torsdag 5 maj 2011

Trött, tröttare, Emma

Nu är jag Stockholmshemma igen. Kom i gårkväll och det kändes som att det var extremt längesedan jag var hemma, trots att jag bara varit borta i två veckor.

I dag har det varit en grå dag på flera sätt, inte bara vädermässigt. När jag vaknade i morse ville jag inte göra någonting, kroppen var så tung att det var svårt att röra sig. Ville inte gå upp ur sängen, ville inte äta frukost, ville inte duscha, ville inte ge mig ut och handla mat. Dels berodde det förstås på att lusten lyste med sin frånvaro, ibland vill man bara inte göra saker. Dels har det varit en dag i trötthetens tecken. Dagens alla små och stora projekt har krävt en enorm kraftansträngning. Att gå omking och handla mat när man 1. helst vill falla ihop i en hög och 2. inte är det minsta hungrig (jag är tillbaka i den skiten nu igen alltså) är ingen höjdarupplevelse. Kan verkligen längta till den dagen då jag känner att jag har hur mycket ork som helst men jag vet att det nog kommer dröja flera månader.

Är ändå lite nöjd över mig själv, att jag tog tag i saker i dag - förutom mathandling som var väldigt nödvändigt, åkte jag också till jobbet och fixade några små ärenden. Försökte också röra mig en hel del, gå istället för att åka buss och så. Tänkte att min trötthet kanske var av den sorten att den gick över om jag var lite aktiv. Men nej. När jag kom hem för en stund sedan fick jag ägna i alla fall fem minuter åt att komma tillbaka i normal andning, det var som att jag sprungit ett tiomilalopp, trots att jag mest bara gått väldigt sakta. Men ibland tar verkligen allt på krafterna och jag känner mig som ett vrak. Trött, tröttare, tröttast - det är jag det. Undra hur det känns att må toppen?

Nu när jag är hemma är det lite mindre grått, dels skiner solen, dels kan jag ägna resten av dagen och kvällen åt att vila. Har fortfarande inte orkat packa upp min resväska efter Jönköpingsvistelsen, det lär inte bli gjort inom den närmaste timmen heller, för nu ska jag slänga mig i soffan. Tack för i dag.

Bäst just nu: I går när jag kom hem låg det ett fint paket och väntade. Vännerna Linda, Marcus och Ellie hade skickat det jag efterlyste i förra veckan - en jättefin tunn sommarbasker! Helt perfekt när det är varmt ute och jag får värmeslag av peruken :)

2 kommentarer:

  1. Käraste kära Emma, så trist att läsa att du är så trött. Vad kan man göra...
    Tänk om man ändå kunde lätta din börda, pumpa in kraft så det svämmar över. Dela med mig av den alldeles för stora matlusten. Var den bättre när du var hemma i ditt andra hem, hos dina föräldrar?
    Om jag ändå kunde hitta en formel för att kunna hjälpa dig!?!?!?
    Världens mesta kram till världens bästa Emma!!!

    SvaraRadera
  2. Isa: Det är nog inte så mycket att göra tyvärr, bara ha tålamod och vänta på den dag då allt känns bättre. Det var för det mesta lättare att äta när jag var hemma, har ingen lust att göra i ordning mat här, det tar emot på något sätt, har inte riktigt orken. Men det är lugnt, jag äter ju ändå. Kram!

    SvaraRadera