onsdag 19 oktober 2011

Halvförvirrat och helgott

Tänkte ge en lite halvförvirrad rapport om mitt sjukdomstillstånd nu för tiden. De senaste gångerna jag varit hos min cancerläkare har det varit just lite halvförvirrat eftersom prover och undersökningar har gett väldigt förvirrade besked och man har fått parkera någonstans mittemellan helförvirring och total oförvirring. I dag var det dags för ett nytt läkarbesök, det första sedan mitten av augusti. Då, som nu, visar blodproverna med sin tumörmarkör att allt är fina fisken, ingen som helst aktiv cancer i kroppen. Röntgenbilderna envisas dock med att fortfarande hävda att det finns metastaser på levern - så vem ska man tro på? Jag har ett förslag; tro som jag, att allt är under kontroll och bra. I dag sa läkaren att på de tre månader som gått sedan sista cellgiftsomgången i juli har förändringarna i levern blivit färre till antalet (tre nu i stället för fyra i augusti) och den största av de mystiska förändringarna som ingen vet exakt vad det är har minskat i storlek (från 1,5 centimeter till 1 centimeter). Det går ju inte att se det här på något annat sätt än att det är bra! Visst är man lite nyfiken på att få veta vad de där förändringarna egentligen är, men för att få ett klart svar skulle man behöva lägga sig på operationsbordet och få levern utplockad, vilket inte känns det minsta lockande. Jag nöjer mig utan problem med att veta det jag vet, även om det är halvförvirrande. Man behöver faktiskt inte ha superkoll på allt, jag vet att jag mår bra och det räcker utmärkt så. Nästa undersökning kommer om tre månader, fram till dess rullar allt på som vanligt.

Vi firarfikade efter läkarbesöket, pappa och jag. Efter det tog jag en promenad till stan med Clas Ohlson som mål, ni vet kanske vid det här laget att jag har haft problem med att hitta min timer för belysningen ute på balkongen. Vet ju att jag har en timer någonstans men den lyser (haha) med sin totala frånvaro. Tänkte kapitulera i dag, ge upp mitt letande och köpa en ny. Hann vara inne på Clas Ohlson i ungefär tre minuter (för kort tid för att ens hinna räkna ut vilken avdelning de kan ha gömt sina timers och var den avdelningen är lika gömd) när brandlarmet gick och en högtalarröst förkunnade att det var dags att omedelbart lämna lokalen. Blev lite förvånad över att folk strömmade ut så snabbt, själv övervägde jag för två sekunder om jag skulle strunta i kravet på omedelbart avlägsnande, jag gillar liksom inte att bli avbruten när jag tycker jag har en viktig sak att uträtta. Och nej, jag är inte speciellt orolig av mig och tog liksom för givet att brandlarmet hade utlösts av misstag. Men det var inte läge att leta vidare så jag fick vackert spatsera ut jag med och mötas av ett gäng brandbilar som alltså tog larmet på betydligt större allvar än vad jag gjorde. Och det var ju förstås klokt, det vore dåliga brandmän om de tänkte som jag, "ryker det inte och luktar det inte så brinner det heller inte - okej?!". Hur det gått vet jag inte, jag åkte hem och är alltså fortfarande utan en timer. Lyckligtvis går livet vidare ändå.

Nu ska jag roa mig med att diska en stund. Ha det fint där ute!

Bäst just nu: Ni som läste förra blogginlägget vet att jag härom dagen fick en bok med julrecept till jobbet, en bok som ska recenseras lite längre fram i år. Eftersom man inte kan frossa i julbak redan nu och fortfarande i samma andetag hävda att man är i sina sinnes fulla bruk, är det ju lyckligt att det finns andra böcker som passar alldeles utmärkt exempelvis denna tid på året. Var förbi jobbet en snabb sväng efter läkarbesöket och hämtade ut fantastiska Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk från bokförlaget Natur & Kultur.

Mmm... mums! Om läkarbesked är halvförvirrade finns det i alla fall något som verkar vara allt annat än halvt: det här är ju helgott, liksom.


Vad sägs om exempelvis...

... chokladmacarons med kaffetryffel...

... eller kardemummamacarons med mjölkchokladtryffel...

... eller lakritscupcakes...

... eller (förlåt, nu blir det lite jul här igen...) julpops? Cakepops är för den som inte vet "enkelt beskrivet kakdeg uppträdd på klubbpinnar som därefter pyntas hämningslöst" för att citera boken. Jag säger "ja tack!" till alltihop! Baka får jag dock göra en annan dag, till fika om någon timme har jag en god äppelkaka från mamma!

5 kommentarer:

  1. Åhh så glad jag blir att detdär grejset på levern, vad det nu är, inte hade vuxit utan snarare förminskats. Må det förtvinas helt till slut, HEJA EMMA!!!
    Du har varit så fantastik under denna resa, jag beundrar dig stort, så nu vet du det...
    Bilderna från boken ser ju urläckra ut, så sugen jag blir. Vill ha nu! Skulle vilja hitta lite mindre cupecakes formar, har du något tips?
    Lycka till med packningen och ha det bäst på din rehab. Hoppas du tar med datorn, men du kanske vill koppla av?
    Största kramen tjejen!

    SvaraRadera
  2. Wow!
    Vad vi gläds med Dig, tjejen!
    Såååååååååååååååååååååå otroligt roligt,
    att se Dina rader.
    Du har varit i vårt inre speciellt idag, skall Du veta!

    Ha massor med härliga återhämtningsdagar framöver och må väldigt gott.
    Om någon förtjänar det, så är det Du, Kämpe!

    Och Du,....Vittsjö ligger kvar i år, och nästa... , så det är bara att välja.

    Och bakverken...Mmmm...
    Här smaskas det på pulverdiet nu, så visst längtar man.
    Men det är ju ett slut även på pulver.

    Varma HälsoKramar till Dig
    Ulla & Stig
    i Vittsjö

    SvaraRadera
  3. Isa: Tack tack :)
    Då är vi två, har suttit och läst massor med recept nu i kväll och vill bara baka baka baka... Det ryktas om att sidan klarafardiga.com har ett bra utbud på formar men jag har inte kollat in den själv.
    Tack, ska ta tag i det med start i morgon! Jag ska ta med datorn förstås :)
    Kram!

    Ulla & Stig: Ja det känns bra, tack :)
    Åh, tack så mycket! Ja jag ska ha det bra!
    Det låter bra det!!
    Haha, ja kakor är ju lite roligare än pulverdiet, det måste ju erkännas...
    Kram till er!

    SvaraRadera
  4. Bästa beskedet genom historien :-) helt rätt att du inte oroar dig så mycket för de där små centimeterstora pluttarna på levern, de har ju faktiskt minskat och att oroa sig gör ju inte livet roligare. Skönt med Mösseberg sen också, det är du mer än värd!

    Bamsekram

    SvaraRadera
  5. Lina: Haha, ja ett utav dem i alla fall :) Nej man ska aldrig oroa sig i onödan, det är bara dumt! Tack, ja det blir härligt att komma iväg lite och möta något nytt!
    Bamsekram tillbaka!

    SvaraRadera