De Riktigt Starka Tabletterna

Vet inte när jag sov så gott, utan sömntabletter, som jag gjorde i natt. Visst vaknade jag ett par gånger och två timmar innan jag fick ta en ny värktablettsdos hade jag hysteriskt ont och höll på att bli tokig. Men när tabletterna väl började verka infann sig en skön, lullig sömn. Har varit fortsatt trött hela tiden, sovit mig igenom en del av förmiddagen. Skulle nog kunna sova nu också men det vore kanske dumt.

Motionen för i dag, grisen och jag jobbar på samma sätt!

Efter att ha pratat med sjuksköterskan i går gav jag mig på De Riktigt Starka Tabletterna. Började med en halv och bröt ihop över lunchtallriken eftersom den inte hjälpte ett dugg och jag grät så jag trodde jag skulle gå sönder, smärtan gör mig fullständigt tokig! Men efter en hel variant av De Riktigt Starka Tabletterna plus två alvedon började skallen bete sig snudd på helt normalt. I det läget visste jag att det inte skulle göra något om jag inte skulle sova en enda minut i natt, bara jag slapp smärtan var jag lycklig! Lyckligtvis gör alltså De Riktigt Starka Tabletterna mig trött också, perfekt när det är dags att sova.

De Riktigt Starka Tabletterna gör att jag står ut under dygnets vakna timmar. De två sista timmarna innan jag får ta en ny dos är jobbiga, då lipar jag igen. Det är ett sabla lipande på mig nu tyvärr men det är svårt att låta bli när man tror man ska explodera av smärta. Å andra sidan ler jag lite fånigt när jag fått i mig De Riktigt Starka Tabletterna och smärtan bedövas.

Åhh vad starka vi är! Heja oss!

Pratade med en läkare tidigare i dag. Vi beslutade att ge det några dagar till, försvinner inte värken ska jag få en ny variant av De Riktigt Starka Tabletterna, som jag ska äta tillsammans med den variant av De Riktigt Starka Tabletterna som jag redan har. Det blir många Starka Tabletter med andra ord. Men vi hoppas båda att jag slipper, och det borde jag göra väldigt snart. Biverkningar har man normalt bara första veckan efter sin cellgiftsomgång och eftersom jag fick senaste gifterna i tisdags förra veckan kan jag tänka mig att slippa den här skiten nu!

Gav mig ut på en liten promenad i dag, skulle ner till mataffären. Det krävdes alla krafter för det lilla äventyret, var helt slut efteråt. I morgon ska jag, om jag orkar, på datortomografi (när man ligger på ett bord som åker fram och tillbaka i en stor kamera kan man säga) på KS och då ska man tydligen äta lite specialkost innan. Vet inte hur många gånger jag bara ville lägga mig ner i en snödriva och inte ta ett steg till. Mår jag likadant i morgon blir det ingen datortomografi för mig, men vi får väl se hur det går. Jag hoppas så innerligt att allt ska släppa nu, jag vill så gärna få känna mig lite normal!

Tar det lugnt resten av den här dagen, gör inga häftiga saker direkt, känns som att skallen behöver vara i stillhet. På det sättet kanske den fattar att det är så mycket bättre att inte bråka, att bara göra som jag vill. Kanske.

Bäst just nu: Den sekund man känner "Åh, nu har tabletten börjat verka, nu gör det inte ont längre!". Det är nästan så man kan gråta av lycka då :)