Skor + cellgiftsfötter = svår kombination

I dag mår jag ganska bra. Hittills, kanske är bäst att tillägga. Jag vill inte verka negativ men jag vet ju att det kan gå lite upp och ner inte bara från dag till dag utan också från timme till timme. Men jag har inte tagit några värktabletter än - alltid något.

Sedan sist har det varit en del stillsamt uteliv. Mest av den ickekrävande sorten ute på balkongen men också av en, upptäckte jag, mycket krävande skoshopping. Om ni någon gång funderar på att börja ta cellgifter - kom då inte på att ni också ska prova skor. Kombinationen är nämligen smått löjlig.

Fötterna är ju ofta mina största problem nu när kroppen gör ont. De är blytunga, trötta och så sticker det i dem så man nästan blir tokig. Den stora smärtan har börjat avta, det sticker mest nu men inte så mycket att det skulle bli några problem. Trodde jag.

Jag vet inte hur jag ska beskriva hur knasigt det känns att prova skor när man inte känner sina fötter. Jag hade liksom ingen aning om de satt skönt eller inte, jag kände inte skillnad på fot och sko, hade jag blundat ett tag och någon, exempelvis mamma som var med, hade sagt "gissa om jag tagit av dina skor nu eller inte" skulle jag inte ha den blekaste aning. Eftersom jag av någon mycket märklig anledning verkar ha gått ner i skostorlek den senaste tiden - från 37, 38 till 36, 37 - vet jag inte riktigt vilken storlek som passar och ju mer jag provar ju svårare blir det för fötter utan känsel. Mamma och jag fick gå på ögonmåttet - om skorna inte glappade satt de nog bra. Typ. Det lär visa sig framöver.

Om de verkligen är sköna vet jag inte - men jag tror det! Ibland måste man våga chansa här i livet... Båda skorna kommer från Esprit och känns som härliga sommarskor, bara stoppa fötterna i dem och sedan är man klar! En svagt lila skinnloafers och en svart skinn- samt mockaballerina med lite tjock sula känns som bra alternativ till Converse - ibland måste man liksom förnya sig lite. Och tänk vad bra skorna passar mina rackans färgglada mysbyxor/långkalsonger! Nästan så man borde gå omkring så där ute på stan bland folk! Eller nej, kanske inte.  

I övrigt sysslar jag som sagt inte med så krävande saker men hoppas att jag snart kan börja bli lite mer aktiv. Fortsätter bara kroppen kännas som den gjort i dag kan det nog bli lite aktivitet ganska snart. Den närmsta aktiviteten är morgondagens blodprov. Tycker det är så himla bra att man kan ta blodprover i en helt annan stad, blodprover som sedan skickas till rätt sjukhus i rätt stad. Undra om jag får något roligt plåster denna gång? Vilken stad har festligast sjukhus, Stockholm eller Jönköping? Det spännande svaret kommer i morgon.

Bäst just nu: I natt sov jag, för första gången på månader, typ hela natten. Hade lite svårt att somna och vaknade när det började ljusna, men däremellan gick det många ostörda timmar. Me like.