Konstiga drömmar och bättre (?) mediciner

I natt drömde jag om min kommande rehabvistelse. Ni har kanske läst att jag har lite packångest i mitt vakna tillstånd och nu har galenskaperna satt sig på min sovtid. Inte i form av packning dock, i natt visade det sig att det där med rehab kanske inte var en så bra idé som man först trott. För här fanns en finavdelning och en fulavdelning och vi cancerbesökare hörde till den sista kategorin, vi fick inte vara med bland alla snygga människor som var på plats för att få sköna behandlingar, äta god mat och insupa allt det vackra som hemsidans bilder bjuder på. Vi på fulavdelningen fick äta våra luncher i den tråkigaste av skolmatsalar och det enda som skulle serveras de två veckorna var en torr och trist pyttipanna... Jag väljer att se positivt på denna dröm - nu har jag ju inte så stora förväntningar vilket gör att allt utöver skolmatsalar och pyttipanna kommer kännas bra! I morgon ska jag ta tag i att i alla fall börja tänka ut vad jag ska packa med.

I dag har jag bland annat förberett min resa med att gå till apoteket och fylla på medicinförrådet. I förmiddags ringde min läkare från Radiumhemmet och sa att hon ville göra en pudel. Jag hann tänka "vad kommer hon säga nu, att de upptäckt att jag aldrig någonsin har haft cancer utan att de blandade ihop mina provresultat med en annans? Det här kan ju bli intressant...". Nu var det en pudel av den mindre sorten hon kom med, skulle nog inte ens kalla det en pudel.
- Du är ju en person som inte klagar så mycket, så när vi träffades i går glömde jag helt bort att föreslå en helt annan form av smärtstillande. Du gnäller ju aldrig, men smärtan du har i fötterna är faktiskt ganska handikappande, du sover ju med en kudde under smalbenen för att du inte kan ha fötterna liggande mot madrassen och du äter smärtstillande fyra gånger per dag! Så kan vi ju inte ha det...

Det ligger ju något i det där och det är ju lite onödigt att ha ont om man inte behöver. Alvedon och Ibumetin som jag äter nu biter inte så bra på nervskador, vilket jag ju fått i fötterna på grund av cellgifterna. Den nya medicinen, som var en av dem jag hämtade ut i dag, ska dock vara bättre på den saken. Läste bipacksedeln när jag kom hem, den är väldigt omfattande, lika lång som en bibel är tjock. Har inte kommit igenom mer än tjugo meningar, har en sisådär tjugo miljoner kvar. Men kvällen är ju fortfarande ganska ung!

Nu ska jag resa mig från stolen och gå på jakt efter en envis fluga. Vet inte vad det är med alla flugor och getingar så här års - borde inte de vara döda nu eller ha gått i ide eller vad det nu är de gör?! I stället verkar de sitta så nära fönster och balkongdörrar som möjligt och så fort något öppnas, om det så bara är en halv sekund, så flyger de in! För några veckor sedan gick det an, då var de så slöa och svaga att det nästan räckte att titta på dem så dog de, men nu verkar de gå på någon väldigt speedad drog och beter sig stirrigt på ett sätt som gör att man blir trött av att bara titta på deras hysteriska flygande. Just nu verkar min fluga ha lugnat ner sig, den kanske har dött av utmattning - men förmodligen inte, så nu är det flugsmäcken och jag som gäller. Hörs!