Gnagande på muskler och skelett

Ibland förlorar jag tålamodet när det gäller biverkningarna kring den här sjukdomens behandling. Det är inte alls bra, för här måste man ha tålamod. Det går upp och ner hur som helst och jag borde veta det, utan att det ska påverka mig så mycket. Men nej, i natt blev jag tjurig. Har haft ett par dagar utan nästan några smärtstillande tabletter, det har liksom inte behövts. Denna vecka, som ska vara den bra veckan, har varit just bra ur den synvinkeln. Den lilla smärta som funnits har jag kunnat leva med, så allt har varit hyfsat mycket frid och fröjd. Men natten var inte rolig, föll ner i massa smärta igen och tyckte det kändes smått hopplöst. Det var som att cellgiftsmonstren satt inne i benen och gnagde på muskler och skelett och spred smärta genom sina tänder. Jag antar att de inte åt upp allt, bara tuggade sönder väl valda bitar och lät de halvt uppätna delarna ligga kvar och värka. Ursäkta om det blev en otrevlig bild nu, men det är alltså ungefär så det känns när monstren vill bråka.

Att jag blir tjurig beror förstås på att det inte är nu jag ska ha ont, det är nästa vecka vid nästa behandling! Klart man blir lite tjurig då... I dag har det varit bättre, men det har också krävts lite tabletter för att mota bort smärtan. Försöker ändå hålla humöret uppe, det är ju så det är ibland. Och även om dagen inte varit den bästa har den ändå varit helt okej, en stor del av den har tillbringats ute på balkongen. I morgon ska jag försöka komma ut och gå lite, då ska benen bete sig mer normalt om jag får bestämma.

Bäst just nu: Har haft ganska bra matlust i dag. Det är bra att munnen fungerar som den ska när benen inte gör det.