Långsam vårpromenad runt huset

Jag har haft två ganska usla nätter nu. Tidigare, med sömntabletter i kroppen, har nätterna varit sköna men de senaste sovtimmarna har varit en mindre skräckupplevelse. Det dröjer länge innan jag somnar och jag vaknar konstant av mer eller mindre otäcka mardrömmar. Jag är ständigt jagad, av någon, några eller något. I en av nattens drömmar hade jag så ont att jag blev tvingad att slänga i mig en hel burk med värktabletter, jagad av smärtan. När jag vaknar är jag alltid så inne i drömmarna och på något sätt ganska omtöcknad av min sömntablett att jag inte vet vad som är verkligt och inte. Har jag hällt i mig ett helt apotek i sömnen eller har jag bara drömt att jag gjort det? Och hur är det nu, håller jag på att smuggla något mystiskt (en annan av nattens drömmar) ut ur landet på riktigt så att lagens långa arm är ute efter mig med dragna k-pistar - eller är det bara en dröm? Vet inte hur jag ska lyckas med sömnen i natt, vi får se...

Är fortfarande helt slut, hatar min kropp för att den så ofta vägrar samarbeta med mig! Vet att jag ska vara uppe och röra på mig mellan varven och jag gör det också så ofta jag kan. Men varje gång skriker varenda muskel, varenda ben, varenda organ "Nej!! Gå och lägg dig igen, vi orkar inte bära upp dig, du tar död på oss!!!". Jag känner mig lite gråtfärdig ibland, även om det aldrig kommer till tårar, men jag är så trött på att bara vilja falla ihop och att känna mig så utpumpad. Undra hur länge det håller i den här gången. Inte alltför länge hoppas jag...

Tog mig ut i trädgården i dag, med pappa som både stöd och sällskap. Vi tog en långsam promenad runt huset och letade vårtecken, och det var skönt att vara ute i solen en stund. Här är dagens vårskörd, håll i hatten!

Första vårtecknet har än så länge inte kommit ut i trädgården utan står på trappan i väntan på utplacering. Men det ser ju så fint och vårigt ut!

Knoppar i syrenträdet!

En lila krokus...

... och en gul!

Scillor som bidrar till lite mer ordentlig blomsterprakt.

Nej, nu sjunger vi inte "sov du lilla videung" längre, för nu är det vår! Så det så.

När orken tog slut där ute i trädgården föll jag ihop i vardagsrumssoffan, men jag tror vi var ute en kvart i alla fall, alltid något! Och några timmar senare lyckades jag kravla mig upp ur min liggande ställning för säsongens första utomhusfika! Det är ändå något speciellt med fika ute, hur mycket kroppen än mår dåligt :)

Utomhusfika på trappan! Också ett trevligt vårtecken.

Ytterligare lite senare kom Barbro, mamma till en av mina äldsta barndomskompisar Sofia, och hälsade på. Fick en fin tulpanbukett som fortsätter på dagens vårtecken-tema. Dessutom utökades min uppsättning av roliga disktrasor med den sköna uppmaningen "Krama mig, annars blir jag sur!", plus att jag fick en skön fotmassagekräm som jag tror kommer leda till att mina trötta ömma fötter i stället blir pigga och glada! En väldigt gullig gåva från Sofias föräldrar :)

Ännu mer härliga vårkänslor!

Bäst just nu: Att jag inte totalt kapitulerar för tröttheten, hur lockande det än är. Blir lite stolt över mig själv när jag försöker vara uppe och gå, hur jobbigt det än är. Skam den som ger sig! Men jag hoppas så innerligt att det här snart är över...