Debut i provrummen

I dag tror jag att jag blivit fullkomligt frisk, något oväntat. Eller okej, det var kanske att överdriva en smula. Eller till och med överdriva ganska kraftigt. Men faktum är att denna dag är värd att glädjas lite extra åt! För jag kan inte, på riktigt, minnas när jag hade så här många krafter senast!

I dag var det dags att ta sig utanför dörren och upptäcka mer än vårtecken i trädgården. I dag var det dags att ta på sig något mer avancerat än mjukiskläder och måla lite mascara på de ögonfransar som finns kvar. Måla ögonbrynen är däremot svårare kan jag meddela, så där i förbifarten. De syns i princip inte alls. Det ser ut som att jag gått bananas med en pincett och kommit på mig själv när jag bara har tio strån kvar! Cellgiftsmonstren gör inte riktigt sitt jobb fullt ut...

Nåväl, i dag var det dags att gå en runda på stan, därav mjukiskläderförbud och mascaratvång - man måste ju försöka se ut som en människa när man kan... och hej vad det gick bra denna dag! Jag orkade hur mycket som helst och är fortfarande i lite chock över just detta. Jag har till och med, för första gången i år, orkat prova kläder och skor. Inte bara en gång, inte bara två gånger, inte bara tre gånger, inte bara fyra gånger utan fem gånger! Det är så stort så jag tror knappt det är sant!

Förr i världen, när jag var utan både cancer och cellgiftsmonster, var jag nästan på väg att bli en shoppaholic. Eller så allvarligt var det faktiskt inte alls, men jag fann i vilket fall som helst väldigt stor glädje i att shoppa kläder. Inte så att jag handlade upp hela lönen och struntade i att betala räkningar, alls icke. Och inte sprang jag runt i de dyra butikerna på Stureplan och betalade för ett designernamn, no way. Men handlade kläder - det gjorde jag, och glad var jag när jag hittade klänningar, koftor, tunikor och allt vad det nu var, som bara skrek mitt namn. Mindre glad blev garderoben när jag kom hem.
- Men nu får du ge dig människa! Det finns inte plats för mer kläder här nu, fattar du trögt?! Du är hopplös, sa garderoben och himlade med ögonen (jodå, garderober har ögon).

Nu för tiden, när jag har både cancer och cellgiftsmonster, har det varit väldigt lite shoppande. Jag har ibland (men ändå väldigt sällan) gått in i affärer och kollat runt lite, kanske sett något snyggt men blivit matt av bara tanken på att prova det som hänger på galgen. Jag kan inte påminna mig att jag provat ett enda plagg detta år - hade jag varit frisk hade jag förmodligen stått i ett provrum hundra gånger vid det här laget. Så att jag sprungit (nåväl, det var ju att ta i...) in och ut ur flera provrum denna dag kan inte ses som annat än seger! När cellgiftsmonstren tjurade till efter några timmar och gjorde sig påminda genom en smärtande kropp, satte mamma och jag oss bara och fikade i en halvtimme och efter det hade jag ork igen. Okej, det krävdes lite värktabletter också, i ärlighetens namn. Men, matchen Emma-cellgiftsmonster har i dag slutat 1-0. Med lite extra stilpoäng till segrarinnan dessutom.

Om jag shoppade? Jodå, en klänning, ett par byxor och ett linne blev det bland annat. Alltså är jag glad och garderoben kommer tjura när jag kommer tillbaka till Stockholm. Men vi får ta den fajten då, garderoben och jag.

När vi kom hem hade min morbror och hans fru varit här med en jättefin vårbukett som lyser lika glatt som solen strålat i dag. Allt detta gör alltså denna fredag till en mycket bra dag där jag stundtals känt mig riktigt frisk! Snacka om fredagsmys :)

Solig, vårig, påskig blomsterbukett! Värsta kicken!

Bäst just nu: Det var nästan läge att sitta utomhus under fikat i eftermiddags. Det blåste dock liiite för kallt - men snart är vi där, med uteserveringar varenda dag! Nej, det kommer inte regna eller vara kallt en enda dag denna vår och sommar! På nätterna kommer det lite regn bara, men dagtid blir det sol och blå himmel förstår ni! Kom ihåg var ni läste det först...