Lugnet före träningsstormen

Nu skulle ni se mig, sittandes i rumsfåtöljen i full träningsmundering! Tanken hos er skulle i så fall vara att jag har varit i full träningsfart denna dag - men sanningen ligger ganska långt därifrån. Jag har haft på mig jeans hela dagen och bytte om till rena träningskläder för en och en halv timme sedan, till ett träningspass utan någon som helst ansträngning. Men vi tar väl allt från början.

I dag var det första riktiga dagen på rehabvistelsen. Fortfarande har vi i gruppen dålig koll på varandras namn men vi pratar som att vi känt varandra i flera år - och det är härligt! De flesta av oss kommer från Stockholm vilket inte är så konstigt, Stockholm är ett av blott tre landsting som har avtal med Mösseberg och skickar cancerpatienter hit. Precis som jag skrev i går är vi ungefär 15 stycken i varierande åldrar, jag hör förmodligen till de yngsta. Dagen i dag började med en stor och god frukostbuffé, det är lätt att äta väldigt mycket när man är här. Jag har i dag låtsas att jag måste bygga upp energi redan i dag, för alla hårda träningspass som väntar i morgon och alla andra dagar - det är väl fullt normalt va?!

Efter frukosten var det dags för läkarbesök för min del. I dag har vi haft ett enskilt schema där alla under tre olika tider på dagen har träffat läkare, sjuksköterska och sjukgymnast för att de ska lägga upp ett personligt program för dessa två veckor. Det har ju verkligen inte varit jobbigt på några sätt och vis, ändå har vi alla varit ganska trötta fram på eftermiddagen. Det är nog fortfarande mycket som rör sig i huvudet, fortfarande irrar vi omkring lite bland alla korridorer och våningar, fortfarande är vi förvirrade över hur vi ska hinna med alla allmänna träningspass vi är sugna på och hur vi däremellan ska hinna trycka in våra personliga träningspass och däremellan hinna med skönhetsbehandlingar och massagestunder! Svar nej, det blir inga problem att fylla tiden här. Tiderna  för de personliga träningspassen får vi först i morgon, fram till det finns det gemensamma, frivilliga pass med stavgång och morgonrörelser i bassäng. I går skrev jag att allvaret skulle börja i dag, men det är snarare i morgon det drar i gång.

Jag har kollat in lite sköna läsställen, för de gånger man inte tränar - någon liten stund ska man väl kunna pricka in!

Så här ser det ut mellan våning ett och två...

 

 ... och så här ser det ut mellan våning två och tre - eller om det är tvärtom. Tog bilderna i går, minnet är kort och jag orkar inte gå ut ur mitt rum för att kontrollera hur det egentligen ligger till. Jag bor i vilket fall som helst på våning två och kan alltså ganska enkelt välja var jag vill sitta, kan enkelt springa fram och tillbaka mellan sofforna och testa bästa mysstället för stunden!

Utanför matsalen på gatuplan kan man också sitta och läsa, och har man inte med sig en egen bok kan man ju alltid plocka ur bokhyllan!

Ytterligare läsplatser utanför matsalen, matsalen som ligger till vänster om öppna spisen. Till höger ligger salongen, där brukar vi sitta och dricka kaffe och te och äta pepparkakor.

Här kan man kanske inte sitta och läsa, men jag tyckte det var värt att ta en bild ändå. Även detta foto är från närheten av matsalen.

Nu kanske ni tror att jag har varit helt orörlig i dag men riktigt så illa har det inte varit. En timme innan lunch bestämde jag mig för att ta en promenad ute på Falköpings gator. En av mina rehabkolleger var också på väg ut så vi slog följe och tog sikte mot Falköpings mest berömda ställe, antar jag i alla fall; Falbygdens ost. Jag kommer skriva om detta framöver, dels för att vi inte kom fram i dag (det var en bit att gå och den goda lunchen hägrade ju) och dels för att jag har tänkt mig gå dit först nästa vecka. Men vänta ni bara, framöver blir det ost!

Mitt rum är ganska litet, det finns plats för säng, fåtölj, tv, byrå och garderob. Inte mycket att ta kort på, men jag bjuder gärna på den lite småroliga skylten inne i mitt badrum, skylten som gör att jag ler lite varje gång jag går in där:

Hmm, hur var det nu... ska jag lägga de rena handdukarna, som jag önskar men alltså inte har än, i handfatet?! Är det inte bättre att lägga de gamla handdukarna i handfatet för att sedan få nya handdukar att hänga upp på krokarna? Eller?

Dagens aktiviteter avslutades med ett frivilligt avslappningspass i en av träningslokalerna. Vi var ett tiotal som gick dit och la oss på madrasser för en stunds avslappning. Det var säkert jättebra men jag blev inte det minsta avslappnad och lyckades aldrig tömma skallen på tankar. Kom på att jag aldrig förstått grejen med avslappning, jag blir liksom uttråkad av att ligga och spänna muskler ena sekunden för att sedan slappna av. Men det var ju bara att ligga kvar i det mörka rummet med sin i mitt tycke inte det minsta avslappnande musiken, och försöka andas fint och djupt. Efter att vi gått igenom i princip alla kroppens muskler skulle vi ligga stilla på våra madrasser ett tag och bara blunda och andas. Det lilla taget blev till ett stort och långt tag, så pass att jag var tvungen att i smyg öppna ögonen och kolla om mina närmaste grannar låg kvar på sina madrasser, eller om alla smugit ut ur rummet. Men alla låg kvar så jag blundade på nytt och fortsatte andas. Efter ett tag lutade jag åt att avslappninsdamen somnat - alternativt att hon smugit ut ut rummet. Men hon var kvar och bad oss till slut vakna till liv. Det tog inte lång tid för mig om jag säger så. I morgon kommer jag göra mer intressanta saker tror jag, då börjar dagen med passet Sköna rörelser i bassäng.

Nu ska jag gå och lägga mig, hörs i morgon!

Bäst just nu: Känslan av att se fram emot träning. Jag hoppas verkligen den håller i sig...