Inget skämt - mår faktiskt ganska okej!

Jag vet inte hur det är med er, men själv har jag inget behov av att luras denna dag. Med andra ord kan ni alltså lita på att allt jag skriver i dag är sanning rakt igenom! Har sett ett och annat aprilskämt i tidningar denna dag och tycker det räcker nu. Tror inte jag går på dem längre, jag var mer lättlurad förr. Minns en gång, tidigt 90-tal när SVT:s Sportnytt just skulle avsluta sin sändning men preciiis innan fick det chockerande beskedet att en av kvarts-, eller semifinalerna i hockeyns SM-slutspel var tvungen att spelas om. Domarna hade upptäckt något regelvidrigt och det var bara för spelarna att snöra på sig skridskorna igen och åka ut på isen. Märk väl att detta var före Internet och jag blev alldeles knäckt över att inte ha koll på hur det gick! Vilka lag det handlade om minns jag inte i dagsläget, men jobbigt var det.

Dagen efter bläddrade jag i lokaltidningen så fort jag kunde - och de hade förstås ingen som helst uppgift om en omspelad match. På väg till skolan, högstadiet, var jag så frustrerad och beklagade mig för en klasskompis jag tog sällskap med. Om han fattade att det var ett skämt eller bara inte brydde sig vet jag inte, men det dröjde länge innan jag såg kopplingen "omspelad match" och "1:a april". Tror faktiskt att jag samma dag och år lurades av skolmatspersonalen som alltid skrev upp dagens lunch på en tavla utanför matsalen. Alla visste att vi skulle få pizza denna dag men de skojfriska mattanterna hade på tavlan skrivit "Tyvärr blir det ingen pizza i dag eftersom pizzabilen har krockat" eller något i den stilen. Jag svalde denna aprillögn med hull och hår och var sååå arg och besviken!

Nåväl, tillbaka till 2011 och denna dag, utan att luras! Jag tycker helt klart att jag mår bättre med den minskade taxoldosen och de nya B6-vitaminerna. Visst har jag biverkningar så det nästan skriker om det, men jag lyckas än så länge mota bort den absolut värsta smärtan och tröttheten. Kanske hjälper värktabletterna mer, kanske har jag lärt mig hitta en bra balans på rörelse och vila. Förmiddagen var väldigt lugn men sedan tog jag ett gäng tabletter för att orka vara mer fartfylld - mamma, pappa och jag var bjudna till mormor för lunch med räksmörgås. Och hur jobbigt jag ibland än har med att gå var det ju lätt värt det, räksmörgås tackar man inte nej till!

Mormor och jag är redo för...

... jättegod räksmörgås!

Efter den lilla utflykten var jag helt slut och kraschade i soffan när vi kom hem. Men jag var inte det minsta nöjd med att inte göra mer denna dag, så efter lite vila bestämde jag mig för att mamma och jag skulle gå på stan. In med nya värktabletter i kroppen och sedan var jag redo! Visst går det sakta, visst kommer illamåendet ibland och överfaller mig - men det gick. Ju mer kroppen fick röra på sig, ju mer smidig blev den. Till en viss gräns i alla fall, nu när jag är tillbaka hemma är jag ganska slut. Men det var det värt, varenda sak jag gör som påminner om något normalt - som att gå på stan - är viktigt för mig.

Mot slutet av stanrundan kom pappa ner och fikade med mamma och mig. Det är en trevlig tradition vi har när jag är i min gamla hemstad - minst en gång ska vi tre fika på stan, och så blev det ju även denna gång!

Café Kaffebönans citronpaj med glass är en favorit... 

... och tänk att det går att vara så här glad även när pajen är slut och kalaset är över!

Nu blir det en lugn fredagsmyskväll, jag har tagit i så det räcker för i dag. Tror faktiskt att vi ska göra egen pizza, som inte riskerar att krocka någonstans! Ha det bra där ute :)

Bäst just nu: Att jag orkat så mycket som jag gjort. Fredagar i cellgiftsveckan har aldrig varit roliga dagar förut, men det här är nog den bästa cellgiftsfredagen under all denna tid! Det är bara att hoppas att det håller sig så.