Svåra danser och skönt vattenläge

Nu läser ni en bloggpost skriven av världens tröttaste bloggförfattare! I skrivande stund kan det inte finnas någon som är tröttare än vad jag är, men för er skull försöker jag få ihop en liten rapport från denna dag! Har velat gå och lägga mig sedan 20.30, orkade inte ens umgås med mina härliga rehabkompisar nere i salongen nu i kväll, helt färdig efter dagens program. Det tar på krafterna att vara på cancerrehab!

I dag har det varit flera ordentliga träningspass. Det började direkt efter frukost när några utav oss var väldigt hurtiga och drog igång med ett 45 minuter långt pass i träningslokalen, precis innan vi skulle ha ett 45 minuters danspass.

 

 

 

Så här ser träningslokalerna ut när vi inte jobbar i dem. Ungefär som alla andra träningslokaler med andra ord, lite finare på sina ställen kanske. Och vi behöver inte orda mer om detta, vid det här laget vet ni att jag ska träna här varenda dag. Cykla, gå och jogga på gåband, ro i roddmaskin, träna ben- och armmuskler, träna upp balansen med en pilatesboll... De två undre bilderna är från den inre träningshallen som den heter, här jobbar man mer med bollar och madrasser. Eller gör det som det står om här nedan (och ja, det är jag som står i spegeln): 

Efter cyklandet och allt det där andra var det dags för veckans hittills roligaste - och svåraste - pass: Latin moves. Samba, rumba, salsa - eller okej, jag vet inte exakt vilka danser vi försökte oss på, men det var ett gäng (lite hip hop var även inblandat, mitt i alla märkliga latinosteg). Roligt som sagt, men nästan exakt hur svårt som helst! Jag har verkligen ingen koordination, det är smått skrämmande hur svårt jag har för att få med mig både ben och armar på exakt rätt sätt! Det går liksom inte att ha ordningen på "ett steg åt höger, två steg åt vänster, två handklapp, en snurr till höger, en motsatt snurr med händerna i luften, tre hopp framåt, två steg åt vänster, fyra steg bakåt samtidigt som man klappar en gång ena gången och tre gånger nästa gång man tar fyra steg bakåt, ett hopp åt höger, böja kroppen framåt två gånger och boxa i luften, böja kroppen bakåt och spreta med fingrarna i samma luft, ett steg åt höger och två och ett halvt hopp lite snett bakåt". Hängde ni med på den? Inte jag heller. Och okej, just den dansen finns nog inte, men det var minst det antalet steg man behövde ha i huvudet för att klara av passet utan att skämmas! Nu var vi nog lite som kalvar på grönbete de flesta av oss, skrattade - och skämdes inte ett dugg trots att det såg hemskt ut (i alla fall när jag försökte)! Jag ska nog aldrig ge mig på en karriär som professionell dansare om jag säger så... Tur att man inte är kändis och ska dansa inför hela svenska folket i Let´s dance... :) 

Efter danslektionen hade vi ett välbehövligt stretchpass. Den som höll i det var samma person som höll i stressföreläsningen i går och ni vet ju hur den var. Dagens pass var... just det, stressat. Vi lämnar det och går vidare till det lite mer oväntade inslaget i dag. Efter lunch var det dags för något som kanske låter lite halvflummigt men som faktiskt var väldigt fint, nämligen ljusmeditation. Jag tänkte att det skulle bli en liten utmaning eftersom jag ju har lite svårt att koncentrera mig på sådant där som innehåller någon form av avslappning. Ljusmeditationen innebar att vi alla satt i en stor ring, tittade i valfri låga bland många att välja på, och sedan fick blunda och tänka på just denna låga och låta den spridas inom oss. Ja, det låter jätteflummigt, jag vet! Men det är något fridfullt med att titta på en levande ljuslåga, det skänker lugn på något vis.

 

 

Ljusmeditation i kurortens kapell. Och jag lyckades slappna av. Jag kanske inte tänkte på ljuslågan som spred sig i kroppen hela tiden, jag kanske till och med var på väg att somna några gånger - ni ser ju hur mörkt det är, massor med ljus och således massor med värme, det är sövande - men det var ändå bra.

Efter ljusmeditationen var man ju lite lagom mosig - men en halvtimme senare var det dags för nästa träningspass, i dag har vi verkligen rört på oss. Denna gång var det vattengympa som gällde. Jag vet, de flesta får associationer till gamla tanter som hoppar lite i vatten och flaxar lite med armarna, men det var faktiskt riktigt jobbigt! Det sköna med att göra pass i vatten är att man märker av den ordentliga tröttheten först när man går ur bassängen och är färdig.

Nu var det inte nog med vatten för min del, bara för att vattengympan tog slut efter 45 minuter. I dag hade jag min första inbokade behandling, ett kurbad med sköna väldoftande örter och välgörande strålar. Jag säger inte mer än så, ni ser ju att det var en trevlig upplevelse (om ni har lite fantasi vill säga):

 Ja här går det ju sannerligen ingen nöd på en!

Jag kanske inte blev en ny människa efter kurbadet men jag blev i alla fall en varm, ren och väldoftande människa! Samt trött, trots att jag valde uppiggande eukalyptus i mitt badvatten. Efter kurbad och middag avslutades kvällen med ett kostföredrag med en väldigt kunnig kvinna. Det där med kost är en djungel! Utan att kolla mina anteckningar kan jag meddela att 1. det mesta innehåller mycket socker (vilket kanske inte kommer som en jätteöverraskning, och 2. man ska inte äta margarin eftersom det kan innehålla otrevliga saker som exempelvis aceton, och om man inte vill äta aceton ska man inte ha Lätta på smörgåsen eller steka köttbullarna i Milda. Bregott eller smör ska det vara om man nu tycker att aceton är bättre att ta bort nagellack med än att äta till frukost, exempelvis. Det kan ju ligga en hel del i det. Mer än så orkar jag inte gå in på just nu, jag måste gå och lägga mig om jag ska orka upp till passet Sköna rörelser innan frukost i morgon. Hörs!

Bäst just nu: För den som väntat och undrat kommer här goda nyheter: Jag blev ju intervjuad av Året Runt i augusti som ni kanske minns. För en som jobbar på en dagstidning är pressläggning på drygt två månader smått bisarrt men nu finns i alla fall tidningen med den aktuella artikeln ute till försäljning. Bara så ni vet, om ni väntat och undrat alltså.