Bland båtar och vantar

Den här veckan ska jag vara väldigt aktiv. Det bestämde jag redan förra veckan, så det är ju bäst att hålla vad man lovar sig själv. I alla fall om kroppen går med på det. När jag vaknade i morse, till en ganska grå morgon, var krafterna totalt bortblåsta och jag orkade knappt ta mig ur sängen. Man kan ju tycka att man borde orka ganska mycket efter att ha legat still i en säng en hel natt, men tydligen inte. Vetskapen att jag i dag skulle iväg och ta blodprov gjorde ju inte saken bättre, det kändes som den största av utmaningar! Så jag tog några värktabletter och somnade om, det kändes mer lockande.

Något senare och mycket piggare i benen åkte jag till provtagningsstället, denna gång en vårdcentral på Kungsholmen. Bestämde mig för att just åka dit och sedan gå hem. Kaxig tanke skulle det visa sig, det är ett par kilometer - osäkert hur många, jag tänker inte ens gissa. Men innan dess gick allt bra, jag börjar bli extremt lättstucken helt plötsligt, tror det tog 30 sekunder från det att jag satte mig ner i stolen tills sköterskan hade fyllt ett provrör med mörkrött blod. Och inte behövde armvecket värmas upp med den lilla värmekudden heller! Jag fungerar mycket bättre den här tiden på året, helt klart.

Vägen hem började vid Stockholms stadshus, gick längs med Riddarfjärden och genom Rålambshovsparken. Det är en promenadväg jag gärna går så ofta som möjligt eftersom den är så vacker. Jag älskar den här delen av Kungsholmen med alla träd, den stora parken, vattnet och båtarna! Nu när allt börjar spricka till liv är det en fröjd att ta sig framåt här, även för en person med cellgiftsmonster i benen.

Strax efter Stadshuset ligger det massor med gamla båtar, vi börjar vårteckenkavalkaden med några av dem. Vid varje båt finns en tavla som berättar om skeppet. Just den här båten vet jag inte så mycket om, förutom att den heter Gesar och byggdes 1878. Gammal som gatan alltså...

... till skillnad från den här, som heter Rebecka, och byggdes till den svenska marinen mitt under brinnande krig 1941. Nu har ni lärt er något nytt i dag!

Fint promenadstråk. Jag gillar sådana här små broar!

Precis vid den lilla bron simmade den här lille rackaren. Jag är inte så bra på fåglar så jag vet inte vad den heter...

... men det här är i alla fall en gräsand som är ute på promenad, precis som jag...

... och här vänder gräsanden tillbaka, kanske ska han hoppa ner och umgås med svanen!

Blommor mötte jag också på min väg hem, framför allt krokusar.

Halvvägs hemma börjde jag bli rejält trött och kände att det kanske var väl optimistiskt att orka hela vägen, monstren bråkade rejält med benen och fötterna. Men som jag ofta har tänkt sedan allt detta började - tiden är min vän. För varje dag som går så är jag närmre att skiten tar slut. Och om jag plockade ner det lite till just denna promenad: för varje steg jag tog kom jag också närmare hemmet och möjligheten att vila. Så jag stretade på. Strax innan jag var hemma fick jag lite energi av detta söta initiativ:

Det som göms i snö kommer som bekant upp i tö. Här har någon/några hängt upp upphittade vantar på ett klädstreck med hjälp av klädnypor. På den blå lappen längst ner i mitten står det "Gråt inte över tappad vante". Dagens roligaste!

Här hemma har jag försökt mig på det där med att städa. Det är verkligen löjligt hur lång tid det kan ta! Jag bor inte så jättestort men att damma hela hemmet har tagit ungefär tre timmar! Monstren är hopplösa i dag - gillar inte att jag är ute och går, gillar inte att jag går omkring i lägenheten och försöker få lite ordning. Alltså behöver jag vila en stor del av tiden, innan jag kan sätta igång och jobba igen. I det fallet är tiden inte min vän, för snart kommer jag inte orka mer. Ska dock göra ett sista ryck nu och se hur långt jag kommer...

Bäst just nu: Daniel Sedin, Vancouvers och hela NHL:s bäste poängplockare denna säsong. Förra året var det tvillingbrorsan Henrik som tog hem Art Ross Trophy och nu blev det alltså Daniels tur. Nu återstår att se om han följer i brorsans skridskospår och också tar hem Hart Trophy, priset som går till den mest värdefulle spelaren i serien. Det visar sig kring den tiden vi dansar kring midsommarstången, alltså låååångt framåt i tiden. Men hipp hipp hurra för Daniel och hans segrande 104 poäng :)