Ett träningspass, två träningspass, tre... och fyra

Om gårdagen var slö ur träningssynpunkt har denna dag varit dess raka motsats. Just nu, när det snart är dags att krypa ner i sängen, förstår jag inte riktigt hur jag orkat med allt denna dag. Det känns som att det inte ens kan finnas många normalfriska människor som tränar så mycket som vi gör - och ändå känns det okej! Visst är man trött och visst är det hårt, men jag tror inte någon av oss är så slut som vi kanske borde vara. För om man kör fyra hårda träningspass på en dag borde man vara helt slut. Men någonting gör att vi tar tag i varje nytt pass med om inte jättemycket kraft så åtminstone kraft. Och lust. För det är roligt. Och vi är ett väldigt bra gäng, det är skönt att det är flera dagar kvar så vi inte behöver lämna varandra än.

I dag började dagen riktigt hårt. Efter frukosten hann morgonmackorna bara sjunka ner i magen en stund innan dagens första träning, ett tufft konditionspass, började. Det var många steg på golvet och upp och ner på en bräda, precis som när jag för hundra år sedan (eller i alla fall på gymnasiet i mitten av 90-talet) gick på step-up under några veckor (sedan försvann lusten, som det brukar när det gäller mig och träning). Det var väldigt roligt men också väldigt jobbigt. Och hade man gjort detta pass en dag på hemmaplan hade man nöjt sig med det, gått hem från gymmet, lagt sig på soffan och softat resten av dagen utan att skämmas ett dugg. Men är man på rehab är man inte hemma, det här var som sagt bara första träningspasset. Efter en dusch och byte av träningskläder, ett besök hos sjuksköterskan (obligatoriskt besök för alla denna vecka) och lunch var det dags att ställa sig i träningshallen igen. Denna gång var det ett pass core/styrketräning med boll som gällde.

Matta, vikter, boll - ja precis, det är det som behövs för core med styrketräning på det sistnämnda redskapet!

Core är en träningsform som har stort fokus på magen och ryggen och kan ha olika svårighetsgrad. Det var inget jätteavancerat pass men inte alls ojobbigt heller. Efter detta borde man absolut få vara nöjd, gå hem och lägga sig på soffan och softa resten av dagen utan att skämmas ett dugg - men direkt efteråt hade jag märkligt nog så pass mycket energi att jag körde mina 45 minuter styrketräning, i en alldeles tom hall där jag således kunde välja vilken musik jag ville träna till. Det är lyx det! Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag orkade men man har det lite över sig, det där träningspasset ska göras varje dag och någon gång skulle det ju passas in i dag. En kvart senare var det dags att lägga sig i soffan och softa resten av dagen utan att... nej just det, det var det ju inte alls. Det var ju dags för ett ganska hårt vattengympapass med vikter då - så i dag har det lyfts skrot både en och två och tre gånger. Jag har ont lite överallt när jag trycker på olika muskelgrupper, men inte värre än att jag ska klara av morgondagens aktiviteter!

Efter vattengympan var det tack och adjö till träning, slut för i dag, tack för i dag liksom. Att Stockholms läns landsting - som bestämmer hur många aktiviteter vi ska ha på en dag för att de ska gå med på att låta oss vara här - dessutom tycker att vi ska promenera eller simma en timme varje dag, får man helt enkelt bara lämna för det är liksom fysiskt omöjligt! Vet inte vad det är för supermänniskor de tror vi är, om det inte räcker med all rörelse vi redan ägnar oss åt? Nåväl.

Kvällen avslutades med ett avslappningspass - och precis som förra veckan hade jag svårt att slappna av, var lika ofokuserad som då och det var inte heller i kväll bekvämt att ligga på madrassen och spänna musklerna. Nu ger jag nog upp det där med avslappning, det är inte min grej...

... men det var ju fint i lokalen, nedsläckt och massor med tända ljus. Alltid något.

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med en morgondag som förvisso inte är fullt lika intensiv som i dag men ändå ingen dag när man ligger i soffan och softar hela dagen utan att skämmas ett dugg för det. Sådant sysslar vi aldrig någonsin med här.

Bäst just nu: Att få krypa ner i sängen efter denna dag känns inte alls dumt. Kommer somna på två sekunder tror jag...