Upp och ner i påsk

Det är svårt att slita sig från solen utomhus! Förstår att alla lediga människor har njutit av denna påsk hittills och att typ ingen vill gå tillbaka till arbete. För min del är det bara bra att dagarna går, ju fler dagar som avverkas, ju bättre mår jag. Det går ju oändligt sakta men jag känner mig bättre i dag än i går, då den riktiga bottennoteringen kom. Hoppas i alla fall att det var den dagen som var värst och att det nu bara blir bättre.

I går kom den stora tröttheten och blandade upp sig med den stora smärtan. Den dagen, som alltid kommer, är rent bedrövlig, en ren pina som man bara måste ha tålamod att ta sig igenom. Kroppen gör så ont att man bara vill slänga den ifrån sig och inte ha med den att göra, någonsin mer. Många starka tabletter blev det, mycket vila och mycket ont. Ibland undrar jag hur det kommer kännas den dagen jag märker att jag inte har ont eller är trött någonstans. När kroppen fungerar precis som den ska. I går blev det extra tydligt. Tappade någon liten grej på köksgolvet, vad minns jag inte men förmodligen något litet piller av något slag. Fick gå ner på knä för att få upp det lilla tappade - och efter det kom jag inte upp. Styrkan i benen är verkligen obefintlig, jag kan absolut inte under några omständigheter resa mig upp från en stol, säng eller soffa utan att ta sats med händer och armar och genom dem skjuta ifrån. Att komma upp från golvet var rent omöjligt, benen vek sig konstant. Kom upp tack vare att mamma hjälpte mig upp, annars hade jag förmodligen legat kvar där än.

Nu var inte allt jämmer och elände i går även om jag under större delen av dagen (okej, hela dagen faktiskt) var väldigt sänkt. Vi hade en bra påskafton med mormor och lillebror på besök, god påskmat och världens godaste efterrätt, en blåbärscheesecake nedstigen direkt från himmelriket - fast ändå bakad av mamma och mig!

Detta lilla mästerverk kan vara det godaste jag någonsin har ätit! Självklart tar jag på mig att vara cheesecakeutdelare också, man ska dela med sig av goda och fina saker! Här är det mormor och pappa som väntar med spänning på sina bitar.

I övrigt var det mycket soffhäng för min del. Jag satt mest så här...

... men var ändå för det mesta ganska glad som synes, trots smärta och trötthet. Men man kan inte annat än vara uppåt med en hatt mamma köpte i Frankrike en gång i tiden, en hatt som är bra mycket luftigare än en varm peruk! Jag är nu på jakt efter fler lätta saker att ha på huvudet när det blir varmt, om någon exempelvis har varit på stan och sett en väldigt tunt virkad basker eller så får ni gärna säga till mig!

I dag vaknade jag med en något lättare kropp. Stel fortfarande förvisso men samtidigt är stelheten på något märkligt vis uppblandad med känslan av överkokt spaghetti i benen. Det känns lite svajigt att gå men gör inte lika ont som i går, så jag är vid gott mod - det kan förhoppningsvis kännas ännu bättre i morgon! Har än så länge i dag inte behövt de riktigt tokstarka värktabletterna och det är ju ett steg i rätt riktning. Och jag har orkat vara ute i solen också, något jag inte alls hade krafter till i går - och då kanske ni förstår att jag inte mådde så himla bra, om jag nobbade solen...

Ja, det är påsken så här långt - sol, vila, fika, fransk hatt, tabletter, lite si och så med krafterna. Vad har ni själva gjort? :)

Bäst just nu: Den härliga värmen, jag mår så gott i solen! Jag är ofta en ganska frusen person men att kunna sitta ute i väldigt lite kläder och bara känna att det är skönt - det är inte så tokigt!