgon, tänker på dig. Kram

    SvaraRadera
  2. Lina: Detsamma! Hon hälsar tillbaka, tack och kram!

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig idag vännen, när du just nu ligger på sjukhus och får ditt gift i dig. Ett gift som ska göra dig gott, märkligt.Håll ut tjejen!
    Hoppas att du inte får det så tufft denna gång.

    Hjärtekramar idag också!

    SvaraRadera
  4. Hej! Jag tänker på dig och håller tummarna att det ska gå bättre denna gång. Bra att mamma är hos dig och hjälper dig med god omvårdnad. Kram till er båda.

    SvaraRadera
  5. Skönt att du kan ta cellgifterna i dag, som planerat. Fast jag menar samtidigt att det är skit att du ska behöva ha dem. Snart har du hälften gjort. Och även om du ska förväntas få samma biverkningar som förra gången så kan man ju alltid hoppas att monstren inte är på humör för att bråka så mycket den här gången.
    Ser ut som att ni hade en fin Alla hjärtans dag. Och du vilket fint tårtpapper. Prickigt. Det har jag inte sett förut.
    Men nu.....sätter vi skräck i monstren.
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  6. PS Vilken fin tröj-klänning-tunika du har. Den gillade jag.Passar på dig. (men inte på mig)
    Birgitta

    SvaraRadera
  7. Hej gumman, tänker jättemycket på dig denna dag då gifterna ska in och bråka och samtidigt göra nytta.
    Hoppas som alla andra att det blir en aning lindrigare i bieffekterna denna gång. Jag vet att du klarar det.
    Jag fixade att dina elefanter kommer med posten, något att se fram emot.
    Men du, vad tror du om Foppa i dag? Ska vi skänka honom en tanke kanske, typ? Inte lätt.
    Så idag blev jag så påmind om att åren går fort, jag firar ett speciellt 40-årsminne idag. Samtidigt alltså en påminnelse att man inte är 19-åring längre!
    Kram i massor! Hälsa mor.
    Pappa

    SvaraRadera
  8. Isa: Nej jag hoppas det blir bättre denna gång och jag ska absolut försöka hålla ut :) Kram!

    Britta: Ja det är perfekt att ha mamma här nu, trot jag behöver lite ompyssling! Vi kramas tillbaka!

    Birgitta: Ja det vore ju skönt om monstren tar det liiite lugnare denna gång! Ska ta ett snack med dem... Ja tårtpappret fick jag av mamma, hon är bra på att hitta fina saker :) Och tack, ja jag gillar den klänningen, den är stickad och varm. Kram!

    Staffan: Haha, ja det är en konstig kombination, både vara jobbiga och bra!
    Kul att de fanns, de kommer bli fina här :) Ja det var trist, önskar han hade kunnat fortsätta! Jo, jag tycker vi skänker honom en tanke, han hade varit värd att avsluta med ett gäng supermatcher för sin gamla klubb!
    Haha, ja jag frågade mamma vad det var för minne, det var roligt! Det kanske är skönt att inte vara 19 längre också? :) Hon hälsar tillbaka, kram!

    SvaraRadera