Snöfall och uteservering

Ur led är tiden. Något annat kan man inte tycka när denna tisdag den 3 maj, någongång vid elvatiden på förmiddagen, bjöd på ett intensivt snöfall. Det vräkte ner! Hann nästan bli smått deprimerad, vill inte se snö i maj, månaden som är på gränsen till sommar! För exakt en vecka sedan vill jag minnas att jag satt på balkongen och solade i extremt lite kläder. Men det var då det... Nu kan man inte påstå att snön la sig, alls icke. Och snöfallet försvann nästan lika snabbt som det kom. Men ändå, må snön lysa med sin frånvaro nu fram till december, okej??

I dag har jag varit ganska pigg, inte haft så ont och varit ganska förskonad från krampattacker. I dag var det dags att gå på stan och shoppa. Mamma, pappa och jag inledde med lunch på charmiga restaurangen Kastrullhäxan, som varje dag har en stor buffé på matsedeln. Den något röriga blandningen kalops, isterband med dillstuvad potatis samt raggmunk med fläsk hamnade på min tallrik. Gott var det, jag är fortfarande mätt och lär inte riskera att vakna av lågt blodsocker i natt - som jag märkligt nog gjorde natten till i dag.

Mor och dotter sätter på sig sina randiga kläder och går på restaurang! Så kan det gå.

Efter maten gick så mamma och jag på stan och jag köpte skor, igen. I dag var det lättare att prova, kände på en gång att skorna satt riktigt bra. Sommarfeeling var det på dem också, alltså säger jag det en gång till: det får vara slut på snö nu...

Utöver skorna hämtade jag också ut lite ny medicin. Insåg i går att mina alvedon, den mildaste formen av smärtstillande, höll på att ta slut och insåg då i nästa steg att jag knaprat kolossalt mycket piller genom dessa månader. Bara sedan förra gången jag hämtade ut alvedon, för drygt tre veckor sedan, har jag satt i mig hundra stycken. Hundra!!! Man kan tro att jag äter dem till både frukost, lunch och middag! Okej, det har jag ju förvisso gjort stundtals - men inte enbart, jag har blandat ut dem med lite mat också... Tablettmissbrukare? Nja, jag tror inte det, det krävs längre tid av alvedonknaprande för att trilla dit. Men ändå, det känns lite galet.

Hur mätta vi än var efter den stora buffén blev det också en fika. Mest för att orken gick ur mig efter ett tag, var verkligen tvungen att sätta mig och vila. Kaffe är liksom ett bra sällskap då! Och tänk, nu gick det faktiskt att sitta ute i lä! Det krävdes en filt om benen men i maj månad ska man sitta ute, så det så.

Jaha, här står man och poserar med några shoppingkassar... Vattnet heter Munksjön och här ligger några magasin på rad, med bland annat restauranger och fikaställen. 

Här lyser solen väldigt starkt i ögonen, nästan så man måste blunda - men det går alldeles utmärkt att vara glad ändå!

Vem minns den snö som föll för några timmar sedan?! Med en varm kaffekopp, filt, sol och lä går det ingen som helst nöd på en människa! I alla fall inte på mig.

Sammanfattningsvis en bra dag, skönt att ha orkat mer än i går. Visst är jag fortfarande något kraftlös men absolut inte helt förbi av trötthet. Förhoppningsvis fortsätter det så.

Bäst just nu: Det är skönt att ha två hem som man trivs så bra i. I kväll är jag hos mamma och pappa för sista gången - denna omgång. Det ska bli kul att komma hem till Stockholm igen, och att framöver komma tillbaka hit. Det är bra att känna sig hemma på flera ställen.