Håret som leder till psykbryt

I förrgår drog jag igång en tävling, uppgiften var att gissa när jag har tappat så mycket hår att det syns på riktigt - och jag därmed ska göra något åt det. Tävlingen är nu nerlagd efter att jag höll på att få ett hysteriskt sammanbrott och psykbryt i eftermiddags. Det handlar inte om någon sorg över att jag tappar mitt hår i lika snabb takt som snön faller, jag blir bara GALEN på allt hår överallt! Inför besöket av Linda och Ellie i går dammsög jag tre gånger. Jag skriver det igen; tre gånger. Var jag än sätter mina fötter lämnar jag också hårstrån efter mig!

Efter dagens hårtvätt och den enorma mängd löst hår som följde, ringde jag till mitt perukställe, Carl M Lundh - nu får det nämligen vara slut på det här. Har jag något hår kvar nästa fredag ska jag dit och få det bortrakat (därför läggs tävlingen ner, det går ju inte att gissa ett datum när jag redan bestämt vilken dag håret ska bort). Med tanke på hur mycket jag tappar borde det inte vara mycket kvar då, men som sagt, utifall att. Ska dit ändå, då ska peruken måttanpassas så den passar mitt huvud perfekt. Jag ser fram emot detta - och hoppas att jag inte har för ont om det nu blir ny cellgiftsomgång nästa vecka - för nu är inte mitt eget hår mycket att hänga i julgranen (varför man nu skulle hänga det där...), det blir tunnare bara jag tittar på det! Eller jag behöver inte ens titta, det faller ändå...

Utöver att tappa stora mängder hår har jag inte gjort så mycket, men dagen har gått ändå. I morgon blir det mer action, då ska jag bland annat ta nytt blodprov och försöka få ett roligt plåster efteråt! Det ni...

Bäst just nu: Spotify är en guldgruva. I dag har jag snöat (haha) in på gammal 80- och 90-tals hår(d)rock. Det finns mycket som inte är lika bra nu som det var då, plus en hel del som fortfarande är bra. En nostalgitripp är det i alla fall...